Cerebrospinalvätska, eller LCR (latin: liquor cerebrospinalis), är en klar, steril och färglös fluid som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen i subarachnoidalrummet, skyddande dem från mekanisk skada och hjälper till att reglera kraniepressuren.

Proteiner i cerebrospinalvätskan (likvor), vanligtvis albumin och globulin, i förhållandet 8:1. Förhöjda proteinvärden har diagnostisk betydelse vid nervsjukdom.

Läckage av cerebrospinalvätska (likvor) genom näsan. Vanliga orsaker är trauman, tumörer eller tidigare genomförda kirurgiska ingrepp. Tillståndet kan också uppkomma spontant.

Trycket i cerebrospinalvätskan uppmätt med tryckmätare vid lumbalpunktion, hjärnventrikelpunktion eller cisternpunktion. Trycket inuti skallen benämns intrakraniellt tryck.

Dränagerör inlagda som förbindelse mellan en hjärnventrikel och den inre halsvenen. De möjliggör dränering av cerebrospinalvätska (likvor) för lindring av hydrocefalus och andra tillstånd med ökad ans amling av vätska i ventriklarna.

Inflammation av hjärnans eller ryggmärgens skyddshinnor, dvs mjuka hinnan, spindelvävshinnan och hårda hinnan. Infektioner (av virus, bakterier eller svamp) är de vanligaste orsakerna till inflammation, men även subaraknoidalblödning, kemisk retning, granulomatösa tillstånd, tumörer och andra inflammatoriska tillstånd kan ge detta syndrom.

En spinalpunktion, även känd som lumbar punktion, är ett medicinskt ingrepp där en tunn nål införs i ryggmärgens ledningssystem (subarachnoidalrummet) i ländryggan för att insamla cerebrospinalvätska (CSF) eller för att införa läkemedel.

Läckage av cerebrospinalvätska genom den yttre hörselgången eller örontrumpeten till nasofarynx. Detta hänger ofta samman med skallskada (t ex tinningsbenfraktur), neurokirurgiska ingrepp eller har an dra orsaker. Läckaget kan även uppkomma spontant.

Bakterieinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet, omfattande hjärnbarken, hjärnnerverna, hjärnans blodkärl, ryggmärgen och nervrötterna. Typen av patogen kan variera med ålder och klinisk status (t ex postoperativt tillstånd, immundefekt eller fysisk skada). Kliniska tecken är akut feber, nackstelhet, påverkat allmäntillstånd, krampanfall och lokal nervsvikt. Tillståndet kan få ett dödligt utfall inom 24 timmar. Patologiska kännetecken är varbildning i subaraknoidalrummet och diffus inflammation i nerv- och kärlvävnader.

Virusinfektioner i leptomeningerna och subaraknoidalrummet. Togaviridae, Flaviviridae, Rubella/Bunyaviridae, Orbivirus, Picornaviridae, Orthomyxoviridae, Rhabdoviridae, Arenaviridae, Herpesviridae, Adenoviridae, JC-virus och Retroviridae kan alla ge upphov till denna typ av hjärnhinneinflammation. Till kliniska tecken hör feber, huvudvärk, nacksmärtor, kräkningar, ljuskänslighet och tecken på hjärnhinneretning.

Onormalt stor ansamling av cerebrospinalvätska i skallen, som kan vara förenad med utvidgning av hjärnventriklarna, intrakraniellt övertryck, huvudvärk, trötthet, urininkontinens och ataxi (koordinationsrubbningar). Hos barn kan makrocefali uppträda. Tillståndet kan bero på tilltäppning av cerebrospinalvätskans kanaler, pga neurologiska störningar, blödningar i skallen, infektioner i centrala nervsystemet, hjärntumörer, skallskada eller andra tillstånd. Försämrad resorption av vätska från araknoidalfransarna leder till en kommunicerande form av hydrocefalus. Hydrocephalus ex-vacuo avser ventrikelutvidgning till följd av reducerad hjärnvävnad efter hjärninfarkt.

Ett syndrom kännetecknat av huvudvärk, nackstelhet, svag feber och lymfocytisk pleocytos i cerebrospinalvätskan trots avsaknad av patogena bakterier. Den vanligaste orsaken är virusmeningit, men även mykoplasma- och rickettsiainfektioner, diagostiska eller terapeutiska förfaranden, tumörer, sepsishärdar eller andra tillstånd kan ge upphov till syndromet.

En form av bakteriell meningit som orsakas av Mycobacterium tuberculosis eller, i sällsynta fall, Mycobacterium bovis. Bakterierna sprider ut sig i hjärnhinnorna och bildar mikrotuberkulom som så småningom brister. Det kliniska förloppet brukar vara subakut och förvärras under loppet av flera dagar eller längre. Huvudvärk och hjärnhinneretningar följs av krampanfall, hjärnnervstörningar, lokal nervsvikt, somnolens och därefter koma. Infektionen kan drabba såväl immunkompetenta personer som uppträda som opportunistisk infektion vid AIDS och andra immundefektsyndrom.

En akut, varbildande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalrummet, orsakad av Streptococcus pneumoniae och vanligast hos barn och vuxna över 60 år. Infektionen kan vara förknippad med öroninflammation, mastoidit, bihåleinflammation, luftvägsinfektioner, sicklecellanemi, skallfrakturer eller andra tillstånd. De kliniska symtomen omfattar feber, huvudvärk, nackstelhet, sömnlöshet, och krampanfall, lokal nervsvikt (t ex hörselförlust) och koma.

Ett trassligt nätverk av blodkärl i tredje, fjärde och de laterala hjärnventriklarna. Det reglerar tilldels produktion och sammansättning av cerebrospinalvätskan.

Ett inflammatoriskt förlopp som berör hjärnan och hjärnhinnorna, och som oftast orsakas av patogena organismer som invaderar det centrala nervsystemet, eller ibland av toxiner, autoimmuna störningar och andra tillstånd.

Det subaraknoidala rummet är ett potentialt utrymme mellan hjärnan och de inre hårda hinningarna (dura mater) som omsluter hjärnan. Detta rum innehåller cerebrospinalvätskan (CSF), en klar, vätska som cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen och amorterar stötar till huvudet. Subaraknoidalt rum förser också nervcellerna i hjärnan med näringsämnen och hjälper till att reglera hjärntemperatur och pH-värde. Skador eller sjukdomar i det subaraknoidala rummet kan leda till allvarliga neurologiska skador eller död.

Neurosyfilis är en infektionssjukdom som orsakas av bacterien Treponema pallidum och drabbar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Det är en komplikation till den sexuellt överförbara sjukdomen syfilis, som inte behandlats korrekt eller i tid. Neurosyfilis kan orsaka en rad symtom, såsom demens, huvudvärk, förlamningar, humörsvängningar och svårigheter att koordinera rörelserna.

Hålrummet (subaraknoidalrummet) mellan hjärnans spindelvävshinna och mjuka hinna, vid hjärnbasen mellan lillhjärnan och den förlängda märgen.

Tryck inuti skallutrymmet. Det påverkas av hjärnmassan, cirkulationssystemet, cerebrospinalvätskeflödet och skallens styvhet.

