Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.

Skiktat, skvamöst (fjällande) epitel som täcker hornhinnans ytteryta. Det är slätt och innehåller många fria nervändar.

Sädesepitel, även känt som prostataepitel, är ett slags glandulärt epitel som linerar prostata-drüsorna hos män. Dess huvudsakliga funktion är att producera en del av sädesvätskan, inklusive prostataspecifika antigenet (PSA), som transporteras och skyddar spermierna under reproduktionsprocessen.

Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.

Näthinnan (conjunctiva) är ett slimhinna som täcker ögats främre yta och insidan av ögonlocken. Näthinnepigmentepitelet är den del av näthinnan som innehåller pigmentceller, vilka ger ögat dess naturliga färg. Variationer i mängden och typen av pigment i näthinnepigmentepitelet kan resultera i individuella variationer i ögonfärg.

Den del av nässlemhinnan som innehåller ändarna av de sensoriska nerverna för lukt, belägna i valvet i varje näshåla. Det gulbruna luktepitelet består av luktreceptornervceller, borstceller, stamceller och tillhörande luktkörtlar.

'Andningsorganens slemhinna' (respiratory epithelium) refererar till den typen av skiktande, flerkärniga epitelceller som tapetserar inre ytan av andningsorganen, inklusive näsa, näsöppningar, svalg, bronker och lungornas alveoler. Dess huvudsakliga funktion är att skydda andningssystemet från främmande partiklar, skada och infektion genom att producera och sekretiera slem (surfaktant), fagocytera främmande partiklar och transportera dem bort via cilierad epitel. Det är också involverat i gasutbyte i lungorna.

Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.

Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.

"Hornhinna, eller keratosis hornica, är en benign tumör som består av överväxt keratin (hornmaterial) på huden, oftast på händer och fötter. Den kan vara åkomma som man får från birth eller som utvecklas under livet."

De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).

En ringformad vävnad som sträcker sig från senhinnesporren till näthinnans ora serrata. Den består av en uveal del och en epiteldel. Ciliarmuskeln sitter i uvealdelen, och ögonlockshåren i epiteldelen . Syn. strålkroppen.

Teknik för identifiering av specifika nukleinsyrasekvenser i intakta kromosomer, eukaryota celler eller bakterieceller med hjälp av specifika nukleinsyramärkta sonder.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

Slemhinnan som täcker ögonlockens insida och den främre delen av ögonglobens senhinna (sklera).

"Slemhinnan (Mucosa) är den slim- och vätskebeläggda skikt som tapetserar de inre ytorna på kroppens hålrum och rör, exempelvis i mun, näsa, tarmar och könsorgan. Den består av epitelceller och underliggande bindväv och har en viktig funktion som skydd mot mekanisk skada, bakterier och andra främmande partiklar."

"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."

Ett tillstånd där en ursprungscelltyp ersätts av en annan, liknande celltyp.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.

Utvecklingen av anatomiska strukturer i formandet av en- eller flercelliga organismer. Morfogenesen leder till formförändringar av en del av, delar av eller hela organismen.

Organ culture methods refer to techniques where intact organs or pieces of organs are cultured and maintained in a lab setting, allowing for the study of their physiology, metabolism, and response to various stimuli while preserving the complex tissue structure and cell-cell interactions found in the native organ.

I en enda mening kan 'slemhinna' definieras som: "En slags slembildande, tät, skiktformad epitel som löper över ytor i kroppen och hjälper till att skydda dem från skada, infektion och uttorkning." Slemhinnan producerar slem, en vätska som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser, vilket hjälper till att hålla ytan fuktig och glatt. Den finns i olika delar av kroppen, såsom näsa, mun, svalg, lungor, tarmar och könsorgan.

Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.

Ytorna i munhålan, inkluderande tandköttets slemhinna, gommen, läpparna, kinderna, munbotten och andra delar. Slemhinnan består för det mesta av icke-keratiniserat, skiktat och skvamöst epitel som täcker muskelvävnad, ben eller körtlar, men som på vissa ställen kan uppvisa varierande grad av keratinisering.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under en organisms utvecklingsstadier.

Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.

En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.

Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.

Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.

Mjölkkörtlar hos andra däggdjur än människan.

Histochemistry and cytochemistry are related fields of study in pathology that deal with the identification and localization of specific chemical components (such as enzymes, proteins, and carbohydrates) within cells (cytochemistry) and tissues (histochemistry). Histocytochemistry can be defined as the application of histochemical techniques to the study of cellular components. These techniques often involve the use of stains or dyes that react with specific molecules, allowing for their visualization under a microscope. This information can be useful in understanding the function and behavior of different cells and tissues in health and disease.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

I medicinsk kontext, refererar "tunga" till ett parastitärt insekt av arten *Pediculus humanus capitis*, som orsakar hudsjukdomen pedikulosis kapitis, mer känd som huvudlöss. Tungor är små, platta, utplattade insekter som lever och lägger ägg (nitar) i människors hårstrån, vanligtvis nära skallen. De suger blod från varmhudaden och orsakar ofta klåda och irritation. Tungor sprider sig genom direkt kontakt med infekterade personer eller delad användning av saker som hattar, hårborstar och sängkläder.

