Dextrometorfan
D-isomeren av kodeinanalogen till levorfanol. Dextrometorfan har hög bindningsaffinitet i vissa delar av hjärnan, inklusive hostcentrum i förlängda märgen. Föreningen är en NMDA-receptorantagonist (N-metyl-D-aspartatreceptorer) och verkar som icke-kompetitiv kanalblockerare.
Dextrorfan
Dextroformen av levorfanol.
Hostdämpande medel
Preparat som dämpar hostreflexen. De verkar centralt på det medullära hostcentret. Slemlösande medel, som också används vid hosta, verkar lokalt.
Levorfanol
Cytokrom P-450 CYP2D6
Ett polymorft enzym som katalyserar hydroxyleringen av debrisokin. Det omsätter också ett flertal antidepressiva och neuroleptiska preparat. Enzymet uppvisar defekter hos ungefär 10% av befolkningen. EC 1.14.99.-.
Oxidoreduktaser, O-demetylering
Kinidin
En optisk isomer av kinin, som erhålls ur barken från Cinchona-trädet och besläktade arter. alkaloiden dämpar hjärt- och skelettmusklernas retbarhet genom att blockera natrium- och kaliumströmmar genom cellmembran. Medlet förlänger den cellulära verkningspotentialen och minskar automatikverkan. Kinidin blockerar även muskarin- och alfaadrenerg nervsignalöverföring.
Guaifenesin
Klorfeniramin
Kodein
Perhexilin
Perhexiline är ett läkemedel som används för att behandla kronisk stabil angina (smärta i bröstet orsakad av hjärtklaffbrist eller sämre blodförsörjning till hjärtat). Perhexilin fungerar genom att öka hjärtats tolerance för lägre syremättnader i blodet och minskar därmed behovet av syre från muskulaturen i kroppen, vilket lindrar smärtan i bröstet. Det gör detta genom att hämma en specifik typ av enzymkomplex (sarcolemmala ATPas) i cellmembranen hos muskelceller, vilket resulterar i minskad energiomsättning och därmed mindre behov av syre.
Cytokrom P-450
En stor grupp isoenzymer (hemproteiner) som utgör nyckelkomponenter i det flerfunktionsoxidassystem som dels ansvarar för biosyntesen av steroider, fettsyror och gallsyror, dels bioomvandlingen av många främmande föreningar till mutagena och cancerframkallande ämnen. De flesta däggdjur har ett flertal avlägset besläktade fenobarbitalinducerbara genunderfamiljer. De indelas efter sina sekvensöverensstämmelser snarare än efter sina funktioner i CYP-genfamiljer (>40% homologi) och underfamiljer (>59% homologi). CYP1-, CYP2- och CYP3-genfamiljerna står för större delen av läkemedelsmetabolismen. EC 1.13.-.
Debrisokin
Ett adrenergt, nervcellsblockerande läkemedel med effekter påminnande om dem hos guanetidin. Det utmärker sig dessutom genom att verka som substrat för ett polymorft cytokrom P-450-enzym. Individer med vissa isoformer av detta enzym har en defekt metabolisering av detta läkemedel och andra kliniskt viktiga preparat. De har vad som kallas debrisokin-4-hydroxylaspolymorfism.
Magutvidgning
Onormal vidgning av magsäcken till följd av ansamling av maginnehåll, som kan nå en volym av 10-15 l. Magutvidgning kan bero på ventrikeltömningshinder, ileus, magmuskelförlamning eller nervskada.
Morfinaner
Antagonister till excitatoriska aminosyror
Pseudobulbär pares
sigmareceptorer
Sigmareceptorer är en typ av opioidreceptorer som finns i det centrala nervösa systemet och playsystemet. De aktiveras av neuropeptider, såsom substance P, och är involverade i smärtperception, inflammation och kräkreflexen. Sigma-1-receptorer har också visat sig ha potential som terapeutiskt mål för neurodegenerativa sjukdomar och psykiatriska störningar.
Slemlösande medel
Memantin
Levermikrosomer
Hosta
NMDA-receptorer
NMDA-receptorer, eller N-methyl-D-aspartatereceptorer, är en typ av jonotrop receptor som finns i centrala nervsystemet hos däggdjur. De spelar en viktig roll inom synapser (kontaktpunkterna mellan nerver) där de medierar långsamma exciterande signalsvarv och är involverade i synaptisk plasticitet, inlärning och minnesbildning. NMDA-receptorer består av flera underenheter och aktiveras av glutamat, den primära excitatoriska neurotransmittorn i centrala nervsystemet. Dessutom krävs det en kombination av två olika joner, natrium (Na+) och calcium (Ca2+), för att aktivera receptorn fullt ut. NMDA-receptorernas aktivitet kan regleras på flera sätt, inklusive genom binding av ligander som glycin, D-serin och magnesium (Mg2+). Dys
Encyklopedier, principer
Hallucinationer
Narkotika
I en enkel mening kan narkotika definieras som substanser som påverkar centrala nervsystemet och kan orsaka förändringar i medvetandet, sinnesförnimmelser, känslor, tänkande och beteende. De kan vara syntetiska, halvsyntetiska eller naturliga och kan användas till medicinska ändamål men är också vanligt förekommande som droger av missbrukare. Narkotikaverkan kan innebära smärtstillande, lugnande, euforiska eller hallucinogena effekter, beroende på vilken substans det rör sig om. Många narkotika är också beroendeframkallande och kan medföra allvarliga hälsoproblem och bieffekter, särskilt vid långvarigt eller missbruk.