En tempererad, inducerbar bakteriofag som utgör typarten av släktet lambdaliknande fager i familjen Siphoviridae. Dess naturliga värd är E. coli K12. Viruspartikeln innehåller linjärt, dubbelsträngat DNA med undantag för 12 komplementbaser vid 5´-änden av polynukleotidkedjorna. Vid infektion sluter sig DNA i cirkel.

Virus som infekterar bakterieceller.

Virus med Escherichia coli som värdorganism.

Fenomenet att en fag tar plats i värdbakteriens DNA och etablerar ett slags symbios mellan profagen och bakterien, vilket resulterar i att profagen förevigas i kommande bakterieceller. Vid aktivering av viruset genom olika utlösande faktorer, som t ex ultraviolett strålning, frigörs fagen, blir virulent och löser upp bakterien.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan hos virus.

Virulent bakteriofag och typarten för släktet T4-liknande fager, inom familjen Myoviridae. Den infekterar E. coli och är den mest kända av denna fagtyp. Virionet innehåller linjärt, dubbelsträngat DNA , med terminal redundans och cirkulärt permuterat.

"Virusproteiner" refererer til proteiner som produceres af et virus for å fullføre sin infeksjonsprosess og reproducerer seg i værtsorganismen. Disse proteinet kan ha ulike funksjoner, såsom å binde til værtscellene for å fremme infeksjonen, å beskytte virusgenomet under overføringen mellom værter eller å hjelpe med replikasjonen av viruset.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Virusarter, vars nukleinsyra (arvsmassa) består av DNA (deoxiribonukleinsyra).

Virulent bakteriofag och typarten för släktet T7-liknande fager, inom familjen Podoviridae, som infekterar E. coli. Den består av linjärt, dubbelsträngat DNA, med terminal redundans och icke permutera t.

Arvsmassan hos virus, som hos alla DNA- och vissa RNA-virus består av en enda nukleinsyramolekyl, och hos några RNA-virus av flera separata RNA-bitar.

En "T-cell" (T-cell or T-lymphocyte) är en typ av vita blodcellar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet, särskilt mot virusinfektioner och cancer. De utvecklas från stamceller i benmärgen och mognar i thymus, varifrån de får sitt namn (T-cell = Thymus-cell). T-celler kan identifiera och binder till specifika antigener på ytan av infekterade celler eller främmande partiklar, vilket aktiverar dem att utveckla ett effektivt svar genom att sekretiera cytokiner, rekrytera andra immunceller och direkt döda de infekterade cellerna. T-celler kan delas upp i olika undergrupper baserat på deras fenotyp och funktion, till exempel CD4+ T-hjälparceller (T-helper cells) och CD8+ cytotox

'Viral Regulatory and Accessory Proteins' refer to a group of proteins encoded by viruses that play roles in regulating viral replication, gene expression, and host immune response, as well as modulating the cellular environment for optimal viral infection and propagation. These proteins are not essential for viral replication in isolation but can significantly enhance viral fitness and pathogenesis during infection. They often manipulate various cellular signaling pathways, interfere with host defense mechanisms, or interact with other viral components to ensure efficient virus life cycles.

"Genetisk rekombination är ett naturligt fenomen där gener kombineras och omordnas på något sätt för att bilda ny DNA-sekvens. Detta kan ske genom olika mekanismer, till exempel crossing over under meios eller via specifika enzymer som kan klippa och klistra ihop DNA-strängar på nya sätt. Genetisk rekombination är viktig för genetisk variation och evolution."

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

En oplacerad temperad colifag tillhörande familjen Myoviridae med en linjär, dubbelsträngad DNA-molekyl som slumpmässigt kan tränga in vid vilken punkt som helst på värdkromosomen. Den ger ofta upphov till mutationer genom att störa bakteriens operon vid angreppspunkten.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Särskilda platser på såväl bakterie- som bakteriofag-DNA-molekyler, vid vilka fag-DNA genom rekombination integreras med bakterie-DNA.

Specifika sekvenser av nukleotider längs en DNA-molekyl (RNA-molekyl hos vissa virus), vilka utgör funktionella enheter för ärftlighet. De flesta eukaryota gener innehåller kodande områden (kodoner) som är åtskilda av icke-kodande områden (introner) och kallas därför uppdelade gener.

Enzymer som ingår i restriktions-/modifieringssystemen. De katalyserar endonukleolytisk klyvning av DNA-sekvenser som saknar det artspecifika metyleringsmönstret i värdcellens DNA. Spjälkningen ger slumpartade eller specifika dubbelsträngade fragment med 5'-fosfatavslutningar. Restriktionsenzymernas uppgift är att förstöra allt främmande DNA som tränger in i värdcellen. De flesta har iakttagits i bakteriella system, men några få har påvisats i eukaryota organismer. De används även som verktyg för systematisk kartläggning av kromosomer, för bestämning av bassekvenser i DNA, och de har möjliggjort spjälkning och utbyte av gener från en organism till genomet i en annan. EC 3.1.21.-.

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

En virulent bakteriofag och enda medlemmen av släktet Cystovirus som infekterar Pseudomonasarter. Viruspartikeln har ett segmenterat genom bestående av tre delar dubbelsträngat DNA, samt ett unikt lip idhaltigt membran.

Bakteriecellers bristning till följd av mekanisk påverkan, kemisk verkan eller tillväxt av bakteriofager.

Typarten för släktet Microvirus. Den är en prototyp av små, virulenta DNA-colifager med en enda spiralsträng av cirkulärt DNA som i samband med infektion konverteras till en dubbelsträngad, replikerba r form genom enzymverkan i värdcellen.

Mångfaldigande av en DNA-molekyl.

Rekombinaser som infogar exogent DNA i värdgenom. Exempel är proteiner som kodas av polgenen hos Retroviridae och även latenta bakteriofager, varav bakteriofag lambda är mest känd.

'Viral tail proteins' refer to the protein structures located at the tail or tail-like region of certain viruses, which are important for the virus' attachment and entry into the host cell. These proteins can be found in bacteriophages (viruses that infect bacteria) and have a variety of functions, such as recognizing and binding to specific receptors on the host cell surface, helping the virus penetrate the cell membrane, and facilitating the injection of viral genetic material into the host. The specific structure and function of viral tail proteins can vary widely between different types of viruses.

