Elektrolyter är joniserade partiklar, vanligtvis i en lösning eller i smälta tillstånd, som kan leda elektrisk ström genom sin förmåga att dela upp sig i joner när en elektrisk potential appliceras. Dessa joner är positivt eller negativt laddade och kan röra sig mot motsatt laddning under inflytande av ett elektrostatiskt fält, vilket möjliggör strömmen. Exempel på elektrolyter inkluderar lösningar av salter, syror och baser.
En vätske- och elektrolytrubbning är ett medicinskt tillstånd som kännetecknas av oregelbundenheter i vätselfördelningen och elektrolytkoncentrationer i kroppen, orsakade av förändringar i vätskebalansen.
"Vätske- och elektrolytbalansen är ett medicinskt begrepp som beskriver jämvikten mellan kroppens vattenvolymer och koncentrationen av olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, klorid och bikarbonat, för att upprätthålla homeostas i kroppen och stödja viktiga fysiologiska funktioner som nervsignaler, muskelkontraktioner och vätskebalans."
'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.
Onormalt höga halter av natrium i blodet.
Onormalt låga halter av kalium i blodet. Tillståndet kan vara en följd av kaliumförlust via njurarna eller mag/tarmkanalen, pga kräkningar eller diarré. De kliniska tecknen kan bestå av neuromuskulära störningar, som svaghet eller förlamning, avvikande EKG (lägre T-vågor och högre U-vågor), njurfunktionsbrist och störningar i mag/tarmsystemet.
Brist på natrium i blodet.
Oorganiska salter som innehåller -HCO3-radikalen. De är av betydelse för bestämmande av blodets pH. Halten av bikarbonatjoner regleras av njurarna, och nivåerna i blodet utgör en indikator på alkalire serven och buffringskapaciteten.
Osmolaritet är ett mått på koncentrationen av osmotiskt aktiva partiklar, vanligtvis lösta joner och molekyler, per liter i en lösning. Det specificerar den totala mängden små partiklar som bidrar till osmosen, ett fenomen där vatten diffunderar över en semipermeabel membran från en region med lägre salthalt till en region med högre salthalt för att nå jämvikt. Osmolaritet uttrycks vanligtvis i osmol/L (osmoler per liter).
Ett tillstånd i vilket kroppens nettoproduktion av syror eller alkalier uppvägs av nettoförbrukningen, vilket medför en stabil halt a v vätejoner i kroppsvätskorna.
Rubbningar i kroppens syra-basbalans.
En terapiform med syfte att återställa volym och sammansättning av kroppsvätskorna till normala nivåer vad avser vätske-elektrolytbalans. Vätska kan tillföras intravenöst, per os, via intermittent sondering eller hypodermoklys (subkutan infusion).
I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.
Nedbrytning med galvanisk ström, som t ex spjälkning av ett kemiskt ämne i lösning.
"Kroppsvatten" refererar till det totala vattentrycket inom ett levande organismers kropp, inklusive alla fluider såsom blodplasma, extracellulärt vätska och intracellulärt vätska. Det utgör en stor del av kroppsvikten hos människor och djur, och håller celler och vävnader fuktiga, transporterar näringsämnen, hormoner och andra substanser, och hjälper till att reglera kroppstemperatur.
"Rehydrationslösningar är infusionsvätskor som används för att behandla och förebygga dehydrering, vilket innebär ett avsevärt förlust av kroppsvatten och elektrolyter, ofta orsakat av diarré, vomiting eller intensiv fysisk aktivitet. Dessa lösningar är formulerade med en optimal balans av vatten, salt och socker för att snabbt ersätta vad som har tappats in och hjälpa till att återställa homeostasen i kroppen."
Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
Medel som främjar eller underlättar avföringsprocessen genom att påskynda fecespassagen i tjocktarmen, genom att påverka konsistensen och mängden av innehåll, och åstadkomma tömning av ändtarmen. Term erna laxermedel och katarsismedel återspeglar verkningsintensitet och varaktighet. Ett katartiskt medel ger vanligen en snabb, lättflytande tömning, medan laxermedlet ger mjuk avföring över en längre tidsperiod. Ett och samma preparat kan ge olika effekter beroende på dosstorlek och individuell känslighet.
Upptag av ämnen genom tarmhinnan.
Syn. diures.
