En art gramnegativa, fakultativt anaeroba stavbakterier som finns i vatten, avlopp, jord, kött, sjukhusmiljöer, och som kommensaler i hudens och tarmarnas mikroflora hos människor och djur.

Ett släkte gramnegativa, gasproducerande stavbakterier som återfinns i människors och djurs avföring, i avlopp, jord, vatten och mejeriprodukter.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae.

En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.

En art gramnegativa, kapselförsedda, gasproducerande stavbakterier med stor utbredninng i naturen. Det finns både rörliga och orörliga stammar. Arten är närbesläktad med Klebsiella pneumoniae och förknippas ofta med sjukhusinfektioner.

Tarmens slutkammare, i vilken även finns mynningar från njurarna och könsorganen, hos fåglar, kräldjur, groddjur, kloakdjur och många fiskarter. Den finns också som en fylogenetiskt betingad embryostruktur hos däggdjur.

Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.

Cronobacter sakazakii är en art av gramnegativa, stavformade bakterier som förekommer naturligt i miljöer såsom jord, luft och vatten. Den kan också påträffas i torra livsmedel som kryddor, mjöl och näringsprodukter för spädbarn. Vissa stammar av Cronobacter sakazakii kan orsaka allvarliga infektioner, främst hos spädbarn och äldre vuxna med svaga immunförsvar. Särskilt riskfyllda är infektioner hos nyfödda och försmåttade spädbarn, där den kan leda till meningit, sepsis och nekrotiserande enterokolit (inflammation i tarmen som orsakar död celler i tarmväggen). Symptomen på en Cronobacter-infektion kan inkludera feber, illamående, kräkningar, diarré och irritabilitet. I

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Betalaktamer är en grupp av antibiotika som har förmågan att binde till och inaktivera penicillin-bindande protein (PBP) hos bakterier, vilket resulterar i att deras cellvägg inte kan bildas korrekt och ledar till celldöd. Exempel på betalaktamantibiotika inkluderar peniciller, cefalosporiner, karbapenemer och monobaktamer.

Ett enzym som katalyserar hydrolys av cefalosporiner. Det produceras av vissa gramnegativa bakterier. Syn. penicillinas, betalaktamas. EC 3.5.2.6.

Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.

En art gramnegativa och fakultativt anaeroba, stavformade bakterier hos människor och andra djur, inklusive däggdjur, fåglar och kräldjur. Bakterier av denna art har också påträffats i jord och vatten , samt som opportunistisk patogen i kliniska prov av urin, halssekret, sputum, blod och sårvätska.

Förmåga hos en organism att motstå verkan av cefalosporin.

Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som uppträder enskilt eller grupperar sig parvis eller i korta kedjor. Bakterierna förekommer vanligtvis i tarmarna och är opportunistiska patogener som kan ge upphov till bakteriemi, lunginflammation, urinvägsinfektion och flera andra infektionstyper hos människa.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Halvsyntetiskt, antibakteriellt bredspektrumderivat av cefaloridin. Det används isynnerhet vid Pseudomonas- och andra gramnegativa infektioner hos försvagade patienter.

Pythium är ett släkte av mjöldaggar (Oomycetes) som är kända för att orsaka rotsvampbrott hos en rad olika växter, inklusive grödor och prydnadsväxter. Dessa organismers hyfer kan bilda sporangier som sprids med vatten och infekterar nya värdar genom att penetrera rotvävnaden. När de etablerat sig i värden, börjar de bryta ner vävnaderna och suga näring från den, vilket kan leda till försämrad tillväxt eller död hos värden. Det finns över 150 arter av Pythium, varav många är skadedjur i jordbruk och trädgårdsodling.

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

Gramnegativa, orörliga, kapslade och gasproducerande stavbakterier som är utbredda i naturen och förknippade med urinvägs- och luftvägsinfektioner hos människor.