Eye proteins, also known as ocular proteins, refer to the various types of proteins that are present in the eye and play crucial roles in maintaining its function and health. These proteins can be found in different parts of the eye, including the cornea, iris, lens, retina, and optic nerve. They perform a range of functions, such as providing structural support, enabling vision by absorbing or filtering light, participating in signal transduction pathways, and protecting the eye from damage caused by external factors like ultraviolet (UV) radiation and oxidative stress. Examples of eye proteins include crystallins in the lens, opsins in the retina, and collagens in the cornea.

"Epithelfästet" är en term inom anatomi och histologi som refererar till den vävnad som täcker ytor av kroppen, inklusive huden och de slemhinnor som löper längs med luftvägar, matstrupe, urinvägar och reproduktiva organ. Epitelcellerna är specialiserade för att fungera som en barriär mellan det inre miljön och den yttre miljön, skyddar mot infektioner, håller kroppsvätskor inne och reglerar utbyte av substanser mellan kroppen och omgivningen.

Det ihåliga, tjockväggiga, muskulösa organet i kvinnans bäcken. Det består av fundus uteri (livmoderbotten), där äggimplantationen och fosterutvecklingen äger rum. Nedanför livmoderförträngningen vid änden av fundus finns livmoderhalsen, som mynnar ut i slidan. Utanför förträngningarna vid övre änden av fundus finns äggledarna.

Det mellersta germinallagret i ett embryo. Det härrör från tre pariga mesenkymaggregat längs neuralröret.

Immunologiska analysmetoder baserade på bruk av: 1) enzym-antikroppkonjugat; 2) enzym-antigenkonjugat; 3) antienzymantikroppar med efterföljande homologt enzym; 4) enzym-antienzymkomplex. Dessa används i histologiskt arbete för att synliggöra eller märka vävnadsprov.

En ringformad övergångszon, ca 1 mm bred, mellan hornhinnan och ögonglobens bind- och senhinna. Den är rik på blodkärl och deltar i hornhinnans ämnesomsättning. Kanten är oftalmologiskt betydelsefull genom att framträda på ögonglobens yta som en liten fåra, som utgör skiljelinjen mellan den klara hornhinnan och senhinnan.

En immunfluorescensteknik som används allmänt för påvisande av serumantikroppar och immunkomplex i kroppsvävnad och mikroorganismer i prov från patienter med infektionssjukdomar. Tekniken innebär framställning av antigen-antikroppskomplex, som märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar.

Cancerförstadier, eller precancerösa tillstånd, är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas, men som ännu inte har utvecklat alla karaktäristika för cancer, såsom invasiv växt eller spridning till andra delar av kroppen.

Den fenotyp som en gen eller gener uttrycker genom de processer som kallas gentranskription och gentranslation.

Två högt specialiserade tuber av muskelvävnad som sträcker sig mellan livmodern och var sin äggstock. De fångar upp äggcellerna, och är den plats där könscellerna mognar och äggen befruktas.

Fina, rörliga utskott i grupper eller täcken på ytan av ciliater (Ciliophora) eller på den fria ytan hos celler som bygger upp flimmerhårepitel. Varje hår växer ut från ett korn i cytoplasmans övre sk ikt. Ciliernas (flimmerhårens) rörelser bidrar till att förflytta flimmerdjuren genom den vätska de lever i. Flimmerhåren på på en epitelyta har till uppgift att forsla undan slem eller vätska.

En genomskinlig, bikonvex struktur i ögat, innesluten i en kapsel och belägen bakom iris och framför glaskroppen. Längs kanten är den något överlappad av ciliarutskotten. Ciliarkroppens (strålkroppens) anpassning är avgörande för ögats avståndsinställning.

'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.

I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.

Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.

Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.

Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.

Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.

Den tunna, kärlrika hinnan som täcker större delen av ögonbotten mellan näthinnan och senhinnan. Syn. koroidea.

Mukoproteiner med hög molekylvikt som bildar en skyddande hinna på epitelcellers yta, där de bildar en barriär mot partiklar och mikroorganismer. Membranbundna muciner kan spela ytterligare roller i interaktioner mellan proteiner på cellytan.

"Tight junctions are specialized intercellular adhesive structures found in epithelial and endothelial cell sheets, forming a continuous barrier to the paracellular space and regulating the flow of ions, solutes, and macromolecules between compartments."

