Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.

Sjukligt tillstånd av onormal ökning av bilirubin i det cirkulerande blodet, vilket kan ge gulsot.

En övergående, icke-konjugerad hyperbilirubinemi som uppträder mellan andra och femte dagen av livet, pga brist på leverenzymet glukuronosyltransferas, som behövs för detoxifiering av bilirubin.

En gunnratte är en genetisk mutation hos råtta som orsakar en förändring i kromosomstrukturen, vilket leder till en överviktig och kortstapeld individ med kort nos, rundad kropp, korta extremiteter och ofta färre tår på bakbenen.

Färgämnen i gallan. Dessa är bilirubin, biliverdin, bilifuscin, biliprasin, koleprasin, bilihumin, bilicyanin och urobilin.

En patologiterm som används för att beskriva bilirubinfärgning av de basala ganglierna, hjärnstammen och lillhjärnan, och som även används kliniskt för att beskriva ett syndrom, förknippat med hyperbilirubinemi. Kliniska drag är atetos, muskelkramper eller hypotoni, nedsatt vertikal blick och dövhet. Obundet bilirubin tränger in i hjärnan och fungerar som ett nervgift, ofta i samband med tillstånd som försämrar blod-hjärnbarriären (t ex sepsis). Tillståndet ses främst hos nyfödda, men kan även sällsynt förekomma hos vuxna.

En klinisk yttring av hyperbilirubinemi, bestående av lagring av gallpigment i huden, vilket ger hud och slemhinnor en gulaktig färgton.

Hyperbilirubinemia in newborns refers to a condition where there is an excessively high level of bilirubin, a yellowish pigment produced during the breakdown of red blood cells, in the bloodstream. This can lead to a yellowing of the skin and eyes, known as jaundice, which is common in newborns but can become dangerous if bilirubin levels get too high. It is important to monitor and treat high bilirubin levels to prevent potential complications such as brain damage.

Medfödd rubbning av bilirubinomsättningen, vilket leder till onormalt höga halter av bilirubin i det cirkulerande blodet, antingen pga ökad produktion av bilirubin, eller pga fördröjd eliminering av bilirubin från blodet.

En grupp enzymer med verkan på en rad olika substrat, inkl fenoler, alkoholer, aminer och fettsyror. De är läkemedelsmetaboliserande enzymer som katalyserar konjugering av UDP-glukuronsyra till ett antal olika endogena och exogena föreningar. 2.4.1.17.

Diazoniumföreningar är organiska föreningar som innehåller en diazoniumgrupp (–N+2=), vilket är en funktionell grupp bestående av en kväveatom bundet till två positiva värden (+) och en trielktriangulär koordinerad kolvätegrupp. Dessa föreningar är vanligen instabila under normala förhållanden och används ofta som intermediat i olika kemiska reaktioner, särskilt inom färg- och läkemedelsindustrin.

1,3,6,7-tetrametyl-4,5-dikarboxietyl-2,8-divinylbilenon. Uppstår genom biosyntes ur hemoglobin som en prekursor till bilirubin och förekommer i galla hos kräldjur och fåglar, men normalt inte i galla eller serum hos människa.

En ärftlig form av medfödd hyperbilirubinemi som är autosomalt recessiv. Dess kännetecken är gulsot och hjärnskada till följd av en glukuronyltransferasdefekt och felaktig bilirubinkonjugation.

En godartad, ärftlig sjukdom som är autosomalt dominant. Den kännetecknas av låggradig, kronisk hyperbilirubinemi med stora dagliga variationer av bilirubinnivån.

Behandling av sjukdomar genom exponering för ljus, särskilt med olika intensiteter av ljusstrålning eller specifika våglängder.

En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.

Serumalbumin är ett protein som produceras av levern och är den mest förekommande proteinet i blodplasma. Det har flera viktiga funktioner, bland annat hjälper det att transportera olika substanser, såsom hormoner och fettsyror, runt i kroppen. Serumalbumin är också ett viktigt indikator på leverfunktionen och proteinbalansen i kroppen. När serumalbuminnivåerna är låga kan det vara tecken på att personen har en sjukdom som påverkar levern eller näringsbrist.

Salter och estrar av glukuronsyra.

Azoföreningar är en typ av organiska föreningar som innehåller en azogrupp (-N=N-) i sin kemiska struktur, vilket ger dem karakteristiska färg- och lösningsegenskaper. De används ofta inom textil-, läkemedels- och livsmedelsindustrin, men kan under vissa förhållanden vara skadliga för hälsan.

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratoriemedicinska tester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern, genom att mäta olika enzymer, proteiner och andra substanser i blodet som produceras eller metaboliseras av levern. Dessa tester inkluderar ofta mätningar av alaninaminotransferas (ALT), aspartataminotransferas (AST), alkalisk fosfatas (ALP), gamma-glutamyltransferas (GGT), total bilirubin och albumin.

