Poriner
I en enkel medicinsk definition är poriner strukturer som spänner över cellmembran och tillåter vissa molekyler och joner att diffundera genom dem. De är speciellt viktiga för cellers förmåga att transportera näringsämnen, avfall och andra substanser in och ur sig. Poriner är exempel på proteinkanaler som bildar naturliga passagevägar genom celldelarna i bakteriers yttre membran.
Kolibakterie
Membranproteiner
Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.
Cellmembran
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
Periplasma
I en enkel medicinsk definition, är periplasma den kompartment inom en grampositiv eller gramnegativ bakteriens cellvägg som innehåller ett geléartat material och cytoplasmatisk membran. Det utgör den yttre delen av cellmembranet och innesluter periplasmiska vesiklar, enzymer och andra proteiner som är involverade i olika cellyta, såsom näringsupptag, sekretion och detoxifiering. Periplasman är också platsen för enzymer som hjälper till att bryta ned antimikrobiella peptider och andra skadliga molekyler som kan tränga igenom cellväggen.
Molekylsekvensdata
Aminosyrasekvens
Bakteriella antigener
Bakteriella antigener definieras som molekyler på eller från bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos värden. Dessa antigener kan vara proteiner, polysackarider eller andra strukturer som är unika för en specifik bakteriestam eller gemensamma för en hel grupp av bakterier. När bakteriella antigener introduceras i kroppen aktiveras immunförsvaret och producerar specifika antikroppar för att bekämpa infektionen.
Lipopolysackarider
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Polyakrylamidgelelektrofores
Proteinstruktur, sekundär
Cellmembrangenomtränglighet
En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.
Modeller, molekylära
Adhesiner, bakteriella
Bakteriella ytkomponenter som underlättar för bakterien att fästa vid andra celler eller icke-biologiska ytor. De flesta fimbrier på gramnegativa bakterier fungerar som adhesiner, men ofta är det ett underordnat protein ute i änden av fimbrierna som är det verkliga adhesinet. Hos grampositiva bakterier är det ett protein- eller polysaccharidskikt på ytan som tjänar som adhesin.
Intracellulära membran
Tunna strukturer som omger de subcellulära enheterna eller organellerna i eukaryota celler. De omfattar en rad olika membran anslutna till cellkärnan, mitokondrierna, golgiapparaten, det endoplasmatiska närverket, lysosomerna, plastiderna och vakuolerna.
Proteintransport
Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner bliver transporteret gennem cellemembraner for at nå deres destination indenfor eller udenfor cellen. Dette sker ved hjælp af specielle transportproteiner, som kender vej og kan genkende de forskellige typer proteiner. Proteintransport er en nødvendig proces for at sikre, at cellen fungerer korrekt og at proteinerne kan udføre deres biologiske funktioner på det rigtige sted i organismen.
Lipidlager, dubbla
Lipidlager med en tjocklek av två molekyler. Dubbellagersystem används ofta som modeller för biologiska membran.
Polymyxin B
Polymyxin B är ett antibiotikum som tillhör gruppen polypeptidantibiotika och utvinns från bakterien Paenibacillus polymyxa. Det används främst för behandling av svåra infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra antibiotika. Polymyxin B fungerar genom att interagera med lipopolysackariderna i bakteriens yttre membran, vilket leder till skada på cellmembranet och död av bakterien. Det kan dock orsaka skada på njurarna och nervsystemet vid höga doser eller långvarig användning.
Proteinstruktur, tertiär
Proteinkonfiguration
I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.
Lipid A
Lipid A är den biologiskt aktiva beståndsdelen i lipopolysackarider. Den har en kraftigt endotoxisk verkan och uppvisar immunogena egenskaper.
Membran
Membranlipider
Lipider, huvudsakligen fosfolipider, kolesterol och små mängder glykolipider som finns i membran, inkl. cellmembran och intracellulära membran. Lipiderna kan förekomma som dubbellager i membranen, med inneslutna proteiner mellan lagren och yttre proteiner på membranets utsida. Membranlipider är nödvändiga för aktiv transport, ett flertal enzymatiska aktiviteter och membranbildning.
