Ett halvsyntetiskt cefalosporinantibiotikum som kan ges intravenöst eller som stolpiller. Preparatet är resistent mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba gramposi tiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har få bieffekter och har rapporterats vara säkert och effektivt för behandling av äldre patienter och patienter med hematologiska störningar.

Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.

En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.

Betalaktamasresistent, halvsyntetiskt cefamycinantibiotikum.

Ett halvsyntetiskt cefamycinantibiotikum med bred verkan mot såväl grampositiva som gramnegativa mikroorganismer. Det har god effekt vid många typer av infektioner och har hittills inte visat några al lvarliga bieffekter.

Formulärböcker för läkemedel som förskrivs på sjukhus.

Gramnegativ bakterie i den lägre tarmkanalen hos människa och djur. Den är den vanligast förekommande anaeroba bakterien vid mjukdelsinfektioner hos människor.

Halvsyntetisk cefalosporinanalog av bredspektrumtyp som verkar genom att hämma bakteriemembransyntesen. Det uppnår höga serumnivåer och utsöndras snabbt med urinen.

Ett andra generationens cefalosporin som ges intravenöst eller intramuskulärt. Dess antibakteriella verkan består i hämning av cellväggssyntesen. Det är effektivt mot urinvägsinfektioner, infektioner i de nedre luftvägarna och mjukvävnads- och benvävnadsinfektioner.

Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med en tetrazolyldel som är resistent mot betalaktamas. Det har rekommenderats mot isynnerhet Pseudomonasinfektioner.

'Vårdplatskapacitet, 500 eller över', refererar till den totala antalet tillgängliga sjukhusplatser inom en vårdenhet eller ett sjukhus, som är utformade för att ge akut och/eller långvarig vård till minst 500 patienter samtidigt.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Bacteroides.

Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med förlängd verkan, förmodligen till följd av betalaktamasresistens. Förekommer också i formen cefalosporinnafat.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Ett halvsyntetiskt cefamycinantibiotikum som ges intravenöst eller intramuskulärt. Preparatet är motståndskraftigt mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba grampos itiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har god effekt mot många typer av infektioner och har hittills inte visat några allvarliga bieffekter.

Bredspektrumantibiotikum av cefalosporintyp, verksamt mot såväl grampositiva som gramnegativa mikroorganismer. Det är förstahandspreparatet vid infektion i gallvägarna och ett säkert val vid perinatal a infektioner.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

En naturligt förekommande grupp av betalaktamantibiotika av cefalosporintyp med en 7-metoxigrupp och med förmåga att motstå betalaktamaser från grampositiva och gramnegativa organismer.

Synlig ansamling av vätska i eller under epidermis.

Förmåga hos en organism att motstå verkan av cefalosporin.

Ett betalaktam-antibiotikum av bredspektrumtyp som strukturellt liknar cefalosporiner, med undantag för substitutionen av en oxaazabicyklo-del för tiaazabicyklo-delen i vissa cefalosporiner. Det rekommenderas särskilt för meningiter, eftersom det passerar blod-hjärnbarriären, och för anaeroba infektioner.

Cykliska amider som bildas ur aminokarboxylsyror genom förlust av vatten. Laktimer är enolformer av laktamer.

Betalaktamasresistent bredspektrumcefalosporin. Det har rekommenderats för bruk mot gramnegativa och grampositiva organismer, gonorré och haemophilusinfektioner.

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

Ett släkte gramnegativa, gasproducerande stavbakterier som återfinns i människors och djurs avföring, i avlopp, jord, vatten och mejeriprodukter.

Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.

"Läkemedelshållbarhet" refererar till den tid under vilken ett läkemedel behåller sin kvalitet, effektivitet och säkerhet under lagring i lämpliga förhållanden, såsom rätt temperatur, fuktighet och ljusförhållanden, enligt tillverkarens rekommendationer.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Bakterier som kan överleva utan närvaro av syre.

Penicillin G är ett bredspektrum-antibiotikum som tillhör gruppen penicillerin och är aktivt mot grampositiva och anaeroba bakterier samt vissa gramnegativa bakterier. Det är ett naturligt förekommande antibiotikum som produceras av svampen Penicillium chrysogenum. Penicillin G är vanligen given intravenöst på grund av dess låg oral absorption och kort halveringstid. Preparatet används för behandling av en rad infektioner, däribland sepsis, endokardit, meningit och cellulit.

Penicillinresistens är ett tillstånd hos bakterier som har utvecklat förmågan att motstå verkan av penicillin, ett antibiotikum som vanligen används för att behandla infektioner orsakade av sådana mikroorganismer. Detta uppstår på grund av genetiska mutationer eller horisontell generöverföring av resistensgener, vilket leder till produktionen av enzym som bryter ned penicillinet eller förändringar i cellväggen som förhindrar penetration av antibiotikumet. Penicillinresistens är ett allvarligt offentligt hälsohot eftersom det komplicerar behandlingen av infektioner och kan leda till spridning av resistanta bakteriestammar.

O-3-amino-3-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-6)-O-(6-amino-6-deoxy-alfa-D-glukopyranosyl-(1-4)-N(1)-(4-amino-2-hydroxy-1-oxobutyl)-2-deoxy-D-streptamin. Ett bredspektrumantibiotikum som erhållits ur kan amycin. Liksom andra aminoglykosidpreparat har det njur- och örontoxisk verkan.