En oplacerad art av tempererad bakteriofag, inom familjen Myoviridae, som infekterar E. coli. Den består av linjärt dubbelsträngat DNA med vidhäftande ändar med 19 baser.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

En grupp enzymer som katalyserar DNA-mallstyrd förlängning av 3'-änden av en RNA-sträng med en nukleotid åt gången. De kan initiera en helt ny sträng. Hos eukaryoter har tre former av enzymet kunnat särskiljas utifrån känslighet för alfa-amanitin och den typ av RNA som syntetiseras. EC 2.7.7.6.

Biologiskt aktivt DNA som sammansatts in vitro av DNA-segment från olika källor. Det innehåller sammanfogningspunkten för en heteroduplexregion, där två olika DNA-molekyler är förenade.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Tempererad bakteriofag av släktet Inovirus, som infekterar enterobakterier, särskilt E. coli. Det är en fag med filament och enkelsträngat, cirkulärt permuterat DNA.

Ett operon är ett genkluster i prokaryota celler, som består av en grupp reglerade strukturgener och ett operatörregion som kontrolleras av ett gemensamt promotorområde, vilket tillåter koordinerad transkription av flera gener under kontroll av samma regulatorprotein.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Enzymer som katalyserar infogandet av deoxiribonukleotider i en DNA-kedja. EC 2.7.7.-.

Bakteriofag av släktet T7-liknande fager, inom familjen Podoviridae, och mycket lik bakteriofag T7.

Genetisk transkription är ett biologiskt process där DNA-sekvensen kopieras till en mRNA-sekvens (meddelande RNA) med hjälp av enzymet RNA-polymeras, vilket möjliggör syntesen av proteiner.

Metoder för bestämning av läge för och avstånd mellan gener på en kromosom.

Gentransduktion är ett genetiskt fenomen där en defekt sammanblandas med en fungerande gen genom infektion med en bakteriofag (ett virus som infekterar bakterier). Detta sker när bakteriofagen integrerar sin egen DNA i bakteriens kromosom, vilket följs av ett överföring av den fungerande genen till den defekta genen under en efterföljande cykel av celldelning. Detta kan resultera i att den tidigare defekta cellen nu innehåller en fungerande kopia av genen.

En av de lätta kedjorna hos immunglobuliner, med en molekylvikt av ungefär 22 kD. De utgör ca 40% av alla lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.

En oplacerad, tempererad bakteriofag, tillhörande familjen Myoviridae, som infekterar E. coli. Den är den största av colifagerna och består av dubbelsträngat DNA, med terminal redundans, som är cirkul ärt permuterat.

Bakteriofagtypning refererer til den videnskabelige metode at identificere og klassificere forskellige bakteriofager (bakterievirus) baseret på deres unikke karakteristika, såsom deres morphologi, genomsammensætning og værtsspecificitet. Dette er vigtigt i forskning og medicin, da det kan hjælpe med at forstå bakteriofagers rolle i økosystemer, udvikle effektive fagterapi-behandlinger og forbedre biokontrolmetoder indenfor landbrug.

Bakterieproteiner som utnyttjas av bakteriofager för att införliva sitt DNA i värdbakteriens DNA. De är DNA-bindande proteiner som spelar en roll både för genetisk rekombination och i regleringen av transkription och translation.

En grupp enzymer som katalyserar den endonukleolytiska delningen av DNA. De omfattar enzymklasserna EC 3.1.21.-, EC 3.1.23.- (DNA-restriktionsenzymer), EC 3.1.24.- (DNA-restriktionsenzymer) och EC 3.1.25.-.

"Salmonella-hoste" refererer til et individ eller et dyr som er infisert med Salmonella-bakterier, som kan forårsage sygdom hos både mennesker og dyr. Disse bakterier er ofte forbundet med fødevareborne sygdomme, der typisk resulterer i gastroenteritis, som viser sig ved symptomer som diarré, mavepine og opkastninger. Infektionen skyldes normalt at have spist kontaminerede fødevarer, såsom æg, kyllingkød, grøntsager eller mælkeprodukter. Det er vigtigt at notere at mange dyr, herunder reptiler og amfibier, kan være bærere af Salmonella-bakterier uden at vise tegn på sygdom, men de kan stadig overføre bakterierne til mennesker.

Den genetiska massan hos bakterier.

I en enkel medicinsk definition är ett profag prosjektet eller en del av ett bakteriechromosoms DNA som inte är del av den genetiska koden för bakteriens eget protein, utan istället kapslar in virus-liknande gener. När profagen induceras kan detta resultera i produktion och frisättning av viruslika partiklar, även kallade bakteriofager, som kan infektera andra bakterier. Detta är en del av bakteriens överlevnadsmekanism där den kan använda profagen för att ta över andra bakteriers DNA och öka sin egen fitness.

Siphoviridae är en familj av virus som infekterar både prokaryota och eukaryota värdar, men de är mest kända för att infektera bakterier. Virusen i denna familj har en icke-flexibel, stavformad kapsid med en längd på omkring 60-200 nanometer och en diameter på omkring 20 nanometer. Deras genom består av dubbelsträngat DNA (dsDNA) och har vanligtvis en stor genomstorlek på mellan 40 och 150 kilobaspar (kb).

Enzymer som katalyserar verkan av hydrolaser på esterbindningar i DNA. EC 3.1.-.

DNA-paketering refererar till den process där dubbelhelixstrukturen av DNA komprimeras och organiseras på ett effektivt sätt inne i cellens kärna. Detta uppnås genom interaktion med proteiner som kallas histoner, vilka verkar som spolar runt DNA-strängarna och hjälper till att forma en struktur som kallas nukleosom. Nukleosomena paketeras sedan tillsammans med andra proteiner för att bilda en kompaktare struktur som kallas kromatin, vilket är den form av DNA som finns i cellkärnan. DNA-paketering är viktig för att reglera genuttryck och skydda DNA från skada.

Gener som reglerar eller begränsar andra geners aktivitet, i synnerhet gener som kodar för proteiner (repressor- och aktivatorproteiner), vilka styr den genetiska transkriptionen av strukturella eller reglerande gener.

"Virusförökning är ett biologiskt process där en infekterad värdcell tvingas producera flera kopior av det virala genomet och dess proteiner, vilket resulterar i att den cellen till slut bursts och frisätter de nya viruspartiklarna för att infektera andra oskyddade celler."

Proteiner från Escherichia coli.