Den slemhinna som täcker livmoderhålans insida och reagerar på hormonverkan under menstruationscykeln och graviditet. Slemhinnan genomgår cykliska förändringar som är typiska för menstruation. Efter befruktning utgör den stöd åt det växande embryot.

Felbelägen magslemhinna i nedersta delen av matstrupen med ökad risk för utveckling av sår (Barrets ulkus), som leder till förträngning (Matstrupsförträngning).

'Andningssystemet' refererar till de anatomiska strukturerna och fysiologiska processerna som gör det möjligt för oss att andas, inhalera syre och exhalera koldioxid. Detta inkluderar näsa, svalg, luftrör, lungor och de muskler som används under andningen. Andningssystemet är involverat i gasutbyte, syre- och näringsabsorption, samt tal- och luftvägsförsvar mekanismer.

Sjukdomar i ögats hornhinna.

Mucinutsöndrande celler i cylinderepitelskiktet.

Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.

I medicinsk kontext refererar "eye" till det organ som uppfattar ljus, skuggor och bilder och ger oss synen. Ögat är ett komplext sensoriskt system som består av flera strukturer, inklusive cornea, iris, pupill, lins, glaskropp, näthinna och optisk nerv. Alla dessa strukturer arbetar tillsammans för att uppfatta och tolka det ljus som faller på näthinnan och skapa synsinnet. Ögat är ett av de viktigaste sinnena som ger oss möjlighet att interagera med vår omgivning och uppleva världen runt oss.

En cells förökning genom delning.

Den anatomiska struktur som bildar taket i munhålan. Den består av den främre, hårda gommen och den bakre, mjuka gommen.

Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.

Alla de händelser som tillsammans leder till ökat antal celler. Häri ingår fler processer än celldelning, som utgör en del av cellcykeln.

Direktkontakt mellan en cell och en granncell. I de flesta fall är denna kontaktpunkt för liten för att ses i ljusmikroskop, men de kan synliggöras med hjälp av konventionell eller kryoelektronmikroskopi, som visar att den aktiva cellmembranen, den underliggande cytoplasman och det gemensamma extracellulära utrymmet är högt specialiserade.

Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

Sertoli celler, även kända som sustentacytceller, är stödceller i en mannens testiklar med flera viktiga funktioner. De hjälper till att underhålla och skydda de könsceller som producerar spermier (spermatozoider) och är också involverade i produktionen av hormonet testosteron. Sertolicellerna bildar en form av sköld runt varje könscell, ger näring och hjälper till att transportera bort avfall från dem. Dessutom bidrar de till att reglera spermiernas utveckling genom att producera proteiner som påverkar deras tillväxt och differentiering.

Små, polyedriska utbuktningar längs alveolarsäckarnas, alveolarkanalernas och de yttersta luftrörsförgreningarnas ytor, genom vars väggar det sker ett gasutbyte mellan alveolarluft och blodet i lungkapillärerna.

Stamceller, eller "stamm cells" på engelska, är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av specialiserade celler i kroppen. De kan renas ut från vissa typer av vävnader, såsom benmärg, moderkaka eller fostersäck, och kan användas inom regenerativ medicin för att ersätta skadade eller sjuka celler eller vävnader. Stamceller delas in i flera olika kategorier beroende på deras potential att differensiera till olika typer av celler, och deras potential kan variera mellan olika individer och beroende på hur de hanterats under laboratorieförhållanden.

Utbredd, acellulär stödvävnad i form av hinnor mellan epitel och underliggande vävnad och runt glatt muskulatur. Membranet innehåller makromolekylära beståndsdelar såsom kollagen, laminin och sulfater ade proteoglykaner, och har betydelse för elektrolytpassagen.

Proteiner i biologiska membran, som t ex cellmembran och intracellulära membran. De utgörs av två typer, yttre (perifera) och inre, integrerade, proteiner. De omfattar de flesta membranbundna enzymer, antigena proteiner, transportproteiner, och receptorer för läkemedel, hormoner och lektiner.

Orientering av intracellulära strukturer i förhållande till plasmamembranets apikala (polära) och laterala (sido-)områden. I polariserade celler måste proteiner ledas från Golgiapparaten till rätt dom än, eftersom täta kontaktytor hindrar proteiner från att vandra mellan de två områdena.

Den höljeförsedda, trådliknande strukturen som sitter på testikelns baksida. Den består av ett huvud (caput), kropp (corpus) och svansparti (caudus). Ett nät av kanaler från testikeln förenas till den egentliga bitestikelkanalen, som ombesörjer transport, lagring och mognande av sädesceller.

De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten under transkriptions- eller translationsstadierna. Hit hör även genaktivering och geninduktion.

En testikel är ett parligt, ovalformigt reproduktivt organ hos manliga djur och människor, som producerar spermier och producirar och sekreterar de manliga könshormonet testosteron.

