En grupp kinoloner med åtminstone en fluoratom och en piperazinylgrupp i molekylen.

Preparat med förmåga att döda infektiösa agens eller hindra dem från att orsaka infektion.

Ett antibiotiskt preparat av karboxifluorkinolintyp med verkan mot ett stort antal olika mikroorganismer. Medlet har använts med framgång och med god säkerhet för behandling av resistenta luftvägs-, h ud-, skelett-, led-, mag/tarm- och urogenitala infektioner.

Ofloxacin är ett fluorikineronantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel lunginflammation, urinvägsinfektion och hudinfektion. Preparatet fungerar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig. Ofloxacin bör inte användas vid tuberkulos eller infektioner orsakade av virus, svamp eller protozoer.

Ett bakteriellt DNA-topoisomeras II som katalyserar ATP-beroende delning av båda DNA-strängar, genomföring av obrutna strängar genom brottsstället och återförening av de delade strängarna. Gyras binder till DNA i form av en heterotetramer bestående av två A- och två B-underenheter. I närvaro av ATP kan gyras omvandla vilande, cirkelformat duplex-DNA till en superspiral. I frånvaro av ATP försätts DNA i superspole i vilotillstånd av DNA-gyras. EC 5.99.1.3. Syn. DNA topoisomeras (ATP-hydrolyserande).

Azaföringar är en typ av organiska föreningar som innehåller en azidgrupp (-N3) som är substituerad vid ett kolatom i en aromatisk ring, vanligtvis i en fenylring. Dessa föreningar är kända för sin reaktivitet och används ofta inom organisk syntes som diazoövergångsmetaller eller för att generera andra reaktiva intermediärer som karbenoider.

Levofloxacin är ett fluorikinolonantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, såsom lunginflammation, urinvägsinfektion och hudinfektioner. Preparatet verkar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig genom att störa deras DNA-syntes.

Tester som visar den relativa effekten av olika kemoterapeutiska medel mot specifika mikroorganismer (t ex bakterier, svampar, virus).

Ett bakteriellt DNA-topoisomeras II som katalyserar ATP-beroende delning av båda DNA-strängar, genomföring av hela strängar genom brottställena och återförening av de uppdelade strängarna. Topoisomeras IV binder till DNA i form av 2 parC- och 2 parE-underenheter. Enzymet är ett länkbrytande enzym som särar på sammankopplade dotterkromosomer efter DNA-replikation. EC 5.99.1.3

En grupp derivat av naftyridinkarboxylsyra, kinolinkarboxylsyra eller nalidixinsyra.

Norfloxacin är ett fluorokinolonantibiotikum som används för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och enteritis orsakad av kampylobacter. Norfloxacin fungerar genom att störa bakteriens DNA-gyras, vilket stoppar dess förmåga att replikera sig och resulterar i död av bakterien.

Kemiska substanser som produceras av mikroorganismer och som, i utspädda lösningar, har förmåga att hämma tillväxten hos eller döda andra organismer. Antibiotika vars toxicitet tolereras av värden anv änds som kemoterapeutiska preparat för behandling av infektionssjukdomar hos människor, djur och växter.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska preparat och antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

Pefloxacin är ett fluorokinolonantibiotikum som används för behandling av olika bakteriella infektioner, till exempel lunginflammation (bronkit), halsinfektioner och urinvägsinfektioner. Preparatet verkar genom att hindra bakteriernas förmåga att reproducera sig. Liksom andra fluorokinoloner kan pefloxacin orsaka allvarliga biverkningar på kärl, nervsystem och leder, särskilt vid långvarig användning eller högre doser.

'Nasturtium' är ett medicinskt term som vanligtvis refererar till arten *Eutaquelia suaveolens*, också känd som gul nasturtium eller kaplöksblomma. Denna växt är ursprunglig i Nord- och Sydamerika och har traditionellt använts inom medicinen för att behandla infektioner, särskilt urinvägsinfektioner, på grund av dess antibakteriella egenskaper. Extrakt från växtens blad och stjälkar kan appliceras topisk eller tas som ett tekniskt preparat för att utvinna dess aktiva ämnen, främst allylsenepaler. Det är viktigt att notera att denna artikel inte bör användas som en substitut till professionell medicinsk rådgivning, diagnos eller behandling.

