Autoantigener
Autoantikroppar
Antikroppar riktade mot kroppsegna antigener, dvs mot normala vävnadsdelar.
Autoimmunitet
Autoimmunitet betecknar en fellaktig immunrespons hos en individ, där kroppens egna celler och vävnader behandlas som främmande ämnen och angripas av det immuna systemet. Detta orsakas av att antikroppar eller T-celler i det immuna systemet förväxlar egna kroppsproteiner med patogener, vilket leder till autoimmunreaktioner som kan skada olika organ och vävnader i kroppen. Autoimmunitet kan leda till sjukdomar såsom reumatoid artrit, diabetes typ 1 och systemisk lupus erythematosus (SLE).
Autoimmuna sjukdomar
Sjukdomstillstånd kännetecknade av produktion av antikroppar som regerar mot ämnen i den egna kroppen.
Receptor-Like Protein Tyrosine Phosphatases, Class 8
Receptor-Like Protein Tyrosine Phosphatases, Class 8 (RPTPσ/ρ) are a subclass of protein tyrosine phosphatases that are characterized by their structure and function as receptors. These proteins contain extracellular domains that allow them to bind to specific ligands, transmembrane regions, and intracellular domains with tyrosine phosphatase activity.
Glutamatdekarboxylas
Ett pyridoxal-fosfatprotein som katalyserar alfadekarboxilering av L-glutaminsyra till att ge gammaaminosmörsyra och koldioxid. Enzymet finns i bakterier och i nervsystemet hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Enzymet reglerar halterna av gammaaminosmörsyra i normal nervvävnad. Hjärnenzymet verkar även på L-cysteat, L-cysteinsulfinat och L-aspartat. EC 4.1.1.15.
Systemisk lupus erythematosus
En kronisk, återkommande, inflammatorisk och ofta febrig bindvävssjukdom som omfattar flera organsystem, huvudsakligen huden, lederna, njurarna och serösa hinnor. Orsaken är okänd, men man misstänker en brist i regleringen av det autoimmuna systemet. Sjukdomen kännetecknas av en rad systemiska funktionsbrister, förhöjd sänka och bildande av LE-celler i blod eller benmärg.
RNA, Small Cytoplasmic
"Small cytoplasmic RNA (scRNA)" refers to a heterogeneous group of small, non-coding RNAs that are located in the cytoplasm of eukaryotic cells. They range in size from 15 to 300 nucleotides and play important roles in various cellular processes such as post-transcriptional gene regulation, RNA processing, and translation.
Typ 1-diabetes
Antinukleära antikroppar
Autoantikroppar riktade mot olika antigen i cellkärnor, så som DNA, RNA, histoner, sura kärnproteiner eller komplex av sådana molekyler. Antinukleära antikroppar förekommer i systemiska, autoimmuna sj ukdomar, som t ex systemisk lupus erythematosus (SLE), Sjögrens syndrom, skleroderma, polymyosit och blandad bindvävssjukdom.
Testikelinflammation
En testikelinflammation, även känd som orchitis, är en inflammation eller iritation av one eller båda testiklarna. Orsakerna kan variera från infektioner till trauma, och symtomen kan inkludera smärta, ömhet, svullnad och rodnad i scrotumområdet. I allvarliga fall kan inflammationen leda till komplikationer som infertilitet eller testikelsterilitet om den inte behandlas adekvat.
Ribonukleoproteiner
Ribonukleoproteiner (RNPs) är komplexe av RNA (ribonukleinsyra) och protein som spelar viktiga roller inom cellens biologiska processer, såsom RNA-syntes, transport, lagrande och nedbrytning. Exempel på olika typer av RNPs inkluderar ribosomer, splicesosomer, snRNPs (små jämna nucleära ribonukleoproteiner) och mRNPs (messenger RNA-ribonukleoproteiner).
CapZ Actin Capping Protein
CapZ, även känt som α-actinin cap, är ett aktinbindande protein som fungerar som en kapplock för de plusändar av aktinfibriller (en typ av proteinfilament) i muskel- och icke-muskulära celler. CapZ hjälper till att stabilisera aktinfibrillernas ände genom att binda till den aktiva slutväxten, förhindrar därmed ytterligare monomerers addition eller avdrag från fibrillens slut. Detta är viktigt för att reglera cytoskelettets dynamik och underhåller cellstrukturen och cellytor. CapZ består av två identiska subenheter, α-kapZ och β-kapZ, som binder till varandra i en heterodimerisk konfiguration. Varje subenhet innehåller en aktinbindande domän och en calmodulinliknande calciumbindande domän. CapZ är involverat i flera cellulära processer, inklusive celldelning,
Levercirros, biliär
Fibros i leverparenkymet till följd av hinder i gallflödet (kolestas) i de inre och yttre gallgångarna. Vid primär biliär cirros ses förstörelse av små, inre gallgångar och försämrad gallutsöndring. Sekundär biliär cirros uppstår pga långvarig obstruktion av de större inre och yttre gallgångarna, av olika orsaker.
