Ett derivat av bensodiazepin som påverkar kolecystokinin A (CCKA)-receptorn till att antagonisera de fysiologiska effekterna och beteendeeffekterna av CCK-8 (sincalid), som t ex bukspottkörtelstimulering och äthämning.

Bensodiazepiner är en grupp av läkemedel som används för att behandla ångest, sömnsnår, muskelspasmer och epilepsi. De fungerar genom att påverka ett specifikt ämne i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syra), som har en lugnande och muskelavslappnande effekt. Exempel på bensodiazepiner inkluderar diazepam, alprazolam och lorazepam. Långvarig användning av bensodiazepiner kan leda till beroende och abstinensbesvär vid avslutad behandling.

Cellyteproteiner som binder kolecystokinin (CCK) med hög affinitet och utlöser intracellulära processer som påverkar cellers beteende. Kolecystokininreceptorer aktiveras av gastrin samt CCK-4, CCK-8 och CCK-33. Aktiveringen framkallar utsöndring av amylas från acinära bukspottkörtelceller, syra och pepsin från magslemhinnans celler och sammandragning av pylorus (nedre magmunnen) och gallblåsan. Vilken roll den stora mängden CCK-receptorer har i det centrala nervsystemet är inte klarlagd.

En undertyp av kolecystokininreceptor som främst finns i bukspottkörteln, magen, tarmarna och gallblåsan. Den har betydelse för reglering av matsmältningsfunktioner som sammandragning av gallblåsan, utsöndring av pankreasenzym och absorption i mag-tarmkanalen.

En peptid av 33 aminosyror som utsöndras från slemhinnan i den övre delen av tarmen, och som också återfinns i det centrala nervsystemet. Den orsakar sammandragning av gallblåsan, frigörande av exokrina bukspottskörtelenzymer och påverkar andra funktioner i mag-tarmkanalen. Kolecystokinin kan vara mättnadsförmedlare.

I en enskild mening kan 'Symkalid' definieras som ett läkemedel eller en substans som används för att orsaka kontraktioner (sammanförande av muskelvävnad) i gallgångarna, vilket hjälper till att frisätta och transportera gallfettsyra från levern till tarmen. Detta kan vara användbart för att behandla vissa gallvägsrelaterade sjukdomar som exempelvis gallsten eller funktionella gallgångskramper (biliar spasm).

Kemiska ämnen som hämmar de endokrina körtlarnas funktioner, biosyntesen av de hormoner de utsöndrar, eller blockerar hormonernas specifika verkan.

Proglumid är ett äldre läkemedel som tillhör gruppen muskelavslappnande medel, också kända som perifera muskelrelaxantia. Det verkar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i musklernas neuromuskulära junktion, vilket leder till en minskad muskelaktivitet och avslappning. Proglumid användes tidigare vid behandling av spasticitet orsakad av neurologiska sjukdomar som multipel skleros eller cerebral pares, men idag är det inte längre en vanligt använd muskelrelaxant på grund av sina biverkningar och risker jämfört med modernare alternativ.

Tetragastrin är ett syntetiskt peptidhormon som består av fyra aminosyror och är analogt med det naturligt förekommande gastrin-4, ett hormon som produceras i magsäcken. Tetragastrin används vanligtvis i forsknings- och diagnostiska sammanhang för att stimulera magsekretion och gallans utsöndring.

1-deoxi-1-(metylamino)-D-glucitol, ett derivat av sorbitol där hydroxylgruppen i position 1 bytts ut mot en metylaminogrupp. Det används ofta tillsammans med joderade organiska föreningar som kontrastmedel.

Anorexi.

En undertyp av kolecystokininreceptor som främst förekommer i det centrala nervsystemet och magslemhinnan. Den har en möjlig roll som modulator av dopaminerg nervsignalöverföring i regleringen av magsyrautsöndring från magsäckens parietalceller.

Fenylureaföreningar är en grupp av kemiska verbinder som används inom medicinen, särskilt inom diabetesvården, där de fungerar som antidiabetika läkemedel genom att minska resistensen hos celler mot insulin och på så sätt underlätta glukosupptaget i kroppen.