Kvinolineringar (kinoliner) är en grupp antibiotika som är verksamma mot både gram-positiva och gram-negativa bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra typer av antibiotika. De fungerar genom att hämma bakteriens förmåga att producera viktiga proteiner, vilket stoppar dess tillväxt och reproduktion. Kvinolineringar används vanligen för behandling av infektioner i andningssystemet, urinvägsinfektioner och hud- och webbinfektioner. Exempel på kvinolineringar inkluderar ciprofloxacin, ofloxacin och levofloxacin.

Ett bredspektrumantibiotikum bestående av 6-fluoronaftyridinon (fluorokinoloner) och strukturellt besläktat med nalidixinsyra.

Mikroorganismers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för kemoterapeutiska medel eller antibiotika. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

4-quinolones är en grupp av syntetiska antibiotika som är aktiva mot både gramnegativa och grampositiva bakterier. De fungerar genom att hämta en specifik enzym, DNA-gyras, vilket orsakar en störning av bakteriens DNA-replikation och transkription. Exempel på 4-quinoloner inkluderar ciprofloxacin, norfloxacin och ofloxacin. Dessa läkemedel används vanligtvis för att behandla allvarliga infektioner som orsakas av bakterier, såsom lunginflammation, urinvägsinfektion och magsår orsakade av Helicobacter pylori.

Bakteriers förmåga att motstå eller utveckla tolerans för flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel samtidigt. Denna resistens kan förvärvas genom genmutationer eller främmande DNA vid plasmidöverföring (R-faktorer).

DNA-topoisomeraser som katalyserar ATP-beroende klyvning av båda DNA-strängar, genomföring av de obrutna strängarna genom brottpunkten och återförening av de kluvna strängarna. Dessa enzymer relaxerar superhelixvindlingarna och frigör en duplex-DNA-knutring. EC 5.99.1.3.

'Streptococcus pneumoniae' är en gram-positiv, kapslad, beta-hemolytisk bakterie som förekommer naturligt i människans övre luftvägar och kan orsaka en rad olika infektionssjukdomar, framförallt hos barn, äldre och immunsupprimierade individer. Den är vanligast känd som orsak till lunginflammation (pneumoni), men kan även leda till öroninfektioner, sinusit, meningit och blodförgiftning (sepsis). Vissa stammar av Streptococcus pneumoniae är också ansvariga för pneumokockfeber.

En icke-immunologisk, kemiskt framkallad ljusöverkänslighet som ibland ger upphov till vesikulärt eksem. Den åtföljs av hyperpigmentering och deskamation (avlossning) av ljusexponerade hudytor. Syn. fototoxiskt eksem.

Nalidixic acid is an antibiotic that is primarily used to treat urinary tract infections caused by susceptible strains of Gram-negative bacteria, such as Escherichia coli and Proteus mirabilis. It works by inhibiting the bacterial DNA gyrase, which is essential for DNA replication and transcription, thereby preventing bacterial growth and reproduction. Nalidixic acid is not commonly used today due to the emergence of bacterial resistance and the availability of more effective antibiotics.

Topoisomerase II inhibitors are a class of anticancer drugs that work by interfering with the function of topoisomerase II, an enzyme that plays a critical role in the DNA replication and transcription processes. These inhibitors bind to the enzyme-DNA complex, preventing the relaxation of supercoiled DNA and causing DNA strand breaks. This results in the accumulation of DNA damage during DNA replication, which can lead to apoptosis (programmed cell death) of cancer cells. Topoisomerase II inhibitors are used in the treatment of various types of cancer, including leukemia, lymphoma, and solid tumors. Examples of topoisomerase II inhibitors include etoposide, doxorubicin, and mitoxantrone.

Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.

En grupp makrocykliska föreningar som bildas genom kedjeförlängning av flera propionater och cykliseras till en stor, (vanligen 12-, 14-, 16-) ledad laktonmolekyl. De är ofta glykosylerade. Många av dem är antibiotiska.

Ett fluorokinolon med bredspektrumantibiotisk verkan. Medlet hämmar effektivt DNA-gyrasets tätpackande funktioner.

