Ett enzym som kan isoleras från svampar och bakterier. Det katalyserar endohydrolys av 1,4-beta-glukosidbindningar i cellulosa, lichenin och beta-glukaner i spannmålsväxter. EC 3.2.1.4.

I en enkel mening kan cellulas eller cellulasen definieras som ett enzymkomplex med kapacitet att bryta ned cellulosaredoxidaser, som är ett viktigt beståndsdel av cellulosamembran hos växter och mikroorganismer. Cellulaser spelar en central roll i celldelning och tillväxt hos dessa organismer, samt har potential att användas inom bioteknik och för produktion av bioenergi. Det är viktigt att notera att termen 'cellulas' kan ha olika betydelser beroende på kontexten, men i detta fallet avses den medicinska/biologiska definitionen.

En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.

Trichoderma är ett släkte av svampar som främst förekommer i marken och på rotting vegetabiliskt material. De är saprofyter, vilket betyder att de lever av döda organiska substance. Trichoderma-svamparna är välkända för sin förmåga att producera en mängd olika enzymer och metaboliter som kan bryta ned andra svampars cellväggar, vilket gör dem till effektiva biologiska kontrollmedel mot växtsjukdomar. Vissa arter av Trichoderma kan även etablera mutualistiska associationer med växter och bidra till deras tillväxt och hälsa genom att underlätta näringsupptaget och skydda mot patogena svampar.

"Cellulose-1,4-β-cellobiosidase" er ein enzym som bryter ned cellulosen i spesifikk sätt ved å kløyve beta-1,4-glykosidbindninga mellom to glukuronringer, deretter frigjarer de to monosakkarider cellobios. Dette enzym er viktig for nedbrytingen av cellulosen i naturen og har potentiale som en del av bioprosessane for å produsere etterhånden fornybar energikilde.

En disackarid bestående av två glukosenheter med beta-(1-4)-glukosidbindning. Den fås vid partiell hydrolys av cellulosa.

Carboxymethylcellulose natrium (CMC-Na) är ett artificiellt, vattenlösligt och icke-joniserat polymer som används som en thickener, stabilisator och binder i olika medicinska formuleringar. Det är en derivat av cellulosa där carboxymethylgruppen (-CH2-COOH) är kemiskt fogad till hydroxylgrupperna (-OH) på cellulosamolekylen med hjälp av natriumionsväteutbytning. CMC-Na har goda vattenskapsförmågor, pseudoplastisk viskositet och förmår att hålla sin konsistens över ett brett temperaturintervall. Det är vanligtvis tillgängligt som ett vitt till gulaktigt pulver eller en vätska med låg viskositet och används ofta i läkemedel för att förbättra deras doseringsform, palatabilitet och stabilitet.

Ett svampsläkte i familjen Hypocreales. Till anamorferna hör Trichoderma.

Enzymer som hydrolyserar O- and S-glykosylföreningar. EC 3.2.1.

'Betaglukosidaser' är ett enzym som bryter ned specifika slags sockerbindningar, nämligen betaglykosidbindningar, genom att spjälka sönder dem i en monosackarid och en aglykon. Detta enzym är viktigt för celldelningen och nedbrytningen av vissa toxiner i kroppen.

En art grampositiva, termofila och cellulosalösande bakterier i familjen Clostridaceae. Bakterierna bryter ned och fermenterar cellobios och cellulosa till etanol i sina cellulosomer.

En stor och heterogen grupp av svamporganismer som saknar sexuellt stadium. Många humanpatogena svampar tillhör denna grupp.

Sockerarter som bl a bildas genom amylasers spjälkning av stärkelse.

Polyporaceae är en familj av svampar inom ordningen Polyporales. Familjen innehåller ett stort antal släkten med huvudsakligen resupinerade (med porer på undersidan) polyporer, där basidierna sitter direkt på trä- eller vävnadsväggen under porerna. Många arter i familjen är vedlevande och nedbrytare av död ved. Släkten inom Polyporaceae innefattar bland andra Polyporus, Fomes, Ganoderma och Trametes.

Cellulosomer refererer til et kompleks af enzymer og strukturelle proteiner som findes hos visse cellulose-spisende mikroorganismer, herunder arter af bakterier fra slægten Clostridium. Cellulosomet er ansvarlig for at dekonstruere celulose, dvs. at nedbryde cellulosemolekyler til simple sukkerstoffer, som mikroorganismen kan absorbere og bruge som energikilde.