I en enkel mening kan "nukleinsyrakonfiguration" referera till den specifika rymden eller position som en nukleotid eller ett baspar tar upp i en nukleinsyra, såsom DNA eller RNA. Detta inkluderar vilken sida av strängen varje nukleotid befinner sig på, och i vilket läge de är rotade. I DNA utgörs konfigurationen ofta av en dubbelhelix med antiparallella strängar, där varje baspar består av en adenin (A) som parar sig med en timin (T), och en guanin (G) som parar sig med en cytosin (C). I RNA är konfigurationen ofta en enkelsträngad helix, där uracil (U) ersätter timin (T) som basparningspartner till adenin (A).

"RNA-virus" refererer til en type infektiøs agent, som består af RNA (ribonukleinsyre) istedet for DNA som det genetiske materiale. Disse virusers reproduktion involverer en unik proces, hvor de overfører deres RNA-kode til værtscellen, hvorefter værtscellens maskineri benyttes til at oversætte RNA-koden til proteiner, som er nødvendige for virusets replikation. Mange kendte sygdomme, herunder influenza, SARS og COVID-19, forårsages af RNA-virus.

En "Viral Plaque Assay" är en laboratoriemetod för att bestämma koncentrationen av infektiösa viruspartiklar i ett prov, uttryckt som plaqueformingenheter per ml (PFU/ml). Metoden bygger på att viruset infekterar celler i en monolayer av cellkulturer, vilka därefter dödas och bildar en "plaque" eller nekroszon runt varje infekterad cell. Genom att räkna antalet plakor kan man bestämma virustitern.

Bakteriofagen PRD1 är ett virus som infekterar och replicerar i gramnegativa bakterier, särskilt inom arten *Salmonella*. Viruset har en dubbelsträngat DNA-genom och en icosahedral symmetrisk kapsid. PRD1 är välstuderad som ett exempel på en grupp av bakteriofager med liknande egenskaper, kända som "PRD1-lika virus", och har använts som ett modellsystem för att undersöka grundläggande aspekter av bakteriovirusstruktur, genombildning och livscykel.

Strukturer i bakteriecellers kärna, bestående av eller innehållande DNA, som bär den genetiska information som är väsentlig för cellen.

Nukleinsyrahybridisering är en laboratorieteknik där två komplementära enheter av DNA eller RNA kombineras genom att deras komplementära baspar bildar vätebindningar med varandra, vilket resulterar i en dubbelhelix. Denna metod används ofta för att identifiera och undersöka specifika sekvenser av nukleinsyror, såsom genetisk material från organismer, virus eller muterade gener.

"Pseudomonas aeruginosa colonization" definierar ett tillstånd där bakterien Pseudomonas aeruginosa har etablerat sig och kan reproducera sig på/i kroppen, ofta i samband med sjukdom eller skada. Det är vanligt förekommande hos personer med nedsatt immunförsvar eller som har medicinska enheter inne i kroppen, såsom katetrar. Kolonisationen kan leda till infektion och komplikationer om den inte behandlas.

Restriktionskartläggning är en molekylärbiologisk metod som används för att bestämma den exakta ordningen av gener och andra sekvenser på ett DNA-molekyl, genom att karta positionerna för specifika restriktionsenzymer som kan klippa sönder DNA-strängarna vid vissa sekvensspecifika ställen.

Den fullständiga arvsmassan i DNA- eller RNA-molekylen i ett virus.

En stafylokockfage (Staphylococcus aureus-fage) är ett bakteriofag, det vill säga ett virus som infekterar och dödar stafylkocker (Staphylococcus aureus-bakterier), vilket kan användas inom medicinen för att behandla resistenta bakterieinfektioner. Definitionen i en enda mening:

En deoxiribonukleotidpolymer som utgör den grundläggande genetiska substansen i alla celler. Eukaryota och prokaryota organismer har normalt sitt DNA ordnat i dubbelsträngade strukturer, men i många viktiga biologiska processer ingår under vissa skeden enkla strängar. DNA, som består av en flersockerarts-fosfatstam med utskott av puriner (adenin och guanin) och pyrimidiner (tymin och cytosin), bildar en dubbelspiral som hålls ihop med vätebindningar mellan purinerna och pyrimidinerna (adenin mot tymin (AT) och guanin mot cytosin (GC)).

Kondensering av gas, vätskor eller lösta substanser på fasta ytor. Hit hör också adsorptionsegenskaper hos bakterier och virus, liksom hos vävnader, behandlade med exogena läkemedel eller kemiska subs tanser.

Virus som har Bacillus som värd. De oftast påträffade bacillusfager är bakteriofag phi 29 och bakteriofag phi 105.

Podoviridae är en familj av små, encapsidereda virus med en dubbelsträngat DNA-genom (dsDNA) som infekterar både prokaryota och eukaryota värdar. Virusen i denna familj har en icke-segmenterad, lineär genom och är relativt små, med en diameter på cirka 60 nm. De har en karaktäristisk kort stjärt (pod) som används för att binda till och infektera värdcellen. Podoviridae ingår i den större gruppen Caudovirales, eller "svansviruses", som också inkluderar de två andra familjerna Myoviridae och Siphoviridae.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Separation av partiklar efter täthet genom gradientsortering. Vid jämvikt avsätts varje partikel vid gradienten motsvarande dess densitet.

De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.

En underavdelning av genetiken som är inriktad på genetiska mekanismer och processer hos mikroorganismer.

"Streptococcus-angina" är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Streptococcus pyogenes, och kännetecknas av inflammation i hals- och svalgregionen. Också känd som stafylokockangina eller enbart streptokock. Sjukdomen kan ge upphov till komplikationer om den inte behandlas korrekt, såsom reumatisk feber och glomerulonefrit.

Ett test för att avgöra om komplementering (dominant kompensation) kommer att äga rum i en cell med en given mutantfenotyp när ett annat muterat genom, som kodar för samma fenotyp, förs in i cellen.

I geneticen refererar "operator regions" till specifika sekvenser av DNA som kontrollerar genuttryck genom att reglera transkriptionen av angränsande gener. De flesta operatorregionerna är belägna i bakterier och arkeer, där de fungerar som samlingsplatser för regulatoriska proteiner, som kan binda till operatorn och påverka om transkription skall ske eller inte. I eukaryota celler (t.ex. djur- och växtceller) är kontrollen av genuttryck mer komplex och involverar flera olika mekanismer, inklusive epigenetiska modifieringar och långa icke-kodande RNA, så operatorregioner som i prokaryota celler saknas.

