Ett fenotiazinpreparat för behandling av psykoser. Det har ungefär samma verkan och användningsområden som klorpromazin.

Perfenazin är ett typiskt antipsykotiskt läkemedel som används för att behandla schizofreni och andra psykiatriska störningar. Det fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan hjälpa att reducera symptom som hallucinationer, illusionser, desorganiserad tänkning och kognitiva störningar. Perfenazin kan också ha en viss sedativ effekt och används ibland för att behandla aggressivt beteende och agitation vid demens.

Ett indolderivat med effekt mot schizofreni och andra psykoser, och möjligen användbart för behandling av den aggressiva typen av sociala beteendestörningar. Molindon har mycket lägre affinitet för D2-receptorer än de flesta antipsykotiska preparat, och relativt låg affinitet för D1-receptorer. Medlet har endast låg till medelstark affinitet för kolinerga och alfaadrenerga receptorer. Vissa elektrofysiologiska data från djurstudier antyder att molindon har en del egenskaper som liknar dem hos klozapin.

Medel som ger kontroll över psykotist orosbeteende, lindrar akuta, psykotiska tillstånd, minskar psykotiska symtom och har en lugnande effekt. De används vid schizofreni, demens, övergående psykoser i samband med kirurgiska ingrepp, hjärtinfarkt osv. Dessa läkemedel kallas ofta neuroleptika, pga benägenheten att ge neurologiska bieffekter. Men inte alla antipsykotiska preparat ger sådana effekter. Många kan också vara effektiva mot illamående och klåda.

Perazine är ett typiskt antipsykotikum som tillhör gruppen phenothiaziner. Det används främst för behandling av psykiatriska sjukdomar såsom schizofreni och andra former av psykoser. Perazine verkar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket kan minska positiva symtom som hallucinationer och delirium, samt negativa symtom som social tillbakadragande och apati.

Salter och estrar av den med 10 kol försedda monokarboxylsyra-dekanosyran.

Substanser med den treringade fentiazinstrukturen som bas, vilka bl a har verkan på det centrala nervsystemet.

Ett fenyl-piperidinylbutyrofenon som främst används för behandling av schizofreni och andra psykoser. Det används även vid schizoaffektiva sjukdomar, vanföreställningar, ballism, Tourettes syndrom, och ibland som tilläggsterapi vid psykisk utvecklingsstörning och Huntingtons korea. Medlet har kraftig verkan mot illamående och kräkningar och används även för behandling av hicka.

Ett tricykliskt dibensodiazepin, klassat som ett atypiskt antipsykotiskt preparat. Det binder flera typer av receptorer i det centrala nervsystemet och uppvisar en unik farmakologisk profil. Klozapin är en serotoninantagonist, med stark bindning till 5-HT-2A/2C-receptorsubtypen. Det har också stark affinitet till ett flertal dopaminerga receptorer, men visar svag antagonism vid dopamin D2-receptorn, som anses modulera neuroleptisk aktivitet. En väsentlig biverkning av medlet är agranulocytos.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Onormala rörelser, som t ex hyperkinesi, hypokinesi, darrningar och dystoni, i samband med bruk av vissa läkemedel. Ansiktets, bålens, nackens och lemmarnas muskler påverkas mest. Tardiv dyskinesi är en form av hyperkinesi med onormala rörelser i ansiktet, tungan och nacken som uppträder vid behandling med neuroleptika.

Schizofreni är en allvarlig psykiatrisk störning som kännetecknas av förändringar i tankar, perceptioner, affekter, motivation och beteende. De två huvudsakliga symptomen på schizofreni är positiva symtom och negativa symtom. Positiva symtom innefattar psykotiska symtom som hallucinationer (vanligtvis röster), paranoia och förvrängda tankar. Negativa symtom innefattar nedsatt förmåga till planera och fullfölja aktiviteter, nedsatt affektivt uttryck, socialt tillbakadragande och talförmåga. Schizofreni påverkar ofta en persons förmåga att fungera i vardagslivet och kan orsaka stor lidande. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av psykiatrisk utvärdering, intervjuer och observationer av individens symptom och funktion.