Bruchs membrane är en tunn, skiktig struktur i ögat som skiljer det yttre och inre blodkärlet (coroiden) från näthinnan (retina). Det består av flera delar, inklusive en inner medial membran, ett collagen-rika mittskikt och en yttre basal laminat. Bruchs membrane hjälper till att ge stöd och integritet till ögats bakre delar och är vanligtvis inte synlig utan speciella tekniker som optisk koherens tomografi (OCT).

I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.

Spermiebildung, eller spermatogenes, är den process där mänskliga spermier produceras i de tunna rör som löper genom mannens testiklar, kallade seminervävnader. Denna komplexa process involverar celldelning och differentiering av specifika celltyper under en period av omkring 74 dagar, vilket resulterar i produktionen av fullt utvecklade spermier som är kapabla att befruкта äggceller.

Ett naturligt förekommande fettpigment med histokemiska egenskaper likande dem hos ceroid. Det ansamlas i olika normala vävnader och ökar i mängd med åldern.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

"Vävnadsnybildning, eller fibros, är en patologisk process där normalt fungerande vävnad ersätts av keloid-liknande bindväv, vilket kan leda till stelhet, skada och organs dysfunktion."

Ett trassligt nätverk av blodkärl i tredje, fjärde och de laterala hjärnventriklarna. Det reglerar tilldels produktion och sammansättning av cerebrospinalvätskan.

En ljusmikroskopteknik där endast en punkt belyses och undersöks åt gången. En bild byggs upp genom att objektet skannas punkt för punkt. Ljuskällan kan vara av konventionell typ, eller laser eller UV-ljus.

"Tandbildning, även kallad odontogen bildning, är en process där tandkvalster, som är specialiserade celler av ektodermiskt ursprung, differenieras och utvecklas till tänder genom embryologisk utveckling."

Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.

Ytterst tunna, luddliknande utskott från cellmembran som avsevärt utökar ytarean hos cellen.

Nervceller i luktepitelet med proteiner (luktreceptorer) som binder, och därmed påvisar, luktämnen. Dessa nervceller skickar ut sina dendriter till epitelets yta, med luktreceptorerna belägna ytterst på de orörliga flimmerhåren. Deras myelinfria utskott bildar synapser i luktloben i hjärnan.

Slemhinnornas sega sekret. Det innehåller mucin, vita blodkroppar, vatten, oorganiska salter och förbrukade celler.

Sädeskanaler, även kända som vas deferens eller ductus deferens, är en par av tuber som transporterar spermier från varje testikel till urinblåsan, där de blandas med den vätska som produceras i prostata och seminala vesiklarna för att bilda sperma. Denna vätska transporteras sedan genom en tunnel, urethran, och ut ur kroppen under ejakulationen.

En grupp av organ som sträcker sig från munnen till ändtarmen och vars uppgift är att bryta ned föda, ta upp näringsämnen och eliminera avfallsprodukter. Hos människor omfattar matsmältningssystemet mag-tarmkanalen och tillhörande körtlar (lever, gallvägar, bukspottkörtel).

Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.

Hornhinnans stödjevävnad. Det varvade bindväv som utgör det tjockaste skiktet av hornhinnan mellan Bowman- och Descemetmembranen.

Tillståndet som följer på föreningen av en äggcell och en sädescell, då ett embryo eller foster växer i kroppen.

I en enda mening: 'Gälar' är ett medicinskt terminologi som refererar till de två strukturerna i halsen hos ryggradsdjur, inklusive människor, som spelar en central roll i andningsprocessen genom att tillåta syre- och kolmonoxidutbyte. De två gälarna hos människor kallas lungornas blodkärlsystem, där syrerik blod från kroppen cirkulerar för att fyllas på med syre och avge kolmonoxid innan det återförs tillbaka till hjärtat och cirkulerar i resten av kroppen.

En fibroblasttillväxtfaktor som verkar som mitogen för keratinocyter. Den aktiverar fibroblasttillväxtfaktorreceptor 2B och medverkar i utvecklingen av lungor och lemmar.

En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.

Bestämning av antalet celler av en viss sort, vanligen mätt per enhetsvolym av ett prov.

'Slida' refererar till slemhinnan, en tunn, fuktig skiljeväv som löper längs med inre ytor av kroppen, såsom näsa, mun, tarmar och könsorgan. Den producerar slem som hjälper till att skydda, renhålla och fuktighålla kroppens ytor.

Embryo implantation är ett tidigt stadium i graviditeten då den befruktade äggcellen, nu embryot, fastnar och växer fast i livmoderslinningens (endometriums) inre skikt. Detta inträffar vanligtvis 6-10 dagar efter att ägget befruktats och fästningsprocessen kräver en korrekt synchronisering av embryots utveckling och livmoderns förändringar under menstruationscykeln. Implantationen markerar början på en lyckad graviditet och kan leda till fostertillväxt och födsel.

