Den hårda tandvävnad som omger tandpulpan och som täcks av emalj på kronan och av tandcementet på roten. Den är hårdare än benvävnad, men mjukare än emaljen, vilket medför att den oskyddad lätt eroderas.
Dentinets förmåga att släppa igenom ljus, värme, kyla och kemiska ämnen. Intrång av mikroorganismer omfattas inte.
Dentin desensitizing agents are substances used in dentistry to help reduce the sensitivity of dentin, which is the layer of the tooth located under the enamel and cementum. These agents work by blocking the tubules in the dentin that lead to the dental pulp, thereby reducing the transmission of painful stimuli to the nerves inside the pulp. They are often applied directly to the sensitive area of the tooth and can be found in various forms, such as gels, varnishes, or toothpastes. Common desensitizing agents include fluoride, strontium chloride, potassium nitrate, and oxalates.
"Dentinkänslighet" refererar till smärta eller obehag som uppstår när dentin, det delikata vävnadslager som ligger under tandens emalj, exponeras för yttre stimuli som kyla, värme, söta, sura eller skarp föda. Detta inträffar vanligtvis på grund av tandköttsretirering, tandbrist, tandblekning, onormalt slitage eller skada.
Olika typer av cement (dentinbindande medel) som infiltrerar och polymeriserar i dentinet och används för tandlagning. De kan i sig själva vara vidhäftande hartser, adhesionsförstärkande monomerer eller polymeriseringsinitiatorer som samverkar med andra medel i ett dentinbondingsystem.
Dentin som bildas av normal pulpa sedan rotspetsen färdigutvecklats.
Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.
En tydligt ärftlig dentinmissbildning, med tillsynes normalt dentin i kronan, men med pulpaobliteration, felaktig rotutveckling och tendens till perifer sårbildning utan uppenbar orsak.
Akrylsyror eller akrylater som ersatts med en metylgrupp i postionen C-2.
'Odontoblast' är en typ av cell som finns i tanden och bildar tandemaljen, även kallad tandhylsa eller odontogen epitel. Odontoblasterna är specialiserade celler som producerar dentin, ett mineraliserat vävnadsstruktur som utgör huvuddelen av tanden. Dessa celler har långa utskott, axonliknande prolongeringar, som sträcker sig in i det dentina de själva producerar. När odontoblasterna är aktiva i dentinproduktion kallas de primära odontoblaster, medan de som överlever efter att tandemaljen har bildats och fortsätter att underhålla och reparera dentinet kallas sekundära odontoblaster.
I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.
Behandling av tandytor med betmedel, vanligtvis fosforsyra, för att öka vidhäftningsförmågan för olika resiner.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
In the field of dentistry, specifically in relation to endodontic treatment (root canal therapy), a 'Smear Layer' is defined as:
Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.
Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.
Dentinbildning. Dentin uppträder till att börja med i skiktet mellan ameloblasterna och odontoblasterna och förkalkas omgående.
"Dentinlöslighet" refererar till den potentialen hos vissa substanser, särskilt syra, att lösa upp och därmed skada dentinen, ett av de hårt vävnader som utgör tanden. Detta fenomen kan leda till tooth decay eller karies.
Tandförkalkning, även kallat dental eller tandplacksförkalkning, är en progressiv process där mineraler i saliven deponeras i munhålan och ledar till att plack bildas och härdar på tändernas yta, vilket kan orsaka en hård, vitaktig beläggning som kan skada tanden och leda till karies om den inte behandlas.
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
Oorganiska derivat av fosforsyra (H3PO4). De oorganiska salterna kallas fosfater, och de organiska estrarna utgörs av fosforsyraestrar.
Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.
Tanddemineralisering refererar till nedbrytningen och förlusten av mineraler, såsom kalcium och fosfat, från tandemaljen. Detta kan leda till mjukare och mer porösa ytor på tänderna, vilket i sin tur gör dem mer sårbara för skador och karies. Tanddemineralisering kan orsakas av en rad faktorer, inklusive dålig oral hygien, ohälsosam diet, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar.
Läkare med examina från andra länder än det, i vilket de är verksamma.
Rikligt kärl- och nervförsett bindväv av mesodermalt ursprung i tandens centrala hålighet, omgivet av dentin och av betydelse för tandens utveckling, näringstillförsel, känsel och skydd.