Epitoper
Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.
snRNP Core Proteins
SnRNP (small nuclear ribonucleoprotein) core proteins are a group of proteins that are associated with small nuclear RNA (snRNA) molecules to form small nuclear ribonucleoprotein complexes, which are involved in various aspects of RNA processing in the cell, such as splicing, 3'-end formation, and degradation. The snRNP core proteins include seven Sm proteins (B, D1, D2, D3, E, F, and G) that form a heptameric ring structure called the Sm core, which binds to a conserved sequence motif in the snRNA called the Sm site. Additionally, there are also other snRNP-specific proteins that associate with the Sm core and the snRNA to form the functional snRNP complex.
Citrullin
Alopecia areata
Serologi
I en enda mening kan serologi definieras som den vetenskapen som studerar serumproteiner och serumsreaktioner, särskilt inom immunologi. Serologi fokuserar ofta på att identifiera antikroppar i serumet som ett resultat av en individuell persons exponering för olika patogener eller vaccineringar. Dessa antikroppsreaktioner kan användas för att diagnostisera infektionssjukdomar, fastställa samband mellan exponering och sjukdom, och bedöma immunitet mot specifika patogener.
Protein Tyrosine Phosphatase, Non-Receptor Type 1
Protein Tyrosine Phosphatase, Non-Receptor Type 1 (PTPN1) är ett enzym som bidrar till att regulera cellsignalering genom att avlägsna fosfatgrupper från proteintryosiner. Detta enzym tillhör den större gruppen tyrosinfosfataser och saknar en transmembranregion, vilket skiljer det från receptortyrosinfosfataserna. PTPN1 är involverad i flera cellulära processer, inklusive celldelning, signaltransduktion och apoptos. Variationer i PTPN1-genen har associerats med olika sjukdomar, till exempel cancer och autoimmuna sjukdomar.
Möss, inavlade NOD
Korsreaktioner
T-lymfocyter
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
Molekylär härmning
En process som innebär att de strukturella egenskaperna hos en introducerad, främmande molekyl imiterar eller simulerar värdens egna molekyler.Direkt härmning gör att ett virusprotein kan binda direkt till ett normalt substrat i stället för den normala, homologa liganden. Immunologisk molekylär härmning brukar avse det som kallas antigen härmning och bestäms av egenskaperna hos de antikroppar som mobiliseras mot olika epitopvarianter på virusproteinet.
Antikroppsspecificitet
Egenskap som gör att antikroppar kan reagera med vissa antigena determinanter och inte med andra. Specificiteten beror på kemisk sammansättning, fysikaliska krafter och bindningsplatsens molekylära st ruktur.
Langerhans cellöar
Oregelbundna mikroskopiska bildningar av strängar av endokrina celler, spridda i hela bukspottkörteln bland de exokrina kärnorna. Varje cellö är omgiven av bindvävsfibrer och genomsatt av ett nätverk av kapillärkärl. Det finns fyra huvudtyper av celler. De talrikaste betacellerna (50-80%) utsöndrar insulin. Alfaceller (5-20%) utsöndrar glukagon. PP-celler (10-35%) utsöndrar pankreaspolypeptid. Deltaceller (ca 5%) utsöndrar somatostatin.
Proinsulin
Proinsulin är ett protein som bildas i kroppen under produktionen av insulin. Det är en föregångare till insulin och består av tre delar: A-kedjan, B-kedjan och en C-peptidsekvens som länkar dem samman. Genom en process som kallas prohormonklövning klipps proinsulinet itu och bildar två molekyler insulin och ett C-peptidmolekyl. Proinsulin har ingen känd biologisk aktivitet i sig självt, men mätning av C-peptid kan användas som en indikator på hur mycket insulin som producerats i kroppen eftersom halten av C-peptid och insulin är ungefär lika när de bildas.
Enzymkopplad immunadsorberande analys
En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.
Protein-array-analys
Protein array analysis är en teknik inom proteomik som används för att simultant undersöka interaktioner, aktivitet och koncentration av stora mängder proteinmolekyler i biologiska system. Detta görs genom att fastspänna tusentals olika proteiner på en solid yta, såsom en glasslid eller en mikrochip, och sedan exponera dem för ett prov innehållande målproteiner. Genom att använda fluorescerande markörer eller andra detekteringsmetoder kan forskaren sedan mäta och jämföra hur mycket av varje målprotein som binds till de olika fastspända proteinskaparna. Protein array-analys kan användas för att studera allt från protein-proteinbindningar, posttranslatoriska modifieringar och signaltransduktionsvägar till att identifiera nya biomarkörer och molekylära mekanismer bakom sjukdomar.
B-lymfocyter
Lymfoida celler, även kallade B-celler, verksamma i det humorala immunförsvaret. B-cellerna är kortlivade och bildas i stora mängder i människokroppen. De har fått sitt namn pga likheten med celler fr ån fåglarnas bursa. Vid stimulering producerar B-cellerna antikroppar, dock endast av en sort, som sprids i kroppsvätskorna.
Immuntolerans
Specifik avsaknad av immunreaktion mot ett visst antigen hos en individ med iövrigt normalt immunförsvar. Bristen kan bero på tidig kontakt med antigenet hos en immunologiskt omogen individ (foster eller nyfödd) eller hos en vuxen som utsatts för extremt stora doser eller ytterst små mängder av antigenet, eller genom exponering för strålning, antimetaboliter, antilymfocytserum osv.