Spindelvävshinnan; den mittersta av de tre hjärn- och ryggmärgshinnorna.

Vätskefyllda och med varandra förbundna hålrum i hjärnan.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

Multiple sklerosis (MS) är en autoimmun sjukdom som påverkar centrala nervösystemet (hjärnan och ryggmärgen). Sjukdomen orsakas av att kroppens immunförsvar angriper och skadar myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna. När myelin skadas bildas plackar eller ärr (lesioner) på nervern som förhindrar signalöverföringen mellan hjärnan/ryggmärgen och resten av kroppen. Detta kan leda till en rad symtom, inklusive synnedsättning, muskelsvaghet, känselbortfall, koordinationsstörningar, balansproblem och svårigheter med tala och andas. MS-symptomen varierar i allvarlighet från person till person och kan komma och gå över tid. Det finns inget botemedel för MS, men behandlingar finns tillgängliga som kan hjälpa att hantera symtomen och fördrö

Sjukdom i någon del av hjärnan eller ryggmärgen.

I en enkel mening kan 'oligoklonal band' definieras som en liten grupp (oligo) av monoklonala immunglobuliner (antikroppar) med liknande molekylära vikt och struktur, som förekommer i serum eller cerebrospinalvätska. Dessa band kan vara ett tecken på en klonal expansion av B-celler, vilket kan ses vid monoklonala gammopatier såsom multipel myelom, makroglobulinemi och B-cell lymfomer. Oligoklonala band kan också förekomma hos friska individer, men i lägre koncentrationer än vid sjukdom.

Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan hjärnans kapillärkärl och hjärnvävnaden.

Meningiter orsakade av svamporganismer vilka kan uppträda som opportunistiska infektioner vid immundefekttillstånd.

Hydroxyindolilsyran, eller 5-HIAA (5-hydroxyindoleacetic acid), är ett metabolit av serotonin, ett signalsubstans som har en viktig roll i centralnervösa processer såsom stämningsreglering och sömn-vakenhetscykler. 5-HIAA:s nivåer i urinen används som markör för serotoninproduktionen i kroppen och kan vara förhöjda eller sänkta vid olika sjukdomstillstånd, till exempel karcinoidsyndrom och depression.

'Nervsystemets sjukdomar' är en samlingsbeteckning för en mängd olika tillstånd som påverkar hjärnan, ryggmärgen och nerverna, vilket kan leda till problem med rörelse, sensorisk perception, kognition, emotion och beteende.

De tre hinnor som täcker hjärnan och ryggmärgen. De är hårda hinnan, spindelvävshinnan och den mjuka hinnan.

En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt implantat som används för att behandla ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologisk vätskeansamling i hjärnan. Shunten består av en kateter som placeras in i den laterala ventrikeln i hjärnbalken och leds under huden till bukhålan där vätskan absorberas. Detta hjälper till att reducera ökat ICP och förhindra skada på hjärnan.

Pneumoencephalography (PEG) is a medical procedure that involves introducing air or another gas into the ventricular system of the brain, displacing cerebrospinal fluid and allowing for the visualization of the brain structures through X-ray imaging. This technique was commonly used in the past to diagnose various neurological conditions such as tumors, hydrocephalus, and other abnormalities within the ventricular system. However, due to its invasive nature and the availability of less invasive imaging techniques like MRI and CT scans, PEG is rarely used today.

Infektioner i nervsystemet, orsakade av fästingburna spiroketer i gruppen Borrelia burgdorferi. Sjukdomen kan påverka delar av både det centrala och det perifera nervsystemet tillsammans eller var för sig. Vanliga kliniska tecken är lymfocytisk meningit, skallneuropati (oftast i ansiktet), polyradikulopati, samt lindriga störningar av minnet och andra kognitiva funktioner. Mer sällan kan en mer omfattande inflammation av det centrala nervsystemet (encefalomyelit) tillstöta. I det perifera nervsystemet är B. burgdorferi-infektion förknippad med mononeuritis multiplex och polyradikuloneurit.

Infektionssjukdomar i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna. DNA-virusinfektioner, RNA-virusinfektioner, bakterieinfektioner, mykoplasmainfektioner, spiroketinfektioner, svampinfektioner, protozoinfek tioner, maskinfektioner och prioninfektioner kan drabba centrala nervsystemet primärt eller som en sekundär process.

Homovanillinsyra (HVA) är ett metaboliskt avfallsprodukt bildat under nedbrytningen av katekolaminerna, neurotransmittorersamlingen som innefattar dopamin, noradrenalin och adrenalin. HVA kan mätas i urinen och användas som en biokemisk markör för dopaminnivåer i hjärnan, vilket är användbart vid diagnostisering och monitorering av sjukdomar som påverkar dopaminsystemet, såsom Parkinson's disease.

Inflammation i hjärnan orsakad av infektion, autoimmuna förlopp, förgiftning eller andra tillstånd. Virusinfektion är en ganska vanlig orsak till hjärninflammation. Syn. encefalit.

Bakterieinfektioner i nervsystemet, orsakade av Haemophilus-arter och kännetecknade av en markant inflammation i hjärnhinnorna. Haemophilus influenza typ B är den i sammanhanget vanligaste bakterien. Tillståndet drabbar huvudsakligen barn under 6 år, men kan även förekomma hos vuxna. Till kliniska manifestationer hör feber, nackstelhet, ljuskänslighet, krampanfall, hörselbortfall, koma och proppbildning i hjärnans blodkärl. Bakteriernas väg till det centrala nervsystemet går via angränsande strukturer, inkl. mellanörat. näshålorna och svalget.

En ventrikulostomi är ett neurokirurgiskt ingrepp där en öppning skapas i en hjärnventrikel, det vill säga de håligheter i hjärnan som innehåller cerebrospinalvätska (CSF). Detta görs vanligtvis för att underlätta avflödet av överskott CSF och minska intrakraniell tryck vid vissa former av hjärnskador eller sjukdomar, såsom hydrocefalus. Öppningen kan hållas öppen med en kateter som leder cerebrospinalvätskan ut till ett annat område i kroppen där den kan absorberas. Ventrikulostomi är ofta en temporär lösning tills en permanent behandling, såsom placeringen av en shunt, kan genomföras.

Patologiska tillstånd som påverkar hjärnan, bestående av de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet. Detta omfattar hjärnbarken, den vita hjärnvävnaden, basalganglierna, talamus, hypotalam us, hjärnstammen och lillhjärnan (cerebellum).

Inlammation i hjärnans parenkymvävnad till följd av virusinfektion. Encefaliten kan uppkomma som en primär eller sekundär manifestation av infektion med Togavirus, Herpesvirus, Adenovirus, Flavivirus, Bunyavirus, Picornavirus, Paramyxovirus, Orthomyxovirus, Retrovirus och Arenavirus.

Leukocytosis är ett medicinskt tillstånd där individen har en ökad andel vita blodkroppar (leukocyter) i blodet, vanligtvis över 11 000 leukocyter per Mikroliter (µL) av blod. Normalvärdet för vuxna varierar mellan länder och laboratorier, men ofta anges gränsen för leukocytos på cirka 11 000-12 000 leukocyter/µL. Leukocytos kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom infektioner, inflammation, cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är viktigt att utreda orsaken till leukocytos för att ge adekvat behandling.