Ett innerskikt av lackliknande eller annat skyddande medel som täcker väggarna i ett exkaverat hål. Det består oftast av ett hartsbaserat, filmbildande medel i en flyktig lösning, eller en kalciumhydroxidsuspension i en lösning av syntetiskt harts. Isoleringen förseglar dentinkanalerna och skyddar pulpan innan fyllningen görs.
En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.
"Tandrot" är ett medicinskt tillstånd där tanden blir känslig för temperatur-, tryck- eller sötsakskänslighet, ofta orsakad av tandkaries, recession av tandköttet eller exponering av dentinniva.
Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.
Förfarande för avlägsnande av kariesangripet material från tänderna och biomekaniskt rätt förberedelse för lagning. Ett stående krav är att vidta åtgärder för att förhindra att lagningen misslyckas pga fortskridande karies eller otillräckligt motstånd mot yttre påfrestningar.
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Dentinets lymfvätska, ett transsudat bestående av extracellulär vätska, huvudsakligen cytoplasm från odontoblastutskotten, som kommer från tandpulpan via dentinkanalerna.
"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.
"Tandremineralisering" refererer til den naturlige proces, hvor mineralske stoffer, herunder primært hydroxylapatit, genopbygges i emaljen på tænderne. Dette sker når plakkabakteriernes syreproduktion fører til at emaljen demineraliseres og bliver mindre hårdt over tid. Ved at udsætte tænderne for fluorider fra forskellige kilder, såsom toothpaste, saltvand eller fluortilførsler i drikkevandet, kan denne remineraliseringseffekt øges og hjælpe til at forebygge tandsygdomme som carier.
Sådana material som används vid tillverkning av dentala bassubstanser, lagningar, avtryck, proteser osv.
Insippring av vätskor, föroreningar och mikroorganismer i skarven mellan tand och lagning.
I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:
"Dental marginal adaptation" refererar till den grad av passform och anpassning som finns mellan en tandfyllning eller krona och det omgivande tandköttet (gingivan) och tanden. Den perfekta marginala anpassningen skapas när restaureringen är välformad, smidig och utan luckor eller öppna konturer, vilket förhindrar att bakterier penetrerar under restaurationen och orsakar karies eller inflammation i tandköttet. Dessutom skapas en tätt sittande marginaladaption genom att avlägsna alla överflödiga materialrester och polera ytan för att uppnå en glatt, jämn yta som underlättar plackreduktion och minskar risken för komplikationer.
I medicinen refererar "adhesivitet" till den förmågan hos ett material, vanligtvis ett särskilt band eller lim, att hålla fast vid ett underlag och behålla sin integritet när det utsätts för mekanisk påfrestning. Det används ofta i kirurgiska procedurer för att fästa tygvävnader eller läkemedelsdoseringar på specifika platser i kroppen.
In medicine, 'ytegenskaper' refer to the observable characteristics or features of a disease, condition, or physical trait that can be used to describe, identify, or differentiate it from others, often based on symptoms, signs, laboratory tests, or imaging studies.
"Dekalcificeringsteknik" är ett begrepp inom medicinen som refererar till metoder för att minska eller avlägsna kalksalter från olika vävnader eller strukturer i kroppen, ofta i samband med diagnostiska eller terapeutiska syften. Exempel på sådana tekniker kan inkludera användning av läkemedel som binder kalcium, ändringar av dieten för att minska kalkintaget eller mekaniska metoder som avlägsnar kalkavlagringar i till exempel blodkärl.
Lokalt angrepp på tandytan, vilket inleds med urkalkning av emaljen, fortsätter med enzymatisk nedbrytning av organiska strukturer och slutar med att det bildas hålrum. Om inte angreppet hejdas kan urholkningen tränga igenom emaljen och tandbenet tills pulpan nås. De tre vanligaste teorierna om uppkomsten av karies är att syra från bakterier leder till urkalkning; att mikroorganismer bryter ned emaljprotein; eller att keratolytiska mikroorganismer producerar kelater som leder till urkalkning.
Medel som får två ytor att fästa vid varandra. Hit hör lim, klister, gummi, harts och latex.
Någon av de åtta framtänder (fyra i överkäken och fyra i underkäken), med skarp kant och enkel rot, som hos människa förekommer såväl som mjölktänder som permanenta.
