Dihydroxifenylalanin
Ett betahydroxilerat derivat av fenylalanin. D-formen av dihydroxifenylalanin har svagare fysiologisk verkan än L-formen och används vanligen experimentellt för att bestämma om de farmakologiska effekterna av Levodopa är stereospecifika. Syn. dopa.
Dopadekarboxylas
Ett aromatiskt L-aminosyradekarboxylas, som är ansvarigt för omvandlingen av dopa till dopamin. Det har klinisk betydelse vid behandling av Parkinsons sjukdom. EC 4.1.1.28.
Levodopa
Aromatiska L-aminosyradekarboxylaser
En grupp enzymer med bred specificitet. Enzymerna dekarboxylerar en rad aromatiska aminosyror, inklusive dopa (dopadekarboxylas), tryptofan och hydroxitryptofan. EC 4.1.1.28.
Cysteinyldopa
Ett ämne som förekommer i stora mängder i plasma och urin hos patienter med malignt melanom. Det används därför vid diagnos av melanom och för upptäckt av postoperativa metastaser. Cysteinyldopa antas bildas till följd av snabb enzymatisk hydrolys av 5-S-glutationdopa, som finns i melaninproducerande celler.
Katekoloxidas
Benserazid
En dopa-karboxylashämmare som inte går in i central nervsystemet. Det ges ofta i kombination med levodopa vid behandling av parkinsonism för att hindra omvandling av levodopa till dopamin perifert, va rvid en större mängd når centrala nervsystemet. Medlet har i sig ingen antiparkinsoneffekt.
Monofenolmonooxygenas
Ett oxidoreduktas-enzym som katalyserar reaktionen mellan L-tyrosin, L-dopa och syre till L-dopa, dopakinon och vatten. Det är ett kopparprotein som även verkar på katekoler och till dels katalyserar samma reaktioner som katekoloxidas. EC 1.14.18.1.
Melaniner
3-metoxy-4-hydroxyfenyletanol
Tyrosindekarboxylas
Tyrosine decarboxylase är ett enzym som katalyserar den kemiska reaktionen där aminosyran tyrosin omvandlas till den biogena aminen tyramin genom avlägsnande av en karboxylgrupp.
Dopamin
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Droxidopa
En noradrenalinprekursor som används vid behandling av Parkinsons sjukdom. Den racemiska formen (DL-treo-3,4-dihydroxifenylserin) har också använts, och den har provats för behandling av lågt ortostatiskt blodtryck. Det föreligger underskott av såväl noradrenalin som dopamin vid parkinsonism, och detta tros vara orsaken till att rörelser "fryser" i framskridet skede av sjukdomen. Kontrollerade studier har dock inte lyckats visa någon positiv effekt av medlet på detta fenomen.
Karbidopa
En perifer hämmare av dopa-dekarboxylas. Det används vid parkinsons sjukdom tillsammans med levodopa för att hindra omvandlingen av levodopa till dopamin perifert, varvid perifera biverkningar minskas och mängden levodopa som når det centrala nervsystemet ökar. Därmed kan dosstorleken reduceras. Medlet har i sig ingen antiparkinsonismeffekt.
Dopaminmedel
Tyrosin 3-monooxygenas
Tyrosin 3-monooxygenas, även känt som tyrosin hydroxylas, är ett enzym involverat i katekolaminernas syntes i kroppen. Det katalyserar den första steget i syntesen av katekolaminer, såsom dopamin, noradrenalin och adrenalin, genom att konvertera aminosyran tyrosin till L-DOPA (3,4-dihydroxifenylalanin) med hjälp av syre och NADPH som kofaktorer.
Dyskinesi, läkemedelsframkallad
Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.
Homovanillinsyra
Homovanillinsyra (HVA) är ett metaboliskt avfallsprodukt bildat under nedbrytningen av katekolaminerna, neurotransmittorersamlingen som innefattar dopamin, noradrenalin och adrenalin. HVA kan mätas i urinen och användas som en biokemisk markör för dopaminnivåer i hjärnan, vilket är användbart vid diagnostisering och monitorering av sjukdomar som påverkar dopaminsystemet, såsom Parkinson's disease.