En art grampositiva bakterier i familjen Clostridiaceae. Det är en cellulosalösande, mesofil (med optimal tillväxttemperratur mellan 25 och 40 gr C) art som isolerats från förmultnande gräs.

Ett släkte rörliga eller icke-rörliga, grampositiva bakterier av familjen Bacillaceae. Många arter har identifierats, varav några är patogena. De lever i vatten, jord och i tarmkanalen hos människor o ch djur.

Endo-1,4-beta-xylanase är ett enzym som bryter ned xilan, en hemicellulosa bestående av β(1→4)-länkade xosorideringar, genom att hydrolysera β(1→4)-glykosidbindningarna mellan xoseresenheterna. Detta enzym förekommer naturligt i många mikroorganismer och används kommersiellt inom bland annat pappers- och massaindustrin för att förbättra sakcharifieringen av växtmaterial.

Ett exocellulas med specificitet för hydrolys av 1,4-betaglukosidbindningar hos 1,4-beta-D-glukaner, vilket leder till fortlöpande avlägsnande av glukosenheter. EC 3.2.1.74.

Enzymer som hydrolyserar O-glukosylföreningar. EC 3.2.1.-.

Xylanase är ett enzym som bryter ned xylan, en typ av hemicellulosa som förekommer i växters cellväggar. Xylanaser är därför viktiga enzymer inom biomassaomvandling och djurfoderindustri.

Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.

En ordning av insekter (termiter), som är hemmahörande i tropiska områden och som omfattar åtminstone åtta familjer. Några få arter lever i tempererade områden i Nordamerika.

Tylenchida är en ordning av små, oftast fria, däggdjursliknande rundmaskar (Nematoder) som karaktäriseras av att ha en speciell form av mundel, så kallad "stylet", som används för att penetrera växtceller och suga ut näring. Många arter inom Tylenchida är skadedjur på odlade växter och kallas därför för rotmaskar (Rotifer). Andra arter lever parasitiskt på däggdjur, bland annat människan, och kan orsaka olika former av infektionssjukdomar.

En mögelsvamp som orsakar svartmögel på frukt och grönsaker.

Den rikligast förekommande, naturliga, aromatiska, organiska polymeren, vilken finns i alla kärlväxter. Lignin, cellulosa och hemicellulosa

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

I en enkel medicinsk definition, är 'sporangia' strukturer som producerar och innehåller sporer hos vissa typer av svampar, alger och mossor. Sporangier fungerar som reproduktiva organ och under speciella förhållanden frisätts sporerna från sporangiet för att sprida sig och infektera nya värdar eller kolonisera nya områden.

Neocallimastix är ett släkte anaeroba, flercelliga svampar som lever i tarmen av växthusdjur och andra djur som uteslutande livnär sig på växtmaterial. Dessa svampar har en speciell förmåga att bryta ned cellulosa, ett komplex kolhydrat som är vanligt förekommande i växter, genom att producera enzymer som katalyserar dess nedbrytning. Neocallimastix-svamparna lever i symbios med sina värddjur och hjälper till att bryta ned cellulosan så att djuret kan ta upp näringsämnen från den. Släktet Neocallimastix ingår i ordningen Neocallimastigales och klassen Neocallimastigomycetes.

En ordning av grampositiva, primärt aeroba bakterier med förgrenade filament.

I vid bemärkelse den totala massan av allt levande; i mer specifik mening massan (i färskvikt eller torrvikt) av en viss organism eller växt inom ett bestämt geografiskt område eller avsedd för ett be stämt ändamål. Ett exempel på biomassa är s k energiskog, som odlas för energiändamål.

En art grampositiva, ceullulosalösande bakterier i familjen Clostridiaceae. Bakterien producerar cellulosomer, vilka är verksamma vid nedbrytning av växters cellväggar.

I medicinen refererer 'panicum' til slægten Panicum, som er en type græsser i familien Poaceae. Mange arter af Panicum-slægten kan være årsag til allergiske reaktioner og udløse symptomer såsom hoste, nysninger og øjeblikkelig opkast (emesis) hos særligt følsomme individer.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Ett växtsläkte (bomull) av ört- eller buskväxter av familjen Malvaceae som ger fibrer till textilier och absorberande förband, bomullsfröolja och olika kemiska ämnen. Långvarig inandning av fibrerna kan ge upphov till byssinos. Gossypol är ett preventivmedel för män, framställt ur bomullsfröolja. De ekonomiskt viktiga bomullsodlingarna är stora förbrukare av lantbruksgifter.