Sialoglykoproteiner är proteiner som är modifierade med sialiska sockergrupper, vilket är en typ av sackarider. Dessa sockergrupper sitter vanligtvis längst ut på proteinmolekylen och kan ha betydelse för proteinets funktion, till exempel genom att påverka dess interaktion med andra molekyler eller dess struktur. Sialoglykoproteiner förekommer i många olika typer av celler och vävnader i kroppen och har en rad olika funktioner, till exempel kan de vara involverade i cell-till-cell-kontakter, signaltransduktion och immunförsvar.
Dental attrition refererar till den naturliga nötningen eller slidan av tändernas kronor som orsakas av deras kontakt med varandra under funktionella aktiviteter, särskilt bettandet och sväljning. Det är en normal åldersrelaterad förändring, men kan accelerera eller bli patologisk på grund av abnorma bettfunktioner, onormal muskulär aktivitet eller dålig tandsmumsvård.
Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.
Den första tanduppsättningens 20 tänder, vilka lossnar och ersätts av de permanenta tänderna, vanligtvis i sexårsåldern. Samtliga mjölktänder skall ha visat sig vid tvåochetthalvtårsåldern.
"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."
Tandlagning avsedd att hålla i 20 till 30 år, vanligen utförd som ingjutning eller infattning av guld eller amalgam.
Sjukhusavdelning som ansvarar för den avdelningens samtliga funktioner och för kirurgisk diagnostik och behandling.
Den hålighet i tanden som omges av dentin och innehåller tandpulpan. Den del av kaviteten som finns i kronan kallas pulpakammaren, den del som sträcker sig ned i roten kallas pulpakanalen eller rotkanalen.
Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).
Exponering av tandpulpan till följd av nedbrytning av tandens hårdvävnad, orsakad av karies, mekaniska faktorer eller skada, varvid pulpan kan utsättas för bakterieangrepp.
"Vätningsförmåga" (oxidative capacity) är ett mått på kroppens förmåga att oxidera substrat, vilket innebär att bryta ned syre till vatten och koldioxid i en cellulär respirationsprocess. Detta är en central process för att generera energi i form av ATP (adenosintrifosfat) i mitokondrier, där elektrontransportkedjan och oxidasen spela nyckelroller. Vätningsförmåga kan variera beroende på individuella skillnader, träning och hälsostatus.
Ett autosomalt dominant sjukdomstillstånd under tandutvecklingen, som kännetecknas av opalisering av dentinet, vilket leder till missfärgning av tänderna, från mörkt blåaktig till brunaktig färgton. Dentinet utvecklas dåligt, med onormalt låg mineralhalt; pulpakanalen är utplånad, men emaljen är normal. Tänderna slits ofta fort ned till korta, bruna tandstumpar.
"Tandhals, eller parodontium, refererar till det stödjande strukturella systemet kring tänderna, inklusive tandkött, cement, periodontall ligament och alveolärben."
Den sista permanenta tanden att växa fram på var sida av överkäken och underkäken.
"Tandkronan är den del av tanden som sitter fast i käken och är det hårda, mineraliserade vävnadslagret som bildar tändernas översta del. Tandkronan innehåller emaljen, som är det hårdaste materialet i människokroppen, samt dentinen och cementum."
Natriumhypoklorit är ett blekmedel och desinfektionsmedel som innehåller natrium (salt) och hypoklorit-joner, vilka frigörs som klor när lösningen kommer i kontakt med vatten. Det används vanligtvis som en 5-15% starkt koncentrerad lösning, även känd som blekmedel eller "blond"-lösning. Natriumhypoklorit är effektivt mot bakterier, virus och svampar, men kan vara skadligt för människor och djur vid höga koncentrationer eller inandning av ångor.
Oförmåga eller otillräcklighet hos en tandlagning eller tandprotes att fungera som förväntat.
I en enkel mening kan toothpaste (tandkräm) definieras som ett hygienprodukt som används tillsammans med en tandborste för att rengöra tänder och tandkött, förebygga dentalcaries (tandgnuggning) och fräna luften i munnen. De flesta toothpastes innehåller aktiva ingredienser som abrasiva medel, fluorider, humectanter, smakämnen, sötningsmedel och andra tillsatser för att ge extra skydd mot dentalcaries, känslighet, tandstenosbildning och ont i munnen.
Tanderosion, även känt som abrasiv erosion, är en medicinsk term som describing en process där tanden successivt bryts ned på grund av mekanisk påverkan och kemisk reaktion med syra. Detta orsakas vanligtvis av att individen har ett upprepat mönster av sura måttlighet i saliven, ofta som en följd av återkommande sjukdomar eller dåliga livsstilsval, såsom konsumtion av syrorika drycker. Tanderosion kan leda till att tändernas ytor blir tunnare och mer känsliga, samt öka risken för kariesutveckling.