Onormalt höga halter av kalium i blodet, oftast pga bristande utsöndring från njurarna. Kliniskt ses EKG-avvikelser i form av förhöjda T-vågor och platta P-vågor, och så småningom förmaksasystole. I svåra fall kan svaghet och slapp förlamning förekomma.
"Tarmsekret, også kendt som enterosekret, er et løseligt sekret producerede af tarmsystemets slimhindeceller. Dette sekret består af forskellige enzymer, elektrolyter, væske og næringsstoffer, der hjælper med at bryde ned og absorbere fedt, protein, kulhydrater og andre næringsstoffer i maden."
Ett tillstånd som uppstår till följd av förlust av stora mängder kroppsvätska.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Lösningar med samma osmotiska tryck som blodserum, eller annan lösning som de jämförs med.
Flytande beståndsdelar av levande organismer.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Ytbeläggning med metall eller metallegering genom elektrolys eller besprutning med elektriskt laddat pulver.
(11-beta)-11,21-dihydroxy-3,20-dioxopregn-4-en-18-al. Ett hormon som utsöndras av binjurebarken och ingår i regleringen av elektrolyt- och vattenbalansen genom att öka retentionen av natrium och utsön dringen av kalium i njurarna.
Kontaktdon mellan en elektrisk ledare eller strömkälla och objektet för tillförsel av ström. Vid elektroterapi består elektroderna av spetsar eller plattor som används för överföring av ström till patientens kropp eller till annat instrument. Vid elektrodiagnos används elektroderna för att stimulera eller registrera elektrisk aktivitet i en vävnad.
Ett lätt, silverfärgat, metalliskt grundämne. Det har kemiskt tecken Mg, atomnummer 12 och atomvikt 24,31. Dess salter är nödvändiga i näringskedjan, då de behövs för många enzymers verkan, särskilt för sådana som deltar i oxidativ fosforylering. Magnesium ingår i såväl intra- som extracellulära vätskor och utsöndras via urin och avföring. Brist på ämnet ger upphov till nervretning, med stelkramp, kärlvidgning, kramper, darrningar, depression och psykotiska beteenden.
'Elektrokemiska tekniker' refererar till användning av elektriska impulser och kemiska reaktioner för att uppnå medicinska syften, såsom att stimulera nervceller, påverka celldelning eller producera läkemedel.
Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.
Läran om kemiska förändringar till följd av elektrisk påverkan och elektrisk aktivitet till följd av kemiska förändringar.
I en enkel medicinsk definition, kan "drickande" definieras som den aktivitet där vätska tas in i kroppen via munhålan med hjälp av svalg- och andningsmuskulaturen. Detta är en nödvändig process för att förse kroppen med vätskor och upprätthålla homeostas, eller jämvikt, inom kroppen.
'Svett' är kroppens naturliga vätska som utsöndras genom svettkörtlarna, främst för att reglera kroppstemperatur och kyla av kroppen genom evaporation när den kommer i kontakt med luften.
In the context of medicine, a solution refers to a homogeneous mixture of two or more substances, where one substance, the solute, is uniformly distributed throughout another substance, the solvent. The solvent is typically a liquid, but it can also be a gas or a solid. The solute can be a solid, liquid or gas. Once the solute is dissolved in the solvent, the particles of the solute are dispersed and cannot be seen or separated from the solvent using ordinary methods. An example of a medical solution is a saline solution, where sodium chloride (salt) is dissolved in water to create a mixture used for irrigation, cleaning wounds or as a medication.
Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.
En "blodanalys, kemisk" är en laboratorieundersökning där man bestämmer koncentrationen av olika kemiska substanser i ett blodprov, till exempel glukos, kolsterol, elektrolyter och en rad andra ämnen. Denna typ av analys används ofta för att utvärdera patientens allmänna hälsotillstånd, kontrollera effekten av behandlingar eller detektera olika sjukdomstillstånd.
Ett difenylmetanlaxermedel för behandling av förstoppning.
Onormalt lös eller onormalt frekvent avföring.
Natriures är utsöndringen av natrium (ett mineral och ett elektrolyt) i urinen. Det inträffar när njurarna släpper ifrån sig mer natrium än vad de behåller, vilket kan leda till ett ökat urinvolym och potentialen för påverkan på elektrolytbalansen i kroppen. Natriures kan vara en normal fysiologisk respons eller ett tecken på olika medicinska tillstånd, såsom njursjukdomar, hjärtsjukdomar och vissa läkemedelsbiverkningar.