In medicine, 'tissue distribution' refers to the way a drug or other substance is distributed throughout the body's various tissues and organs after it has been administered. This distribution can be influenced by several factors, including the chemical properties of the substance, blood flow to different tissues, and the presence of transporters or binding sites in the tissue. Understanding tissue distribution is important for predicting a drug's efficacy and safety profile, as well as for identifying potential targets for therapy.

Proteiner som kodas av homeoboxgener och som uppvisar strukturella likheter med vissa prokaryota och eukaryota DNA-bindande proteiner. Homeodomänproteiner medverkar i regleringen av genuttryck i samband med morfogenes och utveckling.

"Prostatan är en körtel som enbart förekommer hos mannen och som utsöndrar en del av spermiernas närings- och skyddande fluid i samband med ejakulationen."

Cellers förflyttning från en plats till en annan.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.

Transkriptionsfaktorer är proteiner som binder till DNA-regulatoriska sekvenser och kontrollerar transkriptionen av gener, vilket påverkar syntesen av specifika proteinmolekyler i cellen.

Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.

Peyer's plack är samlingar av lymfoida vävnader belägna i terminalen del av ileum, ett segment av tunntarmen. De utgör en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektion genom att övervaka och reagera på främmande ämnen som passerar genom tarmen.

En medicinsk definition av "kycklingembryo" är ett befruktat hönsägg som har börjat utvecklas, vanligtvis efter 5-6 dagar, då den primitiva hjärtaktiviteten kan ses. Detta stadium kallas också för gastrula-stadiet. Kycklingembryot fortsätter att utvecklas och blir allt mer differentierat över tiden, med bildning av olika organ och system.

En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.

Mikroskopering av prov färgade med fluorescent färgämne (vanligen fluoresceinisotiocyanat) eller av naturligt fluorescerande material, vilka avger ljus vid belysning med UV- eller blått ljus. Vid immunfluorescensmikroskopi utnyttjas antikroppar märkta med fluorescent färg.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

Teoretiska modeller som efterliknar förlopp hos biologiska processer eller sjukdomar. För sjukdomsmodeller hos levande djur

Den första typen av elektronmikroskopi, där elektroner eller deras reaktionsprodukter registreras och ger upphov till en bild efter passage genom ett preparat. Tekniken förkortas ofta TEM.

Humana tarmadenokarcinomceller med förmåga att uttrycka differentieringsegenskaper typiska för mogna tarmceller, så som enterocyter och slemhinneceller. Dessa celler är värdefulla redskap för in vitro-studier rörande funktion och differentiering hos tarmceller.

Nedbrytningsförändringar i näthinnans gula fläck.

Ett gelébildande mucin som framförallt finns på tarmepitelets yta och i andningsvägarna. Ursprungligen identifierades mucin 5AC som två skilda proteiner, men en enda gen kodar för proteinet, vilket kan ge upphov till varianterna mucin 5A och mucin 5C.

"BALB/c mus är en inavlad musstamma som används vid försök inom biomedicinsk forskning, känd för sin homogeniska genetiska bakgrund och svarsreaktion på olika typer av stimuli."

Det tunna, sega extraembyonala membran som hos kräldjur, fåglar och däggdjur omger fosterhinnan och innehåller foster och fostervatten. Hos däggdjur utvecklas det ur trofoblasten.

"En 'djur, nyfödd' definieras som en individ inom djurriket som nyligen har fötts eller kläckts och fortfarande befinner sig i den tidiga utvecklingsfasen av sitt liv."

'Olfactory Marker Protein' (OMP) är ett protein som primärt uttrycks i olfaktiva neuron i näsa hos däggdjur, inklusive människor. Det används som en markör för att identifiera och studera dessa neuron, som är involverade i förmågan att känna lukt. OMP spelar också en viktig roll i underhållet och funktionen av olfaktiva cilier, hårliknande utskott på olfaktiva neuron som direkt detekterar luktmolekyler.

Zonula Occludens-1 (ZO-1) protein is a crucial component of tight junctions, which are specialized intercellular junctions in epithelial and endothelial cell sheets that serve as a barrier to the paracellular movement of molecules between cells. Tight junctions play a vital role in maintaining tissue homeostasis by regulating the flow of ions, solutes, and cells between different compartments.

"Vomero-nasalis" är ett anatomiskt terminus som refererar till något relaterat till både vomeren (en del av ethmoidbenet i skallbasen) och nasalkaviteten (näsan eller näshålan). Det kan exempelvis hänvisa till vomeronasalsorganet, även känt som Jacobson's organ, som är en del av det olfaktoriska systemet hos djur, inklusive människor. Vomeronasalsorganet hjälper till att uppfatta feromoner och andra kemiska signaler från omgivningen.