En hastigt uppkommande infektion i hjärnhinnorna och subaraknoidalvätskan genom bakterien Neisseria meningitidis, med diffus inflammation och proppbildning i venerna kring hjärnhinnan. Kliniska tecken är feber, nackstelhet, kramper, svår huvudvärk, petekialrodnad, stelhet, lokal nervsvikt, hydrocefalus och koma. Bakterierna sprids oftast via nasofaryngealsekret och är det vanligaste orsaken till hjärnhinneinflammation hos barn och ungdomar. Serogrupperna A, B, C, Y och W-135 av Neisseria meningitidis har rapporterats ge meningit.

Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.

Mätbara och kvantifierbara biologiska parametrar (som t ex halten av något specifikt enzym eller hormon, fördelningen av en specifik genetisk fenotyp i en population eller närvaron av biologiska ämnen ) som tjänar som indikatorer för hälsorelaterade bedömningar av t ex sjukdomsrisk, psykiska störningar, miljöexponering och dess effekter, tillväxt i cellodling osv.

En "spinal injection" är en medicinsk procedur där en substans injiceras in i den lumbala ryggraden i närheten av den ryggmärgsvätska som omger ryggradsnervroten, även känd som subarachnoidalutrymmet. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och fluoroskopi för att guida injektionen till den korrekta platsen. Spinal injektioner används ofta för smärtlindring eller diagnostisk syfte, såsom att avgöra om smärtan härstammar från en specifik nervrot.

Hjärnhinneinflammation orsakad av Cryptococcus neoformans, en kapslad jästart som främst angriper personer med AIDS eller annan immundefekt. Organismen kommer in i kroppen via luftvägarna, men symtomatiska infektioner är oftast begränsade till lungorna och nervsystemet. Kryptokocken kan även ge upphov till parenkymatösa förändringar (torulom) i hjärnan. Sjukdomsförloppet är subakut och uppvisar kliniska tecken som huvudvärk, illamående, ljuskänslighet, lokal nervsvikt, krampanfall, neuropatier och hydrocefalus.

Neurocysticercosis definieras som en infektion av centralnervösystemet (CNS) orsakad av larven (metacestoden) av släktet Taenia solium, vanligtvis på grund av intag av ägg från ett infekterat individs avföring. Larverna kan migrera och etablera sig i hjärnan och ventriklar, orsakande en varierad klinisk presentation från asymptomatiska till epilepsi, neurologiska defekter eller intrakraniella komplikationer som hydrocefalus. Behandlingen kan innebära både antiparasitär medicin och symtomatisk behandling, beroende på infektionens svårighetsgrad och lokalisation.

En form av presenil demens som vanligen beror på kronisk, nedbrytande hjärnsjukdom. I sjukdomsbilden ingår för tidigt inträdande av senilitet, förvirring och talrubbningar. Förtviningen av nervceller i hjärnan har likheter med för tidigt åldrande. Dubbelt så många kvinnor som män tycks drabbas.

Virusinfektioner i hjärnan, ryggmärgen, deras hinnor och omgivande utrymmen.

Godartade eller elakartade tumörer som uppkommer i eller sprider sig till hjärnans och ryggmärgens skyddshinnor.

Injicering i hjärnventriklarna.

"Sensitivitet och specificitet är två viktiga begrepp inom diagnostisk medicin, där sensitivitet definieras som sannolikheten för ett positivt testresultat bland de individer som har sjukdomen, medan specificitet definieras som sannolikheten för ett negativt testresultat bland de individer som inte har sjukdomen."

Amyloid beta-peptides (Aβ) are small protein fragments that accumulate and form amyloid plaques, which are a characteristic feature of Alzheimer's disease in the brain. These peptides are produced through the normal processing of the amyloid precursor protein (APP), but in Alzheimer's disease, an imbalance between production and clearance leads to their accumulation and aggregation into toxic oligomers and larger fibrillar structures. The buildup of Aβ is believed to contribute to neuronal dysfunction and death, ultimately leading to the cognitive decline seen in Alzheimer's disease.

Den hårda, fibrösa hinnan runt hjärnan och ryggmärgen.

Tau-proteiner är ett typ av proteiner som förekommer naturligt i nervceller (neuron) i hjärnan och centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. De spelar en viktig roll i stabiliseringen och underhållet av strukturen hos neuronens transportbanor, som används för att transportera näringsämnen och andra vesiklar längs axonen (de långa utskotten på neuronen). Tau-proteinerna kan dock också aggregera och bilda klumpar, särskilt under patologiska tillstånd som exempelvis Alzheimers sjukdom. Dessa aggregat kallas då för neurofibrillära tangler och anses vara en av de patologiska markörerna för Alzheimers sjukdom, även om deras roll i sjukdomens uppkomst och utveckling fortfarande är under forskning.

Minskat cerebrospinalvätsketryck, vilket kliniskt kännetecknas av huvudvärk som är starkast i upprätt kroppsställning, och ibland av

En subaraknoidalblödning (SAB) är en medicinsk tillstånd där det har inträffat ett blodutflöde mellan hjärnbarken och den yttre hårda hjärnhinnan, i det subaraknoidala rummet, vanligtvis orsakad av en rupturerad cerebral aneurysma eller arterioventrikulär malformation.

Ett tunt membran som omger hjärnventriklarna och ryggmärgens mittkanal.

Neurologiskt syndrom, karakteriserat av avvikelser i kognition, motorisk prestation och beteende. Det är delvis eller helt orsakat av direkta effekter av HIV-viruset i hjärnan, hellre än av en opportun infektion. Patologiska fynd inkluderar en diffus blekhet i den vita substansen, multinukleär cell encefalit och vakuolär myelopati. Kliniska manifestationer kan inkludera apati, mental slöhet och tilltagande försvagning.

En form av kompenserad hydrocephalus, kliniskt kännetecknad av långsamt inträdande gångstörning, intellektuell försämring och urininkontinens. Spinalvätsketrycket ligger högt inom det normala intervallet. Tillståndet kan bero på processer som stör absorptionen av cerebrospinalvätska, som t ex subaraknoidalblödning, kronisk hjärnhinneinflammation och andra sjukdomstillstånd.

Enterovirusinfektioner är infektioner orsakade av enterovirusslaget, som innefattar över 100 olika virusstammar, däribland coxsackievirus, echo-virus och rhinovirus. Infektionerna sprids främst via fekal-oral eller respiratorisk väg och kan ge upphov till en rad symtom som varierar från milda, influensaliknande symptom till allvarligare sjukdomar såsom hjärtsjukdomar, hudutslag, meningit och paralys. Symtomen tenderar att vara mildare hos friska vuxna än barn och äldre eller personer med nedsatt immunförsvar.

Röntgenundersökning av hjärnans ventrikelsystem efter injektion av luft eller annat kontrastmedel direkt i ventriklarna. Hit hör också datortomografi av hjärnventriklarna.