Inflammation i ögats druvhinna
Sjögrens syndrom
Självtolerans
"Självtolerans är den immunologiska process där systemet är programmerat att inte reagera mot kroppens egna antigen, istället accepterar och tolererar det egna vävnadsspecifika proteinet för att undvika autoimmuna sjukdomar."
Lymfocytaktivering
Morfologisk förändring av små lymfocyter i odling till stora, blast-liknande celler med förmåga att syntetisera DNA och RNA och till mitos. Aktivering säts igång av interleukiner, mitogener (som t ex fytohemagglutininer) och pecifika antigen. Aktivering kan även ske in vivo, så som vid vävnadsavstötning och kronisk myeloid leukemi.
Molekylsekvensdata
Muskelinflammation
En muskelinflammation, också känd som myositis, är en medicinsk tillstånd där det uppstår inflammation i en eller flera musklerna. Detta kan orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma eller okända orsaker. Symptomen på muskelinflammation kan inkludera smärta, svullnad och stelhet i musklerna, trötthet och ibland feber. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta vila, fysioterapi, mediciner som dämpar inflammationen och behandling av underliggande orsak.
Aminosyrasekvens
Ledgångsreumatism
Polyendokrinopatier, autoimmuna
Myelin Basic Protein
Myelin Basic Protein (MBP) är ett proteín som utgör en viktig del av myelinschemat, den lipidrika yttre membranen som omger och skyddar axonerna i nervceller. MBP hjälper till att stabilisera myelinschemat och underlättar dess produktion och underhåll. Det är också involverat i signalöverföringen mellan nervceller, eftersom det påverkar den elektriska ledningsförmågan hos axonen.
Dihydrolipoyllysine-Residue Acetyltransferase
Dihydrolipoyllysine-residue acetyltransferase is a type of enzyme involved in the metabolic process called the citric acid cycle, also known as the Krebs cycle or tricarboxylic acid (TCA) cycle. This enzyme plays a crucial role in the transfer of an acetyl group from acetyl-CoA to a specific residue on another protein, called dihydrolipoyllysine. The resulting product is an important intermediate in the citric acid cycle that helps generate energy for the cell through the production of ATP, NADH, and FADH2. Any disruptions or mutations in this enzyme can lead to serious metabolic disorders and diseases.
Hepatit, autoimmun
En obotlig, företrädesvis periportal hepatit, oftast förenad med hypergammaglobulinemi och serumautoantikroppar. Antagandet att det skulle finnas serologiska undergrupper (typ 1, 2 och 3) är kontroversiellt. Dessutom förekommer hos vissa patienter olika former, med särdrag av antingen autoimmun hepatit och annan typ av kronisk leversjukdom (överlappningssyndrom) eller med drag som är oförenliga med autoimmun hepatit (separatsyndrom).
HLA-DQ-antigener
Antigener
I en enkel medicinsk definition kan 'antigener' definieras som substanser, vanligtvis proteiner eller kolhydrater, som är förenade med celler, virus eller bakterier och kan identifieras av vår immunförsvara som främmande. När vår kropp utsätts för ett antigen producerar vårt immunsystem specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa det. Dessa antikroppar binds till antigenet och hjälper till att eliminera det från kroppen. Antigener kan också användas i vaccinationer för att stimulera produktionen av immunitet mot specifika sjukdomar.
Sklerodermi, systemisk
Systemisk sklerodermi (SSc) är en autoimmun sjukdom som kännetecknas byggnadsminnesvärd hårdhet och förtjockning av huden, vanligtvis i händer, armar, ansikte och andra delar av kroppen. Detta tillstånd kallas även scleroderma, men systemisk sklerodermi innebär också att det finns involvering av inre organ såsom lungor, hjärta, njurar och mag-tarmkanalen.
Antigenpresentation
Ett skeende där antigen uppträder så att lymfocyter kan bekanta sig med det. Presentationen sker med hjälp av speciella celler, antigenpresenterande celler (APC), som ibland måste bearbeta antigenet f ör att det skall kännas igen. Detta kan gå till så att presentationscellen slukar och bryter ner antigenet för att därefter presentera fragment på cellytan.
Insulinantikroppar
"Insulinantikroppar är antikroppar som riktas mot insulin och stör dess förmåga att reglera blodsockernivåer, vilket kan leda till insulinresistens och typ 2-diabetes."
Möss, inavlade NZB
"NZB möss är en inavlad musstam som bär genetiskt betingad autoimmunitet och utvecklar lupusnefrit (SLE) vid ungefär sex månaders ålder, används vanligen i forskning för att studera sjukdomens orsaker och potentiala behandlingsmetoder."
Hybridom
Celler framställda på konstlad väg genom sammansmältning av aktiverade lymfocyter och tumörceller. De erhållna hybridcellerna klonas och producerar s k monoklonala antikroppar eller T-cellprodukter, identiska med dem som produceras av den immunologiskt kompetenta ursprungscellen, och växer och förökar sig som den ursprungliga tumörcellen.