Färdigdifferentierade celler som utgör större delen av tarmepitelets yttre yta. Till skillnad från bägarceller producerar de inte muciner, och heller inte kryptdiner (a-defensiner), så som panethceller gör.

En på silbenet belägen äggformad struktur där luktnerven slutar. Luktloben innehåller olika typer av nervceller, inklusive mitralcellerrna, på vars dendriter luktnervens synapser bildar luktnystan. Till luktloben hör även den accessoriska luktloben, som tar emot intrycken från vomero-nasale genom vomero-nasalisnerven.

De främsta delen av ögats druvhinna (uvea), vilken skiljer den främre ögonkammaren från den bakre. Den består av två skikt: stromat (bindvävsskikt) och färgepitelet. Färgen på regnbågshinnan beror på mängden melanin i bindvävsskiktet vid reflektion från det färgade epitelskiktet

Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.

"Urinblåsa" refererar till den abnorma samlandet och ackumuleringen av urin i blåsan som orsakas av någon form av obstruktion eller sängvilsanslutning i urinvägarna, vilket förhindrar normal urinavskiljning.

En grupp funktionellt likaratade glykoproteiner som ansvarar för den kalciumberoende cell-till-cell-vidhäftningen. De delas in i underklasserna E-, P- och N-kadheriner, med distinkt immunologisk speci ficitet och fördelning i vävnaderna. De åstadkommer celladhesion via en homofil mekanism. Dessa föreningar har betydelse för uppbyggnaden av vävnader och hela kroppen.

La livmoderhals, även kallad cervix uteri, är den nedre, smalare delen av livmodern som förbinder den med vaginala kanalen. Den har två funktioner: dels att leda spermier upp till äggstockarna under befruktning och dels att agera som en slags "sluss" under graviditeten för att hålla fostret kvar inne i livmodern. Livmoderhalsens öppning, cervixkanalen, är vid under ovulationen (ägglossningen) och vid menstruationen, medan den stängs till under resten av graviditetstiden för att skydda fostret.

'Necturus maculosus', vanligen kallad muddelkrypare, är ett stjärtgroddjur som tillhör familjen mole salamandrar (Proteidae). Den är en akvatisk art som främst lever i stillastående eller långsamt rinnande sötvatten i östra Nordamerika.

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

Den del av tunntarmen som sträcker sig mellan tolvfingertarmen och ileum. Jejunum utgör ungefär 2/5 av tunntarmens längd bakom tolvfingertarmen.

Skador på ögonen förorsakade av hetta, kemikalier eller ultraviolett strålning.

I medicinsk kontext, betyder "kind" normalt sett en persons genetisk bakgrunn eller arv, inkludert deres gener og kromosomer. Det kan også referere til en specifik sykdom som er assosiiert med bestemte gener eller genetiske faktorer.

Näsmusslor, även kända som nasale turbiner eller konchae, är tre par subtilt veckade benvävnadskanaler i sidoväggarna på näshålan, som värmer, fuktar och filtrerar luften vi andas in för att skydda lungorna.

Celler som bildar en stödstruktur åt Cortis organ. Specifika celler är Claudius-, Deiters- och Hensenceller.

Genetiskt identiska individer framavlade genom syskonparning i tjugo eller fler generationer, eller genom parning mellan föräldrar och avkomma med vissa restriktioner. Alla djur inom en inavlad stam kan spåras tillbaka till en gemensam anfader till den tjugonde generationen.

Cis-trans-isomeri är en form av stereoisomeri som kan förekomma inom oorganisk och organisk kemi, där två isomerer skiljer sig från varandra genom att dubbelbindningar i molekylen hindrar rotation. Cis- och trans-betecknar läget hos substituentgrupper på varsin sida av en dubbelbindning i en organisk molekyl. I cis-isomerer befinner sig grupperna på samma side, medan de i trans-isomerer befinner sig på motsatta sidor. Denna typ av isomeri är viktig inom områden som polymerer, färgämnen och läkemedel, då cis- och trans-isomerer kan ha olika egenskaper och funktioner.

The ovary is a female reproductive organ that produces and releases eggs (oocytes) for fertilization, as well as producing hormones such as estrogen and progesterone that regulate the menstrual cycle and support pregnancy. (1)

'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.

En lagringsblåsa för gallvätska. Gallblåsan levererar gallsyror i hög koncentration och på ett kontrollerat sätt via gallblåsegången till tolvfingertarmen, för nedbrytning av lipider i födan.

Ett karcinom härrörande från körtelvävnad eller vars celler bildar tydliga körtelliknande strukturer. Adenokarcinom kan klassificeras i enlighet med de mönster cellerna bildar.

Egenskap hos membranösa och andra strukturer att släppa igenom ljus, värme, gaser, vätskor, metabolitmolekyler och mineraljoner.