En immunanalysmetod som utnyttjar en antikropp med enzymmarkör, t ex pepparrotsperoxidas. Då antingen enzymet eller antikroppen binds till ett adsorberande substrat behåller båda sin biologiska aktivitet. Förändringen i enzymaktivitet till följd av enzym-antikropp-antigenreaktionen är proportionell mot mängden antigen och kan mätas med spektrofotometri eller med blotta ögat. Det har utvecklats många varianter av metoden. Syn. ELISA.

Subakut skleroserande panencefalit (SSPE) är en slowly progressive, dödlig neurologisk infektion orsakad av ett defektivt measles-virus. Det berör framförallt barn och unga vuxna som blev smittade med measles under det första levnadsåret eller under barndomen. Symptomen inkluder bland annat mentala och motoriska funktionsstörningar, muskelsvaghet, epilepsi och till slut koma och död. Diagnosen ställs vanligen genom att påvisa measles-antikroppar i cerebrospinalvätskan (CSF) och speciella EEG-mönster. Det finns inget botemedel för SSPE, men antivirala läkemedel kan användas för att försöka förlänga livslängden och minska symtomen.

'Trypanosoma brucei gambiense' är en encellig eukaryot parasit som orsakar den dödliga sjukdomen sömnsjuka (African trypanosomiasis) hos människor. Den tillhör släktet Trypanosoma och lever som ett protozo undantaget i blodomloppet hos en infekterad värd. Det överförs vanligtvis genom bett från tsétséväktar (Glossina palpalis och Glossina fusca) under blodmåltiden. Denna art av sömnsjuka är endemisk i Väst- och Centralafrika.

"Benigne intrakraniellt tryckökning, även känt som idiopatisk intrakraniell hypertension, är ett tillstånd där cerebrospinalvätskan (CSF) trycket i hjärnan ökar utan någon underliggande sjukdom eller skada."

En opportunistisk virussjukdom i centrala nervsystemet som är förenad med tillstånd som innebär försämrad cellförmedlad immunitet (t ex hiv och andra immunbristsyndrom, blodcancer, nedsatt immunitet eller kollagensjukdomar). Utlösande agens är JC-virus, som främst berör oligodendrocyter, vilket leder till spridd myelinförlust. Kliniska manifestationer omfattar demens, ataxi, synrubbningar och andra fokala nervdefekter, vilka oftast utvecklas till ett vegetativt tillstånd inom 6 månader.

En subduralvätskeutgjutning, även känd som subduralhygrom eller subduralakumulering, är en abnormal ansamling av cerebrospinalvätska (CSF) i det subdurale utrymmet mellan hjärnbarken och den hårda hjärnhinnan (dura mater).

Ett ämne som bildas av endogent epinefrin och norepinefrin in vivo. Det finns i hjärnan, blodet, cerebrospinalvätskan och i urin, där halterna används för att beräkna katekolaminomsättningen.

Myelografi är en invasiv diagnosmetod där kontrastvätska införs i ryggradskanalen för att undersöka struktur och funktion hos ryggmärgen och nervrötter på röntgenbilder.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.

Inflammation i hjärnhinnorna orsakad av Listeria monocytogenes-infektion, vilken oftast ses hos barn under tre år eller vuxna över 50 år. Sjukdomen kan uppträda i alla åldrar hos personer med immundefektsyndrom. Till kliniska drag hör feber, försämrat allmäntillstånd, huvudvärk, tecken på hjärnhinnepåverkan, lokal nervpåverkan och krampanfall.

Passiva agglutinationstester, i vilka antigen adsorberas på latexpartiklar som klumpar ihop sig i närvaro av mot antigenet specifika antikroppar.

Fenylacetater är ett organisk förening som består av en fenylgrupp (C6H5) och en acetatgrupp (CH3COO-) som är bundna till varandra genom en karboxilsyra-esterbindning. Det kan också betraktas som estern av fenylgruppen och ättiksyran. Fenylacetater har en varierad användning, inklusive som smakämnen i livsmedel och som intermediat i kemisk syntes.

Syringomyeli är en sjukdom där ett utvidgat hålrum (syrinx) bildas inne i ryggraden, vanligtvis i bakhalsen (hjäss- och halspartiet) av ryggmärgen. Denna utvidgning kan orsaka skada på ryggmärgens nervfibrer, vilket kan leda till neurologiska symtom som svaga armar och händer, känselbortfall, smärta, muskelsvaghet och ibland skolios. Syrinx kan vara förknippad med andra bakgrundsförhållanden, såsom ryggmärgscystor eller trauma.

Pneumocefalus är ett medicinskt tillstånd där gas eller luft har accumulerat inom hårda skallens kompartment, vanligtvis som ett resultat av trauma, operation eller sjukdom. Den kan orsaka symptom som huvudvärk, yrsel och förvirring, men i mildare fall kan den vara asymptomatisk. I allvarliga fall kan pneumocefalus leda till andningssvårigheter och försämrad medvetandenivå. Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men i allvarliga fall kan ytterligare behandling vara nödvändig, såsom återväxande luftuttag eller kirurgiskt ingrepp.

Ett platt, horisontellt ben (os ethmoidale) försett med ett flertal hål, beläget bakom näsroten.

Meningeal carcinomatosis är en ovanlig komplikation till cancer, där cancerceller sprider sig från den ursprungliga tumören och invaderar hjärn- och ryggmärgssköldarna (meningerna), vilka är membranen som omger hjärnan och ryggmärgen. Detta orsakar inflammation och ödem, vilket kan leda till neurologiska symtom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, svårigheter att tänka klart, synproblem, muskelsvaghet, domningar och i värsta fall koma. Behandlingen innefattar vanligtvis kemoterapi och/eller radiation, men prognosen är ofta dålig.

Spädbarn som är högst 1 månad gammalt.

Utbuktning av hjärnvävnad genom en medfödd eller förvärvad skalldefekt. De flesta medfödda hjärnbråck uppträder i skallens bakre eller främre delar. Till de kliniska särdragen hör en utbuktande massa som kan vara pulserande. Mängden och platsen för den framträngande nervvävnaden är avgörande för typen och graden av nervskada. Synstörningar, dålig psykomotorisk utveckling och ihållande motoriska störningar förekommer ofta.

Smärta i huvudet som kan uppträda som ett enstaka godartat symtom, eller som ett tecken på en rad olika tillstånd, som hjärnblödning, skallskada, infektioner i det centrala nervsystemet, högt, intrakraniellt blodtryck eller andra sjukdomstillstånd.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Medfödd eller förvärvad utbuktning av hjärnhinnorna, utan angränsande nervvävnad, genom benvävnadsdefekter i skallbenet eller kotpelaren.

Vätskefyllda blåsor mellan den mjuka hjärnhinnan (pia mater) och spindelvävshinnan. Dessa ansvällningar liknar tumörer och kan uppstå och påvisas kliniskt vid alla åldrar, med de är förmodligen av med fött ursprung.

Ett släkte av familjen Picornaviridae, vars medlemmar framförallt återfinns i mag-tarmkanalen hos ett stort antal värdorganismer. Släktet innehåller många arter, och nya medlemmar får benämningen "humant enterovirus" och en löpande numrering.

