Flaviridaeinfektioner
Infektioner orsakade av virus tillhörande familjen Flaviviridae.
Flaviviridae
En familj RNA-virus, av vilka många orsakar sjukdom hos människor och husdjur. Det finns tre släkten: Flavivirus, Pestivirus och Hepacivirus, samt några arter med osäker taxonomisk tillhörighet.
Flavivirus
Diarrevirus, bovina
En grupp virus av släktet Pestivirus som orsakar diarre, feber, munsår, blödningssyndrom och olika typer av nekrotiska sår hos nötkreatur och andra husdjur (bovin virusdiarre, BVD). De två arterna (genotyperna), BVDV-1 och BVDV-2, uppvisar olikheter i fråga om antigenicitet och patogenicitet. Den tidigare benämningen BVDV omfattade båda arterna.
GB-virus A
Flavivirusinfektioner
Pestivirus
Pestivirus är ett släkte inom familjen Flaviviridae och består av en grupp virus som orsakar sjukdomar hos djur, framförallt i tambinäringen. De mest kända arterna inom släktet är bovin betseyssjuka virus (BVDV), classical swine fever virus (CSFV) och ovinn classicial swine fever virus (OCSFV). Dessa virus är smittsamma och kan orsaka allvarliga sjukdomar hos sina värddjur, som till exempel diarré, respirationsbesvär, fetalt missbildning och död. Förebyggande åtgärder såsom vaccination och biosäkerhetsåtgärder används för att kontrollera spridningen av dessa virus.
Saguinus
'Saguinus' är ett släkte i primatfamiljen kapuciner (Cebidae) och innehåller olika arter av små nattapor, även kallade galeopitheker eller tamariner. Dessa djur lever huvudsakligen i skogsmiljöer i Central- och Sydamerika. De är kända för sin sociala beteende och deras förmåga att klättra i träden med hjälp av sina långa, hopfällbara fingrar och tår.
West Nile-virus
West Nile-viruset är ett flavivirus som sprids framförallt genom stickmyggor och kan orsaka en influensaliknande sjukdom hos människor, som i allvarliga fall även kan innebära hjärninflammation eller polyneurit.
Encefalitvirus, St. Louis
En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus och orsak till infektionssjukdomen St. Louisencefalit i USA, Västindien, Central- och Sydamerika.
Virala icke-strukturella proteiner
"Virala icke-strukturella protein" (Viral non-structural proteins, VNS) är proteiner som inte utgör en del av virions struktur och därför saknar direkta funktioner i virusets infektionscykel. Istället har de ofta regulatoriska funktioner inom värdcellen och bidrar till undertryckandet av cellens immunförsvar, modifiering av celldelningen eller inhibering av apoptos (programmerad celldöd). Dessa proteiner syntetiseras vanligen först efter att viruset infekterat värdcellen och dess genetiskt material har integrerats i cellens genetiska maskinarium.
GB-virus C
Svinfebervirus
Nukleosidtrifosfatas
Hjärninflammation, St. Louis
En virusinfektion i hjärnan som orsakas av St. Louis-encefalitvirus, ett Flavivirus. Det överförs till människor och andra ryggradsdjur främst via myggor av släktet Culex. Framförallt vilda fåglar fungerar som vektorer, och sjukdomen är endemisk i mellanväst- och sydöststaterna i USA. Infektion kan yttra sig som influensaliknande sjukdom eller som aseptisk hjärnhinneinflammation eller hjärninflammation. De kliniska symtomen vid encefalit kan omfatta kramper, trötthet, myoklonus, fokala neurologiska tecken, koma och död.
Culex
Denguevirus
En art av släktet Flavivirus som hos människor ger upphov till akut febersjukdom, som ibland är blödande. Dengue överförs med myggor och har fyra kända serotyper.
RNA-helikaser
Arbovirus
Artropodburna virus. En icke-taxonomisk benämning på en grupp virussom infekterar både artropoder och ryggradsdjur. Sådana virus återfinns bland medlemmar av följande virusfamiljer: Arenaviridae, Buny aviridae, Reoviridae, Togaviridae och Flaviviridae.
Encefalitvirus, japansk
En art av Flavivirus tillhörande gruppen japanska encefalitvirus, som ger upphov till infektionssjukdomen japansk encefalit, vilken förekommer i Asien och Indien.
Gula febernvirus
Typarten hos släktet Flavivirus. Det överförs till människa av olika arter av framförallt myggsläktet Aedes.
RNA, viralt
"Viralt RNA" refererer til RNA-molekyler som er en del av strukturen eller funksjonen på et virus. Virus er små infektiøse partikler som består av genetisk materiale (RNA eller DNA) emballert i et proteinhylle. Viralt RNA kan være enten en del av viruset selv, som ses i positive-sense enkelstrengede RNA-viruser og negative-sense enkelstrengede RNA-viruser, eller det kan være et mellemledd i replikasjonen av retrovirus, som har RNA-genomer. Viralt RNA kan også være involvert i syntesen av proteiner for viruset.
West Nile-feber
RNA-replikas
"RNA-replicase" refers to an enzyme that catalyzes the replication of RNA molecules. It is responsible for producing complementary copies of RNA sequences, often using an RNA template. This process is essential in many viral life cycles and has been studied extensively in the context of virology research.
Hepacivirus
Ett släkte inom Flaviviridae som ger upphov till parenteral smitta med hepatit C genom transfusioner eller drogmissbruk. Hepatit C-virus är typarten och dessutom den enda medlemmen i släktet.
Myggor
Bovine Virus Diarrhea-Mucosal Disease
Akut sjukdom hos nötkreatur orsakad av bovint virusdiarrévirus (BVD-virus), som ffa drabbar kalvar i åldern ½ - 1½ år. Munsår är det vanligaste symtomet, men även feber, tunn, blodig diarré och nedsat t aptit förekommer. Dödligheten är hög.
Värd-patogenförhållanden
'Värd-patogenförhållanden' refererar till det komplexa interaktionsmönstret mellan en patogen (en mikroorganism som kan orsaka sjukdom) och dess värd (vanligtvis ett djur, inklusive människor), inbegripet värdens immunrespons, patogens infektionsstrategier och sjukdomsmekanismer, samt eventuella påverkan av värden på patogenens virulens och överlevnad.
Virusförökning
Insektsvektorer
Sjukdomsvektorer
Molekylsekvensdata
Serinendopeptidaser
Aedes
Ett släkte myggor (Culicidae) i tropiska och subtropiska områden. Gula febern och dengue hör till de sjukdomar som kan överföras av arter tillhörande detta släkte.
Antivirala medel
Medel för förebyggande eller behandling av virussjukdomar. De kan ha olika verkningsmekanismer. Vissa hindrar virusreplikation genom att hämma DNA-polymeras; andra binder till specifika cellyterecepto rer och hindrar penetration eller höljeförlust; ytterligare andra hindrar viral proteinsyntes eller blockerar virussammansättningen.