"Root canal irrigants are solutions used in endodontic treatment to clean, disinfect and remove tissue remnants from the root canal system, aiding in the elimination of microorganisms and promoting successful therapy outcomes."
Applicering av ett skyddande medel på en exponerad pulpa (direkt överkappning) eller på ett tunt, resterande skikt av dentin över pulpan (indirekt överkappning) för att pulpan skall kunna tillfriskna och återfå sina normala funktioner.
Ett släkte av familjen Poxviridae och underfamiljen Chordopoxvirinae som utgörs av eterkänsliga virus hos harar och ekorrar. De ger vanligtvis upphov till tumörer och överförs med leddjur. Myxomavirus är typarten.
I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.
Tandnedslitning, eller gingivit, är en inflammation av tandköttet som orsakas av plack och bakterier som ansamlas vid tänderna och under tandköttets kant.
"Barnodontologi" är en specialist area inom tandvård som fokuserar på diagnostisering, prevention och behandling av tandsjukdomar och tandsmältningsanomalier hos barn och ungdomar. Barnodontologer har speciell kompetens och träning i att hantera de unika medicinska, utvecklingsmässiga och beteendemässiga behoven som kan förekomma hos denna patientgrupp. De arbetar ofta i samarbete med barnläkare, logopeder och andra specialistter för att ge helhetliga vårdsättningar till sina patienter. Barnodontologi innefattar också undervisning av barn, föräldrar och skolpersonal om oral hälsa och förebyggande åtgärder.
"Tandetsning" (odontotomy) är en medicinsk procedur där en tand delas itu eller reduceras i storlek med hjälp av speciella instrument, ofta på grund av smärta eller för att underlätta extraktion.
Artificiell saliv är en syntetisk substans som designedes för att imiteras människors naturliga saliva. Den används vanligtvis för att lindra torrhetskänslor i munhålan och halsen, ofta som ett komplement till behandling av munsjukdomar eller biverkningar från vissa mediciner. Artificiell saliv kan innehålla olika ingredienser såsom vatten, gelatin, glycerin, sorbitol och smakämnen, men den saknar de enzymer och proteiner som finns i naturlig saliva.
Används t ex som bindemedel i lacker.
Desinfektionsmedel och antiseptiskt medel för lokalt bruk, som även används som munvatten för att förebygga plack.
"Tandbildning, även kallad odontogen bildning, är en process där tandkvalster, som är specialiserade celler av ektodermiskt ursprung, differenieras och utvecklas till tänder genom embryologisk utveckling."
Ett grundämne i gruppen sällsynta jordartsmetaller. Kemiskt tecken är Er, atomnummer 68 och atomvikt 167.26. Det har fått sitt namn efter Ytterby på Resarö, Uppland, liksom flera andra sällsynta jordartsmetaller. Upptäckt av Mosander 1843.
En polymer som erhålls genom att polyakrylsyra får reagera med ett särskilt anjonläckande glas (aluminiumsilikat). Det erhållna cementet är hårdare och mer hållfast än andra typer, eftersom de ämnen som utgör polymerbasen inte lakas ur.
"Hårdhetstester" är en icke-medicinsk term som ofta används för att beskriva olika former av känselprov som utförs med hjälp av tryck eller viktfördelning för att uppskatta muskelstyrka, benägenhet för smärta eller skada, och andra fysiologiska egenskaper i kroppen. Dessa tester är inte alltid standardiserade och kan variera beroende på kontexten och syftet med testerna.
Tandfraktur refererar till ett trauma eller skada som orsakar att tanden splittras, spricker eller bryts sönder delvis eller helt. Det kan vara smärtsamt och påverka tandsmidet (dentin), tandpulpan (livet i tanden) eller käkbenet beroende på graden av frakturen.
"Tandförberedelse" är en medicinsk term som refererar till den process där en tandläkare förberar en patient inför en dental procedur, vanligtvis genom att ta bort delar av det kariesangripna eller skadade tandvävnadet och forma ett stabilt fundament för en efterföljande restaurativ behandling som en filling, krona eller en bro.