Nervsystemets överordnade informationshanterande enheter, bestående av hjärnan, den förlängda märgen, ryggmärgen och hjärnhinnorna. Syn. CNS.

Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob diplokockbakterie som normalt koloniserar de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Den kan dock orsaka allvarliga infektioner som meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning), särskilt hos barn, äldre och personer med nedsatt immunförsvar. Infektionen kan vara livshotande och kräver omedelbar behandling. Vissa serotyper av Neisseria meningitidis kan orsaka epidemiska utbrott.

Bredspektrumcefalosporin med lång halveringstid och god genomträngningsförmåga vid vanligtvis svåråtkomliga infektioner, som t ex sådana som berör hjärnhinnorna, ögonen, innerörat och urinvägarna.

Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.

"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."

En av de pariga näshålor, som är belägna i kilbenet och står i förbindelse med den översta näshålegången på samma sida.

Inflammation i spindelvävshinnan, belägen mellan den hårda och den mjuka hjärnhinnan.

Infektion förorsakad av svampar av arten Cryptococcus neoformans.

Ryggmärgssjukdomar är en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan påverka dess struktur, funktion och hälsa, inklusive degenerativa tillstånd, inflammatoriska sjukdomar, infektioner, tumörer och trauma.

Neopterin är ett biologiskt ämne som produceras inom immunsystemet när det aktiveras i samband med infektioner, cancer eller stress. Det används som markör för cellmedierad immunitet och kan hjälpa till att diagnostisera och övervaka vissa sjukdomar.

Smal, vätskefylld gång i mellanhjärnan som förbinder den tredje och fjärde ventrikeln. Syn. aquaeductus cerebri.

Immunelektroforesmetod, med vilken precipitering åstadkoms genom att antigen i ett elektriskt fält och genom ett lämpligt diffusionsmedium tvingas förflytta sig från katoden mot en ström av antikroppar som vandrar från anoden i ett endosmotiskt flöde.

Den inre av de tre hinnorna som täcker hjärnan och ryggmärgen. Den är det tunna, kärlrika membran som ligger under spindelvävshinnan och den hårda hjärnhinnan.

'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.

Intrakraniell hypertoni (IKH) är ett tillstånd där det intracraniella trycket (ICP) ökar över normalt värde på grund av ökat vätskevolym eller ökat volym av hjärnan eller andra intrakraniala strukturer. Det kan orsaka skada på hjärnan genom kompression av hjärnbarken och blodkärlen i hjärnan, vilket kan leda till cerebral ischemisk skada eller herniation. IKH är en allvarlig medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling.

'Trypanosomiasis, afrikansk', även känd som 'Söda halvkulans sömnsjuka', är en parasitär infektion orsakad av protozoen Trypanosoma brucei gambiense i Väst- och Centralafrika. Den överförs genom tsétsflygande flugor och karaktäriseras av progressiv neurologisk skada, leading till sömnstörningar, apati och till slut död om obehandlad.

Ryggmärgsischemi (transsection or transaction of the spinal cord) är en skada eller snitt som delar spinal corden i två delar, vilket kan leda till sensorisk och motorisk funktionsnedsättning under den nivå där skadan inträffat.

Det dominerande immunglobulinet i normalt humanserum.

Kirurgiskt ingrepp eller insnitt i skallen.

Neoplasmer i de intrakraniella delarna av det centrala nervsystemet, omfattande hjärnhalvorna, de basala ganglierna, hypotalamus, talamus, hjärnstammen och lillhjärnan. Hjärntumörer delas in i primära , som uppstår ur hjärnvävnad, och sekundära, som är metastaser. De primära kan i sin tur delas in i godartade och elakartade former. Hjärntumörer kan också klassificeras utifrån den drabbades ålder, v ävnadstyp eller läge i hjärnan.

En art av Polyomavirus, som ursprungligen isolerades från hjärnan hos en patient med progressiv multifokal leukoencefalopati (PML). Patientens initialer J.C. gav namn åt viruset. Infektion åtföljs inte av något uppenbart sjukdomstillstånd, men svårartad myelinnedbrytande sjukdom kan inträffa i ett senare skede, förmodligen till följd av reaktivering av latent virus.

Komplex, cirkulerande kroppsvätska, vars uppgift är att transportera syre, näringsämnen och avfallsprodukter. Blodet har två huvudbeståndsdelar: celler och plasma.

S100 calcium binding protein beta subunit, often referred to as S100β, is a protein that belongs to the S100 family of EF-hand Ca2+ binding proteins. It is primarily expressed in astrocytes of the central nervous system (CNS), but can also be found in other tissues such as melanocytes, chondrocytes, adipocytes, and certain types of cancer cells. S100β plays a role in intracellular signaling pathways, regulating various cellular processes including proliferation, differentiation, and motility. In the CNS, S100β has been implicated in neuroinflammation, neuronal plasticity, and neurodegenerative disorders such as Alzheimer's disease.

Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

Injektion av bedövningsmedel i subaraknoidal- eller epiduralrummet via lumbalpunktion.

Injicering i en ven i behandlingssyfte eller i experimentellt syfte.

En akut (eller i något enstaka fall kronisk) hjärninflammation orsakad av Simplexvirusinfektion som kan vara dödlig. De flesta infektioner beror på humant herpesvirus 1 och mer sällan på humant herpesvirus 2. Kliniska tecken är feber, huvudvärk, kramper, hallucinationer, beteenderubbningar, afasi, hemipares och koma. Utmärkande patologiska drag för tillståndet är nekros med blödning i tinningslobens mellersta och nedre delar och i pannlobens orbitala områden.

Onormal förbindelse mellan två inre organ eller mellan ett organ och kroppsytan.

Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.

En art parasitiska nematoder med utbredning på Stillahavsöarna som infekterar lungorna hos råttor. Infektion kan spridas till människa genom konsumtion av sniglar och leder till eosinofil meningit.

Vattenlösliga proteiner som finns i äggvita, blod, lymfa och andra vävnader och vätskor. Vid upphettning koagulerar de.

Döden som resultat av en sjukdom hos en individ, redovisad i en enskild fallbeskrivning eller i ett begränsat antal patienter. Begreppet får ej förväxlas med döden som livets fysiologiska upphörande eller med mortalitet (dödlighet), som är ett epidemiologiskt eller statistiskt begrepp.

Bakteriella infektioner i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna, inklusive hinnornas omgivande utrymme.

Systematisk tömning av vätska eller var från sår, böld eller hålighet.

Larvstadiet hos olika bandmaskar av släktet Taenia.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

En art av Haemophilus som fäster vid slemhinnorna hos människor och olika djurarter. Arten indelas vidare i biotyperna I till VIII.

Infektionssjukdomar som t ex meningit, diarré och luftvägsinfektioner, orsakade av echovirus.

Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.

Infektioner i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna orsakade av encelliga parasiter tillhörande Protozoa. Centrala nervsystemet kan vara antingen det primära eller det sekundära infektionsstället. Exe mpel på primära infektioner är cerebral amoebiasis, granulomatös amöbaencefalit, primär amöbameningoencefalit och afrikansk trypanos. Cerebral malaria, cerebral babesios och Chagas-meningoencefalit är exempel på sekundära infektioner. Dessa infektionssjukdomar kan uppträda som opportunistiska infektioner.

