De odifferentierade celler som bildas vid delning av det befruktade ägget. Dessa omfattar celler som tillhör embryots delnings-, morula- och blastulastadier.

Embryot i sitt tidigaste stadium, blastogenesen, som varar från det befruktade äggets första mitotiska delning i två blastomerer till bildandet av morulan, en tät massa av blastomerer.

Urochordata, även känt som Tunicata, är ett filum inom djurriket som består av marina, säckformade eller trattformade organismer, oftast mindre än 10 cm långa. De har en simhud och lever antingen som fritt levande djur eller fästa vid hårdsubstrat. Urochordater har ett yttre skal av cellulosa som kallas tunicin, vilket är unikt för detta filum. De har även en säckformad notochord (en stivstruktur) under embryonal utveckling, men den försvinner hos de vuxna djuren. Urochordater anses vara relaterade till ryggsträngsdjuren och kallas ibland för "halvkvalster". Exempel på arter inom detta filum är klumpsäckar (Ascidiacea), salper (Thaliacea) och lansettfiskar (Larvacea).

Syn. blastula. Däggdjursembryot efter morulastadiet, då det består av en trofoblastomsluten hålighet innehållande en cellmassa som utvecklas till embryonalplattan.

Preimplantatorisk diagnos (PID) är en metod inom reproduktiv medicin där celler tas från ett embryo som ännu inte har implanterats i moderkakan och analyseras för att upptäcka genetiska avvikelser eller sjukdomar. Detta görs vanligtvis genom att ta en eller flera celler från ett tidigt stadium av embryots utveckling, oftast vid 5-8 celler stadiet, och analysera dess DNA.

Morfologisk och fysiologisk utveckling hos embryon.

Embryon hos andra djurarter än däggdjur. För kycklingar används den specifika termen kycklingembryo.

Ett tidigt embryo i form av en kompakt massa av ca 16 blastomerer. Det liknar ett mullbär, med två typer av celler, yttre och inre. Morula utgör stadiet före blastula hos andra djur än däggdjur eller blastocyst hos däggdjur.

Embryoöverföring är en teknik inom infertilitetsbehandling, där ett eller flera embryon överförs till livmodern hos en befruktningsvillig kvinna, med hopp om att en graviditet ska uppstå.

En befruktad äggcell, även känd som zygot, är den cell som bildas när en spermie och ett ägg har smält samman under processen som kallas fertilisation. Denna nya diploida cell har 46 chromosomer (23 från varje förälder) och har potentialen att dela sig och utvecklas till en embryo, om den implanteras i livmodern och utvecklas korrekt.

Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.

Embryonal celldifferentieringsprocess, i vilken en cellgrupp framkallar och kontrollerar differentieringen av andra cellgrupper.

En teknik för konstgjord fortplantning som innebär en direkt manipulering av äggceller och sädesceller för att åstadkomma befruktning in vitro.

Embryostadiet efter blastulastadiet, kännetecknat av morfogenetisk cellrörelse, celldifferentiering och bildande av de tre germinallagren (groddbladen).

Morfologisk och fysiologisk utveckling och tillväxt av embryo eller foster hos däggdjur.

Teknik för bevarande och odling av däggdjursembryon in vitro. Den ger möjlighet till att övervaka embryoutveckling, ämnesomsättning och känslighet för teratogena ämnen.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.

Embryo implantation är ett tidigt stadium i graviditeten då den befruktade äggcellen, nu embryot, fastnar och växer fast i livmoderslinningens (endometriums) inre skikt. Detta inträffar vanligtvis 6-10 dagar efter att ägget befruktats och fästningsprocessen kräver en korrekt synchronisering av embryots utveckling och livmoderns förändringar under menstruationscykeln. Implantationen markerar början på en lyckad graviditet och kan leda till fostertillväxt och födsel.

La zona pellucida är en tunn, transparent och hård skiva av sugarsammansättningar som omger äggcellen (ovum) hos däggdjur, inklusive människan. Den består av ett par glykoproteiner och bildar en barriär runt ägget som skyddar det under dess utveckling och hjälper till att reglera bindningen och fusionen med spermier under befruktning. Zona pellucida är en viktig struktur i reproduktionen eftersom den bidrar till att förhindra polyspermi, ett tillstånd där mer än ett sädesceller penetrerar ägget, vilket kan leda till abnorma embryoutveckling.

Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.

En oöcyt (singular form av oocyter) är ett äggcell som mognar inne i en honas äggstock (ovarium). Den är den största cellen i den mänskliga kroppen och kan delas in i olika stadier baserat på dess utveckling. Oöcyten består av två delar: den haploida kärnan, som innehåller halva antalet kromosomer jämfört med en vanlig diploid cell, och den omgivande zonapellucidamembranen. När oöcyten har nått full mognad är den redo för befruktning och utvecklas sedan till en zygot och fortsätter att dela sig och utvecklas till ett embryo.

