Cementering
Sammanfogning av föremål med hjälp av viss typ av bindemedel (cement), t ex vid fixering av benbrott, som vid höftartroplastik, där höftledspannans del sätts ihop med lårbensdelen. Inom tandvården anv änds cement för att sammanfoga delar av en tand eller ersättningsmaterial med befintlig, naturlig tand eller för att fästa tandregleringsband vid tänderna.
Zinkfosfatcement
Zinkfosfatcement är ett biokompatibelt cementmaterial som sätts upp genom en exotherm reaction när zinkoxid och monokalciumfosfat blandas tillsammans. Det resulterande materialet är poröst, har god mekanisk styrka och kan användas inom ortopedisk och tandläkemedicin som en fyllnings- eller kärnmaterial i ben- och ledrekonstruktioner.
Polykarboxylatcement
Polykarboxylatcement är ett typ av cementbaserat material som används inom tandläkekirurgi och ortopedisk kirurgi. Det består av en blandning av polykarboxylatpolymer, trikalciumfosfat och fyllarmaterial. Polykarboxylatcementen har egenskaper som gör den speciellt lämplig för att användas i kombination med biologiskt material, såsom ben, eftersom den är bioaktiv, bildar starka kemiska bindningar till mineraler och inte utsöndrar några toxiska ämnen. Den kan användas för att fästa in implantat, reparera benbrott eller skapa benförstärkande konstruktioner.
Magnesiumoxid
Tandkronor
Tandprotesfastsättning
Tandporslin
En typ av porslin som används till tandlagning, antingen för jacketkronor eller inlägg, konstgjorda tänder eller metallokeramiska kronor. Råvaran för porslinet utgörs av fältspat och kvarts, och porslinet tillverkas genom att det keramiska pulvret (även innehållande kaolin, färgämnen, grumlingsmedel, flussmedel och andra ämnen) blandas med destillerat vatten.
Rotstift
I den medicinska kontexten, kan "rotstift" användas för att beskriva en process där resurser sparas genom att minska eller avskaffa vissa tjänster, program eller verksamheter som bedöms vara mindre effektiva eller nödvändiga. Detta kan jämföras med att "strica ut" med en röd penna (rotstift) på en lista över utgifter. Termen används ofta när det diskuteras om budgetnedskärningar inom sjukvården eller forskning.
Hartscement
I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.
Zirkonium
Zirconium är ett metalliskt grundämne som används inom medicinen, särskilt inom ortopedisk kirurgi och tandvård, på grund av dess biokompatibilitet och korrosionsbeständighet. I den medicinska kontexten kan zirconium exempelvis förekomma som en del av en metallimplantat, såsom en knä- eller höftprotes, där det bidrar till att minska risken för kroppsvätskors korrosion och allerги. Det används också i vissa typer av tandfyllningar och kronor på grund av sin estetiska egenskap att reflektera ljus på ett sätt som liknar naturlig tanden.
Tandförberedelse, protetisk
Protesisk tandförberedelse är en behandling inom tandvården där en tand prepareras för att bära ett protesisartad tillbehör, såsom en krona, bro eller en tandimplantatprotes, genom att avlägsna en del av den ursprungliga tanden för att skapa en passform och struktur som möjliggör en stabilt och funktionellt tillägg.
Zinkoxid
Zinkoxid är ett oorganiskt, vitt pulver som används som ett aktivt ingrediens inom vissa topiska läkemedel och kosmetiska produkter, såsom solskyddsmedel, hudkräm och tandkräm. Det fungerar som en bariär mot UV-strålning och har även antibakteriella egenskaper. Zinkoxid är också ett vanligt ingrediens i vissa typer av diaper rash salva på grund av dess förmåga att minska irriterad hud och förebygga bakterieväxt.
Dentala cement
"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.
Materialprovning
Yttrium
Yttrium (Y) är ett metalliskt grundämne som tillhör lantanoidgruppen i det periodiska systemet. Det är inte naturligt förekommande utan hittas istället inblandat i mineraler som monazit och xenotim. Yttrium används ofta i form av yttriumoxid (Y₂O₃) och har en rad medicinska tillämpningar, framför allt inom ortopedisk kirurgi där det blandas med keramik eller metall för att skapa starka och biokompatibla implantatmaterial. Yttrium-90 är en radioaktiv isotop som används i behandlingen av vissa typer av cancer, såsom levercancer och non-Hodgkins lymfom.
Dental belastningsanalys
Dental bonding
Zinc Oxide-Eugenol Cement
Zinc oxide-eugenol cement är ett sorts temporärt tandfyllningsmaterial som består av en blandning av zinkoxid och eugenol, som är eterisk olja extraktad från kryddnejlika. Det används ofta som en bas under tillfälliga kronor och brukar ha en ljusgul färg. Zinkoxid-eugenol cement har god biokompatibilitet, god isoleringsförmåga och en viss antibakteriell verkan. Det är relativt enkelt att arbeta med och härdar genom kontakt med vatten.
Jättecellstumör i skelettet
Tandprotesdesign
Bencement
Glasjonomercement
En polymer som erhålls genom att polyakrylsyra får reagera med ett särskilt anjonläckande glas (aluminiumsilikat). Det erhållna cementet är hårdare och mer hållfast än andra typer, eftersom de ämnen som utgör polymerbasen inte lakas ur.
Skrapning
Tandfyllningsmaterial
Keramik
Metylmetakrylat
Metylestern av metakrylsyra. Den bildar lätt polymeren polymetylmetakrylat, som används som bencement.
Misslyckad tandlagning
Tandprotes, partiell, fast
Dentalestetik
Tandetsning
Aluminiumsilikater
Tandben
Polymetakrylsyror
Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.
Debonding
Dental Marginal Adaptation
"Dental marginal adaptation" refererar till den grad av passform och anpassning som finns mellan en tandfyllning eller krona och det omgivande tandköttet (gingivan) och tanden. Den perfekta marginala anpassningen skapas när restaureringen är välformad, smidig och utan luckor eller öppna konturer, vilket förhindrar att bakterier penetrerar under restaurationen och orsakar karies eller inflammation i tandköttet. Dessutom skapas en tätt sittande marginaladaption genom att avlägsna alla överflödiga materialrester och polera ytan för att uppnå en glatt, jämn yta som underlättar plackreduktion och minskar risken för komplikationer.
Glas
Hård, spröd, amorf, oorganisk och oftast genomskinlig polymer av kiseldioxider (silikater), oftast kalium eller natrium. Glas används för såväl nytto- som prydnadsändamål, som t ex fönsterglas, glaskärl, rör, fibrer, keramer, pärlor osv.
Tandfasader
Rotpreparation
I en enkel medicinsk definition, är en "rotpreparation" ett läkemedel som används för att behandla tandrot, som orsakas av bakterieinfektion i tandens inre delar. Rotpreparationer appliceras vanligtvis under kontrollerade kliniska förhållanden av en odontolog (tandläkare) under en rotbehandling. Dessa preparat hjälper till att eliminera infektionen, desinficerar rotkanalen och förbereder den för efterföljande återbyggnad och fyllning. Rotpreparationer kan innehålla aktiva substanser som exempelvis antibiotika, antiseptiska lösningar eller desinfektionsmedel.
Bisfenol A-glycidylmetakrylat
Tandfyllning, permanent
Ytegenskaper
Fenol
Dentala förankringar
Språngben
Dentinbondingmedel
Kompositmaterial
Tandetsning med syror
Framtand
Mekanisk påfrestning
Skenben
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.