'Anaplasma marginale' är en intracellulär bakterie som orsakar smittsam sjukdom hos nötkreatur, känd som anaplasmos eller djurens febersjuka. Bakterien infekterar rödblodskropparna och orsakar anemi, fever, abort och i vissa fall död. Den överförs vanligtvis genom fästingbett eller genom kontakt med infekterat blod under slakt, blodtransfusioner eller via modersmjölken till ungar.
Ett släkte gramnegativa bakterier, som är obligata parasiter hos ryggradsdjur. De sprids med artropoder till idisslare. Anaplasma marginale orsakar bovin anaplasmos.
En sjukdom hos kreatur orsakad av att bakterier av släktet Anaplasma parasiterar på de röda blodkropparna.
'Anaplasma phagocytophilum' är ett intracellulärt bakterieon som orsakar infektionssjukdomen anaplasmos i däggdjur, inklusive människor. Den sprids vanligtvis genom fästingbett och infekterar vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, vilket kan leda till ett brett spektrum av kliniska symtom som feber, trötthet, muskel- och ledvärk samt i vissa fall allvarliga komplikationer.
Ett släkte av fästingar inom familjen Ixodidae med stor utbredning, varav en del infekterar människor och andra däggdjur. Flera av dem överför sjukdomar såsom tularemi, Rocky Mountain-fläckfeber, Coloradofästingfeber och anaplasmos.
Anaplasma centrale är ett bakterieart som tillhör familjen Anaplasmataceae och orsakar sjukdom hos djur, framförallt hos nötkreatur. Bakterien infekterar specifikt röda blodkroppar (erytrrocyter) och kan orsaka anemis (nedsatt antal röda blodkroppar) och febersjukdom. Anaplasma centrale är vanligt förekommande i Afrika och sällsynt i andra delar av världen.
En fästing är ett små, blodsugande ektoparasit som tillhör klassen Arachnida och ordningen Ixodida, och som lever som parasit på däggdjur, fåglar och reptiler, inklusive människor.
Sjukdomar hos tamboskap av släktet Bos. Hit räknas sjukdomar hos ko, yak och zebu.
Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.
En fästingburen infektionssjukdom kännetecknad av feber, huvudvärk, muskelvärk, anorexi och ibland hudutslag. Hos människa orsakas den av Ehrlichia chaffeensis, hos hundar av E. canis och hos hästar av E. equi.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Medlemmar av klassen Arachnida, särskilt spindlar, skorpioner, kvalster och fästingar, som sprider smittsamma mikroorganismer från en värd till en annan eller från omgivningen till en levande värd.
Fästingburna sjukdomar är en grupp infektioner som sprids via fästingbeten och orsakas av olika bakterier, virus eller protozoer.
Rhipicephalus är ett släkte av fästingar, även kända som hundfästingar eller böcklingsfästingar. Fästingarna inom släktet Rhipicephalus är vanligt förekommande i varmare klimat och kan påträffas över stora delar av världen, särskilt i Afrika, Asien och Sydamerika. Några kända arter inom släktet Rhipicephalus är Rhipicephalus sanguineus (den vanligaste hundfästingen), Rhipicephalus appendiculatus (en viktig vektor för bovin babesios och theilerios) och Rhipicephalus evertsi (en vektor för bl.a. Heartwater-sjukan). Fästingarna inom släktet Rhipicephalus kan vara vektorer för olika sjukdomar som kan överföras till människor och djur, såsom rickettsioser, ehrlichioser och bartonelloser.
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
'Anaplasma ovis' är en bakterie som orsakar infektionssjukdomen ovibladstillhet hos får och getter. Bakterien infekterar röda blodkroppar och sprids genom fästingbett. Infektionen kan orsaka allvarliga symptom som feber, trötthet, minskad aptit och andningssvårigheter hos djuren. Diagnosen ställs vanligen genom blodprov och behandlingen sker med antibiotika.
Andra leddjur (artropoder) än insekter och spindeldjur som överför smittsamma mikroorganismer från ett värddjur till ett annat eller från omgivningen till en levande värd.
En familj bakterier som angriper röda blodkroppar och orsakar svåra sjukdomar hos djur.
Små och ofta pleomorfa, rundade eller ellipsformade mikroorganismer inom familjen Rickettsiaceae som kan uppträda i cytoplasman i cirkulerande lymfocyter. De är orsaken till fästingburna infektionssjukdomar hos människor, hundar, nötkreatur, får, getter och hästar.
