En icke-metaboliserbar glukosanalog som inte fosforyleras av hexokinas. 3-O-metylglukos används som markör för att mäta glukostransporten genom att uppskatta upptaget i olika celler och organsystem.
Metylglukosider är ett typiskt exempel på glycosider, vilka är kemiska föreningar bestående av en sugargrupp (glykon) och en icke-sönderligande kolhydrat (aglycon). I detta fall är aglyconen metylgruppen (CH3). Metylglukosider har medicinsk relevans eftersom de kan förekomma som naturliga komponenter i vissa växter och djur, samt som biprodukter vid nedbrytningen av vissa läkemedel. Det är värt att notera att metylglukosider per se saknar känd medicinsk aktivitet, men deras förekomst kan ha betydelse för farmakokinetiken och möjliga toxisk effekter av vissa läkemedel.
Ett metylglykosid är ett glykosid som innehåller en metyletergrupp (-O-CH3) som är kovalent bundet till en hydroxylgrupp (-OH) i en monosackaridmolekyl, vanligtvis glukos. Detta förekommer naturligt i vissa typer av sockerarter och kan även syntetiseras i laboratoriemiljö.
Florizin är ett glukostransportprotein, som hämmar reabsorptionen av glukos och fruktos i njurarnas tubuli, vilket leder till ökad utsöndring av dessa kolhydrater i urinen. Detta kan ha en effekt på glukosregleringen i kroppen och har potential att användas som terapeutisk mål för behandling av diabetes.
2-deoxi-D-arabinohexos. En antimetabolit till glukos med antiviral verkan.
Druvsocker. En primär energikälla för levande organismer. Sockret förekommer naturligt i frukter och växter, och används terapeutiskt i vätska och för näringstillförsel.
En grupp kolhydrater med sex kolatomer. Till dessa hör bl a fruktos, galaktos, glukos och mannos.
En stor grupp membrantransportproteiner som för monosackarider genom cellmembran.
Cytokalasin B är ett toxin som isolerats från svampar av släktet Bacillus thuringiensis och fungerar som ett inhibitor av aktinfilamentdynamiken i celler, vilket leder till att cellkärnan deformeras och slutligen kollapsar. Det används inom forskning för att studera cytoskelettet och dess regleringsmekanismer.
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.
En proteinkinas C-hämmare och kompetitiv hämmare av glukostransporten över erytrocytmembranet. Kemisk formel är C15H14O5.
GLUT1-proteinet är ett membranprotein som fungerar som glukostransporter, främst i hjärnan och röda blodkroppar. Det transporterar glukos från blodet in i celler för att möjliggöra celldygnad och energiomsättning. GLUT1-proteinet spelar en viktig roll i underhållandet av ett konstant glukosnivå i hjärnan, särskilt under perioder av låg syretilförsel eller hypoxi.
En ester av glukos med fosforsyra, som bildas under glukosomsättningen i däggdjursceller och andra celler. Den ingår normalt i muskelvävnad i vila, och är sannolikt i ständig jämvikt med fruktos-6-fosfat.
Ett socker där en eller flera hydroxylgrupper ersatts med väte.
Bindväv bestående av fettceller (adipocyter) i ett nätverk av stödjeceller. Pigmenterad, värmealstrande fettvävnad i många däggdjurarters foster och nyfödda kallas brunt fett.
Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.
Ett enzym som katalyserar omvandlingen av ATP och en D-hexos till ADP och ett D-hexos 6-fosfat. D-glukos, D-mannos, D-fruktos, sorbitol och D-glukosamin kan vara mottagare; ITP och dATP kan vara givare. Leverisoenzymet kallas ibland glukokinas. EC 2.7.1.1.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Viktiga intermediärer i glukosmetabolismen.
GLUT3-proteinet är ett glukostransporterprotein som främst förekommer i hjärnan och är ansvarigt för att transportera glukos (en enkel sockerart) in i neuronerna, där det används som energikälla. GLUT3-proteinet har hög transportkapacitet och är konstant aktivt, vilket gör att det kan möta hjärnans höga energibehov under olika förhållanden.
Syntetiska, organiska kväveföreningar med två kvävegrupper kopplade till en fenol. De används som bekämpningsmedel och träskyddsmedel och kan ge allvarliga förgiftningar.
En hexos eller fermenterbar monosackarid och isomer av glukos från manna (mannaasken, Fraxinus ornus, och besläktade arter).
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
Kolhydratmetabolism är den biologiska processen där kolhydrater, som glukos, stärkelse och cellulosa, baksedes, omvandlas och lagras eller oxideras för att frigöra energi i levande organismer. Denna process inkluderar nedbrytning av komplexa kolhydrater till enklare sockermolekyler, glukos, som kan tas upp av cellerna och användas som energikälla eller lagras som glykogen i levern och musklerna. Kolhydratmetabolismen innefattar också syntesen av ny kolhydrater från enklare byggstenar, såsom glukos, för att producera bland annat polysackarider som cellulosa och stärkelse i växter.
En protonjonofor. Den används som bindningslösande medel och som fotosynteshämmare pga sin verkan på mitokondrie- och kloroplastmembran.
GLUT4-proteinet är ett membranprotein som transporterar glukos (en enkel socker) in i muskel- och fettceller efter att ha aktiverats av insulin. Det spelar därför en viktig roll i kroppens glukoshomeostas, dvs. att hålla nivåerna av blodsocker konstanta.
"Uncoupling agents" är en term inom farmakologi och biokemi som refererar till substanser som förhindrar effektiv energiproduktion i mitokondrier, de subcellulära organellerna där cellernas energi produceras. Dessa agenter fungerar genom att blockera den oxidativa fosforyleringen, ett process där protoner (H+) pumparas över mitokondriens membran för att skapa ett elektrokemiskt potential som sedan används för att producera ATP (adenosintrifosfat), den primära energibäraren i cellen.
En aldohexos som uppträder naturligt i D-form i laktos, cerebrosider, gangliosider och mukoproteiner. Brist på galaktosyl-1-fosfaturidyltransferas ger upphov till felaktig galaktosomsättning, galaktosemi, som leder till höjda halter av galaktos i blodet.
En cellytereceptor för insulin. Den utgörs av en tetramer av två alfa- och två betaenheter, som erhålls genom klyvning av ett enda prekursorprotein. Receptorn innehåller en inre tyrosinkinasdomän, belägen i betaenheten. Insulinaktivering av receptorn leder till ett antal metaboliska förändringar, bl a ökat upptag av glukos i lever, muskler och fettvävnad.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Analoger till substanser som binder naturligt till aktiva platser på proteiner, enzymer, antikroppar, steroider eller fysiologiska receptorer. Dessa analoger bildar en stabil, kovalent bindning och hä mmar därmed proteinet eller steroiden.
Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.
Den största klassen organiska föreningar, bestående av aldehyd- eller ketonderivat av polyhydriska alkoholer, särskilt pentahydriska och hexahydriska, så benämnda därför att vätet och syret förekommer i sådana proportioner att de bildar vatten, Cn(H2O)n. De viktigaste omfattas av små sockerarter (enkla monosackarider) såväl som stora stärkelsearter, glykogener, cellulosa- och gummiarter. Födoämnesrelaterade kolhydrater hänförs till "kolhydrater i kosten".
Upptag av ämnen genom tarmhinnan.
Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.
Muskelproteiner är proteiner som utgör strukturella komponenter och funktionella molekyler inom muskler. De är involverade i diverse processer såsom muskelkontraktion, regeneration och homeostas. Exempel på muskelproteiner inkluderar aktin, myosin, titin och troponin.