"Genetic suppression refers to the process by which the expression of a specific gene is reduced or prevented, often through various molecular mechanisms such as epigenetic modifications, RNA interference, or mutations in regulatory elements. This can be used as a strategy to study gene function, or to counteract the effects of deleterious mutations in genetic disorders."

En enkel kedja av deoxiribonukleinsyra som förekommer i vissa bakterier och virus. Den uppträder vanligtvis som en ring med kovalent slutning.

Enzymer som katalyserar frisättande av mononukleotider genom hydrolys av ändbindningarna på deoxiribonukleotid- eller ribonukleotidkedjor. EC 3.1.-.

I en enkel medicinsk definition är Rho-faktor (även känd som Rho-protein) ett enhetligt protein som spelar en viktig roll inom celldelningen hos eukaryota celler. Det verkar som en molekylär motor och driver separationen av systerchromatider under mitosen, genom att interagera med mikrotubuli i spindelnätet och bidra till korrekt segregation av kromosomer till dottercellerna. Rho-faktor är också involverad i reguleringen av cytoskelettet och celldelningen hos prokaryota celler, även om detta är mindre vanligt inom medicinsk kontext.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Repressorproteiner är proteiner som binds till specifika DNA-sekvenser och hämmar transkriptionen av ett visst genetiskt material, vilket leder till nedreglering av genuttrycket för de gener som kontrolleras av dessa repressorproteiner.

Kovalent slutna DNA-ringar i bakterier, många virusarter, mitokondrier och plastider. Plasmider är små molekyler av dubbelsträngat, cirkulärt DNA. Små, spridda DNA-ringar har även påträffats hos ett flertal eukaryota organismer och antas vara homologa med kromosom-DNA och ha förmåga att inkluderas i, och uteslutas ur, kromosomalt DNA. Cirkulärt DNA uppstår genom slingbildning och uteslutning av DNA-fragment, och innehåller en konstant region av my-segmentets tunga kedja och 3'-delen av my-segmentets växlingsregion. Denna DNA-variant är en normal produkt av omkastning bland gensegment som kodar för de variabla regionerna i immunglobulinets lätta och tunga kedjor och T-cellreceptorn.

Enzymer som katalyserar hydrolys av de inre bindningarna och därmed bildandet av polynukleotider eller oligonukleotider från ribonukleotid- eller deoxiribonukleotid-kedjor. EC 3.1.-.

Proteiner som binder till DNA. Till denna familj hör proteiner som binder till såväl dubbelsträngat som enkelsträngat DNA, och den omfattar även specifika DNA-bindande proteiner i serum som kan användas som markörer för tumörsjukdomar.

Ett bakteriofagsläkte av familjen Leviviridae vars virus innehåller den korta genomvarianten och har en separat gen för cellupplösning.

"Terminator regions in genetics refer to specific DNA sequences that regulate gene expression by controlling transcription termination. These sequences signal the end of transcription, after which the resulting mRNA molecule can be translated into protein or degraded."

De processer genom vilka cytoplasmatiska faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos virus.

Rec A-reaksomas är ett typ av enzym som hjälper till att katalysera rekombinationen och utbyte av DNA-sekvenser mellan två komplementära DNA-molekyler, ofta involverade i processer som homolog rekombination och horisontell genöverföring.

"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."

Polynucleotide ligases are enzymes that catalyze the formation of a phosphodiester bond between the 3'-hydroxyl group of one nucleotide and the 5'-phosphate group of another nucleotide, thereby joining two polynucleotide strands together. This process is essential for DNA replication, repair, and recombination.

Ringformat, supertvinnat duplex-DNA som isolerats från virus, bakterier och mitokondrier. Denna superhelixform av DNA har tillgång till fri energi. Under transkriptionsfasen är omfattningen av RNA-initiering proportionell mot superhelixgraden hos DNA:t.

"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.

"Virusreceptorer är proteiner på cellens yta som viruset kan binda till, vilket möjliggör för viruset att infectera och införlivas i värdcellen."

I en enkel mening kan promotorregionen inom genetiken definieras som den del av ett genetiskt material (DNA) där transkriptionsfaktorer binder till att initiera transkriptionen av ett specifikt gen. Promotorregionen ligger vanligtvis uppströms (5'-ändan) av det gen som ska transkriberas och innehåller ofta cis-regulatoriska element som reglerar genuttrycket genom att påverka bindningen av RNA-polymeras II, enzymet ansvarigt för transkriptionen av protein kodande gener.

Det skyddande proteinhöljet runt ett virus nukleinsyra. Det kan ha spiralformad eller ikosaedrisk symmetri och består av strukturella enheter som kallas kapsomerer.

Makromolekylära "formar" för syntes av komplementära makromolekyler, som vid DNA-replikation, transkription av DNA till RNA och translation av RNA till polypeptider.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.

En nucleotidheterodupleks (Nucleic Acid Heteroduplex) är en dubbelsträngad molekyl bestående av två komplementära enskilda DNA- eller RNA-strängar som bildar vätebindningar mellan varandra. Molekylen kan innehålla olika sekvenssekvenser på de två strängarna, och dessa skillnader kallas för mutationer eller polymorfismler. Nucleotidheterodupleksen kan bildas naturligt under DNA-replikering eller transkription, eller konstlats i laboratoriet för att undersöka komplementariteten mellan två olika nukleotidsekvenser. Dessa heteroduplekser spelar en viktig roll inom genetisk forskning och medicinsk diagnostik, särskilt vid studier av genetiska sjukdomar och cancer.

I jord och vatten vanligt förekommande saprofytisk, grampositiv bakterie.

Sekvenshomologi hos nukleinsyror refererar till den grad av likhet mellan två eller flera nukleotidsekvenser, vanligtvis inom ett genetiskt sammanhang. Denna likhet kan bero på att sekvenserna har en gemensam evolutionär historia och därmed delar en gemensam förfader, vilket indikerar en evolutionär relation mellan dem. Sekvenshomologi används ofta för att undersöka evolutionära samband och funktionella egenskaper hos gener och andra genetiska element.