Vasektomi
En vasectomi är en form av permanent födselkontroll för män. Under proceduren klyvs den ena eller båda spermavägarna (vas deferens) som transporterar spermier från testiklarna till urinröret, och varje ände stängs sedan av med hjälp av klippning, elektrokoagulering eller klaffar. På så sätt kan spermierna inte längre lämna kroppen under ejakulationen. Vasektomin är en effektiv metod för preventiv vård, men det bör noteras att det kan ta några månader och flera ejakulationer innan all sperma har tömts från kroppen efter operationen.
Tvådimensionell gelelektrofores
CENP-B-protein
CENP-B-proteinet är ett protein som spelar en viktig roll i den mänskliga kromosomuppdelningen under celldelning. Det binder specifikt till ett 8-basers par DNA-sekvens, benämnt CENP-B-box, i centromerregionen av de mänskliga mitotiska kromosomerna. Dess huvudfunktion är att hjälpa till att organisera och stabilisera den kinetochora strukturen under celldelningen, vilket är nödvändigt för korrekt segregation av kromosomerna till dottercellerna.
Vitiligo
Vitiligo är en hudsjukdom som karaktäriseras av vita, avsvultna fläckar på huden orsakade av avsaknaden av pigmentproducerande celler (melanocyter). Dessa fläckar kan vara små och spridda eller täcka stora områden av kroppen. Sjukdomen kan påverka personer av alla hudfärger, men den är särskilt uppenbar hos mörkhyade individer. Vitiligo kan vara lokaliserad till en del av kroppen eller vara systemisk och drabba flera områden. Den orsakas av ett autoimmunt förlopp där kroppens immunförsvar attackerar och förstör melanocyterna. Vitiligo är inte livshotande, men den kan ha en betydande psykosocial påverkan på drabbade individer på grund av dess synliga natur. Behandlingen av vitiligo kan variera från topiska behandlingar med kortikosteroider
Paraneoplastiska syndrom
Paraneoplastiska syndrom definieras som en skada på eller en funktionsstörning i en organsystem, orsakad av tumörrelaterade substanser (till exempel hormoner eller antikroppar) istället för direkta mekanismen som tumören utövar på omgivande vävnader. Dessa syndrom kan uppstå i samband med olika typer av cancer och kan vara ett tidigt tecken på malignitet, även innan sjukdomen har spridit sig till andra delar av kroppen.
Immundominanta epitoper
Tyreoidit, autoimmun
Autoimmune tyreoiditis är en medicinsk term som refererar till en grupp sjukdomar där kroppens immunsystem angriper och skadar sköldkörteln (tyreoidean). Detta orsakar inflammation och kan leda till förändringar i tyreoideahormonnivåerna. De två vanligaste formerna av autoimmun tyreoidit är Hashimotos sjukdom och Graves sjukdom.
Ribonukleoproteiner, små nukleära
Små nukleäre ribonukleoproteiner (snRNPs) är komplexe molekyler bestående av RNA och protein som deltar i processandet av nyss transkriberad RNA inom cellkärnan, särskilt vid splicingprocessen där icke-kodande intronsekvenser excideras och kodande exonssekvenser sammanfogas till ett kontinuerligt RNA-transkript.
Fosfopyruvathydratas
Ribonukleoproteiner, små nukleära U1
Små nukleäre Ribonukleoproteiner (snRNPs) är komplexe med sammansatta av RNA och protein som deltar i processingen av pre-mRNA i cellkärnan, och U1 är en typ av snRNP. Den specifika uppsättningen små nukleära Ribonukleoproteiner kallas för spliceosomer och de är involverade i splicingprocessen där intronsekvenser tas bort från pre-mRNA och exonsekvenserna sammanfogas för att bilda ett mognat mRNA. U1 snRNP har en speciell roll i initieringen av splicingprocessen genom att binda till startsekvensen för splicingen, känd som 5'-splice site, och hjälper till att stabilisera spliceosomen under dess sammansättning.
Epitopkartläggning
Metoder för undersökning av antikroppsbindning till bestämda områden på antigena proteiner. Epitopkartläggning tillämpas framförallt vid immunkemiska analyser. Syn. epitopmappning.
Peptidfragment
Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.
Möss, genetiskt förändrade
Epitoper, T-lymfocyt
Antigena determinanter som känns igen av och binds till T-cellreceptorn. Epitoper som känns igen av T-cellreceptorer sitter ofta inuti antigenet och blir tillgängliga för receptorerna först sedan antigenet luckrats upp genom proteolys.
Anemi, hemolytisk, autoimmun
Förvärvad hemolytisk anemi till följd av att autoantikroppar agglutinerar och upplöser kroppens egna röda blodkroppar.
Möss, inavlade MRL lpr
En underordnad musstam som är genetiskt predisponerad för ett systemiskt lupus erytematosus-syndrom, kliniskt likt sjukdomen hos människa. Det har konstaterats att dessa möss har en mutation i fas-genen. Möss av denna stam är också värdefulla modeller för undersökning av beteende- och kognitiva defekter vid autoimmuna sjukdomar, samt effekter av immundämpande medel.