Uteroglobin, även känt som Clara cell protein eller CC10, är ett sekretoriskt protein som huvudsakligen uttrycks i klara celler i de stora luftvägarna hos däggdjur, inklusive människan. Det har också påträffats i endometrium, myometrium och cervix i livmodern, därav dess namn. Uteroglobin är känt för sina antiinflammatoriska, immunomodulerande och skyddande egenskaper på de epitelceller det produceras från. Det har också visat sig ha en potential roll i reproduktionen och embryogenesen.

Körtlar som utsöndrar sekret til slemhinnornas ytor och huden.

Korta DNA-sekvenser (vanligtvis ca 10 baspar) som är komplementära till sekvenser av budbärar-RNA och som tillåter omvänt transkriptas att påbörja kopiering av angränsande mRNA-sekvenser. Primrar har utbredd användning som verktyg vid genetiskt och molekylärbiologiskt arbete.

En näshåla (nasal cavity) är ett tunneltunnelformat hålrum inne i huvudet, skilt från munhålan av näsan, som fungerar primärt för andning, doftsinne och filtrering av luften som andas in.

Den första kranialnerven. Luktnerven leder luktförnimmelser. Den utgörs av axonerna till luktreceptornervcellerna, vilka utgår från näsans luktepitelvävnad och löper till luktloben.

Skador på ögonen till följd av våld eller annan yttre påverkan. Hit hör både ytliga skador och inre ögonskador.

En pyrazinförening som hämmar natriumreabsorbtion genom natriumkanalerna i njurepitelceller. Detta ger upphov till en negativ spänning i cellernas luminalmembran och reducerar utsöndringen av kalium- och vätejoner. Amilorid används tillsammans med diuretika för att minska kaliumförlusten.

De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).

Tunntarmens översta del.

Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.

Apparater som ingår i en metod för cell- eller vävnadsodling i vitro eller, som implantat, in vivo i kammare som tillåter diffusion genom väggarna. Diffusionskammare används vid studier av läkemedelseffekter, osmotiska gensvar, cytogena och immunologiska fenomen, ämnesomsättning osv. Hit hör även vävnadsburar.

Keratin-14 är ett proteinfibrilt som utgör en huvudkomponent i de intermediära filamenten hos de keratinocyter som finns i yttersta lagret av huden, naglarna och slemhinnorna. Det spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till dessa epitelvävnader.

En förmåga hos cellmembran att släppa igenom lösningar in i eller ut ur celler.

Bestämning av det mönster av gener som uttrycks vid den genetiska transkriptionen, såväl under specifika förhållanden som i en specifik cell.

Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).

Specialiserade, icke-fönsterförsedda och tätt sammanfogade endotelceller som bildar en genomsläpplighetsspärr för vissa ämnen mellan testikelkapillärerna och sädesförande epitel.

Näthinneförtvining, eller 'Descemet's membrane detachment', är ett tillstånd där det tunna lagret av transparenta vävnader, näthinnan, separerar från underliggande skikt i ögat, vilket kan orsaka synnedsättning och i vissa fall leda till permanent synskada om inte behandling erhålls.

Stroma cells are supportive cells found in various tissues and organs, including the bone marrow, where they play a crucial role in maintaining the microenvironment for hematopoietic stem cells (HSCs) and other immune cells. They contribute to the regulation of HSCs' survival, proliferation, and differentiation through secreting cytokines, chemokines, and growth factors. Stroma cells also form a physical barrier that helps to maintain the integrity and function of the bone marrow niche. Additionally, stroma cells are involved in inflammatory responses, tissue repair, and fibrosis.

I en enkel medicinsk definition kan 'uppreglering' (aktivering) syfta på den process där en cell, ett enzym eller ett signalsystem ökar sin aktivitet eller verkan i organismen. Detta sker ofta som svar på olika inre eller yttre signaler och kan vara en del av normala fysiologiska processer eller en patofysiologisk process vid sjukdom. Exempelvis kan uppgifter om cellskador, infektioner eller hormonella signalsystem aktivera genuttryck och proteinsyntes som leder till uppreglering av vissa proteiner eller signalvägar för att hantera dessa situationer.

Cellförändringar som visar tecken på att kontrollmekanismer satts ur spel, ökad tillväxt, ändringar på cellytan, karyotypa abnormaliteter, morfologiska och biokemiska avvikelser och andra egenskaper s om medför förmåga att invadera, metastasera och döda.

Adhesionsförmåga är en kemisk egenskap hos bakterier såväl med som utan fimbrier ("cellhår") att kunna fästa vid andra celler, vävnader eller icke-levande ytor. Denna egenskap är av betydelse för kolo nibildning och sjukdomsalstrande förmåga.

Förflyttning av ämnen genom cellmembran och epitellager mot en elektrokemisk gradient, på bekostnad av metabolisk energi.