I en enkel medicinsk definition, är en "rotpreparation" ett läkemedel som används för att behandla tandrot, som orsakas av bakterieinfektion i tandens inre delar. Rotpreparationer appliceras vanligtvis under kontrollerade kliniska förhållanden av en odontolog (tandläkare) under en rotbehandling. Dessa preparat hjälper till att eliminera infektionen, desinficerar rotkanalen och förbereder den för efterföljande återbyggnad och fyllning. Rotpreparationer kan innehålla aktiva substanser som exempelvis antibiotika, antiseptiska lösningar eller desinfektionsmedel.
"Light-curing of dental adhesives" refers to the process of using a special type of light to harden and strengthen dental adhesive materials used in restorative dentistry. The light, typically a blue spectrum light, activates a chemical reaction in the adhesive that causes it to solidify and form a strong bond with the tooth structure. This process helps to ensure the durability and longevity of dental restorations such as fillings and crowns.
Ett rent fysikaliskt tillstånd hos ett material som utsätts för deformerande yttre krafter eller ojämn termisk utvidgning. Den mekaniska stressen uttrycks kvantitativt i kraft per ytenhet.
En "karieshindrande medicin" är ett medel som används för att förebygga och skydda tänder från kariesutveckling. Dessa medel innehåller vanligtvis fluor, som hjälper till att stärka tandemaljen och gör det svårare för bakterier att orsaka skada på tänderna. Andra aktiva ingredienser i karieshindrande medel kan också inkludera xylitol och kalcium, som hjälper till att reducera mängden bakterier i munnen och stärka tändernas yta. Karieshindrande medel finns i olika former, såsom tandkräm, gel, spray, tablettor och lösningar.
Pulpainflammation, eller pulpit, är en smittsam inflammation i tandpulpanen, det vitala vävnadsområdet inne i tanden som innehåller blodkärl och nerver. Den orsakas vanligtvis av karies eller skada på tanden som exponerar pulpanen för bakterier från munhålan.
Organiska föreningar innehållande en epoxid/oxirangrupp. De består av polyetrar framställda genom reaktion mellan bisfenol A och epiklorhydrin. Tack vare sina goda sammanfogande egenskaper används epoxihartser i stor utsträckning för limning, fogning och gjutning. De har betydande användning som tandmaterial.
Cylindriska epitelceller i emaljorganets inre lager. De bidrar bl a till bildandet av dentin-emaljkontakten, genom deponering av ett matrixlager.
En grupp fosfatmineral omfattande ett tiotal mineral med allmän kemisk formel X5(YO4)3Z, där X kan vara t ex kalcium eller bly, Y fosfor eller arsenik och Z klor, fluor eller OH.
I den medicinska kontexten, kan "rotstift" användas för att beskriva en process där resurser sparas genom att minska eller avskaffa vissa tjänster, program eller verksamheter som bedöms vara mindre effektiva eller nödvändiga. Detta kan jämföras med att "strica ut" med en röd penna (rotstift) på en lista över utgifter. Termen används ofta när det diskuteras om budgetnedskärningar inom sjukvården eller forskning.
En tapp av mesodermalt bindväv som omges av tandemaljorganet och ger upphov till dentin och pulpa.
En process som innebär att organisk vävnad hårdnar genom att kalciumsalter avsätts i den.
Fosfoproteiner är proteiner som innehåller kovalent bundna fosfatgrupper, ofta på serin-, treonin- eller tyrosinresidveni. Dessa fosfatgrupper kan spela en viktig roll i regleringen av proteinkunktioner, såsom enzymsaktivitet och signaltransduktion. Fosforylering och dephosphorylering av fosfoproteiner är centrala för cellulär reglering och styrs ofta av kinaser och fosfataser.
Rotkaries, även känt som dental caries eller tandcancer, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakteriersyra som produceras när bakterier i munnen bryter ner kolhydrater från maten. Detta leder till en nedbrytning av emaljen och dentinen, vilket kan vara smärtsamt och leda till tandköttsinflammationer eller abscesser om det inte behandlas.
"Tooth wear" refererer til den progressive nedbrydning eller slidning af tænderne, der sker som følge af forskellige faktorer som f.eks. tannslid i forbindelse med parafunktioner (som bl.a. knusesyge), fejlagtig brug af tandsøm, kemisk påvirkning eller slid som følge af malingen på tænderne. Det er en naturlig proces, der foregår over tid, men forstærkes ofte af de nævnte faktorer.