Genbibliotek
Tyreotropinreceptorer
Tyreotropinreceptorer (TSH-receptorer) är proteiner som finns på ytan av thyroida celler och binder till tyreotropinhormon (TSH), som sekretetas från adenohypofysen i hypofysen. När TSH binder till sin receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till ökat celltillväxt och hormonproduktion i thyroida cellerna, vilket resulterar i ökad produktion av tyreoideahormoner, triiodtyronin (T3) och tetrajodtyronin (T4).
Möss, inavlade C57BL
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
CD4-positiva T-lymfocyter
En kritisk subpopulation av regulator-T-celler, delaktiga i igångsättandet av de flesta immunologiska funktioner. HIV-viruset har selektiv tropism för den T4-cell som uttrycker CD4-fenotypmarkören, en HIV-receptor. Det är just utslagningen av denna subpopulation, innehållande såväl T-hjälparceller som T-suppressorceller, som är den främsta orsaken till den omfattande immunsuppression som ses vid H IV-infektion.
Råttor, inavlade Lew
Epitoper, B-lymfocyt
Antigena determinanter som känns igen av och binds till B-cellreceptorn. Epitoper som känns igen av B-cellreceptorer sitter på antigenets yta.
HLA-DR-antigener
En grupp D-tillhöriga humana leukocytantigener (HLA) av polymorfa glykoproteiner, vilka förekommer på lymfoida celler. De består av alfa och betakedjor, och de har en annan ärftlighet än DQ- och DP-antigener. Deras uppträdande tycks vara kopplat till vissa hudsjukdomar, som t ex pemphigus vulgaris och dermatitis herpetiformis, samt diabetes av typ 1.
Bindvävssjukdomar
Tyreoperoxidas
Möss, inavlade BALB C
Antigen-antikroppsreaktioner
Prediabetisk fas
I en enkel mening kan pred diabetesfas definieras som ett tillstånd där individen ännu inte har utvecklat diabetes, men har högre än normalt blodsockernivåer som inte är lika höga som vid diabetes. Detta tillstånd kallas också för "förhöjd blodsocker" eller "störd glukos tolerance". Prediabetesfasen kan vara en varningstecken för att individen riskerar att utveckla diabetes om inte behandling och livsstilsförändringar vidtas.
Myeloblastin
Myeloblastin, också känt som proteinase 3 (PR3), är ett enzym som produceras och utsöndras av neutrofila granulocyter, en typ av vita blodkroppar. Det spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att hjälpa till att bryta ned och eliminera invaderande mikroorganismer. Myeloblastin kan också vara involverat i inflammatoriska processer och har visats påträffas vid vissa autoimmuna sjukdomar, såsom Wegenerers granulomatos.
Arrestin
Monoklonala antikroppar
Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.
Immunfluorescensteknik, indirekt
En immunfluorescensteknik som används allmänt för påvisande av serumantikroppar och immunkomplex i kroppsvävnad och mikroorganismer i prov från patienter med infektionssjukdomar. Tekniken innebär framställning av antigen-antikroppskomplex, som märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar.
Polymyosit
Polymyositis är en autoimmun sjukdom som orsakar inflammation och skada i skelettmusklerna, vilket leder till svaghet och smärta. Det karakteriseras av symmetrisk proximal muskelsvaghet (nära kroppens mitt) och ökat muskelinflammation som kan ses vid biopsi. Polymyositis kan också vara associerad med andra autoimmuna sjukdomar, cancer eller infektioner.
Lupus vulgaris
Hippocalcin
Hippocalcin är ett calciumbindande protein som uttrycks i hjärnan och har visat sig vara involverat i regleringen av kalciumhomöostas och exciterad aminodling i neuroner. Det är också känt som neuropeptid Y-associerat protein och är en del av den grupp proteiner som kallas neuronal calciumsensorproteiner (NCS). Hippocalcin spelar möjligen en roll i långsiktig potentiell plasticitet, inlärning och minnesbildning.
Adoptiv överföring
En form av passiv immunisering, där redan sensibiliserade immunologiska agens (celler eller serum) överförs till icke-immuna mottagare. När metoden används i cancerterapi kallas den adoptiv immunterap i.
Celler, odlade
Immunisering
Avsiktlig stimulering av värdens immunsvar. Aktiv immunisering innebär tillförsel av antigen eller immunologiska adjuvantia. Passiv immunisering innebär tillförsel av immunsera eller lymfocyter eller deras produkter (t ex transferfaktor, immun-RNA) eller transplantation av immuncellproducerande vävnad (tymus eller benmärg).
Blotting, Western
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Proteomik
Proteomik är ett område inom biomedicin som handlar om studien av proteomer, det vill säga den totala mängden proteiner och deras interaktioner, funktioner och reglering i ett levande system, såsom en cell, vävnad eller organism. Proteomiken inkluderar identifiering och karakterisering av proteiner, deras struktur, funktion och interaktion med andra molekyler, samt förändringar i proteinuttryck och aktivitet under olika fysiologiska och patologiska tillstånd. Proteomiken använder sig ofta av högthroughput-tekniker såsom masspektrometri och proteinkromatografi.
Cellkärneantigener
Cellkärneantigener (eng. Nuclear antigens, NAs) är proteiner eller DNA-sekvenser inne i cellkärnan som kan betraktas som främmande av det immunförsvar som finns hos vissa individer, vilket leder till att deras kroppar producerar antikroppar mot dem. Dessa antikroppar kan orsaka autoimmuna sjukdomar såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) och skleroder.