Staphylococcus aureus är en grampositiv, sfärisk (koagulasnegativ) bakterie som förekommer hos många däggdjur, inklusive människor. Den kan kolonisera olika kroppsregioner, särskilt hud och slemhukar, utan att orsaka sjukdom. Men S. aureus kan även vara patogen och orsaka en rad infektionssjukdomar, från lokala infektioner som impetigo, abscesser och celullit till systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis), endokardit, lunginflammation (pneumonia) och osteomyelit. Vissa S. aureus-stammar är multiresistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.

Mycoplasma hominis är en typ av bakterie som saknar cellvägg och är mycket liten, vilket gör den svår att upptäcka med vanliga bakteriekulturer. Den förekommer normalt i underlivet hos många vuxna, men kan också orsaka infektioner som urinvägsinfektioner och lunginflammationer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. M. hominis kan också vara associerad med vissa gynekologiska tillstånd som bland annat är inflammatorisk livmoderhalssjukdom (PID) och infektioner efter abort eller kejsarsnitt.

Betalaktamer är en grupp av antibiotika som har förmågan att binde till och inaktivera penicillin-bindande protein (PBP) hos bakterier, vilket resulterar i att deras cellvägg inte kan bildas korrekt och ledar till celldöd. Exempel på betalaktamantibiotika inkluderar peniciller, cefalosporiner, karbapenemer och monobaktamer.

En vanligt förekommande organism i tarmfloran hos barn, och ibland vuxna. Den producerar ett gift som ger upphov till pseudomembranös enterokolit hos patienter som får antibiotikabehandling.

Pneumokockinfektioner är infektioner orsakade av bacterien Streptococcus pneumoniae, även känd som pneumokocker. Infektionerna kan variera från öroninflammation och lunginflammation till blodförgiftning (sepsis) och meningit (hjärnhinnesacksinflammation). Symptomen varierar beroende på vilken typ av infektion det rör sig om, men kan inkludera hosta, feber, trötthet, bröstsmärta vid andning och försämrad andningsförmåga. Vissa riskgrupper, som barn under 2 år, äldre vuxna över 65 år, och personer med nedsatt immunförsvar, är särskilt utsatta för allvarliga sjukdomsförlopp.

Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.

Infektioner orsakade av olika bakterier.

Tyfoidfeber definieras som en akut infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Typhi, som vanligtvis sprids via kontaminerat mat eller vatten och karaktäriseras av feber, hosta, mag-tarmlösa, huvudvärk och ofta med röda, rodnadfläckar på buken.

'Mycobacterium fortuitum' är en snabbväxande, nålformig, icke-kapslad grampositiv bakterie som tillhör mycobacteriesläktet. Den är vanligtvis inte smittsam mellan människor och förekommer naturligt i miljön, framförallt i vatten och jord. Bakterien kan orsaka opportunistiska infektioner hos människor, särskilt hos dem med nedsatt immunförsvar eller vid direkt inandning av aerosoler från kontaminerat vatten. Infektionerna kan vara lokaliserade till hud och vävnader under huden, men kan även drabba luftvägar, ben och led, hjärtat och andra organ. Symptomen beror på vilket organ som är infekterat, men kan inkludera rodnad, smärta, svullnad, sårbildning och sekretion. Behandlingen av 'Mycobacterium fortuitum'-infektioner

Bakterier som tappar lilafärgning, men färgas rosa, vid gramfärgning.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba och stavformade bakterier som normalt förekommer i den nedre delen av tarmkanalen hos varmblodiga djur. Vanligtvis är den inte patogen, men vissa stammar kan ge upphov till diarré och variga infektioner. Syn. E. coli.

Nitrofurantoin är ett antibiotikum som används för att behandla obestyrda urinvägsinfektioner, orsakade av känsliga bakteriestammar. Det verkar genom att störa bakteriens DNA-syntes och på så sätt stoppa deras tillväxt och multiplikation. Nitrofurantoin är effektivt mot de flesta gram-negativa och grampositiva bakterier som vanligtvis orsakar urinvägsinfektioner, inklusive Escherichia coli och Staphylococcus saprophyticus. Preparatet tas vanligen per oral (per mun) i form av tabletter eller kapslar, ofta två till fyra gånger dagligen under en behandlingsperiod på fem till sju dagar.