Enskilda segment av DNA som kan falla ut och återinlämmas på annan plats i genomet. De flesta är inaktiva, dvs att de inte påträffats i annat än sitt integrerade tillstånd. Till de omflyttningsbara DNA-segmenten hör IS("insertion sequence")- och Tn-enheterna hos bakterier, Ac- och Ds-sekvenserna hos majs, P-, gypsy- och pogosekvenserna hos Drosophila, Tiggersekvenserna hos människa samt Tc- och marinersekvenserna, vilka förekommer i hela djurriket.

Nukleinsyredegeneration (eller nukleinsyrenaturation) refererer til den proces, hvor dobbeltstrenget DNA eller RNA bliver omdannet til en enkeltstrenget molekyle som følge af ophevelse af de hydrogenbindinger, der holder strengene sammen. Denne proces kan forekomme under høje temperaturer eller pH-værdier, og den kan også være medvirkende til genetisk materiales skade under cellestress eller sygdomme.

Proteiner som bildar viruskapsider.

Tritium, symbolized as ^{3}H, is a radioactive isotope of hydrogen with a half-life of approximately 12.3 years. It consists of one proton and two neutrons in its nucleus. Tritium is commonly used in research and in the production of self-luminous compounds, such as in glow-in-the-dark watches and exit signs. When tritium decays, it emits a low-energy beta particle, which can be utilized in various applications, including nuclear medicine and scientific research. However, exposure to tritium should be limited due to its radioactive nature, as it can pose potential health risks if ingested, inhaled, or absorbed through the skin.

Betydelsen av bassekvensen i förhållande till hur den översätts till aminosyrasekvens. Början, slutet och ordningsföljden av aminosyrorna i ett protein bestäms av en följd av nukleotidtripletter, benämnda kodoner.

Ett släkte trådiga bakteriofager av familjen Inoviridae. Släktets medlemmar infekterar enterobakterier, Pseudomonas, Vibrio och Xanthomonas.

Proteinbiosyntese refererer til den proces, hvor celler syntetiserer proteiner baseret på informationen i DNA-molekylet. Denne proces foregår i to etaper: transkription og translation. Under transkriptionen konverteres DNA-sekvensen til en komplementær mRNA-sekvens, der derefter transporteres ud af cellkernen. I den efterfølgende translation skaber ribosomerne forbindelsen mellem aminosyrerne i overensstemmelse med sekvensen af nukleotider i mRNA-molekylet, hvilket resulterer i dannelse af et protein. Proteinbiosyntesen er en essentiel livsfunktion for alle levende organismer.

"Thymine är en pyrimidinnukleotid som förekommer i DNA, där den bildar par med adenin genom två vätebindningar."

DNA-molekyler med förmåga till autonom replikation i en värdcell, och i vilka andra DNA-sekvenser kan infogas och därmed mångfaldigas. Många erhålls ur plasmider, bakteriofager eller virus. De används för att föra in främmande gener i mottagarceller. Genetiska vektorer har ett funktionsdugligt replikationsställe och innehåller genetiska markörer, som underlättar deras identifiering.

En typ av elektrofores där agar eller agarosgel används som diffusionsmedium.

"Proteinbindning refererar till den process där ett protein binder specifikt till ett annat molekylärt substance, såsom en liten molekyl, ett annat protein eller en jon, vanligtvis genom non-kovalenta interaktioner som hydrogenbindning, Van der Waals-kräfter och elektrostatiska attraktioner. Denna bindning kan regulera funktionen hos det bundna substanceet och är av central betydelse för många biologiska processer, inklusive signaltransduktion, enzymsk aktivitet och transport av molekyler inom cellen."

Exodeoxyribonuclease V, eller Xth, är ett enzym som deltager i DNA-reparation genom att ta bort abasic sites och enstaka nukleotider från DNA-strängar. Det katalyserar successiv avskiljning av 3'-terminala nukleotider från en DNA-ända med en hydrolysreaktion som resulterar i frigörande av 5'-fosfatgrupper. Xth spelar en viktig roll i cellers förmåga att korrekt reparera skada på DNA, såsom singelsträngsbrytningar och basskador.

"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.

Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.

"Virussammansättning" refererar till den totala populationen och typen av virusstammar som finns i ett specifikt miljö, såsom i en viss individ, population eller ett geografiskt område, inbegripet deras frekvens och proportion.

Enzymer som underlättar upptvinning av duplex-DNA under replikationsfasen genom att binda till enkelsträngade DNA-områden eller till korta sträckor av duplex-DNA som tillfälligt är öppna. EC 5.99.-.

"Virala structurproteiner" är proteiner som utgör den strukturella skal eller kapsiden runt ett virus. Dessa proteiner är nödvändiga för att virus ska kunna invadera och infektera värdkällen, och de hjälper till att skydda virala genetiska material under överföring och infektion. Virala structurproteiner kan variera mycket mellan olika virusstammar och kan ha en rad olika funktioner, inklusive bindning till värdceller, penetrering av cellmembran och sammansättning av den virala partikeln.

Polynukleotider är långa kedjor av nukleotider, som är de grundläggande byggstenarna i nucleinsyror såsom DNA och RNA. Varje nukleotid består av en sockerhaltig bas (purin eller pyrimidin), en fosfatgrupp och en pentos-socker (ribose eller deoxyribose). I polynukleotider är dessa nukleotider kedjebundna med varandra genom fosfatbrückor mellan sockerna i varje nukleotid, vilket resulterar i en lång, slingrande kedja. DNA-molekyler består av två komplementära polynukleotidkedjor som är sammanbundna med varandra genom basparning (A-T och G-C), medan RNA oftast består av en enda polynukleotidkedja. Polynukleotider spelar därför en central roll i arvsförutsättningarna, genuttryck och cellulär reglering

En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

En oplacerad art av tempererad bakteriofag inom familjen Podoviridae som infekterar Salmonellaarter. Genomet består av dubbelsträngat DNA, med terminal redundans och cirkulärt permuterat.

En grupp enzymer som katalyserar hydrolys av ATP i förening med annan funktion, som t ex transport av Ca(2+) genom ett membran. EC 3.6.1.3.

Vertikal överföring av arvsegenskaper med DNA från cytoplasmatiska organeller, så som plasmider, mitokondrier, kloroplaster och andra plastider, eller från intracellulära parasiter, som t ex virus. Mitokondriell nedärvning kallas ofta modersarv, men måste skiljas från kromosomalt överfört modersarv.