Apoptos
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Lupusnefrit
Glomerulonefrit i förening med den autoimmuna sjukdomen systemisk lupus erythematosus. Histologiskt delas lupusnefrit in i 6 klasser: klass I-normala glomeruli; klass II-endast mesangiala förändringar; klass III-fokal segmenterad glomerulonefrit; klass IV-diffus glomerulonefrit; klass V-diffus membranös glomerulonefrit; och klass VI-framskriden skleroserande glomerulonefrit.
Immunglobulin M
Immunomodulation
Immunomodulation refererar till processen att ändra eller kontrollera immunsystemets funktion och respons. Det kan involvera att dämpa överaktiva immunsvar för att förebygga sjukdom och autoimmunitet, eller att stärka immunsvaret för att bekämpa infektioner och cancer. Immunomodulerande behandlingar kan bestå av läkemedel, såsom immunsuppressiva eller immunstimulerande medel, eller av icke-farmakologiska metoder, som till exempel näringsriktad terapi eller livsstilsförändringar.
Antikroppsbildning
"Antikroppsbildning, eller immunrespons, är en process där B-celler producerar specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa främmande ämnen som intränger i kroppen, såsom virus och bakterier."
Granzymer
Blandad bindvävssjukdom
Ett syndrom med en blandning av kliniska drag av systemisk lupus erythematosus, skleroderma, polymyosit och Raynauds fenomen. Särskiljande kännetecken för sjukdomen är höga titrar av antikroppar mot ribonukleaskänsligt, lösligt kärnantigen och ett "fläckigt" mönster vid direkt immunfluorescens av färgade epidermalkärnor.
Sjukdomsmodeller, djur
Multipel skleros
Multiple sklerosis (MS) är en autoimmun sjukdom som påverkar centrala nervösystemet (hjärnan och ryggmärgen). Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar angriper och skadar myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna. När myelin skadas bildas plackar eller ärr (lesioner) på nervern som förhindrar signalöverföringen mellan hjärnan/ryggmärgen och resten av kroppen. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive synnedsättning, muskelsvaghet, känselbortfall, koordinationsstörningar, balansproblem och svårigheter med tala och andas. MS-symptomen varierar i allvarlighet från person till person och kan komma och gå över tid. Det finns inget botemedel för MS, men behandlingar finns tillgängliga som kan hjälpa att hantera symtomen och fördrö
Myelin-Oligodendrocyte Glycoprotein
Myelin-Oligodendrocyte Glycoprotein (MOG) är ett proteín som finns på ytan av den myelinskida som omger axonerna i centrala nervsystemet (CNS). Myelin är en fet hinna som hjälper till att skydda och isolera axonerna, så att nerver kan överföra impulser effektivt. MOG spelar en viktig roll för stabiliteten och funktionen hos myelinskidan. Det är också involverat i immunresponsen och kan vara ett mål för autoimmuna reaktioner vid vissa neurologiska sjukdomar, såsom multipel skleros (MS) och neuromyelitis optica (NMO).
Tyreoglubulin
Tyreoglobulin är ett glykoprotein som produceras i sköldkörteln och fungerar som en viktig del i produktionen av tyroida hormoner, T3 och T4. Det lagras i sköldkörtelns kolloid och kan mätas i blodet som ett markör för sköldkörtelsjukdomar, särskilt differencialdiagnostiskt vid diffus tyroidit eller olika former av sköldkörtelcancer.
Klonceller
Antikroppar
Immunglobulinmolekyler (proteiner), vars specifika aminosyrasekvenser får dem att reagera endast med de antigen som utlöste deras syntetisering i celler i lymfocytserien (i sht plasmaceller), eller me d närbesläktade antigen. Antikroppar klassificeras efter sitt sätt att verka: agglutininer, hemolysiner, opsoniner, precipitiner m fl.
Histokompatibilitetsantigener klass II
Stora transmembranglykoproteiner (alfa och beta) med icke-kovalenta bindningar. Båda kedjor kan vara polymorfa, men betakedjorna har större strukturella variationer. Klass II-antigener hos människa kallas HLA-D-antigener och kodas av en gen på kromosom 6. Hos möss är det två gener, IA och IE på kromosom 17 som kodar för H-2-antigenerna. Antigenerna finns på B-lymfocyter, makrofager, epidermalceller och sädesceller och tros förmedla verkningsförmågan och cellsamverkan vid immunsvar. Termen IA-antigener avsåg förr endast de proteiner som kodades av IA-generna hos möss, men används numera som generell benämning på alla histokompatibilitetsantigener av klass II.
Variabel del av immunglobulin
Den del av immunglobulinmolekylen (antikroppen), vars aminosyrasekvens och -sammansättning kan variera, som ger antikroppen dess antigenspecificitet och som antas utgöra bindningsplatsen för antigenet. Den återfinns vid Fab-fragmentets N-ände och omfattar såväl hypervariabla områden (komplementära regioner) som ramområden.