Spottkörtlar, även kända som salivary glanders, är en typ av exokrin körtlar som producerar och sekreterer saliv in i munhålan för att underlätta sväljning, smakperception och skydd mot infektion.
En art gramnegativa, intracellulära rickettsior av familjen Anaplasmataceae som typiskt återfinns i grupper inuti vakuoler i vaskulära endotelcellers cytoplasma hos idisslare. Den orsakar cowdrios (heartwatersjuka) och överförs med fästingar av släktet Amblyomma. Sy. Cowdria.
Suspensionspreparat framställda av försvagade eller avdödade bakterier för förebyggande eller behandling av bakteriella infektionssjukdomar.
En art av protozoer som orsakar babesios hos nötkreatur. Huvudsakliga vektorer är fästingar av släktena Boophilus, Rhipicephalus och Ixodes.
Det största släktet fästingar inom familjen Ixodidae, med fler än 200 arter. Många angriper människor och andra däggdjur, och ett flertal överför sjukdomar som borrelios, TBE och Kyasanurskogssjukan (endemisk, fästingöverförd flavivirusinfektion i Kyasanurskogen i Indien).
Ett släkte fästingburna protozoiska parasiter som infekterar röda blodceller hos däggdjur, inklusive människor. Det finns många kända arter, spridda över hela jorden.
Förändring i en mikroorganisms ytantigen. Detta fenomen illustreras särskilt väl av influenzavirusets förmåga till spontan antigenvariation, antingen som en långsam "antigen drift" eller som en så plö tslig och omfattande förändring ("antigen shift") att en ny stam bildas. Också vissa parasiter, som t ex trypanosomer, plasmodier och Borrelia, undkommer immunförsvarets angrepp genom att ändra sitt y tskikt.
Immunglobuliner framkallade av bakteriella antigena komponenter.
En grupp fästingburna sjukdomar hos nötkreatur, får, getter, hästar, grisar, hundar och katter. Infektionerna orsakas av protozoer av släktet Babesia, vilka parasiterar på röda blodceller och därmed f ramkallar hemolys.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Rickettsia vaccines are immunizations that contain antigens of Rickettsia species, which are obligate intracellular bacteria that cause various diseases such as Rocky Mountain spotted fever, typhus, and scrub typhus. These vaccines are used to prevent the infections caused by these bacteria and typically work by stimulating the production of antibodies and activating cell-mediated immunity. However, there is currently no widely available vaccine for Rickettsia infections that is approved for use in humans. Research and development efforts continue to find effective vaccines against these diseases.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
"Fästinginfestationer" refererar till när en persons kropp eller ett djurs päls är invaderat och koloniserat av flera fästingar, små arthropoder som suger blod från varmblodiga djur, inklusive människor. Dessa parasiter kan orsaka en rad hälsoproblem, från irriterande hudreaktioner till allvarliga infektions- och sjukdomar som Lyme-borrelios och andra bakteriella, virala eller protozoiska infektioner beroende på fästingarten. Fästinginfestationer kan förebyggas genom att undvika exponering för fästingrika områden, använda repellent, kläder som täcker huden och kontrollera djur.
Theileriasis är en infektionssjukdom orsakad av protozoer från släktet Theileria, som parasiterar på rödblodskroppar hos däggdjur, inklusive människor. Den vanligaste orsaken till theileriasis hos människor är Theileria parva, som orsakar en allvarlig sjukdom hos nötkreatur i Afrika och kan överföras till människor genom kontakt med infekterade djurs blod. Sjukdomen kännetecknas av feber, huvudvärk, muskelvärk, trötthet och ibland allvarliga komplikationer som andningssvårigheter och njurskada. Behandling med antibiotika kan vara verksam, men sjukdomen kan vara dödlig om den inte behandlas i tid.
Röda blodceller. Mogna blodkroppar saknar kärna, är formade som bikonkava skivor, och innehåller hemoglobin, vars funktion är att transportera syre. Syn. erytrocyter.
Närvaro av levande bakterier i blodet. Akuta tecken på bakteriell blodinfektion är feber, frossa, takykardi och takypne. De flesta fall förekommer hos sjukhuspatienter, som ofta har andra tillstånd el ler undergår behandling som gör deras blodcirkulationssystem mer mottagligt för infektion.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Anaplasmata ceae.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.
Underenheter av den antigena determinanten som lättast känns igen av immunsystemet och sålunda har störst inverkan på specificiteten hos den mobiliserade antikroppen.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.
Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.