Cilastatin hämmar njurenzymet dehydropeptidas-I och leukotien D4-dipeptidas. Eftersom imipenem, ett antibiotikum, hydrolyseras av dehydropeptidas-I, som finns i njurrörens borstbräm, ges cilastatin ti llsammans med imipenem för att öka dess effekt. Preparatet hämmar också omsättningen av leukotrien D4 till leukotrien E4.
Halvsyntetiskt tienamycin med ett brett antibiotiskt verkningsspektrum mot gramnegativa och grampositiva aeroba och anaeroba bakterier, inkl. många multiresistenta stammar. Det är motståndskraftigt mot betalaktamaser. Kliniska studier har visat god effekt vid behandling av olika infektioner i kroppen. Effekten förstärks vid samtidig behandling med cilastatin, en njurdipeptidashämmare.
Exopeptidaser med specifik verkan på dipeptider. EC 3.4.13.
Tienamycin är ett antibiotiskt läkemedel som verkar genom att hämma bakteriens proteinsyntes, vilket stör dess tillväxt och reproduktion. Det används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, ofta vid behandling av komplicerad sepsis, meningit och lunginflammation. Tienamycin ges vanligen intravenöst på grund av dess dåliga oral absorption.
En grupp cykliska, alifatiska kolväten.
Enskilda preparat som innehåller ett eller flera aktiva medel för samtidig administrering som fast dosblandning. Begreppet skall särskiljas från kombinationsterapi, som innebär att två eller flera läkemedel ges var för sig för att en kombinerad effekt skall erhållas.
En proteasomhämmare är ett läkemedel som blockerar funktionen hos proteasomen, en cellular molekylär maskin som bryter ner överflödiga eller skadade proteiner, vilket leder till att celldöd (apoptos) induceras i cancerceller.
Sulbactam är ett beta-laktamantibiotikum som används som en kombinationspreparat tillsammans med cefoperazon för behandling av allvarliga infektioner orsakade av beta-laktamaseresistenta bakterier. Sulbactam hämmar beta-laktamasen hos bakterierna, vilket gör att cefoperazon kan fortsätta att vara verksamt mot dem.
Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.
'Sverige' är ett land i Nordeuropa, känt för sitt avancerade sjukvårdssystem, med höga standarder på vården och lika tillgång till vård oavsett bakgrund eller ekonomisk status.
Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.
Behandling med antibiotika före, under eller efter en diagnos, en terapeutisk eller kirurgisk åtgärd i syfte att förebygga infektioner.
'Status asthmaticus' definieras inom medicin som en allvarlig och livshotande astmaattack som inte svarar på den vanliga behandlingen med kortverkande bronchodilatatorer (som exempelvis salbutamol). Den drabbade personen kan ha andningssvårigheter, cyanosi (blåfärgad hud eller slemhinnor på grund av syrebrist), uttalad hyperkapni (höjt koldioxidnivå i blodet) och/eller hypoxemi (sänkt syresättning i blodet). Status asthmaticus kan leda till respirationsförlamning och kräver ofta intensivvårdsbehandling, inklusive mekanisk ventilation.
Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).
Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).