Reumatiska sjukdomar
Dermatomyosit
En subakut eller kronisk muskel- och hudinflammation, kännetecknad av muskelsvaghet proximalt och typiska hudutslag. Sjukdomen förekommer ungefär lika ofta hos barn som hos vuxna. Hudåkomman har oftast formen av lilaaktiga utslag (eller mer sällan flagnande dermatit) på näsa, kinder, panna, överkropp och armar. Tillståndet är förknippat med komplementförmedlad, intramuskulär mikroangiopati, med förlust av kapillärer, muskelischemi, muskelfibernekros och perifascikulär atrofi. Hos barn har sjukdomen benägenhet att utvecklas till systemisk vaskulit (kärlväggsinflammation). Dermatomyosit kan uppträda tillsammans med maligna tumörer.
Modeller, immunologiska
Myelinassocierat glykoprotein
Myelin-associated glycoprotein (MAG) är ett transmembrant glykoprotein som förekommer i den compacta myelinschemat runt axoner i centrala nervsystemet (CNS) och perifera nervsystemet (PNS). Proteinet är kovalent bundet till galaktosylceramid i yttre lager av myelinmembranen. MAG anses spela en viktig roll för adhesionen mellan olika lager av myelin och hjälper till att stabilisera myelinschemat. Det har också föreslagits ha en funktion i moduleringen av axon-myelin-interaktioner samt i kontrollen av neuritisk utväxt under nervutvecklingen.
Peptidbibliotek
Ett peptidbibliotek är en samling av ett stort antal olika syntetiska peptider, som tillsammans bildar en resurs för forskning inom områden såsom strukturell biologi, biokemi och medicinsk kemi. Peptidbiblioteken kan vara specialdesignade för att undersöka specifika frågeställningar, till exempel hur olika peptider interagerar med proteiner eller andra molekyler i levande system. Varje peptid i biblioteket är unik och består av en kedja av aminosyror som är kovalent bundna till varandra. Peptidbiblioteken kan användas för att hitta nya ledtrådar om hur olika biologiska processer fungerar, och de kan också vara värdefulla vid utvecklingen av nya läkemedel och terapeutiska behandlingsmetoder.
Receptorer, antigen, B-celler
Klonal deletion
Avlägsnande, genom celldöd, av omogna lymfocyter som reagerar med antigen under mogningsprocessen. När det gäller T-lymfocyter sker detta i tymus och säkerställer att T-cellerna är självtoleranta.
Myasthenia gravis
Myasthenia gravis är en autoimmun sjukdom som kännetecknas av muskelsvaghet och trötthet, särskilt efter repetitiv muskelaktivitet. Sjukdomen beror på att antikroppar blockerar eller förstör receptorerna för signalsubstanser på muskelcellernas yta, vilket stör nervimpulsernas överföring till muskler och orsakar muskelsvaghet.
Encefalomyelit, autoimmun, experimentell
En experimentell djurmodell för demyeliniserande sjukdom i det centrala nervsystemet. Inokulation med en emulsion av vit substans i kombination med Freunds adjuvans, myelinbasprotein eller renat centralmyelin utlöser ett T-cellsförmedlat immunsvar riktat mot centralmyelin. De patologiska dragen liknar dem vid multipel skleros, inkluderande perivaskulära och periventrikulära inflammationshärdar och demyelinisering. Subpial (under den mjuka hjärnhinnan) demyelinisering under hjärnhinneinfiltrationer förekommer också, vilket också är ett kännetecken vid akut, disseminerad encefalomyelit. Passiv immunisering med T-celler från ett drabbat djur till ett friskt djur framkallar också detta tillstånd.
Antigenpresenterande celler
En heterogen grupp immunkompetenta celler som förmedlar det cellbundna immunsvaret genom att bearbeta och presentera antigen för T-cellreceptorn. Vanliga celler med denna roll är makrofager, dendritis ka celler, langerhansceller och B-lymfocyter.
Myelinproteiner
Myelinproteiner är proteiner som är involverade i strukturen och funktionen av den fettrika myelinscheidan som omger andras nervceller (axon) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och perifera nervsystemet. Dessa proteiner hjälper till att skydda, stödja och öka ledningshastigheten för nervimpulser längs nerverna. Exempel på myelinproteiner är P0, PMP22, Connexin 32 och Myelin basic protein.
Heterogent kärnribonukleoprotein, grupp A-B
Bindningsplatser på antikroppar
Ytområden på antikroppar som reagerar med antigeners determinantområden. De bildas av delar av de variabla områdena i immunglobulinernas Fab-fragment.
Pyruvatdehydrogenaskomplex
Pyruvatdehydrogenaskomplex (PDC) är ett multiensamt enzymkomplex som spelar en central roll i cellers energiproduktion. Det katalyserar oxidativ dekarboxylering av pyruvat till acetyl-CoA, en reaktion som förbinder glykolysen med citronsyracykeln och därmed celldelningens energiproducerande processer. PDC består av tre katalytiska enzymkomplex: pyruvatdehydrogenas (E1), dihydrolipoyltransacetylas (E2) och dihydrolipoyldehydrogenas (E3). Denna process är också kopplad till nedbrytningen av aminosyror och fettsyror i cellen.