Ett patologiskt tillstånd till följd av basökning eller förlust av syra utan motsvarande förlust av alkalier i kroppsvätskorna. En minskad vätejonkoncentration (förhöjt pH) är kännetecknande.
"Urin är en vätska som produceras av kroppens nefron i de två njurarna och innehåller olika slags ämnen, såsom vatten, elektrolyter, små mängder glukos, uratsyra och annan avfallssubstans som filtrerats bort från blodet."
"Sekretionshastighet" refererar till mängden sekret som produceras och utsöndras från en körtel per tidsenhet. Det kan appliceras på olika kroppsliga system, såsom speicheldrüsor (spottkörtlar), levern och lungorna. I en enkel mening: "Sekretionshastigheten är hastigheten på sekretering av ett specifikt sekret från en körtel."
"Törst" är ett subjektivt symptom som definieras som en stark och outtröttlig önskan eller behov att dricka, ofta orsakad av en ökad törstkänsla som kan bero på olika fysiologiska eller patologiska tillstånd, såsom uttorkning, diabetes, njurssjukdomar eller vissa läkemedel.
Ett saluretiskt (saltutdrivande) och diuretiskt sulfamylpreparat. Det har snabb och kortvarig verkan, och används vid ödem och kronisk njursvikt.
En atom eller atomgrupp som har en positiv eller negativ elektrisk laddning, till följd av upptag (negativ laddning) eller förlust (positiv laddning) av en eller fler elektroner. Atomer med positiv laddning kallas katjoner; de med negativ laddning kallas anjoner.
En ytterst känslig (pikomolarnivå; tiotusentals gånger känsligare än konventionell elektrofores) och effektiv elektroforesteknik för separation av proteiner, nukleinsyror och kolväten.
Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.
Vattenbrist, eller dehydrering, är ett patologiskt tillstånd där vattenhalten i kroppen minskar och koncentrationen av kroppsvätskors salter ökar, vilket kan leda till negativa hälsoeffekter om det inte behandlas.
Natriumbikarbonat, även känt som natriumhydrogenkarbonat eller baking soda, är ett joniskt salt av vätebikarbonat och natrium. Medicinskt används natriumbikarbonat ofta som ett neutraliserande medel för att behandla acidos, ett tillstånd där kroppen har för högt syra/bas-halt, eller för att behandla magproblem som syraburna sår i magsäcken. Det kan ges intravenöst (via en infusion) eller taken oralt (som en tablet eller lösning).
I en enkel medicinsk definition kan plasmavolymen definieras som mängden vätska i blodplasma som cirkulerar inom kroppens blodkärl. Plasmavolymen utgör ungefär 90% av blodvolymen och består huvudsakligen av vatten, men även olika elektrolyter, proteiner och andra substanser. Den kan variera beroende på olika faktorer som vätskebalans, svält, sjukdomar eller medicinering.
Anordningar för energialstring.
"Bukspott (latin: crachat) är slem som produceras och samlas i lungornas luftrör och hals, vilket kan innehålla bakterier och andra skadliga partiklar. Det kan vara ett tecken på en respiratorisk infektion eller lungsjukdom."
Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.
"Urinämne" refererar till det sammanfattade medicinska begreppet för alla de substanser som ingår och kan påträffas i urinen, inklusive vatten, salter, hormoner, proteiner, glukos, pigment, läkemedel och avfallsprodukter från kroppens cellulära metabolism.
Hyponatremi och saltförlust via njurarna pga kroppsvätskeövertryck till följd av ihållande frisättning av vasopressiner (dvs antidiuretiskt hormon, ADH), trots avsaknad av nödvändiga stimuli. Tillstånd förknippade med detta omfattar medicineringseffekter, hjärnhinneinflammation, skallskada, hjärninflammation, cerebrovaskulära sjukdomar, hydrocefalus, lunginflammation, astma, sköldkörtelsjukdomar och andra tillstånd. Detta syndrom kan även vara idiopatiskt eller bero på ektopisk produktion (utanför hypofysen) av ADH.
"Vasopressiner" är ett samlingsbegrepp för hormoner som orsakar blodkärlskonstriktion och ökar vattentrycket i kroppen. Det mest kända vasopressinet är arginin-vasopressin (AVP), även kallat antidiuretiskt hormon (ADH). AVP/ADH produceras i hypofysen och frisläpps i reaktion på ökat osmotiskt tryck eller minskad blodvolym för att hålla homeostasen i kroppen. Andra vasopressiner inkluderar luvtocin, som har en liknande struktur och effekt men främst är involverat i sociala bindningar och reproduktion.