Lipoproteiner
Lipid-proteinkomplex som ingår i transport och omsättning av fettämnen i kroppen. De är runda partiklar, bestående av en hydrofob kärna av triglycerider och kolesterolestrar som är omgiven av ett lager hydrofilt, fritt kolesterol, fosfolipider och apolipoproteiner. Lipoproteiner definieras utifrån sin varierande densitet och storlek. De stora lipoproteinerna, som kylomikroner och VLDL, transporterar triglycerider, och de små lipoproteinerna, som LDL och HDL, transporterar kolesterol.
Fimbrier, bakteriella
Tunna, hårliknande bihang, 1-20 mikrometer långa och talrika, på gramnegativa bakterier, särskilt Enterobacteriaceae och Neisseria. Till skillnad från flageller saknar de rörelseförmåga, men har, som proteiner, antigena och hemagglutinerande egenskaper. De är av medicinsk betydelse, eftersom vissa fimbrier medverkar till att bakterier via adhesiner kan fästa vid celler. Bakteriella fimbrier är vanliga pili, men måste särskiljas från den gängse betydelsen av "pili", vilken avser sexpili.
Proteinbindning
"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."
Proteinveckning
Proteinveckning, eller proteinfoldning, är den process där ett proteinmolekyl plattar ut sig självt och bildar en tredimensionell struktur, som är nödvändig för dess funktion. Denna process sker spontant och är styrd av interaktionerna mellan de aminosyror som proteinets sekvens består av. Fel i proteinveckningen kan leda till att proteinet inte fungerar korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar.
Plasmider
En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.
Reglering av genuttryck, bakterier
Virulensfaktorer
"Virulensfaktorer" refererar till de specifika egenskaperna eller strukturer hos en patogen (en mikroorganism som orsakar sjukdom) som bidrar till dess förmåga att orsaka skada eller infektion i värden. Dessa faktorer kan vara exotoxiner, endotoxiner, kapsel, fimbrier, flageller och enzymer som hjälper patogenen att invadera, överleva och replikera inne i värden. Virulensfaktorer är avgörande för patogenens virulens, det vill säga dess förmåga att orsaka sjukdom, och varierar mellan olika arter och stammar av mikroorganismer.
Biologisk transport
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
Salmonella tymphimurium
Salmonella Typhimurium är en specifik stam av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdom hos människor och djur. Denna bakteriestam är vanlig förekommande i naturen och kan påträffas hos djur och i miljön. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium kallas ofta för salmonellos eller matförgiftning, och de vanligaste symptomen inkluderar diarré, magkramper, feber och illamående. Bakterien sprids främst via kontaminereda livsmedel och vatten, men kan även överföras från djur till människor.
Membrantransportproteiner
Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.
Molekylvikt
Neisseria meningitidis
Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.
Modeller, biologiska
Mitokondriemembraner
De båda lipoproteinskikt som omger mitokondrien. Det yttre membranet omsluter hela mitokondrien och innehåller kanaler med transportproteiner som flyttar molekyler och joner in i och ut ur organellen. Det inre membranet är veckat i kristor och innehåller många enzym som är viktiga för cellmetabolismen och energiproduktion (mitokondriella protontranslokerande ATPaser).
Membranpotentialer
Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).
Antibakteriella medel
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
Bassekvens
Mutation
Chlamydia trachomatis
Kloning, molekylär
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
Membran, konstgjorda
Konstgjorda membran, som t ex halvgenomsläppliga membran för artificiell njurdialys, enkelmolekylskiktade och dubbelmolekylskiktade membran som används som modeller för simulering av biologiska cellmembran. Sådana membran används även i samband med styrd vävnadsläkning.
Rengöringsmedel
Haemophilus influenzae
Erytrocytmembran
Neisseria gonorrhoeae
Neisseria gonorrhoeae är en gramnegativ, aerob bakterie som orsakar den sexuellt överförbara infektionen gonorré, även känd som "tvingosjuka". Bakterien kan kolonisera slemhinnor i könsorganen, urinröret, rectum, svalg och ögon. Infektioner hos kvinnor kan leda till komplikationer såsom fallopiskramp och infertilitet om de inte behandlas. Gonorré är en alltmer multireistent bakterie, vilket gör att det blir svårare att behandla infektionerna med antibiotika.
Bakteriella vacciner
Elektronmikroskopi
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Membranfluiditet
Fosfolipidmolekylers rörelse i lipiddubbellagret, beroende på fosfolipidklass, deras fettsyrasammansättning och acylkedjornas omättnadsgrad, kolesterolkoncentration och temperatur.