En svampart tillhörande släktet Cryptococcus som ger upphov till kryptokockos. Dess teleomorf är Filobasidiella neoformans.

Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.

Probenecid är ett läkemedel som används för att behandla gikt (hyperurikemi) och förebygga njursten. Probenecid fungerar genom att minska nivåerna av urat i kroppen genom att hämma dess återupptag i urinvägarna, vilket underlättar dess utsöndring via urinen. Det används också ibland som en del av behandlingen för vissa infektionssjukdomar, då det kan öka koncentrationerna av vissa antibiotika i blodet genom att hämma deras utsöndring.

Ett enzym i lyasklassen som katalyserar dehydreringen av 2-fosfoglycerat till att ge fosfoenolpyruvat. EC 4.2.1.11.

Ett släkte mitosporsvampar (Tremellales), vars arter vanligtvis är kapselförsedda och inte bildar pseudomycel. Till teleomorferna hör Filobasidiella och Fidobasidium.

Flytande beståndsdelar av levande organismer.

"Remittance in Multiple Sclerosis (MS)" refers to the partial or complete disappearance of symptoms and signs of an attack or exacerbation of the disease, with no new lesions appearing on MRI scans. This phase is characterized by a period of stability or minimal disease progression, which can last for months or even years. However, it's important to note that even during remission, there may still be underlying inflammation and damage occurring in the central nervous system, which can lead to future relapses and disability over time.

En allmän term för att beskriva inflammation i hjärnan och ryggmärgen, ofta avseende en pågående infektion, men även vid ett antal autoimmuna tillstånd eller toxiska/metabola tillstånd. I litteraturen används termen i stor utsträckning med samma innebörd som encefalit. Syn. encefalomyelit.

Godartade eller elakartade neoplasmer som uppstått primärt eller tillkommit sekundärt i hjärnan, ryggmärgen eller deras hinnor.

En generisk samling tvåvärda alkoholer (divätealkoholer) med hydroxigrupperna (-OH) sittande på olika kolatomer. De utgörs av sega vätskor med hög kokpunkt i förhållande till molekylvikten.

Infektioner i hjärnan, ryggmärgen och hjärnhinnorna orsakade av helminter (parasitmaskar).

Nefelometri och turbidimetri är two laboratoriemetoder som mäter ljusstyrka eller ljusbrytning för att bestämma koncentrationen av particelsystem, såsom proteiner eller cellfritt DNA, i en vätska.

"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.

Akut, autoimmun nervinflammation orsakad av ett T-cellförmedlat, cellulärt immunsvar riktat mot myelin i perifera nerver och nervrötter. Sjukdomsförloppet föregås ofta av en virus- eller bakterieinfektion, kirurgiskt ingrepp, immunisering, lymfom eller exponering för giftiga ämnen. Vanliga kliniska tecken är tilltagande trötthet, känselbortfall och förlust av djupa senreflexer.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Radioimmunanalys (RIA) är en typ av laboratorietest som använder radioaktivt märkt antigen eller antikropp för att bestämma koncentrationen av ett specifikt protein eller substans i en biologisk provbildning. Detta görs genom att blanda tillsammans provet med en känd mängd av den radioaktivt märkta substansen och en antikropp som binder till samma proteinet eller substansen. Genom att mäta hur mycket av den radioaktiva substansen som binds kan man bestämma koncentrationen av det ursprungliga proteinets eller substansens koncentration i provet. RIA används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka och mäta små mängder av specifika molekyler i blod, urin och andra biologiska vätskor.

Intrakraniell blodkärlskramp (ICH) är en allvarlig medicinsk händelse som innebär att ett blodkärl i hjärnan plötsligt spricker eller läcker, vilket orsakar inre blödning och ödem i hjärnbarken, med potentialen att orsaka permanent hjärnskada eller död.

'Taenia' är ett släkte bandmask (tapeworms) som orsakar sjukdomar hos människor och djur genom att infektera tarmsystemet. De två vanligaste arterna som infekterar människor är Taenia saginata (biffbandmask) och Taenia solium (grisbandmask). Infektion hos människan sker genom att äta underkokt eller ogenomkokt nötkött respektive griskött som är infekterat med maskens larver.

"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.

'Dubbelsidig förlamning' (eng. 'bilateral paralysis') är en medicinsk term som betecknar fullständig eller delvis muskelfunktionsförlust på båda sidor av kroppen, vanligtvis i extremiteter som armar och ben, men kan även drabba andra muskelgrupper.

Ytaktivt, bakteriedödande desinfektionsmedel bestående av en katjonisk, kvartär ammoniumförening. Det används i läkemedel, deodoranter, munvatten osv., samt som konserveringsmedel. Medlet är giftigt v id förtäring.

Opportunistiska infektioner hos HIV-positiva patienter. De vanligaste är lunginflammation orsakad av Pneumocystis carinii, Kaposis sarkom, kryptosporidios, herpes simplex, toxoplasmos, kryptokockos och Mycobacterium avium-komplex, Microsporidiuminfektioner och Cytomegalovirusinfektioner.

"Venös insufficiens" är ett medicinskt tillstånd där det förekommer felaktig funktion i de deep venösa valven, vilket orsakar att blod har svårare att flöda tillbaka till hjärtat. Detta kan leda till ödem och andra komplikationer som till exempel störningar i hudens näringstillförsel och eventuella sårbildning (ulcus cruris).

Ett peptidfragment är en kort sekvens av aminosyror som har beeneds klippt isär från ett större peptid eller protein.

Transverse myelitis är en entzündlig tillstånd som drabbar ryggmärgen och orsakar skada på den bakre och främre spinala vägen, vilket leder till sensorisk och motorisk funktionsnedsättning. Tillståndet kan uppstå akut eller subakut och kan vara ensamt eller förekomma som en komplikation till annan sjukdom, såsom infektion, autoimmuna störningar eller neurologiska sjukdomar. Symptomen på transversell myelit innefattar svaga ben, smärta, kvalster, muskelspasmer, förlorad blås- och tarmkontroll samt sänkt känsel i underlivet. Diagnosen ställs vanligen genom magnetresonanstomografi (MRI) av ryggraden, lumbarpunktur och neurologisk undersökning. Behandlingen kan innefatta immunsuppressiva läkemedel, kortikosteroider och fysioterapi

Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.

"Den tredje hjärnventrikeln är en fluidfylld kammare belägen centralt inom hjärnbalken i hjärnan, som kommunicerar med de övriga ventriklarerna och cerebrospinalvätskan, med funktionen att cirkulera och absorbera denna vätska för att skydda hjärnan och nerverna."