Osmose är ett biologiskt och fysikaliskt fenomen som beskriver sättet på vilket vattenmolekyler diffunderar genom en semipermeabel membran från ett område med lägre salthalt (eller sötningsgrad) till ett område med högre salthalt (eller sötningsgrad), i ett försök att utjämna koncentrationsskillnaden. Den resulterande kraften som skapas av denna diffusion kallas osmotisk tryck, och den påverkar livsviktiga processer hos levande organismer, såsom reglering av vatten- och näringsupptag i celler och vätskebalans i kroppen.
In the medical context, body fluids or "jonvätskor" refer to the various liquids present within the human body, including blood, urine, saliva, sweat, and cerebrospinal fluid, which contain ions (electrolytes) that play a crucial role in maintaining homeostasis, regulating physiological processes, and supporting overall health.
Renin är ett enzym som produceras och sekreteras av speciella celler (granulosa celler) i njurarnas körtlar (juxtaglomerulära apparater). Det har en viktig roll i regleringen av blodtrycket genom att utlösa den renin-angiotensin-aldosteron-axeln (RAAS). När renin aktiveras, omvandlar det ett protein till angiotensin I, som sedan konverteras till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzym. Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer och stimulerar även aldosteronsekreteringen från binjuremärgen, vilket leder till ökad natriumåterupptag och vätskehalten i kroppen, och därmed höjd blodtryck.
Ett tillstånd som uppkommer till följd av minskat intag av kalium med födan, t ex vid svält, vid för liten intravenös tillförsel, pga diarré, missbruk av laxermedel, kräkningar, sugning av maginnehållet, eller avledning av tarmarna. Svår kaliumbrist kan ge muskelsvaghet, förlamning och andningssvikt. Muskelsvikt kan leda till hypoventilering, ileumparalys, blodtrycksfall, muskelryckningar, stelkramp och rabdomyolys. Njursvikt till följd av kaliumbrist försämrar koncentrationsmekanismen, vilket framkallar polyuri och minskad maximal urinkoncentration, med sekundär polydipsi (ökad törst).
Refeeding syndrome är ett tillstånd som kan uppstå hos undervänta personer när de börjar få tillgång till normalt eller överdrivet näringsintag efter en period av undernäring eller fasta. Tillståndet orsakas av förändrade elektrolyt- och vitaminhalter i kroppen, som kan leda till allvarliga komplikationer såsom hjärtsvikt, muskelsmärta, näringsbrist och andningssvårigheter. Det är viktigt att undernäring eller fasta behandlas gradvis och under medicinsk övervakning för att undvika refeeding syndrom.
En hyperton saltlösning är en lösning med högre salthalt än den normalt förekommande i kroppsvätskor, vilket kan störa elektrolytbalansen och leda till dehydrering om intaget överstiger kroppens förmåga att utsöndra salt.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Ett materials förmåga att släppa igenom elektroner.
Ett urindrivande medel och ett hjälpmedel för njurfunktionsdiagnos som är besläktat med sorbitol. Det har lågt energivärde, då det elimineras från kroppen innan det hunnit metaboliseras. Det kan användas för behandling av oliguri i samband med njursvikt eller andra fall av otillräcklig njurfunktion, och har använts för bestämning av glomerulär filtrationshastighet. Mannitol används även ofta som verktyg i cellbiologiska studier, för att reglera osmolaritet.
Flytande ämnen producerade av levande organismer för speciella ändamål eller utsöndrade som avfall. Hormoner och enzymer räknas inte som sekretionsprodukter.
Tropisk sprue, även känd som tropical enteropathy, är en chronisk och ofta rekurrent tarmsjukdom som primärt förekommer hos personer som bor i eller resterat längre perioder i tropiska områden. Sjukdomen karaktäriseras av malabsorption orsakad av skada på den tunna tarms mukosam, vilket leder till symptom som diarré, buksmärtor, viktminskning och näringsbrist. Orsaken till tropisk sprue är inte fullständigt klarlagd, men det finns stöd för att infektioner med enteropatogena bakterier och parasiter, kombinerat med genetiska faktorer och miljöfaktorer, kan spela en roll i patogenesen. Behandlingen av tropisk sprue består ofta av antibiotika, näringsriktad diettterapi och i vissa fall immunosuppressiva läkemedel.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En lösning av 10 procent glukos eller mer. En isoton glukoslösning är femprocentig.