Antiparkinsonmedel
Preparat för behandling av Parkinsons sjukdom. De vanligaste medlen verkar på det dopaminerga systemet i striatum eller de basala ganglierna, eller består av centralt verkande muskarinantagonister.
Tyrosin
Tyrosine är en aromatisk essentiell aminosyra som fungerar som byggsten i proteiner och neurotransmittor i kroppen. Det syntetiseras i kroppen från den icke-essentiella aminosyran fenylalanin.
Aminering
Vallmo
Mytilus edulis
'Mytilus edulis' är den vetenskapliga beteckningen för blåmusslan, som är en art av musslor inom familjen blåmusslor (Mytilidae). Blåmusslan är en vanligt förekommande och välkänd musselart i de kalla och gemäßiga delarna av Atlanten och Norra ishavet. Den lever fastsatt till klippor, stenar eller andra hårda ytor under vatten, där den filtrerar vatten för att få ifrån sig föda som består av plankton och andra små partiklar. Blåmusslan är också en kommersiellt viktig art då den används som mat och i olika industriella tillämpningar, såsom för att producera lim och färgämnen.
Nialamid
Nialamid är ett irreversibelt monoaminoxidas (MAO) inhibitor-preparat som används som antidepressiv medicin. Det fungerar genom att blockera nedbrytningen av neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin i hjärnan, vilket ökar deras koncentrationer och kan hjälpa att lindra symptomen på depression. Nialamid bör ges under nära medicinsk övervakning på grund av riskerna för allvarliga biverkningar som serotoninosyndrom och blodtrycksökning i samband med födoämnes- eller läkemedelskombinationer.
Extrapyramidala systemet
Mytilus
'Mytilus' är ett släkte av musslor och refererar vanligtvis till den blåmusslan, även känd som Mytilus edulis. Detta är en vanlig och välkänd art av tvåskaliga musslor som lever fastsittande på klippor eller andra hårda ytor i saltvattenmiljöer över stora delar av världen. Blåmusslan är kommersiellt viktig som mat och används också inom forskning och utbildning inom områden såsom toxikologi, miljöövervakning och marin biologi.
Dyskinesi
Onormala, ofrivilliga rörelser som främst drabbar armar och ben, bålen eller käkarna, och som är en manifestation av något bakomliggande sjukdomstillstånd. Tillstånd som har dyskinesier som återkommande eller ihållande primära symtom kan betraktas som dyskinesisyndrom (se "rörelserubbningar"). Dyskinesier är också ganska vanliga i samband med sjukdomar i de basala ganglierna.
Parkinsonism
'Parkinsonism' är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som kännetecknas av rörelsekoordinationsstörningar, såsom tremor, stelhet (rigiditet), långsamhet i rörelserna (bradykinesi) och instabil postur. Den vanligaste orsaken till parkinsonism är Parkinson sjukdom, men det finns även andra orsaker som exempelvis vissa mediciner eller strukturella hjärnskador. Karaktäristiskt för Parkinson sjukdom är också att det förekommer dopaminbrist i hjärnan.
Katekolaminer
En allmän klass ortodihydroxifenylalkylaminer härstammande från tyrosin.
Metyltyrosiner
En grupp föreningar som utgör metylderivat av aminosyran tyrosin.
Oxidopamin
Oxidopamin är ett preparat som primärt används inom forskning och består av den aktiva substansen 6-hydroxydopamin hydroklorid. Detta ämne är ett neurotoxin som specifikt skadar dopaminerga nervceller, det vill säga nervceller som producerar signalsubstansen dopamin. Oxidopamin används därför som ett modellsubstans för att studera sjukdomar som beror på skada eller förlust av dopaminerga nervceller, till exempel Parkinson's disease.