En grupp bredspektrumantibiotika som framställs ur strålsvampar.

"Pseudomonas aeruginosa är en gramnegativ, opportunistisk sjukdomsframkallande bakterie som förekommer vitt spridd i naturen och kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos immunförsvagna individuer."

Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.

Bakterier som bibehåller kristallviolettfärgen efter behandling enligt Grams metod.

Capreomycin Sulfate är ett antibiotikum som används för behandling av tuberkulos (TB) orsakad av känsliga stammar av mykobakterier, särskilt i fall där patienten inte svarat på andra typer av TB-behandling. Det är en injicerbar läkemedelsform och biverkningar kan inkludera hörselförlust, yrsel och skakningar. Läkemedlet fungerar genom att störa proteinsyntesen hos bakterierna och på så sätt stoppa deras tillväxt och förökning.

Infektioner som förvärvats ute i samhället, i motsats till sådana som förvärvats inom en vårdinrättning (sjukhusinfektion) eller via någon annan person som nyligen varit på sjukhus.

Läkemedel för behandling av tuberkulos. De kan indelas i två kategorier: förstahandspreparat, med god effekt och acceptabla toxicitetsnivåer för de allra flesta fall; andrahandspreparat, för läkemedel sresistenta fall eller fall där den primära terapin av annan anledning inte har effekt på patienten.

Samtidig resistens mot flera strukturellt och funktionellt skilda läkemedel.

Rapporterad förbrukning av läkemedel enligt sjukhusutredningar och andra statistiska utredningar, marknadsanalyser osv. Termen omfattar även lagerhållning, hamstring och patientanvändning.

Urinvägsinfektioner (UTI) är infektioner som orsakas av mikroorganismer som har invaderat urin tracten, inklusive nedre (blåsa och urinrör) eller övre (njurar och urinvägarnas rör) delar.

Proteiner förekommande hos någon bakterieart.

Infektionssjukdomar orsakade av bakteriearten Escherichia coli (E. coli).

Akut inflammation i tunntarmens och tjocktarmens slemhinnor med åtföljande pseudomembranös plackbildning ovanpå ytliga sår. Tillståndet hänger ofta samman med antibiotikaterapi och implicerar Clostridium difficile.

Paratyfus är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella Paratyphi, som vanligtvis sprids via kontaminerat mat eller vatten. Sjukdomen ger upphov till feber, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor. I allvarliga fall kan paratyfus leda till sepsis, meningit eller andra komplikationer.

Neisseria gonorrhoeae är en gramnegativ, aerob bakterie som orsakar den sexuellt överförbara infektionen gonorré, även känd som "tvingosjuka". Bakterien kan kolonisera slemhinnor i könsorganen, urinröret, rectum, svalg och ögon. Infektioner hos kvinnor kan leda till komplikationer såsom fallopiskramp och infertilitet om de inte behandlas. Gonorré är en alltmer multireistent bakterie, vilket gör att det blir svårare att behandla infektionerna med antibiotika.

Smitta som sprids inom en sjukvårdsinrättning. Syn. sjukhusinfektion; nosokomial infektion.

Preparat mot infektiösa agens i urinvägarna.

En grupp bredspektrumantibiotika som först isolerades från Cephalosporium acremonium, en svamp i medelhavsområdet. De innehåller en betalaktamdel, tia-azabicyklo-oktenkarboxylsyra, även kallad 7-amino cefalosporansyra.

Salmonella typhi är en bakteriestam som orsakar tyfoidfeber, en allvarlig infektionssjukdom som främst drabbar tarmarna och levern. Bakterien överförs vanligtvis via förorenad mat eller vatten som har kontaminerats av avföring från en smittad individ. Tyfoidfeber är relativt ovanlig i industrialiserade länder, men fortfarande ett allvarligt globalt hälsohot, särskilt i låginkomstländer med begränsad tillgång till rent vatten och god hygien.

Ett växtsläkte (lagerträd) inom familjen Lauraceae. Bladen från Laurus nobilis L. används som krydda och har en arom som påminner om Umbellularia (kalifornisk lager).