'Oxidoreductases Acting on CH-CH Group Donors' är ett samlingsnamn inom nomenklatur för en grupp enzymer som katalyserar oxidation-reduktionsreaktioner där kol-kol-bindningar (CH-CH) i organiska substance är donatorer av elektroner. Detta innebär att de hjälper till att överföra elektroner från en kolatom till en annan, vilket ofta leder till bildandet eller brytandet av kol-kol-bindningar. Exempel på enzymer som faller under denna kategori är dekarboxylaser och oxidaser.

Varje hinder av gallflödet mellan levercell och Vaters ampull. Syn. kolestas.

"Autoanalyse" är ett laboratorieterm som refererar till en metod för att automatiskt analysera biologiska prov, såsom blod eller urin, med hjälp av kemisk analys och mekaniska apparater. Det gör det möjligt att utföra flera tester samtidigt och ge snabba och exakta resultat, vilket underlättar diagnos och behandling av medicinska tillstånd.

Sulfanilsyror är en grupp av organiska sulfonamider som har antibiotisk verkan och används som läkemedel för att behandla olika infektioner, särskilt urinvägsinfektioner. Den generella strukturen hos en sulfanilsyra innebär en funktionell sulfongrupp (-SO2-) som är bundad till en aromatisk ring, vanligtvis en bensenring. Exempel på vanligt använda sulfanilsyror inkluderar sulfametizol och sulfasalazin.

Ett flerfunktionsenzym av oxidastyp som vid hemoglobinkatabolism katalyserar nedbrytningen av hem till tvåvärt järn, kolmonoxid och biliverdin i närvaro av molekylärt syre och reducerat NADPH. Enzyminduktionen utöses av metaller, i synnerhet kobolt. EC 1.14.99.3.

Sulfobromftalein (BSP) är ett syntetiskt, icke-radioaktivt färgämne som använts historiskt inom medicinen som en indikator av leverfunktion. Det absorberas i tarmen och excreteras nästan uteslutande via gallan. En långsam borttagning av BSP från blodbanan kan vara ett tecken på lever- eller gallvägssjukdom. Idag används dock andra, mer känsliga metoder för att bedöma leverfunktionen.

Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.

Urobilinogen är ett färglöst, reducerat pigment som bildas som en biprodukt under nedbrytningen av bilirubin, ett gult, icke-vätesubstanserigt pigment som frigörs när hemoglobinet i döda röda blodkroppar bryts ner. Urobilinogen bildas i tarmen och kan återabsorberas till levern där det omvandlas tillbaka till bilirubin, eller det kan elimineras via urinen eller avföringen. Höga nivåer av urobilinogen i urinen kan vara ett tecken på leverpatologi eller ökad nedbrytning av röda blodkroppar, som i fall av hemolys.

Spektrofotometri är en teknik för att mäta absorptionen av ljus av olika våglängder, vilket används inom medicinen för att exempelvis bestämma koncentrationen av olika substanser i ett prov, såsom blodprov.

Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.

Enzymer i transferasklassen som katalyserar reaktionen mellan L-aspartat och 2-ketoglutarat till oxaloacetat och L-glutamat. Enzymerna är pyridoxalfosfatproteiner. I levern överför reaktionen överskottskväve till aspartat för användning i ureacykeln. EC 2.6.1.1. Syn. aspartattransaminaser.

Hemoxygenase-1 (HO-1) är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av hemgrupp, en del av hemoglobinmolekylen, till bilirubin, järn och kolmonoxid. Detta process är viktigt för att skydda celler från oxidativ skada och inflammation. HO-1 induceras av olika stressfaktorer som hypoxi, cytokiner och toxiska ämnen. Det uttrycks främst i levern men kan hittas i alla typer av celler.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av L-alanin och 2-oxoglutarat till pyruvat och L-glutamat. EC 2.6.1.2.

Sjukliga förändringar i levern.

Ett vanligt lösningsmedel för laboratoriebruk. Det användes tidigare som narkosmedel, men har förbjudits för detta ändamål i USA, pga misstänkta cancerframkallande egenskaper.

En hälsoundersökning av nyfödda är en gründlig medicinsk undersökning som utförs på ett nyfött barn inom de första 72 timmarna efter födseln, med syfte att upptäcka eventuella fysiska avvikelser, missbildningar eller abnormaliteter, och därmed möjliggöra tidig diagnostik, behandling och intervention om så behövs.

Uridindifosfatglukuronsyra (UDP-glukuronsyra) är en aktiv form av glukuronsyra, en syracenterad sockertyp som deltar i det enzymatiska processen kallad glukuronidation. Denna process innebär att en hydrofil glukuronsyre grupp kovalent binder till en hydrofob förening, vanligtvis en xenobiotisk förening (främmande för kroppen) eller ett endogen compound (naturligt i kroppen), för att underlätta dess exkretion från kroppen. UDP-glukuronsyra är en viktig koenzym i denna reaktion och bidrar till att aktivera glukuronsyran genom att foga en UDP-grupp (uridindifosfat) till dess molekyl.

Inom medicinen, är indikatorer mätvärden eller symtom som används för att bedöma ett patients hälsotillstånd och behandlingsbehov, medan reagens är substanser som används i laboratorietester för att upptäcka eller mäta specifika molekyler eller ämnen i kroppen, som kan vara ett tecken på en viss sjukdom eller tillstånd.