Calbindin 1 är ett protein som binder calciumjoner och fungerar som en buffert för intracellulärt calcium. Det förekommer naturligt i däggdjursvävnader, särskilt i hjärnan, där det har en roll i regleringen av neuronal excitation och signaltransduktion. Calbindin 1 är kodad av genen CALB1 och är associerat med vissa neurologiska sjukdomar, till exempel Parkinsons sjukdom och epilepsi.
Calbindin är ett protein som binder calciumjoner och hjälper till att reglera cellers calciumhomöostas. Det förekommer naturligt i däggdjursvävnader, särskilt i nerv- och muskelceller. Calbindin har också visat sig ha en neuroprotektiv effekt och kan spela en roll i skyddet av nervceller mot skador orsakade av ökar i intracellulärt calcium. Det används som markör för att identifiera specifika typer av nervceller inom hjärnan, till exempel i hippocampus och cerebellum.
S100 calcium binding protein G, också känt som calgranulin A eller S100A8, är ett proteinet som tillhör S100-proteinfamiljen och deltar i inflammatoriska processer och immunresponser. Det binder till calciumjoner och andra lägre molekylviktade joner, vilket påverkar dess funktion och interaktion med andra proteiner. Proteinet uttrycks primärt i vissa typer av vita blodceller, såsom neutrofila granulocyter, och har visat sig spela en roll i patologiska tillstånd som cancer, autoimmuna sjukdomar och infektioner.
Calbindin 2, även känt som Calbindin-D9k, är ett protein som binder calciumjoner och hjälper till att reglera cellers calciumhomöostas. Det förekommer naturligt i djurceller, inklusive i hjärnan där det fungerar som en neuroprotektiv buffert mot excitooxisk skada. Proteinet är kodat av genen CALB2 och tillhör calbindinfamiljen av calciumbindande proteiner.
Parvalbumin är ett protein som tillhör familjen neurofilamentproteiner och förekommer naturligt i vissa typer av muskel- och nervceller hos djur. Det fungerar som en kalciumbindare, vilket betyder att det hjälper till att reglera cellers calciumnivåer. Parvalbumin är särskilt rikligt förekommande i snabbtverande muskelceller och i interneuroner, en typ av nervcell som fungerar som en slags "relästation" i centrala nervsystemet. Proteinet har också visat sig vara användbart som markör för vissa typer av nervcellsskador och sjukdomar, inklusive flera neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons och Alzheimers sjukdom.
Preparat som orsakar sammandragning, vanligen vid lokal användning.
Proteiner som kalciumjoner kan kopplas till. De fungerar som transportproteiner, reglerproteiner eller aktiveringsproteiner.
Slemhinneytan i struphuvudet, bestående av olika sorters epitelceller, som varierar från skivepitel i den övre delen av struphuvudet till flimmerhårsepitel i resten av struphuvudet, bägarceller, och körtrlar av både slemceller och serösa celler.
Secretagogin är ett protein som verkar som en neuropeptidutskiljande faktor och har förmågan att stimulera utsöndringen (sekretion) av andra hormoner eller neuropeptider från kroppens celler. Detta protein är involverat i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom immunresponser, neuroendokrin systemet och cellcykeln. Secretagogin uttrycks främst i hypofysen, men kan även hittas i andra delar av kroppen, som till exempel i hjärnan och testiklarna.
I stort sett alla nervceller som inte är motoriska eller sensoriska. Med interneuroner kan även avses nervceller vars axoner förblir inom ett bestämt område i hjärnan, i motsats till sådana (projektionsneuroner) vars axoner skjuter ut i andra hjärnområden.
Kalciumbindande motiv som utgörs av två helixstrukturer (E och F), förenade med en ögla. Detta "loop"-område binder kalcium, och dessa motiv återfinns i många proteiner som regleras av kalcium.
Spinothalamic tracts are a type of sensory pathway in the human nervous system that carries pain, temperature, and crude touch signals from the body to the thalamus and then on to the cerebral cortex for processing and conscious perception.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
"Nervvävnadsproteiner" refererar till de proteiner som utgör strukturella och funktionella komponenter hos nervceller (neuron) och deras stödjande celler (glialceller) i nervsystemet. Dessa proteiner är involverade i en rad olika processer, inklusive signaltransduktion, cellytiska processer, neurotransmission och homeostas. Exempel på nervvävnadsproteiner är neurofilament, tubulin, aktin, laminer, GFAP (glial fibrillär acidisk protein) och diverse receptorer och kanaler.
Den fysiologiskt verksamma formen av D-vitamin. Den bildas framförallt i njurarna genom enzymatisk hydroxilering av 25-hydroxikolekalciferol (Kalcifediol). Produktionen stimuleras av låga blodkalciumh alter och bisköldkörtelhormon. Kalcitriol ökar absorptionen av kalcium och fosfor i tarmen, och ökar, i samverkan med bisköldkörtelhormon, resorptionen av benmassa.
Purkinje celler är neuron som finns i cortex cerebelli, den del av lillhjärnan som är involverad i koordineringen och kontrollen av muskulär aktivitet. Purkinjecellerna har en unik morfologi med ett stort, flikigt dendritiska träd och en enda axon som löper parallellt med ytan på cortex cerebelli. De tar emot input från flera källor, inklusive climbing fibers och mossy fibers, och skickar output till deep nuclei i lillhjärnan. Deras aktivitet är involverad i finmotorisk koordination, olika typer av learning och andra kognitiva funktioner.
Nervknutor i kroppens perifera nervsystem som innehåller anhopningar av celler till känselnervutskotten. Sensoriska ganglier kan även innehålla internt fungerande nervceller och stödceller utan nervcellsfunktion.
Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.
Fostervävnadstransplantation (eng. "allogeneic fetal tissue transplantation") refererar till en medicinsk behandlingsform där vävnad från ett foster av samma art som patienten används för att ersätta eller reparera skadad eller funktionsnedsatt vävnad hos patienten. Denna typ av transplantation innebär att vävnaden kommer ifrån en annan individ (allogen) istället för från patienten själv (autolog). Fostervävnad används eftersom den kan ses som immunologiskt mindre reaktiv än vuxenvävnad, och därför minskar risken för avstötningsreaktioner. Behandlingen är kontroversiell och används endast i undantagsfall på grund av etiska, juridiska och medicinska aspekter.
"Talamuskärnorna är en par ofta sammanbunden, central del i thalamus (en del av hjärnbalken), som fungerar som en relästation för sensorisk information, inklusive smärta, temperatur och känsel, till hjärnbarken."
Ett enzym som katalyserar bildandet av acetylkolin ur acetyl-CoA och kolin. EC 2.3.1.6.
Den del av njurkanalen som börjar med det större avsnittet av den stigande grenen på Henles slynga. Den löper åter in i njurbarken och bildar den kapslade distala kanalens segment.
Vanlig benämning för arten Gallus gallus, tamfjäderfä inom familjen Phasianidae och ordningen Galliformes.
Retinal horizontal cells are a type of neuron located in the outer retina of the eye, specifically in the inner nuclear layer. They receive input from photoreceptors (rods and cones) and form lateral connections with other horizontal cells, creating a network that helps to spatially integrate and process visual signals. Horizontal cells provide negative feedback to photoreceptors, regulating their sensitivity to light and contributing to contrast enhancement in visual perception.