Förvaring av celler, vävnader, organ eller embryon i djupfrys (-70 gr C för korttidsförvaring, under -130 gr C för långtidsförvaring). För vävnadspreparat används frysförvaring eller frysfixering i syfte att bevara den befintliga formen, strukturen och kemiska sammansättningen hos materialets alla beståndsdelar. Som kylmedium används flytande kväve.

En sjöborre är ett marint djur med en sköldformad, mineralisk exoskelett, tillhörande klassen Echinoidea inom stammen tagghudingar (Echinodermata), som lever på botten av världshaven och primärt livnär sig på att filtrera organiska partiklar ur vattnet.

En blastula är en tidig embryonal stadium hos djur, som bildas efter att en fertiliserad äggcell (zygota) har genomgått flera celldelningar under cellcykeln. Blastulan består av ett lagringslager av blastomérer som är omdanner från en compact morula. Den utgör den yttre cellskiktet i en blastocyst, vilket är en typ av embryon hos däggdjur.

Embryonal utveckling eller fosterutveckling som äger rum i en konstgjord miljö.

En nematodart som ofta används för biologiska, biokemiska och genetiska studier.

Kroppsformen som den kommer till uttryck genom den genetiska kontrollen. Kluster av homeotiska gener kontrollerar kroppsdispositionens och kroppsdelarnas morfologi. Olika kroppsmönster kan uppstå till följd av förändringar i genantal, genreglering eller genfunktion. Ett begrepp inom evolutionsgenetik. (Se Nature 376(1995):nr 6540:479-485)

Förekomst hos en individ av två eller fler cellpopulationer med olika kromosomuppsättningar, härstammande från en enda zygot, i motsats till chimärism, där de olika cellpopulationerna kommer från mer än en zygot.

*Xenopus laevis* är ett grodartat vattenlevande laboratoriedjur, ursprungligen från Afrika, som används inom biomedicinsk forskning på grund av sin tolerans mot labormiljö och snabba reproduktion. Det är känt för sina läppknölar och används ofta i utvecklingsbiologi för att studera embryonal utveckling, genetik och toxikologi.

"Nuclear transfer techniques" refer to scientific methods involving the removal and transplantation of nuclei, containing genetic information, from one cell to another, leading to the creation of a new organism or modification of an existing one's genetics, with applications in fields like cloning, gene therapy, and stem cell research.

Xenopus proteins refer to the proteins expressed in or isolated from the species Xenopus, which are commonly used as model organisms in biological and biomedical research. The most frequently utilized species are Xenopus laevis and Xenopus tropicalis, both of which are African clawed frogs. These proteins play crucial roles in various cellular processes and functions, making them valuable for studying developmental biology, genetics, toxicology, and disease mechanisms.

Partenogenesis är en form av asexuell fortplantning där ett individuellt könscellsbildande äggcell (ovum) utvecklas till en fullt utvecklad organism utan att bli befruktat av en motsvarande könscell (spermie). Denna typ av reproduktion förekommer hos vissa djurarter, som insekter, groddjur och reptiler. Partenogenes kan ske genom olika mekanismer, till exempel automikt eller apomixis, beroende på artens specifika reproduktiva strategi. Det är värt att notera att partenogenes inte förekommer hos däggdjur, inklusive människan.

Kromosomförhållande i celler som avviker från det normala genom övertalighet eller förlust av kromosomer eller kromosompar. I en normalt diploid cell kallas förlusten av ett kromosompar nullisomi (sym bol: 2N-2), förlusten av en kromosom monosomi (2N-1), ett extra kromosompar tetrasomi (2N+2) och en extra kromosom trisomi (2N+1).

Cellers utvecklingshistoria som den kan följas från den första delnningen av embryots ursprungliga cell eller celler.

Xenopus är ett släkte av stjärtgroddjur som tillhör familjen pipagrodor. Oftast refererar termen "Xenopus" till den välkända art som kallas Xenopus laevis, eller afrikansk klumpfotgrodan, som används flitigt inom biomedicinsk forskning på grund av dess lätthanterlighet och robusta hälsa. Dessa grodor är ursprungligen från Afrika och kännetecknas av sina kraftiga, simhjulsliknande bakben och sin förmåga att producera ett stort antal ägg i en enda omgång.

I enkel mening kan blastocystens inre cellmassa (inner cell mass, ICM) definieras som en grupp av cellsamlingar inom en blastocyst, en embryonal struktur som ses under utvecklingen av däggdjursägg. Den inre cellmassan är belägen på insidan av den yttre celllagret (trophoblast) och består av pluripotenta stamceller, vilka har potentialen att differensiera till alla de olika celltyperna i en fullt utvecklad individ. Den inre cellmassan kommer senare att forma den embryonala disk som ger upphov till den egentliga embryonen och extraembrionala strukturer, såsom moderkaka och placentan.