Cerebral ventriculitis är en inflammation orsakad av infektion i de hjärnvätskedom som kallas cerebrala ventriklar. Dessa ventriklar innehåller cerebrospinalvätska (CSF) och kommunicerar med varandra för att cirkulera vätskan runt hjärnan och ryggmärgen. Ventriculit är en allvarlig komplikation som kan uppstå till följd av infektioner i centrala nervsystemet, såsom meningit eller en hjärnabscess. Symptomen på cerebral ventriculitis kan inkludera huvudvärk, feber, kräkningar, förvirring och försämrad medvetande tillstånd. Diagnosen ställs vanligtvis genom analys av cerebrospinalvätskan som tas via lumbalpunktion eller ventrikelpunktion. Behandlingen består ofta av antibiotika och ibland också av kirurgiskt avlägsnande av infekterat väv

En immunglobulinklass med mykedjor. IgM kan fixera komplement. Beteckningen har givits pga den höga molekylvikten; ursprungligen benämndes proteinet makroglobulin.

En medfödd missbildning, där lillhjärnan och den förlängda märgen löper ner i ryggmärgskanalen genom foramen magnum. Missbildningen kan vara förenad med andra defekter, såsom spina bifida occulta och meningomyelocele (ryggmärgsbråck). Missbildningen indelas i olika typer, typ I, typ II (den vanligaste, med hoptryckning av märgen och lillhjärnstonsillerna i kombination med meningomyelocele), typ II I och typ IV.

Neuroendoskopi är en minimalinvasiv metod inom neurokirurgi där en flexibel eller stel scope (en slags rörlig kamera) används för att undersöka och behandla skallbottnen, hjärnventriklarna och andra delar av centrala nervsystemet. Det gör det möjligt för kirurgerna att se in i hjärnan utan att öppna upp skallen fullständigt, vilket minskar trauma och recovery time för patienten. Neuroendoskopi används ofta för att behandla patologier såsom hydrocefalus, arachnoidal kistor och andra former av intrakraniella tumörer.

Studier för mätning av effektiviteten hos en process, personal och utrustning, eller material om genomförandet av sådana studier. När det gäller läkemedel och medicinska hjälpmedel finns termerna kliniska prövningar och läkemedelsprövning.

Cerebral toxoplasmosis refers to a severe central nervous system infection caused by the Toxoplasma gondii parasite, which typically occurs in individuals with weakened immune systems, such as those with HIV/AIDS or receiving immunosuppressive therapy. The infection can lead to brain inflammation, resulting in symptoms like headaches, confusion, seizures, and in severe cases, coma or even death if left untreated.

Ett tillstånd av djup medvetslöshet med nedsatt hjärnaktivitet, ur vilken personen inte kan väckas. Koma inträffar vanligen när båda hjärnhalvorna eller hjärnstammens retikulära system drabbas av skada eller funktionsstörningar. Orsaker till koma kan vara syrebrist i hjärnan, skallskada, slaganfall, metabolisk sjukdom, infektioner i centrala nervsystemet, förgiftning, hypotermi, förhöjt intrakraniellt tryck eller andra förhållanden.

Ett ben med kilform (os sphenoidale) vid botten av hjärnskålen.

I en mening kan lumbosakralregionen definieras som den lägsta delen av ryggraden, som består av de fem ländryggskotorna (lumbarvertebrae) och den sakrale regionen, inklusive de fem sammanvuxna bäckenkotorna (sacral vertebrae). Denna region utgör en övergångszon mellan ryggraden och korsbenet och stöder vikt av kroppen samt tillåter rörelse i höft- och ländryggsregionen.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Blodcirkulationen i hjärnans kärl.

Akuta eller kroniska hjärnskador, omfattande hjärnhalvorna, lillhjärnan eller hjärnstammen. De kliniska symtomen varierar med arten av skada. Diffus hjärnskada är ofta förknippad med diffus axonal ska da eller posttraumatisk koma. Avgränsade skador kan ha samband med kognitiva symtom, hemipares eller andra fokala, neurologiska störningar.

Blödning i någon hjärnhalva, inklusive lobär blödning, blödning i den subkortikala vita substansen och de basala ganglierna. Vanligen associerade tillstånd är högt blodtryck, intrakraniell arterioskle ros, intrakraniella aneurysm, skallskada, intrakraniella kärlmissbildningar, cerebral amyloid angiopati och hjärninfarkt.

En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.

Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.

Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.

Ett akut eller subakut inflammatoriskt förlopp i det centrala nervsystemet som kännetecknas histologiskt av spridda områden med perivaskulär demyelinisering. Symtomen träder vanligen fram flera dagar efter en akut virusinfektion eller immunisering, men kan sammanfalla med infektionsutbrottet, eller i sällsynta fall inte sättas i samband med någon föregående, utlösande faktor. Kliniska tecken kan omfatta förvirring, somnolens, feber, nackstelhet och ofrivilliga rörelser. Tillståndet kan leda till koma och så småningom döden.

Imidodikarbondiimiddiamid. Preparat som används som näringstillskott i djurfoder. Det är en proteinfri kvävekälla.

Utrymmet mellan den hårda hinnan (dura mater) och ryggkanalens väggar.

En art apor av släktet Macaca som lever i Indien, Kina och andra delar av Asien. Aporna används i stor utstreckning i biomedicinsk forskning och anpassar sig väl till vistelse bland människor.

En medicinsk definition av 'anfall' är ett plötsligt och ofta oväntat symtom eller en rad symtom som orsakas av en kortvarig, abnormal funktion i en del av kroppen eller system. Anfall kan variera i intensitet, varaktighet och frekvens beroende på underliggande orsak, exempelvis epilepsi, migrän, astma eller krampsjuka.

Inflammation i hjärnvävnad orsakad av infektion med varicella-zostervirus (humant herpesvirus 3). Sjukdomen hör ofta samman med tillstånd av nedsatt immunitet, inkl. AIDS. Virusets patologiska verkan tycks bestå i att framkalla kärlskada och infektera oligodendrocyter och ependymceller, vilket leder till hjärninfarkt, demyelinisering i spridda områden och periventrikulär nekros. Varicella-encefalit manifesterar sig vanligtvis 5-7 dagar efter herpes zoster-utbrott i form av huvudvärk, kräkningar, trötthet, fokala neurologiska störningar, feber och koma.

Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.

Mild cognitive impairment (MCI) is a neurocognitive disorder where an individual experiences a mild but noticeable decline in cognitive abilities, such as memory or thinking skills, that are greater than what would be expected for their age and education level, but not severe enough to interfere significantly with their daily life activities. MCI is considered a transitional stage between normal aging and dementia, and individuals with MCI have an increased risk of developing dementia, particularly due to Alzheimer's disease, compared to those without cognitive impairment. However, not all individuals with MCI will progress to dementia, and some may even revert to normal cognition.

Sjukdomstillstånd i hjärnan och ryggmärgen som hänger samman med systemisk lupus erythematosus. De kliniska tecknen kan omfatta neurobeteendestörningar, krampanfall, kranialnervsjukdomar, funktionsrubbningar i hypotalamus, fokala motoriska brister, transversell myelit och andra störningar. Till de patologiska dragen hör multipla mikroinfarkter i hjärnbarken, mellanhjärnan och hjärnstammen.