I enkelhet kan 'proteinkonfiguration' definieras som den specifika rymdstrukturen och orienteringen hos de aminosyror som utgör ett protein. Denna konfiguration bestäms av proteinkedjans primära struktur (sekvensen av aminosyror) samt hur dessa aminosyror är hopfogade och vevda i rummet, vilket kallas för sekundär, tertiär och kvartär struktur. Proteinkonfigurationen har en direkt betydelse för proteinets funktion och stabilitet.

"Virusinterferens refererar till förmågan hos vissa virus att inhibera replikationen av andra, relaterade virus genom att producera interferon, en signalsubstans som aktiverar immunförsvaret och minskar infektionsförmågan."

"Genetisk korsning" refererer til den proces, hvor genetisk materiale bliver udvekslet mellem to individuelle arter, som normalt ikke kan fortælle sig af med hinanden, for at producere en hybrid. Denne proces sker oftest ved hjælp af bioteknologi, såsom genteknologi, og resulterende hybriden kaldes en genetisk krydsning eller en transgen art. Genetiske krydsninger kan anvendes i forskellige brancher, herunder landbrug, medicin og forskning, for at opnå ønskede egenskaber som større modstandskraft overfor sygdomme eller bedre næringsværdi.

Teoretiska framställningar som simulerar skeenden i genetiska processer eller fenomen. I modellerna ingår även matematiska beräkningar, datorer och annan elektronisk utrustning.

Rekombinaser är en typ av enzymer som katalyserar processen att skära och samman DNA-strängar på specifika ställen, vilket möjliggör konstruktionen av genetiskt modifierade organismer och syntesen av rekombinant DNA.

"Virusaktivering" refererer til en proces, hvor et virus, som er i en latent (inaktiv) fase i en værtscelle, bliver aktiveret og begynder at producere viruse protein og genmateriale, der kan resultere i skader på værten og udbredelse af virussen til andre celler.

Polypeptidkedjor, bestående av 211 till 217 aminosyrasekvenser, som kan isoleras från immunglobuliner och som har en molekylvikt av ca 22 kD. Det finns två huvudtyper av lätta kedjor, kappa och lambda, vilka hos människa förekommer ungefär i förhållandet 60% till 40%. Båda kedjor består av linjärt upprepade, likartade, men inte identiska, segment av ca 110 aminosyrarester. I varje segment lägger en disulfidbindning grunden till en tätt veckad, 60-delad slinga eller domän. Angränsande domäner länkas med mindre tätveckade regioner. Båda de lätta kedjorna innehåller två sådana domäner. Två lätta och två tunga kedjor utgör en immunglobulinmolekyl, men båda lätta kedjor i ett Ig är av samma typ.

Metod för påvisande av DNA som separerats med elektrofores och immobiliserats på nitrocellulosa eller annan film av papper eller nylon. Metoden utvecklades av E.M. Southern.

Riktad modifiering av genuppsättningen hos en levande organism genom ändring av DNA, utbyte av genetiskt material med hjälp av t ex virus, transplantation av cellkärnor, transplantation av cellhybrider osv.

I en enkel medicinsk definition är poriner strukturer som spänner över cellmembran och tillåter vissa molekyler och joner att diffundera genom dem. De är speciellt viktiga för cellers förmåga att transportera näringsämnen, avfall och andra substanser in och ur sig. Poriner är exempel på proteinkanaler som bildar naturliga passagevägar genom celldelarna i bakteriers yttre membran.

En dextrodisackarid av malt och stärkelse.

ATP-beroende proteaser är en typ av enzymer som klyver och bryter ned proteiner i kroppen, och som aktiveras med hjälp av den energirika molekylen ATP (Adenosintrifosfat).

Process som leder till genetisk mutation. Den kan uppstå spontant eller inledas av s k mutagener.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.

Den relativa mängden purin och pyrimidin i en nukleinsyra.

Stabila fosforatomer med samma atomnummer som grundämnet fosfor, men med annan atomvikt.

"Bakteriellt RNA" refererar till RNA (Ribonukleinsyra) som förekommer hos bakterier. Detta inkluderar olika typer av RNA: messenger RNA (mRNA), ribosomalt RNA (rRNA) och transfer RNA (tRNA). Dessa molekyler spelar viktiga rollar i protein syntesen hos bakterier.

En form av energi och en känsla av förhöjd temperatur. Inom medicinen är värme av intresse för sina fysiologiska effekter, för terapeutisk användning, och för bruk i förfaranden inom fysik eller fysikalisk kemi.

En bakteriofagfamilj med ett släkte (Cystovirus) med en enda medlem (bakteriofag phi 6).

Ett enzym som reversibelt katalyserar bildandet av galaktos-1-fosfat och ADP från ATP och D-galaktos. Galaktosamin kan också vara acceptor. Brist på detta enzym leder till galaktosemi. EC 2.7.1.6.

Proteiner förekommande i det yttre membranet hos bakterier.

"Oligonukleotider" refererar till korta, syntetiska eller naturliga sekvenser av nukleotider, som är byggstenarna i DNA och RNA. Oligonukleotider kan vara upp till 20-25 nukleotider långa och används ofta inom molekylärbiologi för att undersöka specifika gener eller funktioner på genetisk nivå. De kan också användas som medicinska terapeutika, till exempel i form av antisense-oligonukleotider eller RNA-interferens, för att störta specifika proteiner som är involverade i sjukdomsprocesser.

Virusintegration, eller viralt integrering, är ett tillstånd där genomet från ett virus integrerats in i värdcellens DNA. Detta sker oftast med retroviruses, som HIV, då de har en speciell enzymkomplex kallad integras som insnöder viralgenomet in i värddjurscellens genetiska material. När virusets genomer är integrerade i värdcellen kan de använda värdcellens cellmaskineri för att producera nya viruspartiklar, vilket kan leda till spridning av viruset till andra celler. Virusintegration kan också påverka värdcellens funktion och i vissa fall orsaka onkogenesis, eller cancerutveckling.

En familj av enzymer som katalyserar den exonukleolytiska klyvningen av DNA. Den inkluderar medlemmar av klassen EC 3.1.11 som ger 5'-fosfomonoestrar som spjälkningsprodukter. EC 3.1.-.

Genetisk enhet bestående av tre strukturella gener, en operator och en reglergen. Reglergenen styr syntesen av de tre strukturella generna för beta-galaktosidas, beta-galaktosidpermeas (som medverkar till laktosomsättningen) och beta-tiogalaktosidacetyltransferas.