Chlamydophila psittaci
Proteinsortering
Protein sorting refers to the process by which cells direct specific proteins to their correct destinations within the cell or to the cell surface. This intracellular protein trafficking is crucial for maintaining proper cellular function, as proteins must be delivered to the right locations to carry out their designated roles in various cellular processes, such as signaling, transport, and catalysis.
Pseudomonas aeruginosa
Periplasmiska proteiner
Periplasmiska proteiner är proteinmolekyler som lokaliseras i det periplasmiska rummet, ett kompartment mellan cellmembranet och yttre membranet hos grampositiva bakterier och vissa gramnegativa bakteriers yttre membran.
Rekombinanta fusionsproteiner
Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.
Sekvenshomologi, aminosyra
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
Mitokondrier
Halvautonoma, självförökande organeller som finns i cytoplasman hos alla celler hos nästan alla eukaryoter. Varje mitokondrie omges av ett dubbelt membran. Det inre är kraftigt inbuktat, och dess utskott kallas kristor (cristae). I mitokondrierna sker oxidativa fosforyleringsreaktioner, vilka leder till bildande av ATP. De innehåller bestämda ribosomer, transfer-RNA, aminacyl-tRNA-syntetaser, och förlängnings- och termineringsfaktorer. Mitokondrier är beroende av generne i kärnan i den cell de befinner sig i för många avgörande typer av budbärar-RNA. Mitokondrier antas ha uppstått ur aeroba bakterier som etablerat ett symbiotiskt förhållande med primitiva protoeukaryoter.
Mitokondriella membrantransportproteiner
Proteiner som deltar i transport av specifika ämnen genom mitokondriernas membran.
Bakteriell vidhäftning
Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.
Blodets bakteriedödande förmåga
Rekombinanta proteiner
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Monoklonala antikroppar
Järn
Ett i jordskorpan allmänt utbrett metalliskt grundämne. Kemiskt tecken är Fe, atomnummer 26 och atomvikt 55,85. Järn är en väsentlig beståndsdel i hemoglobin, cytokrom och andra komponenter i respiratoriska enzymsystem. Dess främsta funktioner är att transportera syre till vävnader (hemoglobin) och att ingå i cellulära oxidationsförlopp. Uttömning av järnförråden kan leda till järnbristanemi. Järn används för att återuppbygga blodet vid anemi.
Peptidoglykan
Peptidoglykan definieras som en polymer av sockerderivat och peptider som utgör en viktig komponent i cellväggen hos bakterier, inklusive såväl gram-positiva som gram-negativa. Det ger mekanisk stöd till cellväggen och är involverat i celldelning. Peptidoglykan består av två sockerderivat, N-acetylglukosamindel och N-acetyll Murrayaminic acid, som är kopplade till varandra via peptidband. Denna struktur ger bakterier deras speciella egenskaper och skyddar dem från osmotisk tryck.
Cellinje
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Membranglykoproteiner
Glykoproteiner i cellmembran eller på cellytor.
Kaniner
Artsspecificitet
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Moraxella (Branhamella) catarrhalis
Basalmembran
Löslighet
Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.
Blotting, Western
Sideroforer
Sideroforers are small, iron-binding molecules that play a crucial role in the acquisition and transport of iron in various organisms, including bacteria, fungi, and plants. They have a high affinity for iron and facilitate its uptake by chelating it in a form that can be transported across cell membranes. This is particularly important in environments where iron availability is limited, as is often the case in host-pathogen interactions.
Liposomer
Konstgjorda, små, enkla eller flerskiktsblåsor (tillverkade av lecitiner eller andra lipider) som används för transport av olika biologiska molekyler eller molekylkomplex till celler, t ex läkemedel eller gener. De används även för undersökning av membran och membranproteiner.
Ferrikrom
En cyklisk peptid bestående av tre rester av delta-N-hydroxi-delta-N-acetylornitin. Den fungerar som transportör av järn hos Ustilago sphaerogena, en art av sotsvamp.
Sekvensinpassning
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
Koliciner
Immunelektronmikroskopi
Mitokondriella proteiner
Sjukdomsalstrande förmåga
Temperatur
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.