"Serratia" är ett släkte gramnegativa bakterier inom familjen Enterobacteriaceae, som kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer. De förekommer naturligt i vatten, jord och djur- och människors tarmflora. Serratia marcescens är den mest kliniskt betydelsefulla arten inom släktet och kan orsaka en rad olika infektioner som urinvägsinfektioner, lunginflammation, blodförgiftning och hud- och webbplatsinfektioner. Serratia är ofta resistent mot flera antibiotika, vilket kan göra behandlingen av infektioner svårare.

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Ett släkte gramnegativa, stavformade enterobakterier som kan använda citrat som enda kolkälla.

Ett halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin.

"Serratia marcescens" är en gramnegativ, aerob bakterie som normalt förekommer i naturen och kan påträffas i vatten, jord och luft, men den kan även orsaka infektioner hos människor, särskilt hos immunsupprimerade individer. Bakterien är känd för att producera ett rött-orange pigment kallat prodigiosin, som kan ses på kolonier av bakterien under idealiska tillväxtförhållanden. Infektioner orsakade av "Serratia marcescens" är sällsynta men kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens resistens mot många antibiotika.

Betalaktamresistens är ett fenomen där bakterier har utvecklat mekanismer som gör dem resistenta mot antibiotika som innehåller en betalaktamring, till exempel penicilliner och cefalosporiner. Detta sker vanligtvis genom produktion av enzymer som bryter ned dessa läkemedel, såsom beta-laktamas eller karbapenemas. Betalaktamresistens är ett allt mer förekommande problem inom medicinsk mikrobiologi och en betydande utmaning för behandling av infektioner orsakade av resistanta bakteriestammar.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier, vars medlemmar finns i det nedre tarmsystemet hos varmblodiga djur. Arterna är antingen icke-patogena eller opportunistiska patogener.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Halvsyntetiskt tienamycin med ett brett antibiotiskt verkningsspektrum mot gramnegativa och grampositiva aeroba och anaeroba bakterier, inkl. många multiresistenta stammar. Det är motståndskraftigt mot betalaktamaser. Kliniska studier har visat god effekt vid behandling av olika infektioner i kroppen. Effekten förstärks vid samtidig behandling med cilastatin, en njurdipeptidashämmare.

En grupp betalaktamantibiotika, i vilka svavelatomen i penicillinmolekylens tiazolidinring ersatts med en kolatom. Tienamyciner utgör en undergrupp med en svavelatom som första del av sidokedjan.

Nitroreduktasen är ett enzym som katalyserar reduktionen av nitrogruppen (-NO2) till aminogruppen (-NH2) i nitroföreningar.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Den genetiska massan hos bakterier.

Smitta som sprids inom en sjukvårdsinrättning. Syn. sjukhusinfektion; nosokomial infektion.

Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.

En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

En grupp derivat av naftyridinkarboxylsyra, kinolinkarboxylsyra eller nalidixinsyra.

Halvsyntetiskt bredspektrumcefalosporin med en tetrazolyldel som är resistent mot betalaktamas. Det har rekommenderats mot isynnerhet Pseudomonasinfektioner.

Ett halvsyntetiskt cefalosporinantibiotikum som kan ges intravenöst eller som stolpiller. Preparatet är resistent mot många betalaktamaser och verksamt mot ett stort antal aeroba och anaeroba gramposi tiva och gramnegativa mikroorganismer. Det har få bieffekter och har rapporterats vara säkert och effektivt för behandling av äldre patienter och patienter med hematologiska störningar.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Penicillansyra är ett antibiotiskt svampacid som produceras av många arter av Penicillium-svampar, inklusive den välkända Penicillium chrysogenum. Det var det första antibiotikumet att upptäckas och användas kliniskt, och har sedan dess räddat otaliga liv genom sin förmåga att inhibera tillväxten och döda många olika bakterier. Penicillansyran fungerar genom att störa bakteriens förmåga att bygga upp sin cellvägg, vilket leder till celldöd hos känsliga bakteriestammar.

Ett monocykliskt betalaktamantibiotikum som ursprungligen isolerades från Chromobacterium violaceum. Det är betalaktamasbeständigt och används vid gramnegativa infektioner, i synnerhet i hjärnhinnorna , urinblåsan och njurarna. Det kan ge upphov till superinfektion med grampositiva organismer.