Natriumisotoper refererer til forskellige former (isotoper) af det grundlæggende grundstof, natrium (symbol: Na), baseret på antallet af neutroner i deres atomkerner. Natrium har en stabil isotop, Na-23, som er den mest almindelige og består af 11 protoner og 12 neutroner i sin kerne. Der findes også radioaktive natriumisotoper, herunder Na-22 (11 protoner og 11 neutroner) og Na-24 (11 protoner og 13 neutroner), som enten opstår naturligt i små mængder eller kan produceres kunstigt. Disse radioaktive isotoper afgiver stråling og henfalder til andre grundstoffer over forskellige tidsperioder, kaldet halveringstider.
Den del av njurkanalen som börjar med det större avsnittet av den stigande grenen på Henles slynga. Den löper åter in i njurbarken och bildar den kapslade distala kanalens segment.
Ett näringsbristtillstånd som framkallas av brist på magnesium i födan och som kännetecknas av anorexi, illamående, kräkningar, trötthet och svaghet. Symtomen utgörs av parestesi, muskelkramper, retlighet, nedsatt uppmärksamhet och förvirring, som kan ge sig till känna först efter flera månader. Brist på magnesium i kroppsvävnaderna kan föreligga trots normala blodvärden. Magnesiumbrist kan dessutom vara organselektiv, då vissa vävnader uppvisar brist före andra.
CaCl2. Kalciumsalt i form av vita, hårda korn. Det ges intravenöst som kalciumkomplement, har använts som urindrivande och försurnande medel, och för att kontrollera blödningen vid tillstånd som purpu ra, tarmblödning och mindrer, spridda blödningar. Det används också som motgift vid magnesiumförgiftning, då det ges intravenöst.
En stärkelse som finns i rotknölar och rötter hos många växter. Då inulin är hydrolyserbart till fruktos, klassificeras det som ett fruktosan.
Jonförflyttning genom energigenomsläppliga cellmembraner. Transporten kan vara aktiv, passiv eller understödd. Joner kan förflytta sig en åt gången (uniport) eller som grupper om två eller fler joner i samma (symport) eller motsatt (antiport) riktning.
Polyuria är ett medicinskt tillstånd där individen producerar och passerar urin i excessivt stora mängder, vanligen över 3 liter per dygn hos vuxna.
Pseudohypoaldosteronism (PHA) är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomstillstånd som kännetecknas av ett nedsatt svar på aldosteron, trots att aldosteronspelen är höga. Detta leder till en nedsatt förmåga att reabsorba natrium och sekretion av kalium i de distala tubulerna i njurarna, vilket kan leda till låg blodsalinitet (hyponatremi) och hög kaliumhalt (hyperkalemi) i blodet.
"Vattenförgiftning, även känt som diarrheal sjukdom orsakad av vattenburna patogener, är en sammanfattande beteckning på sjukdomstillstånd som orsakas av konsumtion av kontaminerat vatten med föroreningar som inkluderar bakterier, virus, parasiter eller kemiska ämnen, vilka kan leda till symptom som mag-tarmloppor, diarré, kräkningar och i värsta fall dödsfall."
"Genomspolning" refererar till metoder för att bestämma den exakta sekvensordningen av nukleotider (baspar) i ett individuals hela genome, det vill säga deras DNA-sekvens. Genomspolning ger en fullständig och detaljerad kartläggning av en persons genetiska makeup, inklusive alla gener och regulatoriska sekvenser. Detta kan användas för att studera ärftliga sjukdomar, släktrelationer, evolutionära relationer mellan arter och andra forskningssyften. Genomspolning av människor kallas även för "helgenomsekvenisering".
En separationsteknik som förenar kromatografiska och elektroforetiska principer. Metoden utvecklades för att separera neutrala ämnen, men den kan även tillämpas på laddade molekyler, som t ex små pept ider. Syn. MECC.
Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.
Sekretin är ett hormonellt peptidhormon som frisätts från särskilda celler (sekretinceller) i tunntarmen och stimulerar produktionen av tarmt fluor, särskilt bikarbonat, för att neutralisera magsyra som släpps ner från magsäcken.