Fraktionerat cellextrakt med bibehållen biologisk funktion. Först sedan en subcellulär fraktion isolerats genom ultracentrifugering eller annan separationsteknik kan ett förlopp utan inverkan av alla komplexa reaktioner i en cell studeras. Cellfria system har utbredd användning inom cellbiologin.

Bakteriofagen Pf1 är ett virus som infekterar och replicerar sig i bakterien Pseudomonas aeruginosa. Det tillhör gruppen filamentösa fager, med en cylindrisk, stavformad kapsid. Pf1-fagen har en specifik vävnadsretbarhet för P. aeruginosa och används ibland som ett verktyg för att identifiera denna bakterie i laboratoriemiljöer. När Pf1-fagen infekterar P. aeruginosa, införlivas dess genetiska material med bakteriens genetiska material, och använder bakteriens replikationsapparat för att producera nya viruspartiklar. Slutligen spricker cellmembranen och frisätter de nyskapade virionerna, vilket kan leda till lysing av värdbakterien.

En ordning omfattande tre familjer svansförsedda bakteriofager: Myoviridae, Podoviridae och Siphoviridae.

I medicine, er R-faktorer (Resistansfaktorer) et tal som beskriver graden av resistens hos bakterier eller andre mikroorganismer overfor antibiotika og andre antimikrobielle medisiner. Det oppgis som en verdi som viser hvor mange ganger større resistans en bakteriestam har i forhold til en standardstamme.

Arrangerad genetisk mutagenes på någon specifik plats i DNA-molekylen som ger en bassubstitution, infogning eller radering.

En parasexuell mekanism hos bakterier, alger, svampar och flimmerhårförsedda protozoer för överföring av kromosommaterial vid sammansmältning av två celler. Hos bakterier är överföringen enkelriktad, hos protozoer är utbytet dubbelriktat. Hos alger och svampar utgör utbytet av genetiskt material en form av fortplantning, genom att han- och honceller förenas.

Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.

DNA-beroende DNA-polymeras i bakterier, djur- och växtceller. Under replikationsförloppet katalyserar dessa enzymer anslutningen av deoxiribonukleotidrester till änden av en DNA-sträng i närvaro av DNA som mallprimer. De har även exonukleasverkan och spelar därför en roll vid DNA-reparation. EC 2.7.7.7.

Peptide extension factors are a group of enzymes that facilitate the elongation process during protein synthesis by catalyzing the addition of amino acids to growing peptide chains in a ribosome-dependent manner, playing a crucial role in the regulation and maintenance of proper protein synthesis in cells.

Betagalaktosidas är ett enzym som bryter ned specifika sockerstrukturer, så kallade betagalaktosider, genom att hydrolysera (splittra) deras glykosidbindningar. Det används inom forskning och diagnoser av olika medicinska tillstånd, exempelvis visar ökat aktivitet av betagalaktosidas på förekomsten av certaina genetiska sjukdomar som Gaucher sjukan och Parkinson's disease.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.

Rekombinanta fusionsproteiner är proteiner som skapats genom att kombinera genetiska sekvenser från två eller fler olika proteinmolekyler, vilket resulterar i en hybridprotein med unika funktionella egenskaper. Genetisk manipulation används för att fusionera generna på ett sådant sätt att de uttrycks som ett enda proteinskapsel i värdenorganismen. Dessa tekniker används ofta inom biomedicinsk forskning för att undersöka proteininteraktioner, skapa nya diagnostiska verktyg och utveckla terapeutiska läkemedel.

Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.

"Tertiär proteinstruktur refererar till den tresdimensionella formen och flexibiliteten hos ett protein, som resultat av specifika interaktioner mellan dess sekundära strukturelement, såsom alfa-helixar och beta-skikt."

Ett peptidbibliotek är en samling av ett stort antal olika syntetiska peptider, som tillsammans bildar en resurs för forskning inom områden såsom strukturell biologi, biokemi och medicinsk kemi. Peptidbiblioteken kan vara specialdesignade för att undersöka specifika frågeställningar, till exempel hur olika peptider interagerar med proteiner eller andra molekyler i levande system. Varje peptid i biblioteket är unik och består av en kedja av aminosyror som är kovalent bundna till varandra. Peptidbiblioteken kan användas för att hitta nya ledtrådar om hur olika biologiska processer fungerar, och de kan också vara värdefulla vid utvecklingen av nya läkemedel och terapeutiska behandlingsmetoder.

I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.

Föreningar och molekylkomplex som består av ett stort antal atomer och som i allmänhet är mer än 500 kD. I biologiska system kan makromolekylära ämnen åskådliggöras med elektronmikroskopi och särskiljas från organeller genom avsaknaden av membranstrukturer.

Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.

En av immunglobulinernas lätta kedjor, med en molekylvikt av ca 22 kD. Dessa kedjor utgör ungefär 60% av samtliga lätta kedjor och kan identifieras såväl serologiskt som genom sina specifika aminosyrasekvenser.

Det inbördes utbytet av segment i motsvarande positioner längs par av homologa kromosomer genom symmetriska brott och korsvis återförening.

Förlust av en del av en kromosom.

Ett RNA-polymeras som är beroende av enkelsträngat DNA och som sätter igång DNA-syntes genom att syntetisera oligoribonukleotidprimrar. EC 2.7.7.-.

Rekonstruktion av en sammanhängande, dubbelsträngad DNA-molekyl utan felparning utifrån en molekyl med skadade områden. De viktigaste typerna av reparationsmekanismer är: excisionsreparation, där defekta områden i en sträng tas ut och återsyntetiseras med hjälp av den information som de komplementära basparen i den hela strängen innehåller; ljusåteraktiveringsreparation, som innebär att de nedbrytande och mutagena effekterna av UV-strålning elimineras; samt postreplikationsreparation, där de primära skadorna inte repareras, men där gapen i en dotterdubbelsträng fylls med delar av den andra, oskadade duplexdottern. Excisionsreparation och postreplikationsreparation kallas ibland för "mörk reparation", eftersom de inte kräver ljus.

Nukleoproteiner är proteiner som har en nära association med nukleinsyra, det vill säga DNA eller RNA. Denna association kan vara permanent eller tillfällig och kan involvera icke-kovalenta bindningar mellan proteinets aminosyrarestser och fosfatgrupperna i nukleinsyran. Nukleoproteiner har ofta en strukturell roll, där de hjälper till att ge stabilitet och form åt nukleinsyrorna, men de kan också ha en funktionell roll i cellulära processer som replikation, transkription och translation. Ett exempel på ett nukleoprotein är kapsidproteinet hos en virus, som omger och skyddar virala genomet.

