Humana tarmadenokarcinomceller med förmåga att uttrycka differentieringsegenskaper typiska för mogna tarmceller, så som enterocyter och slemhinneceller. Dessa celler är värdefulla redskap för in vitro-studier rörande funktion och differentiering hos tarmceller.

Färdigdifferentierade celler som utgör större delen av tarmepitelets yttre yta. Till skillnad från bägarceller producerar de inte muciner, och heller inte kryptdiner (a-defensiner), så som panethceller gör.

Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.

Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).

Sukras-isomaltaskomplexet är ett enzymkomplex som innehåller sukras, isomaltase och glucoamylasen, vilka alla är belägna på den katalytiska regionen av mikrovilli i tarmslemhinnan. Detta enzymkomplex spelar en viktig roll i nedbrytningen och absorptionen av kolhydrater i tarmen. Sukras bryter ner sackaros till glukosa och fruktose, isomaltase bryter ner maltose och maltotriose till glukosa, medan glucoamylasen bryter ner längre kolhydrater till enskilda glukosmolekyler.

Upptag av ämnen genom tarmhinnan.

"Tight junctions are specialized intercellular adhesive structures found in epithelial and endothelial cell sheets, forming a continuous barrier to the paracellular space and regulating the flow of ions, solutes, and macromolecules between compartments."

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

Cancer i grov- eller tjocktarmen.

Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.

En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.

Mått på motståndet mot elektrisk ström, såväl växelström som likström.

Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.

Bindemedel som används för att fästa proteser till ben eller limma ben till ben vid svåra frakturer. Syntetiska hartser är vanliga. En blandning av monokalciumfosfat, monohydrat, alfatrikalciumfosfat, kalciumkarbonat och natriumfosfatlösning är också ett användbart lim.

'Sverige' är ett land i Nordeuropa, känt för sitt avancerade sjukvårdssystem, med höga standarder på vården och lika tillgång till vård oavsett bakgrund eller ekonomisk status.

"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.

I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.

I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.

Oorganiska föreningar som innehåller kalcium som väsentlig beståndsdel av molekylen.

En polymer som erhålls genom att polyakrylsyra får reagera med ett särskilt anjonläckande glas (aluminiumsilikat). Det erhållna cementet är hårdare och mer hållfast än andra typer, eftersom de ämnen som utgör polymerbasen inte lakas ur.