Orörliga, encelliga grönalger, som kan vara en värdefull protein- och B-vitaminkälla.

En art gröna mikroalger i familjen Chlorellaceae. Den används som modell för fotosyntes och som kosttillskott.

Phycodnaviridae är en familj av stora dsDNA-virus som infekterar eukaryota alger, särskilt dinoflagellater och grönalger. Virusen inom denna familj har stor genombredd och komplexitet i sina gener, inklusive gener som kodar för en mängd olika metaboliska enzymer och strukturella proteiner. Phycodnaviridae-virus är vanligtvis stora, med en diameter på 100-200 nm, och har en icosahedral symmetri. De replikerar sig i värdcellens kärna och kan orsaka sjukdomar eller död hos värden, vilket kan ha stor inverkan på ekosystemet.

"Mikroalger" är en gemensam benämning på små, encelliga eller kolonibildande fotosyntetiserande organismer som lever i vattenmiljöer. De tillhör olika taxonomiska grupper, främst dinoflagellater, kiselalger och gröna alger, men kan också inkludera cyanobakterier (tidigare kallade blågröna alger). Mikroalger är mycket diversa vad gäller deras morfologi, fysiologi och genetiska egenskaper. De producerar sin egen näring genom fotosyntes och utgör en viktig del av den primära produktionen i världens ekosystem, särskilt i oceanerna. Några mikroalger kan också vara skadliga och orsaka algblomningar, som kan ha negativa effekter på miljön och djurlivet.

Eukaryota, eller eukaryoter, är en domän inom livets systematik som innefattar alla organismer med cellkärna, till skillnad från prokaryoter som saknar cellkärna. Till eukaryoter räknas djur, växter, svampar och enzymer (protister). Dessa organismers celler har ofta ett komplext uppbyggande jämfört med prokaryota celler, med olika organeller som är specialiserade för olika funktioner.

Chlorophyta är ett division (eller fylum) inom riket Protista, som primärt består av grönalger. Dessa organismer är eukaryota och fotosyntetiska, vilket betyder att de har cellkärnor och kan producera sin egen föda genom att använda solljus, vatten och koldioxid i en process som kallas fotosyntes. Chlorophyta inkluderar en mångfald olika sorters grönalger, från encelliga former till större, multicellulära arter. Många av dessa arter lever i vatten, både sötvatten och saltvatten, men det finns också några arter som lever på land. Chlorophyta är kända för sin rika förekomst av klorofyll, ett grönt pigment som används i fotosyntesen.

Paramecium är ett släkte inom protozoerna, som är en grupp encelliga eukaryota organismen. Paramecia är fritt levande och har en asymmetrisk, klockformad kropp med cilia (hår) på ytan som används för att röra sig och för att transportera föda till munnen. De lever i sötvatten- eller bräckt vattenmiljöer och äter bakterier och andra encelliga organismen. Paramecia reproducerar sig asexuellt genom delning, men de kan också fortplanta sig sexuellt genom ett process som kallas konjugation. Det är värt att notera att Paramecium inte är en medicinsk term, utan snarare en biologisk.

Ett photobioreactor (PBR) är ett system som används för att odla fotosyntetiserande mikroorganismer, till exempel alger eller cyanobakterier, genom att utnyttja ljus som energikälla och näringsämnen som näring. PBR:er är konstruerade för att maximera mottagningen av ljus och för att underhålla optimala odlingsförhållanden för mikroorganismerna, inklusive pH, temperatur och näringsriktigt medium. De kan vara horisontella eller vertikala, slutna eller öppna, och konstrueras av olika material som glas eller plast. PBR:er används ofta för att producera värdefulla ämnen som fodertillskott, kemiska building blocks, bioenergi och miljöreningsmedel.

En nitratreduktase är ett enzym som katalyserar reduktionen av nitrat (NO3-) till nitrit (NO2-).

Piper betle är ett smak- och doftämne som utvinns från bladet på arekanötspalmen (Areca catechu), vilket används som en stimulerande och mildt euforiserande substance i samband med betelbettning, en traditionell sed i delar av Asien. Betelbettningen består av en kombination av arekanötter, Piper betle, lime och ofta också tobak. Regelbunden användning av betelbettning kan leda till mukosamembranförändringar, tandlossning och ökad risk för oral cancer.

Den deoxiribonukleinsyra som utgör arvsmassan i alger.

Proteiner som förekommer i någon algart.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

I en enda mening kan "solljus" definieras som den elektromagnetiska strålningen från solen som innefattar ultraviolett, synligt och infrarött ljus. Dessa olika våglängder av ljus har olika effekter på levande vävnad och kan orsaka skador eller skyddas beroende på styrka och exponeringstid. Solljus är en naturlig källa till vit men också UV-strålning, som har visat sig ha negativa hälsoeffekter vid överexponering, såsom solbränna och ökat risktagande för hudcancer. Samtidigt är solljus en viktig källa till viktiga näringsämnen såsom vitamin D.

Inklusionskroppar i växtceller som innehåller fotosyntespigmentet klorofyll, vilket hör samman med tylakoidmembranet. Kloroplaster finns i bladceller och unga stammar hos högre växter.

NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.