Kroppsläge med huvudet lägre än resten av kroppen. En längre tid i detta läge kan ge tillfälliga fysiologiska besvär.

"Viktlöshetsimulering" refererar till en metod där en person med övervikt eller fetma intentionellt begränsar sitt kaloriintag under en viss tidsperiod, vanligtvis genom att äta mycket lite föda, för att uppnå en minskad kroppsvikt. Detta skiljer sig från andra typer av viktminskningsmetoder eftersom syftet inte är att etablera hållbara livsstilsförändringar, utan snarare att genomgå en kortvarig period av restriktiv kosthållning för att uppnå en snabb viktminskning. Viktlöshetsimulering kan vara farligt och innebära risker för hälsan, särskilt om det utförs under längre perioder eller upprepas flera gånger.

Sängliggande för terapeutiska eller experimentella orsaker.

Teknik och förfaringssätt utformade för att förhindra eller upphäva oönskade effekter av viktlöshet under verklig eller simulerad rymdvistelse, som t ex fysiologiska förändringar beroende på avsaknad av tyngdkraft. Specifika åtgärder omfattar konstgjord tyngdkraft, fysisk träning, underkroppsundertryck och apparater för att motverka avbetingning.

Förändring i hjärt-kärlfunktionerna, särskilt efter en tid av viktlöshet eller kraftlöshet, som förmodligen har samband med förflyttning av blodmängd från de nedre extremiteterna till bröstkorgen, vil ket resulterar i reflexdiures och minskad blodvolym.

Tyngdkraft mindre än den som råder vid jordytan, dvs mellan 0 och 1 g. Mikrogravitation kallas tyngdkraft nära tyngdlöshet.

En rymdfärd är en resa utanför jordens atmosfär, vanligtvis till omloppsbana runt jorden eller till andra himlakroppar som månen eller Mars, med hjälp av en rymdfarkost som rymdfärja, rymdraket eller en annan typ av rymdfartyg.

"Ryggläge" är en medicinsk position där individen ligger på rygg med ansiktet uppåt och benen utsträckta. Denna position används ofta under operationer, undersökningar eller behandlingar för att ge bättre tillgång till patientens kropp och underlätta andningsprocessen.

Omfördelning av kroppsvätskor. Förskjutning från nedre delarna av kroppen till överkroppen inträffar under såväl simulerade som verkliga förhållanden av viktlöshet, med minskning av den totala kroppsvattenvolymen och tillfälligt hypovolemiskt tillstånd som följd. Sådana förskjutningar förekommer även efter hemodialys, och orsakas då av elektrolytobalans.

I en enda mening kan "G-dräkter" i ett medicinskt sammanhang referera till speciella tyger eller klädesplagg som används under medicinska undersökningar eller behandlingar, där patienten är utsatt för höga accelerationskrafter, såsom under en G-simulator eller i rymdfarkoster. Dessa dräkter hjälper till att fördela trycket jämnt över kroppen och förhindrar skador på innerorganen.

Ortostatisk intolerans (OI) är ett medicinskt tillstånd där individen har svårigheter att upprätthålla en stabil blodtrycksnivå när de reser sig upp från en liggande eller sittande position till en stående. Detta leder vanligtvis till symtom som yrsel, svimning, trötthet, oro, yrsel, huvudvärk och/eller synstörningar. Symptomen förvärras vanligtvis när personen står eller sitter stilla under en längre period och förbättras när de lägger sig ner igen. OI kan vara primärt (idiopatisk) eller sekundär till andra sjukdomar eller behandlingar, såsom neurologiska skador, diabetes, hjärtsjukdomar eller vissa läkemedel.

Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.

"Viktlöshet" är ett tillstånd där en persons kroppsvikt är betydligt lägre än vad som anses normala eller hälsosamt, ofta uttryckt som en body mass index (BMI) under 18,5. Det kan orsakas av olika faktorer såsom undernäring, ämnesomsättningsstörningar eller psykiska sjukdomar.

Yttre dekomprimering av kroppens nederdel. Tekniken används för att studera ortostatisk intolerans och verkan av tyngdkraft och acceleration, för att åstadkomma simulerad blödning vid fysiologiska studier, att undersöka hjärt-kärlfunktion och för att minska påfrestningar på buken i samband med förlossning.

I en enkel medicinsk definition kan plasmavolymen definieras som mängden vätska i blodplasma som cirkulerar inom kroppens blodkärl. Plasmavolymen utgör ungefär 90% av blodvolymen och består huvudsakligen av vatten, men även olika elektrolyter, proteiner och andra substanser. Den kan variera beroende på olika faktorer som vätskebalans, svält, sjukdomar eller medicinering.

Den anatomiska regionen som inkluderar ansiktet, hjässan, ögonen, öronen och nacken, samt den del av nervsystemet som kontrollerar vårt sinnes- och kroppsliga funktioner, kraniet som skyddar det mjuka hjärnan och de muskler och band som stödjer och möjliggör rörelse för huvudet.

Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.

Urodynamik är en undersökningsmetod inom medicinen som mäter hur urinvägens muskler och nerver fungerar när blåsan fylls och tömms. Den inkluderar ofta att man mäter trycket i blåsan och i urinröret samtidigt som patienten utför olika aktiviteter, till exempel svälja, hosta, pressa eller tömma blåsan. Syftet är att diagnostisera och behandla urinvägsrelaterade problem såsom inkontinens och överaktiva blåsor.

Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).

Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.

Den nedre delen av armen (antebrachium), mellan armbågen och handleden.

"Regionalt blodflöde" refererar till mängden blod som flödar genom ett specifikt område eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det uttrycks vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). Regionalt blodflöde kan mätas och övervakas för att bedöma hälsa och funktion hos olika organ och vävnader, samt för att diagnosticera och övervaka sjukdomar eller skador som påverkar blodförsörjningen till ett visst område.

Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.

En förändring, naturlig eller konstgjord, av tyngdkraften.

ANF. Ett hormon med kraftig verkan på njurarnas natriumutsöndring och kraftig kärlvidgande verkan som utsöndras av hjärtats förmak. Det består av en blandning av lågviktspeptider av varierande storlek från en gemensam prekursor och med en gemensam sekvens på ca 20 aminosyror.

Den acceleration som är resultatet av dragningskraften mellan två massor och vars storlek är omvänt proprtionell mot kvadraten av avståndet mellan massornas tyngdpunkter. Gravitationen är den kraft som får föremål nära ytan på jorden, månen eller någon planet att falla mot ytan.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Den otolitiska membranen är en struktur i inneröret hos däggdjur och andra vertebrater, som är involverad i känsligheten för rörelser och accelerationer. Membranet består av ett geléartat material med inkorporerade otoliter (små kristaller av calciumkarbonat) och är en del av otoliterna, som är statocysterna i innerörat. När huvudet rör sig orsakar det en förskjutning av otoliterna inom membranet, vilket stimulerar hårsensorna och ger information till hjärnan om positionen och rörelserna hos djuret.