En Serratia-infektion är en infektion orsakad av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som tillhör släktet Serratia, med Serratia marcescens som den vanligaste art som orsakar sjukdom hos människor. Infektioner kan drabba olika organsystem, exempelvis urinvägsinfektioner, lunginflammation och blodförgiftning (sepsis), och förekommer ofta hos immunosvaga individer eller som nosokomiala infektioner i sjukhusmiljö.

Monocykliska, bakteriellt producerade eller halvsyntetiska betalaktamantibiotika. De saknar dubbelringstrukturen hos traditionella betalaktamer och kan enkelt syntetiseras.

Cykliska amider som bildas ur aminokarboxylsyror genom förlust av vatten. Laktimer är enolformer av laktamer.

Betalaktamasresistent, halvsyntetiskt cefamycinantibiotikum.

Cucumis sativus (växthusgurka) är en art av kryp- eller klängväxter av familjen Cucurbitaceae (gurkväxter). De är ettåriga örtväxter med ganska grov och saftig, krypande stam och ludna eller håriga, tre- till femflikiga blad.

Tienamycin är ett antibiotiskt läkemedel som verkar genom att hämma bakteriens proteinsyntes, vilket stör dess tillväxt och reproduktion. Det används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, ofta vid behandling av komplicerad sepsis, meningit och lunginflammation. Tienamycin ges vanligen intravenöst på grund av dess dåliga oral absorption.

Proteus är ett släkte av gramnegativa, encapsulerade, aeroba stavformiga bakterier som normalt förekommer i miljöer som jord, vatten och däggdjursmatrislor. Proteus spp. är kända för sin förmåga att bilda ugnar (svullnader) på agarplattor och producera enzymet ureas, vilket gör dem användbara i mikrobiologiska identifieringsprotokoll. Proteus inkluderar ett antal patogena arter som kan orsaka infektioner hos djur och människor, särskilt urinvägsinfektioner och blodförgiftning.

Trinitrotoluen (TNT) är ett explosivt ämne som används inom militära och industriella sammanhang. Det är en kemisk förening med formeln C6H2(NO2)3CH3, vilket betyder att det består av en bensenring (C6H5-) med tre nitrogrupper (-NO2) och en metylgrupp (-CH3) som substituenter. TNT är känt för sin stabilitet under normala förhållanden, men när det utsätts för stark värme, chock eller friktion kan det explosivt desintegrera och frigöra en stor mängd energi.

Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.

Elektrofores, där en pH-gradient bestäms i ett gelsubstrat och proteiner vandrar tills de når den plats (fokus), vid vilken pH är lika med deras isoelektriska punkt.

En art gramnegativa bakterier som orsakar urinvägsinfektioner och sepsis.

En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.

I en enkel medicinsk definition är parabener konserveringsmedel som används i vissa läkemedel, kosmetiska produkter och livsmedel för att förhindra bakterie- och svampväxt. De är esterderivat av p-hydroxibensoesyrlig acid och fungerar genom att döda mikroorganismer eller hämma deras tillväxt. Parabener anses vara sära i små mängder, men kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer.

Sulfacetamid är ett sulfonamidmedel som används som topisk antimikrobiell behandling för ögoninfektioner och ögoninflammationer. Det fungerar genom att störa bakteriens förmåga att producera falska aminosyror, vilket är nödvändigt för deras tillväxt och överlevnad. Sulfacetamid finns vanligtvis som en 10-30% opak vätska eller kräm och kan orsaka lokalirritation eller allergiska reaktioner hos vissa individer.

En parasexuell mekanism hos bakterier, alger, svampar och flimmerhårförsedda protozoer för överföring av kromosommaterial vid sammansmältning av två celler. Hos bakterier är överföringen enkelriktad, hos protozoer är utbytet dubbelriktat. Hos alger och svampar utgör utbytet av genetiskt material en form av fortplantning, genom att han- och honceller förenas.