Metyldopa
Bivalvia
Bivalvia är en klass av tvåskaliga, havslevande eller sötvattenslevande evertebrater, även kända som tvåklaffar. De har en uppbyggnad med två skal som är sammanlänkade med hinge-strukturer och muskler, vilket möjliggör att de kan öppnas och stängas för att skydda deras mjuka kroppsdelar. Många arter inom klassen har en sifon som används för att pumpa vatten genom eller under skalet för syreupptagning, näringsupptagning och reproduktion. Exempel på djur i denna grupp är musslor, humrar och clams.
Metoxihydroxifenylglykol
Vesicular Biogenic Amine Transport Proteins
'Vesicular Biogenic Amine Transport Proteins' refererar till en grupp av proteiner som transporterar biogena aminer, såsom serotonin, dopamin, histamin och noradrenalin, från cytoplasman till synaptiska vesiklar inne i nervceller. Dessa proteiner spelar därför en viktig roll i regleringen av neurotransmission, genom att möjliggöra lagring och frisättning av signalsubstanser i synapserna.
Parkinsons sjukdom, sekundär
Corpus striatum
Grå- och vitstrimmig substans bestående av neostriatum och paleostriatum (globus pallidus). Den befinner sig snett framför talamus i båda hjärnhalvorna. Den grå substansen utgörs av nucleus caudatus (svanskärnan) och nucleus lentiformis (linskärnan, som i sin tur består av globus pallidus och putamen). Den vita substansen utgör den inre kapseln.
Cryptococcus
Reserpin
Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan *Rauwolfia serpentina*. I medicinsk kontext är reserpin mest känt för sitt användande som läkemedel i behandlingen av högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom schizofreni. Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittorers lagring och frisättning i hjärnan, vilket kan leda till en sänkning av blodtrycket och en jämnare humör. Emellertid används reserpin mycket sällan idag på grund av dess biverkningsprofil och det förekomst av effektivare alternativ.
Mikrodialys
Noradrenalin
Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i kroppen. Det spelar en viktig roll i kroppens "kvävningsrespons", som aktiveras i stresssituationer. Noradrenalin orsakar bl.a. ökat hjärtrytmo, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck, för att förbereda kroppen för att hantera en stressfylld situation.
Parkinsons sjukdom
Högtrycksvätskekromatografi
Spektrofotometri
Melanocyter
Däggdjursceller som producerar melaniner, färgämnen som finns huvudsakligen i överhuden, men även i ögon och hår. Fenomenet kallas melanogenes. Färgen kan ändras, beroende på antalet melanocyter eller mängden färgämne som produceras och lagras i de organeller som kallas melanosomer. Stora icke-däggdjursceller med innehåll av melanin kallas melanoforer.
Fenylalanin
En essentiell, aromatisk aminosyra som är prekursor (förstadium, förelöpare) till melanin, dopamin, noradrenalin och tyroxin.
Stereoisomerism
Stereoisomerism är en form av isomeri, där två eller fler molekyler har samma kemiska formel och struktur, men differar i rumslig orientering av deras atomgrupper. Detta innebär att de har samma typ och antal atomer, men skiljer sig åt genom att vara speglar av varandra, liknande vänster- och högerhanden, vilket kallas att vara en form av "enantiomerer". Stereoisomeri är viktigt inom farmakologi eftersom olika stereoismoriska former av samma molekyl kan ha olika biologiska aktivitet och effekter på levande organismer.
Hjärna
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Oxidation-reduktion
Svin
Molekylsekvensdata
Aminosyrasekvens
Melanom
Elakartad tumörform med ursprung i celler som kan bilda melanin, vilken kan uppträda i huden varsomhelst på kroppen, i ögat eller, sällan, i slemhinnorna i könsorganen, ändtarmen, munhålan eller andra platser. Tumören förekommer mest hos vuxna och kan uppstå de novo eller ur ett födelsemärke eller elakartad pigmentfläck. Melanom metastaserar i stor omfattning, och lokala lymfkörtlar, lever, lungor och hjärna löper stor risk att drabbas. Incidensen av maligna hudmelanom ökar snabbt i hela världen.
Proteiner
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
Substratspecificitet
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.