En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som verkar genom att kopiera en specifik DNA-sekvens i ett exponentiellt tempo, vilket möjliggör detaljerad analys av mycket små mängder av ursprungligt DNA. PCR utförs genom att upprepade gånger höja temperaturen och sänka den igen, vilket låter enzymet polymeras skapa kopior av DNA-sekvensen med hjälp av två specifika primers. Detta möjliggör identifiering och analys av specifika DNA-sekvenser i forskning, diagnostik och forensiska tillämpningar.

En nukleosid som ersätter tymidin i DNA och därmed verkar som antimetabolit. Den orsakar kromosombrott och har föreslagits som medel mot virus och tumörer.

Proteiner som transporterar specifika ämnen i blodet eller genom cellväggar.

Metoder för bevarande eller odling av biologiskt material under kontrollerade förhållanden i laboratorium. Hit hör odling av celler, vävnader, organ eller embryon in vitro. Såväl djur- som växtvävnader kan odlas på ett flertal sätt. Kulturerna kan härröra från normal eller onormal vävnad, och utgöras av en enda celltyp eller en blandning av celltyper.

I en enkel mening kan transaktionsfaktorer (TF) definieras som en grupp proteiner som reglerar genuttryck genom att binde till specifika DNA-sekvenser och påverka transkriptionen av angränsande gener. De aktiverar eller stänger av genuttrycket beroende på cellens behov och omgivning. Transaktionsfaktorer spelar därför en viktig roll i cellulär differentiering, homeostas och patologiska tillstånd, inklusive cancer.

Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.

Cellers förmåga att fästa vid ytor eller andra celler. Syn. celladhesion.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

"Cystic fibrosis transmembrane conductance regulator" är en kloridkanal som reglerar utsöndringen i många exokrina vävnader. Avvikelser i CFTR-genen har visat sig ge upphov till cystisk fibros.

Flytande beståndsdelar av levande organismer.

"Får är ett domesticerat djur som tillhör fågel familieskapet, och är känt för sin ullproduktion. De hålls ofta inom jordbruk för att producera ull, kött och skinn."

Morfologisk och fysiologisk utveckling och tillväxt av embryo eller foster hos däggdjur.

Beta-catenin är ett protein som spelar en viktig roll i cellers signalsystem och regulering av celldelning. Det är en central komponent i Wnt-signalslingapaden, där det kontrollerar genuttryck relaterat till celldelning, cellyta och celldifferentiering. I associering med E-cadherin är betakatenin också involverat i cell-cell-kontakten och interaktioner mellan celler.

Tissue engineering methods refer to the scientific approaches that aim to repair or replace damaged tissues or organs by combining cells, biomaterials, and/or biologically active molecules to create functional substitutes. These techniques can involve a variety of strategies, such as scaffold-based tissue engineering, bioprinting, and regenerative medicine therapies, among others, with the goal of restoring tissue function and improving patient outcomes.

Fluoresceinangiografi är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi ( ögonsjukvård) där fluoresceinfärgämne injiceras intravenöst, för att studera blodflödet i näthinnan och kringliggande blodkärl. Färgämnet absorberas av retinas blodkärl och under ultraviolett ljus lyserar det upp, vilket gör att blodkärlen kan ses på ett mycket tydligt sätt. Detta används för att diagnosticera olika sjukdomstillstånd som drabbar näthinnan och dess blodkärl, såsom diabetesrelaterade ögonsjukdomar, åderförkalkning, ögoninflammationer och andra tillstånd.

Den ofödda avkomman hos däggdjur som föder levande ungar. Fostertiden sträcker sig från embryonalstadiet, då de huvudsakliga organen tagit form, till födseln. Hos människan motsvaras det av tiden från och med den 9 graviditetsveckan. Foster skall särskiljas från embryo.

Teknik för bevarande eller odling av djurceller in vitro. Den avser cellkulturer av dispergerade celler hämtade från ursprungsvävnad, från primär odling, eller från någon cellinje eller cellstam genom enzymatiskt, mekaniskt eller kemiskt avskiljande.

Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.

Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Det tidiga, prenatala stadiet i däggdjursutvecklingen, kännetecknat av snabba morfologiska förändringar och differentiering i organismens grundläggande strukturer.

Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.

Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.

Antikroppar som produceras av cellfamiljer (kloner) av identiskt lika celler, framställda genom hybridisering av aktiverade B-lymfocyter och tumörceller. Sådana hybrider benämns ofta hybridom.

Cellmembranglykoproteiner som är selektiva för kloridjoner.

Celler som känner av och släpper igenom ljus.

Sädesblåsor, eller epididymiscystor, är cystoida utvidgningar av det tubulära systemet inne i sädesledaren (epididymis) där spermier mognar och lagras.

Cylindriska epitelceller i emaljorganets inre lager. De bidrar bl a till bildandet av dentin-emaljkontakten, genom deponering av ett matrixlager.

Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.