Anordningar för energialstring.

Anläggningar som omvandlar någon form av energi till elektricitet, som t ex vattenkraftverk, ånggeneratorer, dieselelektriska maskiner, kärnkraftverk eller vindkraftverk.

Ett system av ledningar för spridning av elektricitet. Syn. elektriskt ledningsnät.

I en enkel mening kan elektricitet definieras som en naturlig fenomen som orsakas av positiva och negativa laddningar. Denna laddning kan flyta genom olika material, till exempel metalliska ledare, och generera ett elektriskt fält som kan användas för att driva en rad olika maskiner och enheter, inklusive medicinska instrument och behandlingsmetoder. I medicinen används elektricitet ofta för att stimulera muskler eller nerver, påverka hjärtats rytm eller skapa bilder av kroppens inre strukturer med hjälp av tekniker som elektrokardiografi (ECG), elektromyografi (EMG) och röntgen avsljusning.

Kraftfält som uppstår till följd av samverkan mellan elektriska och magnetiska krafter.

Elektroniska apparater som ökar styrkan hos en inkommande signal, eller en apparat som ökar förstoringen i ett mikroskop.

Material vars elektriska ledningsförmåga ligger mellan ledares och isolatorers. (Nationalencyklopedin)

Medicinsk definition: "Utrustningsdesign" refererar till den processen att skapa, utveckla och formge medicinska produkter och hjälpmedel med fokus på användbarhet, säkerhet, effektivitet och estetik. Det inkluderar ergonomi, materialval, funktionell design och interaktionsdesign för att möta användares behov och förbättra patienternas vårdutfall.

Undersökning av pålitlighet och driftsäkerhet hos en utrustning.

I medicinsk kontext, refererar "omvandlare" till ett enzym som hjälper till att omvandla en substans till en annan i kroppen.

Ett organ bestående av omvandlade muskelfibrer som bildar skivformade, flerkärniga plattor ordnade som seriekopplade batterier och inbäddade i en geléliknande massa hos ca 250 olika arter av elektriska fiskar. En stor torpedrocka kan ha uppemot en halv miljon plattor. Sådana omvandlade muskelfibrer kan förekomma i olika kroppsdelar, som t ex kropp och svans hos elektrisk ål, hyobrankialapparaten hos stingrocka och de utstickande ögonmusklerna hos stjärnkikare (Uranoscopidae). Kraftiga elorgan avger korta stötar flera gånger per sekund. Deras uppgift är att förlama byten eller skrämma rovdjur. En stor torpedrocka kan alstra stötar med en spänning på mer än 200 volt, nog för att paralysera en människa.

En ordning tropiska, elektriska fiskar som huvudsakligen lever i Sydamerika. De avger ständigt svaga, elektriska urladdningar, vilka används för att lokalisera byten och för kommunikation. En art av speciellt intresse för forskning är den elektriska ålen, Electrophorus electricus.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.

Skador orsakade av elektrisk ström. Hit räknas inte elektriska brännskador, men elolyckor och elektrisk chock.