Ett land i Nordafrika, gränsande till Marocko och Libyen. Landets yta är 2 381 741 kvadratkilometer och befolkningen uppgår till ca 23 miljoner invånare. Huvudstaden är Alger.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

DNA-element som innehåller det genpaket och inskjutsplats för ett platsspecifikt rekombinationssystem som ger dem möjlighet att fånga upp rörliga genkassetter.

Infektioner orsakade av olika bakterier.

Ett halvsyntetiskt antibiotikum av cefalosporintyp med antimikrobiell verkan liknande den hos cefaloridin eller cefalotin, men med något sämre effekt. Det är verksamt mot såväl grampositiva som gramne gativa bakterier.

Ett cefalosporinantibiotikum som ges intravenöst eller intramuskulärt. Det är verksamt mot de flesta vanliga grampositiva och gramnegativa mikroorganismer, är en kraftfull hämmare av Enterobacteriacea e och är motståndskraftigt mot den hydrolytiska verkan av betalaktamaser. Preparatet har god effekt vid många infektioner och har hittills inte uppvisat några allvarliga bieffekter.

Metoder för bestämning av olika typer och stammar av bakterier. De mest använda typningssytemen är bakteriofagtypning och serotypning jämte bakteriocintypning och biotypning.

Ett förhållande där mikroorganismer inte kan samexistera, utan organismer av en typ bekämpar, dödar eller hämmar tillväxten hos, en annan. Motsatsen är symbios.

Piperacillin är ett bredspectrum-betalaktamantibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av susceptibla bakteriestammar, inklusive sådana som är resistenta mot andra betalaktamer. Det har aktivitet mot grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive Pseudomonas aeruginosa. Piperacillin administreras vanligtvis i kombination med en béta-laktamasinhibitor som till exempel tazobactam för att öka verksamheten mot betalaktamaserande bakterier och minska resistensen.

Ett antibiotiskt preparat av karboxifluorkinolintyp med verkan mot ett stort antal olika mikroorganismer. Medlet har använts med framgång och med god säkerhet för behandling av resistenta luftvägs-, h ud-, skelett-, led-, mag/tarm- och urogenitala infektioner.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande genom att inhibitera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en av de mest använda antibiotika sedan sin upptäckt på 1920-talet. Penicillin är verksamt mot grampositiva bakterier samt vissa gramnegativa bakterier och används för behandling av en rad infektioner, till exempel halsfluss, lunginflammation och hudinfektioner.

Bredspektrumantibiotikum av cefalosporintyp, verksamt mot såväl grampositiva som gramnegativa mikroorganismer. Det är förstahandspreparatet vid infektion i gallvägarna och ett säkert val vid perinatal a infektioner.

Penicillin är ett beta-laktamantibiotikum som verkar bakteriedödande eller bakteriestatisk genom att inhibera syntesen av bakteriens cellvägg. Det produceras naturligt av olika arter av svampen Penicillium och har varit en grundläggande behandling för en mängd olika bakterieinfektioner sedan det upptäcktes på 1920-talet. Penicilliner är aktiva mot grampositiva bakterier, men vissa preparat har även verkan mot gramnegativa bakterier. Deras användning kan vara begränsad av resistensutveckling hos bakterier.

Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.

6-((aminofenylacetyl)amino)-3,3-dimetyl-7-oxo-4-tia-1-azabicyklo(3.2.0)heptan-2-karboxylsyra. Ett halvsyntetiskt derivat av penicillin som oralt har antibiotisk bredspektrumverkan.

Ett antibiotikum av cefalosporintyp.

Bakteriologiska tekniker är metoder och procedurer som används för att isolera, identifiera, klassificera och studera bakterier i ett laboratoriemiljö. Detta inkluderar tekniker såsom kulturell metod, mikroskopi, biokemiska tester, genetisk analys och automatiserade identifikationssystem. Syftet med bakteriologiska tekniker är att förstå bakteriers egenskaper, beteende och roll i olika sammanhang, till exempel inom medicin, miljö och industri.