Polyradikuloneuropathy är en medicinsk term som refererar till en neurologisk sjukdom där flera perifera nerver och deras rötter (radikuler) är inflammerade och skadade samtidigt. Detta kan leda till diverse symtom som svarar mot nervskador, såsom känselbortfall, smärta, muskelsvaghet och nedsatt reflexhärmning i de drabbade områdena. Orsakerna till polyradikuloneuropathy kan variera, men det kan bero på autoimmuna sjukdomar, infektioner, toxicitet från kemoterapi eller andra substanser, ärftliga faktorer eller idiopatiska (okända) orsaker.

En sällsynt, överförbar encefalopati som är vanligast i åldrarna 50 till 70 år. De drabbade kan uppvisa sömnstörningar, personlighetsförändringar, ataxi, afasi, synförlust, svaghet, muskelförtvining, myoklonus, tilltagande demens och dö inom ett år efter sjukdomsdebuten. En autosomalt dominant, ärftlig form, såväl som en ny variant, vCJD (eventuellt förknippad med BSE, galna kosjukan) har beskrivits. Till de patologiska särdragen hör en degenerativ, svampig omvandling av hjärnhinnorna och förekomst av prioner.

S-100 är ett nervvävnadsprotein som består av två subenheter, S100A och S100B, och fungerar som en calciumbindande protein som involverad i cellcykeln, differentiering, calciumhomöostas och apoptos. Det används som ett markörprotein för att identifiera nervcellskador eller neurodegenerativa sjukdomar.

"Hjärnkemi" är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som inte har någon officiell medicinsk definition. Termen används ibland inom populärvetenskapliga sammanhang för att beskriva studiet av kemiska processer i hjärnan, såsom neurotransmission och signalsubstanser som påverkar minne, perception, humör och kognition. Emellertid är det inte en etablerad term inom den medicinska fältet och bör undvikas i formella medicinska sammanhang.

Perilymfa är den fluidfyllda utrymmet mellan öregeleden (scala vestibuli) och cochleavätskan (scala tympani) inne i innerörat. Den innehåller en låg koncentration av proteiner och har en viktig roll för att överföra ljudvibrationer till den sensoriska cellerna i innerörat, vilket gör det möjligt för oss att höra.

Ett statistiskt begrepp för summering av data från ett antal mätningar på en individ. Det används ofta i klinisk farmakologi, där AUC (area under curve) för serumnivåer kan tolkas som totalupptaget av substansen i fråga. Metoden kan också användas för t ex jämförelse av biotillgänglighet av läkemedel efter endosadministrering i ett koncentrations/tidsdiagram.

Ett tillstånd kännetecknat av övergående muskelsvaghet eller -förlamning som följd av en känslomässig reaktion eller fysisk utmattning. Kataplexi hänger ofta samman med narkolepsi. I samband med ett k ataplektiskt anfall ses en minskad muskelspänning, liknande den normala fysiologiska hypotonin vid REM-sömn.

Quinolinic acid, also known as 2,3-pyridinedicarboxylic acid, is a compound that is produced in the body and has been identified as an important neuroactive molecule. It is a metabolite of the amino acid tryptophan and is involved in the kynurenine pathway of tryptophan metabolism. Quinolinic acid can act as a neuroexcitatory agent and has been implicated in several neurological conditions, including Huntington's disease, Alzheimer's disease, and HIV-associated dementia. It is also believed to play a role in the development of chronic pain and depression.

"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.

'Taenia solium' är en parasitisk mask som orsakar den matrelateda sjukdomen teniasis hos människor då individen infekteras av vuxen mask som lever i tarmen. Masken kan vara upp till 2-7 meter lång och producera ägg som kan passera ut i avföringen. Sjukdomen kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom som illamående, buksmärtor, viktminskning och diarré.

Neuroimaging är en medicinsk term som refererar till användandet av tekniker för att skapa bilder av hjärnan och nervsystemet. Detta kan inkludera användning av olika slags scanning, såsom magnetresonanstomografi (MRT), datortomografi (CT), funktionell magnetresonansimaging (fMRI) och positionemissionstomografi (PET). Neuroimaging används ofta för att diagnostisera sjukdomar eller skador i hjärnan, som stroke, tumörer, epilepsi och neurodegenerativa sjukdomar. Det kan också användas för forskningssyften för att undersöka struktur och funktion i det mänskliga nervsystemet.

Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.

Diagnostisk testutrustning refererer til de medisinske instrumenter, apparater og teknologier, der anvendes til at udføre tests og undersøgelser af patienters krop og sundhedstilstand for at etablere en præcis diagnose af sygdomme, skader eller fysiologiske anomalier. Disse værktøjer omfatter bl.a. laboratorieudstyr, billeddiagnostisk udstyr som røntgenmaskiner, ultralydsapparater, MRI-scannere og CT-scannere, endoskopiske kameraer, EKG/EGG-maskiner m.fl., der hjælper sundhedspersonale med at opdage, overvåge og forstå patienternes tilstand, så de kan udforme en effektiv behandlingsplan.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.

"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.

Ett förvärvat, organiskt, mentalt sjukdomstillstånd med förlust av intellektuell förmåga i så svår grad att sociala och arbetslivsfunktioner störs. Funktionsstörningen är mångfaceterad och omfattar minnesförmåga, beteende, personlighet, omdöme, rymduppfattning, språk, abstraktionsförmåga och andra handlingsfunktioner. Den intellektuella försämringen är oftast progressiv och förskonar inledningsvis medvetandet.

6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.

Ett autologt eller kommersiellt vävnadsklister som inehåller fibrinogen och trombin. Den kommersiella produkten är ett tvåkomponentsystem som erhållits ur mänsklig blodplasma och som innehåller mer än fibrinogen och trombin. Den ena komponenten innehåller koncentrerat fibrinogen, faktor VIII, fibronektin och spår av andra plasmaproteiner. Den andra komponenten innehåller trombin, kalciumklorid och antifibrinolytiska ämnen, som aprotinin. Blandning av komponenterna leder till levring och fibrinbildning. Vävnadshäftan används till att försegla vävnad, stilla blödning och till sårläkning.

En förhållandevis vanlig tumörform i det centrala nervsystemet som uppstår i spindelvävsceller. De allra flesta är väldifferentierade, vaskulära tumörer som växer långsamt och har dålig invasiv förmåga, men elakartade typer förekommer. Meningiom uppkommer företrädesvis i det parasagittala området, hjärnans konvexitet, sfenoidalkammen, luktfåran och ryggradskanalen.

Kärl som leder blod från hjärnan.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Papillødem defineres som en abnorm optræden af svelling (edem) af papillerne, de smallere ende af optiske nervefibre, der bringer synsinformationer fra øjets retina til hjernen. Dette ses ofte som en forhøjet tryk i øjenlåg og kan være associeret med forskellige sygdomme, herunder intrakraniel hypertension (forhøjet tryk indenfor kraniet), inflammatoriske tilstande eller øjensygdomme.

Infektion med någon amöba. Hos de flesta smittade är infektionen asymtomatisk, men tillstånd med allt från kronisk, lätt diarre till fullt utvecklad dysenteri kan förekomma.

Typarten till släktet Varicellovirus som ger upphov till vattkoppor (varicella) och bältros (herpes zoster) hos människor.