*Bartonella bacilliformis'* är ett gramnegativt, aerotolerant stavformigt bakterium som orsakar kardiovaskulära infektioner hos människor och djur. Det är den enda art i släktet *Bartonella* som är obligat intracellulärt och kan orsaka en allvarlig, febril syndrom kallad Carrions sjukdom hos människor i Anderna i Sydamerika. Infektionen överförs vanligtvis genom insektsbett, främst från sandflugor av arten *Lutzomyia verrucarum*.

Klotformade bakterier som förblir lila (positiv färgning) efter gramfärgning.

Betalaktamer är en grupp antibiotika som har en betalaktamring som del av sin kemiska struktur, vilket gör dem effektiva mot bakterier genom att störa deras förmåga att bilda cellväggar. Exempel på betalaktamaser inkluderar penicilliner, cefalosporiner, monobaktamer och carbapenemer.

'Mycobacterium tuberculosis' är en speciell sorts bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande infektion som främst angriper lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen. Bakterien har en speciell cellvägg som gör den resistent mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör sjukdomen svår att behandla ifall den inte upptäcks och behandlas i tid.

Ett släkte av bakterier i reproduktionsorgan, tarmkanal och munhåla hos djur och människor. Några arter är patogena.

Lågvirulenta, gramnegativa, aeroba kocker som koloniserar svalget och undantagsvis ger upphov till meningit, bakteriemi, empyem, perikardit och lunginflammation.

Infektioner orsakade av bakterier som behåller sin lila färg (positiv färgning) efter gramfärgning.

'Otitis externa' är en medicinsk term som refererar till inflammation eller infektion i yttre hörselgången, det rymliga delar av örat som ligger utanför trumhinnan. Detta tillstånd kan orsakas av bakterier, svampar eller irritanter och kan leda till symptom som smärta, rodnad, svullnad, ödem, värk eller sår i örat. Otitis externa är också känd som simmarsöron eftersom det kan uppstå som en komplikation av att ha vatten i örat efter simning.

Akut infektionssjukdom med de urogenitala organen som primärt invasionsställe. Den orsakande organismen, Neisseria gonorrhoeae, isolerades av Neisser år 1879.

Luftvägsinfektioner är infektioner som drabbar luftvägarna, inklusive näsa, svalg, bronker och lungor, orsakade av olika patogener som bakterier, virus eller svampar.

Gramnegativa, orörliga, kapslade och gasproducerande stavbakterier som är utbredda i naturen och förknippade med urinvägs- och luftvägsinfektioner hos människor.

Salmonella Paratyphi A är en bakteriestam som orsakar matförgiftning och infektionssjukdomen paratypoid fever, som kännetecknas av plötslig feber, illamående, kräkningar, magont och huvudvärk. Bakterien smittar vanligen via kontaminerad mat eller vatten och drabbar främst tarmsystemet, men kan i sällsynta fall sprida sig till blodomloppet och orsaka septikemi. Symptomen på paratypoid fever kan vara milda eller allvarliga och behandlas vanligen med antibiotika.

'Salmonella enterica' är en gramnegativ bakteriestam som orsakar infektionssjukdomar hos människor och djur, vanligtvis känd som salmonellos. Bakterien kan påträffas i värmeälskande djurs mag-tarmkanal och avföring, och kan sprida sig via kontaminerad mat och vatten. Infektionen kan orsaka symptom som diarré, feber, buksmärtor och kräkningar. Det finns över 2500 serotyper av Salmonella enterica, varav några är mer vanliga än andra när det gäller att orsaka sjukdom hos människor.

Bakterier som kan överleva utan närvaro av syre.

Trimetoprim-sulfametoxazol är en kombinerad antibiotisk behandling som består av två olika antimikrobiella medel, trimetoprim och sulfametoxazol, som tillsammans verkar synergistiskt mot en rad bakterier, inklusive sådana som är resistenta mot andra antibiotika. Denna kombination används vanligen för att behandla olika infektioner orsakade av både grampositiva och gramnegativa bakterier, till exempel urinvägsinfektioner, öroninfektioner, hudinfektioner och lunginflammationer. Vidare kan trimetoprim-sulfametoxazol också användas för att förebygga och behandla Pneumocystis jirovecii-pneumoni (PJP), en opportunistisk infektion som kan drabba personer med nedsatt immunförsvar, särskilt HIV-positiva patienter

Tetracykliner är en grupp av brett verksamma antibiotika som hämmar bakteriens proteinproduktion genom att binda till dess ribosomer. De används vanligen för behandling av olika infektioner orsakade av bakterier, såsom hudinfektioner, lunginflammation och körtelinflammationer. Tetracykliner har också visat sig vara verksamma mot vissa parasitiska infektioner. Liksom med alla antibiotika bör de användas enligt riktlinjerna för att undvika resistensutveckling hos bakterier.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Campylobacter.