"Bakteriel transformation" är ett begrepp inom mikrobiologi och genetik som refererar till processen där en bakteriecell tar upp främmande DNA (deoxyribonucleic acid) från sin omgivning, integrerar det i sitt eget genom och på så sätt förändrar sina arvsmassa och egenskaper. Detta fenomen upptäcktes av Frederick Griffith 1928 och är ett viktigt forskningsområde inom molekylär biologi, med tillämpningar inom bland annat genteknik och medicinsk forskning.

Någon i en rad av separationsmetoder för att skilja närbesläktade ämnen i en blandning, baserade på skillnader i ämnenas affinitet för två olika media, varav ett (den rörliga fasen) är vätskeformat och det andra fast (porös substans eller gel). Den hastighet med vilken de olika ämnena förflyttar sig i den rörliga fasen beror på lösligheten (i en vätskefas) eller gastrycket (i en gasfas) och affiniteten för det fasta mediet.

Elektronmikroskopering av prov som snabbt fryses ned. Avbildning av djupfrysta, hydrerade molekyler och organeller återger objektet på ett sätt som bäst överenstämmer med en bild av den levande materian, utan kemisk fixering eller färgning.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Proteiner som alstras i eukaryota organismer och bakterier som svar på överhettning och andra stressfaktorer i omgivningen. De ökar värmetåligheten och utför funktioner som är livsviktiga under sådana förhållanden.

"Oligodeoxiribonukleotider (ODNs) är korta syntetiska enkelsträngade DNA-molekyler, som består av mellan några få upp till hundratals nukleotider."

En omfattande samling DNA-fragment som klonats från en viss organism, vävnad, visst organ eller viss celltyp. Biblioteket kan innehålla fullständiga genomsekvenser eller sekvenser av komplementärt DNA; de senare är bildade av mRNA och saknar intronsekvenser.

Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.

En familj galaktosidhydrolaser som hydrolyserar föreningar med O-galaktosylkoppling. EC 3.2.1.-.

En grupp metylazirinopyrroloindoledioner från vissa streptokockstammar. De är mycket giftiga antibiotika som används mot vissa solida tumörer. Porfiromycin och mitomycin är de mest användbara medlen i gruppen.

"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."

I en mening kan "Open Reading Frames" (ORF) definieras som en sekvens av DNA eller RNA som har potentialen att koda för ett protein. ORF börjar med en startkodon, vanligtvis AUG, och fortsätter till nästa stoppkodon (UAG, UAA eller UGA). Den resulterande aminosyrasekvensen kan potentiellt vara kapabel till att bilda ett protein om den översätts korrekt. Det är värt att notera att inte alla ORF:er leder nödvändigtvis till produktionen av ett funktionellt protein, eftersom det kan finnas flera skäl till varför translationen kan misslyckas eller ge upphov till en icke-funktionell peptid.

Behandling av sjukdomar genom användning av ämnen som framkallar en biologisk reaktion i organismen. Häri ingår bruk av sera, antitoxiner, vacciner, celler, vävnader och organ.

En typ av jonbytarkromatografi, där positivt laddad dietylaminoetylcellulosa används som bas.

HSP40-stressproteiner, også kendt som heat shock protein 40, er en type molekylær chaperon, der hjælper med at folde og forfalde proteiner korrekt under normale fysiologiske forhold og under stresstilstande. De aktiverer desuden ATPase aktiviteten hos HSP70-chaperonerne, hvilket er nødvendigt for at fuldføre proteinfoldningen korrekt. HSP40-proteinerne er involveret i en række cellulære processer, herunder proteinkvalitetskontrol, cellevækst og differentiering, samt beskyttelse mod apoptose under stresstilstande.

I en enkel mening kan 'host specificity' inom medicin definieras som graden av bundenhet eller särskiljbarhet hos en patogen (t.ex. en virus, bacterie eller parasit) till att infektera och reproducera sig i en viss värdart eller värdgrupp. Det innebär att vissa patogener är specialiserade och kan endast infektera en viss art eller ett begränsat antal arter, medan andra är mer opportunistiska och kan infektera en bredare skala av värdar. Host specificity är en viktig faktor när det kommer till smittspridning, epidemiologi och utveckling av behandlings- och förebyggande strategier.

En uppsättning av tre nukleotider i en proteinkodningssekvens som anger de enskilda aminosyrorna eller en termineringssignal (terminatorkodon). De flesta kodon är universella, men vissa organismer producerar inte transfer-RNA, som utgör komplement till alla kodon. Sådana kodon kallas obestämda (nonsenskodon).

Varje flytande eller fast preparat som är specifikt avsett för odling, lagring eller transport av mikroorganismer eller andra sorters celler. Olika typer av media, såsom differentierande substrat, selektiva substrat, testsubstrat och definierade substrat, tillåter odling av bestämda mikroorganismer och celltyper. Fasta medier erhålls genom tillsats av agar eller gelatin till flytande substrat.

"Avloppsvatten" är ett samlingsbegrepp inom medicinen för vatten som innehåller bakterier, virus eller andra mikroorganismer som kan vara skadliga för människors hälsa. Detta vatten kommer oftast från toaletter, badrum, kök och industriella processer. Avloppsvatten kan innehålla patogener som orsakar sjukdomar såsom diarré, mag-tarmloppstillstånd, hudinfektioner och andningsvägsinfektioner. Riskerna med avloppsvatten är speciellt höga i områden med bristfällig sanitet och hygien.

Gener som ger upphov till för tidig död hos en organism. Dominanta dödsgener tar dör på heterozygoter, medan recessiva dödsgener tar död på enbart homozygoter.

"Oligonucleotide sequences are short, synthetic stretches of nucleotides (the building blocks of DNA and RNA) that are often used as tools in molecular biology for various applications such as gene silencing, mutation detection, and sequencing."

Ett enzym med förmåga att hydrolysera starkt polymeriserat DNA genom att bryta fosfodiesterbindningar, företrädesvis vid en pyrimidinnukleotid. Sålunda katalyseras endonukleolytisk klyvning av DNA, vilket ger 5'-fosfodi- och oligonukleotidslutprodukter. Enzymet verkar främst på dubbelsträngat DNA. EC 3.1.21.1.