I en enkel mening kan elektricitet definieras som en naturlig fenomen som orsakas av positiva och negativa laddningar. Denna laddning kan flyta genom olika material, till exempel metalliska ledare, och generera ett elektriskt fält som kan användas för att driva en rad olika maskiner och enheter, inklusive medicinska instrument och behandlingsmetoder. I medicinen används elektricitet ofta för att stimulera muskler eller nerver, påverka hjärtats rytm eller skapa bilder av kroppens inre strukturer med hjälp av tekniker som elektrokardiografi (ECG), elektromyografi (EMG) och röntgen avsljusning.
Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.
Njurens förmåga att i urinen utsöndra höga halter av lösningar från blodplasman.
Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).
Volymen av hoppackade röda blodkroppar i ett blodprov. Den mäts i en graderad centrifugtub eller i en automatisk blodcellsräknare, och är ett mått på erytrocytstatus vid sjukdom. Vid anemi, t ex, erhålls ett lågt värde, medan polycytemi ger ett högt värde.
Parenteral näring är en form av kosthalt som ges intravenöst, det vill säga direkt in i blodomloppet, istället för via magsystemet. Detta används ofta när någon inte kan äta eller dricka på det vanliga sättet, till exempel på grund av svårigheter att smälta eller absorbera näringsämnen i tarmen. Parenteral näring innehåller alla de nödvändiga näringsämnena som kroppen behöver för att fungera korrekt, såsom kolhydrater, fetter, proteiner, vitaminer och mineraler. Den administreras vanligen genom en intravenös kateter, som placeras i en ven i arm, ben eller bröstkorgen.
I en enkel medicinsk kontext kan potentiometri definieras som en metod för att mäta elektrisk potentialskillnad mellan två punkter i ett elektrokemiskt system. Potentiometri används ofta för att bestämma koncentrationen av joner i en lösning, till exempel när man vill mäta pH-värdet i en lösning med hjälp av en pH-elektrod. Metoden bygger på att man använder en nonpolariserbar elektrod som inte själv orsakar någon ström, utan endast registrerar potentialskillnaden mellan de två punkterna.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
En pyrazinförening som hämmar natriumreabsorbtion genom natriumkanalerna i njurepitelceller. Detta ger upphov till en negativ spänning i cellernas luminalmembran och reducerar utsöndringen av kalium- och vätejoner. Amilorid används tillsammans med diuretika för att minska kaliumförlusten.
3-butylamino-4-fenoxi-5-sulfamylbensoesyra. Det är ett urindrivande sulfamylpreparat.
Kemiskt system som motverkar ändringar i koncentrationen av ett annat kemiskt ämne. Så tjänar t ex protongivar- och protonmottagarsystem som buffertar som hindrar väsentliga ändringar i vätejonkoncent rationen (pH).
Fotometri är ett mått på mängden synlig ljus som utsänds eller reflekteras från en yta, vanligtvis uttryckt i enheten kandela (cd) eller lux (lx). Det specificerar ljuskvaliteten och intensiteten av det synliga ljuset, inklusive färg, riktning och distribution. Fotometri används ofta inom områden som belysningsdesign, optisk kommunikation och spektrofotometri.
Polyethylene glycols (PEG) are a group of synthetic, water-soluble polymers with a wide range of molecular weights and applications. They are commonly used as excipients in pharmaceutical, cosmetic, and food industries due to their ability to improve the solubility, bioavailability, and stability of drugs, as well as to reduce irritation and immune response. In medicine, PEGs are also used in bowel cleansing preparations, as a component of laxatives, and as a vehicle for drug delivery, such as in PEGylated proteins and nanoparticles.
Förstoring och nybildning av juxtaglomerulära celler, vilket ger hypokalemisk alkalos (förhöjd pH-värde i blodet med minskad kaliummängd) samt hyperaldosteronism (ökad utsöndring av binjurebarkhormone t aldosteron) karakteriserad av normalt blodtryck och höjd plasmareninnivå. Sjukdomen drabbar ofta barn och är troligen ärftlig och kan vara förenad med andra missbildningar; kallas också juxtaglomeru lärcellshyperplasi.
Therapeutic irrigation, also known as lavage, is a medical procedure that involves the introduction of fluids into a body cavity or natural passageway for therapeutic purposes. This technique is often used to flush out debris, bacteria, or other unwanted substances from a specific area in the body. The fluid used for irrigation can be sterile saline solution, normal saline, or other types of solutions depending on the purpose of the procedure.
Utrymmet mellan celler, fyllt av vätska och amorfa och fibrösa ämnen.