Myelinproteolipidproteiner
Myelin proteolipid proteins (PLP) are a group of proteins found in the myelin sheath, which is the protective covering surrounding nerve fibers in the central nervous system (CNS). The main function of PLP is to maintain the structural integrity and stability of the myelin sheath, enabling efficient and rapid transmission of electrical signals between neurons. As the most abundant protein in the CNS myelin, PLP plays a crucial role in the normal functioning of the nervous system.
Toll-liknande receptor 7
Toll-like receptor 7 (TLR7) is a type of protein known as a pattern recognition receptor, which plays a crucial role in the immune system. It is primarily found on the surface of endosomes within certain immune cells, such as dendritic cells and B cells. TLR7 recognizes single-stranded RNA molecules from viruses, triggering a signaling pathway that leads to the production of inflammatory cytokines and the activation of innate and adaptive immune responses. This helps the body to detect and fight off viral infections.
Toll-like receptor 9
Toll-like receptor 9 (TLR9) är ett protein som hör till gruppen av mönsterigenkännande receptorer (Pattern Recognition Receptors, PRR). TLR9 finns naturligt i vissa celler i kroppen, såsom immunceller, och fungerar som en sinnescell för att upptäcka främmande DNA med specifika sekvenser. När TLR9 binder till det främmande DNA aktiveras signaltransduktionen, vilket leder till att cellerna utsöndrar cytokiner och andra substanser som är involverade i immunförsvaret. Detta hjälper till att initiera en immunrespons mot infektioner orsakade av mikroorganismer, såsom bakterier och virus.
Dendritiska celler
Immunkompetenta celler i lymfsystemet och det blodbildande (hemopoietiska) systemet och i huden. De kallas även interdigiterande, retikulära eller beslöjade. Deras morfologiska och fenotypiska funktion består i att bearbeta antigen eller presentera dem för T-celler, och därmed stimulera den cellulära immuniteten.
Sköldkörtel
"En sköldkörtel är en endokrin drift som producerar och sekreterar tyreoideahormoner, inklusive triiodthyronin (T3) och thyroxin (T4), vilka reglerar metabolism, tillväxt och utveckling hos ryggradsdjur."
Peptider
T-lymfocytsubset
En T-lymfocytsubset är en grupp av T-celler som delar en gemensam egenskap eller funktion, t.ex. CD4+ (hjälp) eller CD8+ (cytotoxiska) T-celler, vilka har olika roller i cellmedierad immunitet.
Ledvätska
Jurkatceller
Rekombinanta proteiner
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Insulinproducerande celler
Insulinproducerande celler, också kända som beta-celler, är celler som finns i de klusterformade grupperingar som kallas Langerhanska öarna i bukspottkörteln. Dessa celler har en viktig funktion i kroppen genom att producera, lagra och sekreterar insulin, ett hormon som hjälper till att reglera blodsockernivåerna. När blodsockernivåerna stiger efter en måltid, svarar beta-cellerna genom att släppa ut insulin i blodomloppet, vilket i sin tur signalerar till celler i kroppen att ta upp och använda glukos som energikälla. Dessa celler är därför av central betydelse för att upprätthålla homeostas i kroppens glukosnivåer och för att förhindra hyperglykemi, ett tillstånd som kan leda till diabetes om det inte behandlas.
Retinolbindande proteiner
Retinolbindande protein (RBP) är ett specifikt transportprotein som binder sig till och transporterar retinol, också känt som vitamin A-aldehyd, i kroppen. Retinol är en form av vitamin A som är viktigt för synen, celltillväxten och hudens hälsa. RBP är syntetiserat i levern och transporteras sedan via blodomloppet till målceller i olika delar av kroppen.
Antigen-antikroppskomplex
Det aggregat som bildas när antigen- och antikroppsmolekyler förenas. Vävnadsskador till följd av avsättning av stora antigen-antikroppskomplex orsakar immunkomplexsjukdomar.
HLA-D-antigener
Humana immunreaktions- eller klass II-antigener som huvudsakligen återfinns på B-lymfocyter och kodas av gener på HLA-D-platsen. De utgörs av ytterst polymorfa familjer av glykopeptider, som var och en består av två kedjor, alfa och beta. Denna grupp av antigener omfattar dem med beteckningarna -DR, -DQ och -DP, av vilka HLA-DR är mest undersökt. Några av dessa glykoproteiner är kopplade till vissa sjukdomar, som möjligen är av immunologiskt ursprung.
Flödescytometri
En mätteknik som utnyttjar en maskin för att göra, bearbeta och presentera en eller fler mätningar på enstaka celler ur en cellsuspension. Cellerna färgas vanligen med något fluorescent färgämne som är specifikt för de cellkomponenter som undersöks, t ex DNA, och fluorescensen hos varje cell mäts då den snabbt passerar aktiveringsstrålen (laser eller kvicksilverlampa). Fluorescensen ger ett kvantitativt mått på olika biokemiska och biofysiska egenskaper hos cellen, och utgör även en grund för cellsortering. Andra mätbara optiska parametrar är bl a ljusabsorption och ljusspridning, varav den senare kan användas för mätning av cellstorlek, form, täthet, kornighet och färgupptagning.