En grupp betalaktamantibiotika, i vilka svavelatomen i penicillinmolekylens tiazolidinring ersatts med en kolatom. Tienamyciner utgör en undergrupp med en svavelatom som första del av sidokedjan.

Betalaktamresistens är ett fenomen där bakterier har utvecklat mekanismer som gör dem resistenta mot antibiotika som innehåller en betalaktamring, till exempel penicilliner och cefalosporiner. Detta sker vanligtvis genom produktion av enzymer som bryter ned dessa läkemedel, såsom beta-laktamas eller karbapenemas. Betalaktamresistens är ett allt mer förekommande problem inom medicinsk mikrobiologi och en betydande utmaning för behandling av infektioner orsakade av resistanta bakteriestammar.

"Extremt läkemedelsresistent tuberkulos" (XDR-TB) är en form av tuberkulos som är resistent mot flera vanliga läkemedel, inklusive isoniazid och rifampicin (multidrogarresistent TB eller MDR-TB), samt även fluorokinoloner och andra injektionsläkemedel som amikacin, kanamycin och capreomycin. Detta gör XDR-TB mycket svårt att behandla och är associerat med hög dödlighet.

Overkritisk kromatografi är en separationsteknik inom analytisk kemi där ett grundämne eller en molekyl med en viss massa separeras från en blandning genom att utnyttja små skillnader i partitionering mellan en gasfas och en överkritisk fluidfas, som är en blandning av en flytande och en gasformig fas under tryck och temperaturförhöjda förhållanden.

Infektioner orsakade av bakterier av släktet Clostridium.

"En serologisk bakteriedödande test, även känd som serum bactericidal test (SBT), är en laboratorietest som mäter förmågan hos patientserum att döda specifika bakteriestammar, vanligtvis Neisseria meningitidis eller Streptococcus pneumoniae, och används för att utvärdera effektiviteten av immunresponsen eller antimikrobiell behandling."

En elektroforesteknik där riktningen på det elektriska fältet ändras periodiskt. Tekniken liknar andra elektroforesmetoder för separering av dubbelsträngat DNA med molekylstorlekar upp till tiotusentals baspar. Men genom att alternera riktningen på det elektriska fältet kan DNA-molekyler med flera miljoner baspar separeras.

En familj gramnegativa, fakultativt anaeroba, icke sporbildande stavbakterier. Bakterierna finns överallt. Några är saprofyter, andra växt- eller djurparasiter. Många arter är av stor ekonomisk betydelse pga sina sjukdomsalstrande effekter inom jordbruk och djurhållning.

Ett medel mot tuberkulos som hämmar överföringen av mykolsyror till tuberkelbacillens cellvägg. Det kan även blockera syntesen av spermidin i mykobakterier. Verkan är vanligtvis bakteriedödande, och medlet kan tränga igenom människans cellmembran för att utöva denna verkan.

Ingår i en del preparat mot mögel- och rötangrepp på trävirke.

"Ribotyping is a laboratory technique used in molecular biology for identifying and analyzing subtypes of bacteria based on the specific pattern of ribosomal RNA (rRNA) genes, which are highly conserved among different bacterial species."

Ett statistiskt begrepp för summering av data från ett antal mätningar på en individ. Det används ofta i klinisk farmakologi, där AUC (area under curve) för serumnivåer kan tolkas som totalupptaget av substansen i fråga. Metoden kan också användas för t ex jämförelse av biotillgänglighet av läkemedel efter endosadministrering i ett koncentrations/tidsdiagram.

Cykliska amider som bildas ur aminokarboxylsyror genom förlust av vatten. Laktimer är enolformer av laktamer.