Natriuretiska peptider är hormoner som sekreteras av hjärtat i respons på ökat intravaskulär volym och tryck, med syfte att underlätta diures och kvasidures (natriures), samt relaxera vaskulär muskulatur, vilket leder till minskad preload och efterload på hjärtat. De två huvudsakliga typerna av natriuretiska peptider är atriellt natriuretiskt peptid (ANP) och B-type natriuretisk peptid (BNP).
Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.
Sjukligt tillstånd orsakat av syraöverskott i blod och kroppsvävnader. Typiskt är en ökad koncentration av vätejoner (sänkt pH).
Lägre halter av kalcium i blodet än normalt. Symtombilden innehåller hyperaktiva senreflexer, Chvosteks tecken, muskel- och bukkramper och karpopedalspasm.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
Påvisande och kvantitativ mätning av grundämnen utifrån det faktum att den röntgenstrålning som avges av ett grundämne som aktiveras av en elektronstråle har en för ämnet karakteristisk våglängd och mängdintensitet. Tekniken kan utnyttjas i elektronmikrosond, mikroanalyselektronmikroskop, eller elektronmikroskop eller svepelektronmikroskop utrustade med röntgenspektrometer.
Stabila kaliumatomer med samma atomnummer som grundämnet kalium, men med annan atomvikt. K-41 är en stabil kaliumisotop.
I en enda mening kan 'Salter' definieras som en typ av benfrakturoperation, där ett speciellt kirurgiskt instrument (Salter-clamp eller Salter-skär) används för att korrigera en oregelbundenhet i ett barns växande skelett. Denna metod utformades av den amerikanske ortopedisten Dr. Robert B. Salter och är särskilt användbar när det gäller att rätta felställda ledbrosk (epifyser) hos barn och ungdomar, medan deras skelett fortfarande växer.
Spironolakton är ett diuretiskt läkemedel, som tillhör gruppen aldosteronantagonister. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck och vattenansamling i kroppen (ödem) hos patienter med hjärtsvikt, levercirros och andra sjukdomar som orsakar ökad aldosteronnivå i kroppen. Spironolakton fungerar genom att blockera effekterna av hormonet aldosteron i njurarna, vilket hjälper till att minska vatten- och salthalten i kroppen och sänka blodtrycket.
Triamterene är ett diuretikum (vattenavlägsningsmedel) som reducerar ödem (vätskeansamlingar) och blodtryck genom att öka urinproduktionen i njurarna.
A transistor is a fundamental component in electronic circuits that can amplify or switch electronic signals and electrical power. It consists of semiconductor material, usually made of silicon or germanium, with three layers of doped regions that form two pn junctions. By applying a small input voltage or current to the base-emitter or gate-source terminals, a transistor can control a larger output voltage or current at the collector-drain or drain-source terminals. This ability to amplify or switch signals makes transistors essential in various electronic devices, such as radio receivers, computers, and smartphones.
"Urinering" refererer til procesen hvor individet udskiller urin fra kroppen, typisk via hiningen og blærens udtømning.
En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.
Lösning eller kemisk förening som tillförs via ändtarmen för sköljning av tjocktarmen eller för diagnostiska ändamål.
Onormalt låga halter av fosfater i blodet. Kliniska symtom är hemolys, orkeslöshet, svaghet och kramper. Tillståndet kan förekomma i samband med hyperparatyreos, rakit, osteomalaci och olika njurkanalsmissbildningar.
Intagning eller uppsugning av gasformiga eller flytande ämnen, ljus eller värme. Metabolisk absorption av näringsämnen, kemikalier och läkemedel i mikroorganismer, vävnader och organ.
Elektroder som används för att mäta koncentrationen av specifika joner i celler, vävnader eller lösningar.
ANF. Ett hormon med kraftig verkan på njurarnas natriumutsöndring och kraftig kärlvidgande verkan som utsöndras av hjärtats förmak. Det består av en blandning av lågviktspeptider av varierande storlek från en gemensam prekursor och med en gemensam sekvens på ca 20 aminosyror.
'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna inne i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också urinledare eller ureter. Det finns två typer av njurkanaler: det tunna nästan hårliknande rörsystemet inne i njuren som kallas tubuli, och de muskulösa, mer tjockväggiga rör som transporterar urinen från njuren till urinblåsan. Det sistnämnda kan delas upp i två delar: det inre njurkanalen (ureteren) och det yttre njurkanalen (uretra).