"Tandborstning är den aktiviteten där en borste används för att mekaniskt rensa tänder och tandkött från plack, matrester och andra föroreningar, med syfte att främja god oral hälsa och förebygga sjukdomar som karies och gingivit."
En medicinsk definition av 'tandanlag' är ett sammanhangsorganiserat system av tänder och de strukturer som stöder dem, inklusive käkben, tandkött, ligament och nerver. Tandanlaggens huvudsakliga funktioner är att bryta ned föda för sväljning och att underhålla och forma ansiktets struktur och utseende.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Grape seed extract is a dietary supplement derived from the ground-up seeds and skin of grapes. It contains antioxidants called oligomeric proanthocyanidins (OPCs), which are responsible for its potential health benefits. These benefits may include improving blood flow, reducing inflammation, and protecting against damage caused by free radicals. However, more research is needed to confirm these effects and establish recommended dosages.
Integrin-binding sialoprotein (IBSP) är ett protein som förekommer naturligt i människokroppen och spelar en viktig roll i benvävnadens mineralisering och remodellering. Det uttrycks huvudsakligen i osteoblastceller, vilka är de celler som bildar benvävnaden. IBSP binder till integrinreceptorer på osteoklastcellernas yta, vilket främjar mineraliseringen av benvävnaden. Det gör även proteinen till ett potentialt mål för behandlingar av benrelaterade sjukdomar som osteoporos och cancer-relaterad benförlust.
Oorganiska salter av fluorvätesyra, HF, där fluoratomen har oxidationstillståndet -1. Salterna av natrium och tenn är vanliga i tandkrämer o d.
'Rotfyllningsmaterial' är ett medicinskt term som refererar till material som används för att fylla ut rutan (tomrummet) kvar efter en rotkanalbehandling eller en rotresektion i tandvården. Detta material hjälper till att stödja och stabilisera den nya konstgjorda rootkanalen, förhindrar infektioner och underlättar att återuppbygga den skadade tanden. Exempel på rotfyllningsmaterial inkluderar gutta percha och kautschukbaserade material.
Protes eller tandlagning av tillfällig art, avsedd att försegla och stabilisera tanden under en kortare eller längre period, tills den kan ersättas av en permanent lagning.
Oorganiska föreningar som innehåller kalcium som väsentlig beståndsdel av molekylen.
I en enkel medicinsk definition, är silikater kemiska föreningar som innehåller siliciumdioxid (SiO2) och andra metalloxider. De används ofta i medicinska produkter som exempelvis implantat, proteser och läkemedelskapslar på grund av deras goda biokompatibilitet och stabilitet. Silikater kan också förekomma i kosmetiska produkter och livsmedel som smörj- och fyllmaterial.
"Tandrotsspets" refererar till den främre, smalare spetsen av ett framtandspars (incisivernas) rot, som kan bli inflammerad och leda till en infektion känd som "tandrotsspetsinflammation" eller "apikal periodontit". Detta orsakas ofta av en karies-orrelse som inte behandlats korrekt, vilket kan resultera i en abscess och smärtor.
Alla sorters preparat för rengöring av tänder: vanligtvis innehåller de slipmedel, rengöringsmedel, bindmedel och smakämnen, och de finns i flytande form, pasta- eller pulverform. De kan även innehålla läkemedel och medel mot karies.
Ofullständig sprickbildning i någon del av en tand, kännetecknad av smärtor vid tuggning och känslighet för värme, kyla, söta eller syrliga smakämnen, och alkohol. Sprickorna kan ofta inte diagnosticeras, då tanden oftast är röntgennegativ och tandens pulpastatus normal.
Ett kelerande ämne som avskiljer en mängd olika flervärda katjoner. Det används vid läkemedelstillverkning och som livsmedelstillsats. Syn. etylendiamintetraättiksyra.
Naturliga, oorganiska eller fossila organiska ämnen med en given kemisk sammansättning och bildade genom oorganiska reaktioner. De kan förekomma som enskilda, enhetliga kristaller eller kristallmassor, eller ingå som beståndsdel i heterogena mineral- eller bergartsbildningar.
I en enkel medicinsk kontext kan polymerisation definieras som en process där små, likartade monomerer kemiskt binds tillsammans för att bilda en större polymermolekyl. Detta är en viktig reaktion inom områden som medicinsk teknik och läkemedelsutveckling, där polymerer exempelvis kan användas för att framställa biokompatibla material eller kontrollerade release-system för läkemedel.