'Persea' är ett botaniskt släkte inom familjen lagerväxter, och den mest kända arten within släktet är Avocadosmitten (*Persea americana*).

Ett exocellulas med specificitet för 1,3-beta-D-glukosidbindningar. Enzymet katalyserar hydrolys av beta-D-glukosenheter från de icke-reducerande ändarna av 1,3-beta-D-glukaner, varvid glukos frigörs. EC 3.2.1.58.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten hos svampar.

Polysackarider sammansatta av upprepade glukosenheter. De kan bestå av grenade eller ogrenade kedjor i allslags bindningar.

Biobränslen är en typ av förnyelsebar energikälla som produceras från organiskt material, såsom växter eller avfall, genom biokemiska processer som fermentering och/eller termisk konversion. Detta till skillnad från fossila bränslen, som bildats under miljoner år genom geologiska processer och är en ändlig resurs. Biobränslen används ofta som alternativ till traditionella bränslen i transportsektorn och kan hjälpa till att minska beroendet av fossila bränslen samt minska utsläppen av växthusgaser.

Alla proteiner som förekommer i svampar.

Betamannosidas är ett enzym som bryter ned komplexa kolhydrater, så kallade glykaner, genom att hydrolysera (spjälka) specifika bindningar mellan sockermolekyler i substratet. Mer konkret så avlägsnar betamannosidas specificerat en beta-mannosbindning och används bland annat inom medicinen för att behandla vissa lagrara sjukdomar, som Gaucher sjukdomen, genom att underlätta nedbrytningen av glykolipider i cellerna.

Ett släkte gramnegativa, anaeroba bakterier i familjen Fibrobacteraceae som isolerats från mag-tarmkanalen hos människa.

Polygalakturonase är ett enzym som bryter ned polymerer av galakturonsyra, som förekommer i pektin, en typ av komplex kolhydrat som finns i cellväggar hos växter.

Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.

Ett fylum av svampar (sporsäcksvampar) med skiljeväggar i mycelet, vilka bildar sporangier av säckliknande celler (asci) som innehåller ascosporer. De flesta patogena svampar med sådant sexualstadium tillhör detta fylet.

"Roundworms" är ett samlingsnamn för parasitiska nematoder som tillhör phylum Nematoda och har cylindrisk, avrundad kroppsform. De kan orsaka olika former av infektionssjukdomar hos människor och djur, beroende på vilken art det rör sig om. Till exempel kan ascariasis vara en infektion som orsakas av rundmasken Ascaris lumbricoides och drabbar främst mag-tarmkanalen.

* Schizophyllum är ett släkte av svampar inom divisionen Basidiomycota, och tillhör klassen Agaricomycetes. Släktet är världsvidt förekommande och innehåller cirka 50 arter, varav Schizophyllum commune är den mest studerade. Denna art är en vanlig förekommande skuggsvamp som kan angripa ett stort antal olika träslag. *

Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.

Ett enzyms förmåga att bibehålla sin strukturform eller sin verkan när det utsätts för lagring, isolering, rening eller annan fysikalisk eller kemisk manipulering, inklusive proteolytiska enzymer och värme.

En disackarid av glukos och galaktos i mjölk från människor och kor.

Penicillium är ett släkte svampar som tillhör divisionen Ascomycota. De är vanligen flervägsformade med en filamentös växtsätt, vilket betyder att de bildar ett nätverk av trådliknande strukturer som kallas mycel. Många arter av Penicillium producerar ämnen som är användbara inom medicinen, till exempel penicillin, ett antibiotikum som har haft en stor betydelse för behandlingen av bakteriella infektioner.

Ett släkte av Bacillaceae som utgörs av sporbildande, stavformade celler. De flesta arter är jordlevande saprofyter. Endast ett fåtal arter är patogena.

Phanerochaete är ett släkte av svampar som tillhör familjen Phanerochaetaceae. Dessa svampar är saprofyter, vilket betyder att de lever på och bryter ned död organisk materia i naturen. De flesta arterna av Phanerochaete producerar en typ av fruktkropp som kallas resupinat, vilket innebär att den är flikig eller filtig och saknar ett tydligt stjälkparti. Släktet innehåller ett antal arter som har potential att bryta ned polyaromatiska kolväten (PAH) och andra skadliga ämnen i miljön.

Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

En enzymutlöst kemisk förändring i organiska föreningar som sker utan tillgång till syre. Vid processen bildas etanol eller mjölksyra och frigörs energi.

En grupp anaeroba, stavformade bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.

I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.