Läran om organismers utveckling under livets embryo- och fosterstadium.

En ordning av fiskar med 26 familjer och drygt 3000 arter. Den omfattar bl a karpfiskarna (Cyprinidae).

Det mellersta germinallagret i ett embryo. Det härrör från tre pariga mesenkymaggregat längs neuralröret.

Det yttre groddbladet (blastulalagret) hos embryot.

Dissekering, injicering, kirurgi osv med hjälp av mikroinstrument kopplade till mikroskop.

I en enskild medicinsk betydelse refererar 'ovum' till den hälften av den befruktade äggcellen hos däggdjur, inklusive människan, som bidrar med sinoploiden (den kvinnliga arvsanlaget) under befruktningen. Ovum är också känt som en äggcell eller en primär oocyte och är den mogna, icke befruktade cellen som produceras i äggstockarna under den kvinnliga reproduktionscykeln. När ett spermatozoon (spermie) penetrerar och befruktar ovumet bildas en zygot, vilket är den första cellen i en embryo.

Totipotente stamceller är stamceller som har potentialen att differensiera till alla celltyper i ett organism, inklusive både embryonala och extraembryonala vävnader, såsom moderkaka och placentan. Dessa stamceller kan formsättas till en komplett individ, vilket gör dem unika bland andra typer av stamceller. Ett exempel på totipotenta stamceller är de första cellerna i ett embryo, som kallas blastomer.

"Caenorhabditis elegans (C. elegans) proteins are a specific set of biological molecules composed of amino acids, encoded by the genes present in the genome of C. elegans, a widely studied free-living nematode species used as a model organism in various research fields including molecular biology, genetics, and developmental biology."

En individ som har cellpopulationer från olika zygoter.

Det innersta av embryots tre groddbladslager. Syn. entoderm.

En metod för konstgjord befruktning, genom mikroinjicering av en enda livsduglig sädescell i ett frilagt ägg. Metoden används vanligen för att komma till rätta med lågt sädescellantal, låg rörlighet hos sädescellen, oförmåga att tränga in i ägget, eller andra tillstånd förknippade med manlig infertilitet.

En typ av in situ-hybridisering, där målsekvenserna färgats med fluorescerande ämnen, så att läge och storlek kan bestämmas medelst fluorescensmikroskopering. Färgningen är tillräckligt distinkt för att hybridiseringssignalen skall kunna ses såväl i metafasutstryk som i interfaskärnor.

Bildande av genetiskt identiska organismer genom vegetativ förökning utifrån en enda cell. Det ursprungliga kärnmaterialet kan härstamma från ett embryo, foster eller en vuxen, somatisk cell.

Injicering av mycket små vätskemängder, ofta med hjälp av mikroskop och mikronålar.

En sjöstjärna är en marin, icke-movlig marin invertebrad djurart som tillhör klassen Asteroidea och kännetecknas av sitt femuddiga, stjärnformiga kroppsplan och rörliga, grenliknande extremiteter kända som armskivan eller armarna.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.

En grupp svampmetaboliter som påverkar rörligheten hos polymorfonukleära leukocyter.

'Twinning, Monozygotic' refererar till att två eller flera individer delar samma fosterdiploida mogen zygot som sedan delats upp tidigt under embryots utveckling, vilket resulterar i identiska tvillingar med samma genetisk make-up. Detta skiljer sig från dizygotisk twinning, där två separata zygoter bildas och resulterar i tvillinger som inte är genetiskt identiska. Monozygotiska (identiska) tvillingar delar alltså samma arvsmassa och är därför lika varandra till utseendet, kön, blodtyp och andra genetiska drag.

En i den eukaryota cellen belägen, höljeomgiven kropp, som innehåller kromosomer och en eller flera nukleoler. Höljet består av ett dubbelmembran, genomsatt av ett antal porer. Det yttre membranet öve rgår i det endoplasmatiska nätverket. Det kan finnas mer än en kärna i en cell.

Fosterskador, eller fostertrauma, refererar till de skador och belastningar som ett foster kan utsättas för under sin utveckling inuti moderns livmoder. Dessa skador kan vara både fysiska, såsom infektioner eller skador orsakade av våld, och psykiska, såsom stress, rädsla eller depression hos modern. Fosterskador kan ha långvariga effekter på barnets utveckling och mentala hälsa.

Den medicinska definitionen på 'Notochord' är en ryggradsdjurs stamcellsbund som ger stöd till den embryonala ryggmärgsremsan och senare utvecklas till en del av ryggradskärnan i vuxna djur.

Sjöpung (Ascidiaceae). Den är användbar som laboratoriedjur.

Proteiner från vilken som helst art av mask.

En cells förökning genom delning.