Gramnegativ bakterie i den lägre tarmkanalen hos människa och djur. Den är den vanligast förekommande anaeroba bakterien vid mjukdelsinfektioner hos människor.

Den genetiska massan hos bakterier.

Ett bakteriostatiskt, antibiotiskt ämne som produceras av Streptomyces erythreus. Erytromycin A anses vara den beståndsdel som har störst verkan. Hos känsliga organismer hämmar det proteinsyntesen genom att binda till 50S-ribosomala underenheter. Denna bindning blockerar peptidyltransferasaktiviteten och stör överflyttning av aminosyror under translationsprocessen och proteinsammansättningen.

Räkning av antalet livsdugliga, isolerade bakterier, arkeceller eller svampceller eller -sporer på ett fast odlingsmedium. Varje koloni (dvs kolonibildande enhet) representerar avkomman av en enda inympad cell. Metoden används rutinmässigt av miljömikrobiologer för att bestämma antalet organismer i luft, föda och vatten, av kliniker för att mäta den mikrobiella belastningen på patienter, och vid antibiotikatestning.

En Pseudomonasinfektion är en infektion orsakad av grampositiva stavbakterier av släktet Pseudomonas, vanligtvis Pseudomonas aeruginosa, som kan kolonisera och infektera skilda typer av vävnad i människokroppen. Dessa bakterier är vanligen förekommande i vatten, jord och vegetation, men de kan även kolonisera miljöer som sjukhus och utveckla resistens mot antibiotika. Infektionerna kan vara livshotande, särskilt för personer med nedsatt immunförsvar, såsom patienter med cystisk fibros eller AIDS, samt för äldre och kroniskt sjuka patienter.

Bakterieinfektioner utvändigt eller invändigt i ögat. Till de vanligare patogenerna hör Haemophilus, Neisseria, Staphylococcus, Streptococcus och Chlamydia.

En art av bakterier som till utseendet påminner om tätt tvinnade spiraler. Organismerna orsakar abort hos får och feber och tarminfektion hos människa. De kan också förknippas med tarmsjukdomar hos ka lvar, lamm och andra djur.

Encelliga, prokaryota mikroorganismer som i allmänhet har fast cellvägg, som förökar sig genom celldelning och som uppvisar i huvudsak tre former: rund, avlång eller stavliknande, och spiralform. Någr a arter har särskilda rörelseorgan, flageller.

Föreningar baserade på erytromycin, med keton istället för 3-kladinos. De binder till 23S-delen av 70S-bakterieribosomer.

"Läkemedelsresistent tuberkulos definieras som en form av tuberkulossjukdom orsakad av mycobacterium tuberculosis-bakterier som är resistenta mot ett eller flera vanligt använda tuberkulosläkemedel, vilket gör sjukdomen svårare och i värsta fall omöjlig att behandla."

En tetracyklinanalog, med en 7-dimetylamingrupp, men utan 5-metyl- och hydroxylgrupperna. Den är effektiv mot tetracyklinresistenta stafylokockinfektioner.

Membranproteiner, vars främsta uppgift är att underlätta transport av molekyler genom ett biologiskt membran. Till denna stora grupp hör proteiner som medverkar i aktiv transport, passiv transport och jonkanaler.

En fördröjd överkänslighetsreaktion utlöst av reaktionen mellan solljus eller annan strålningsenergikälla och någon substans som individen tidigare exponerats och blivit känslig för (fotosensibilisator). Den manifesterar sig som papulovesikulär, eksematös eller varig dermatit på främst ljusexponerade hudytor. Syn. fotoallergisk dermatit; fotoallergiskt eksem.

Inrättningar med en organisation av medicinsk personal som ger patienter sjukvård.

Stafylokockinfektioner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som normalt förekommer på hud och slemhinnor hos många människor utan att orsaka några symptom. Dock kan vissa stafylokockstammar vara patogena och orsaka en rad olika infektioner, som hudinfektioner (exempelvis impetigo och fibrom), luftvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och infektioner i djupare vävnader eller kirurgiska sår. Den vanligaste patogena stafylokockarten är Staphylococcus aureus, inklusive meticillinresistenta S. aureus (MRSA).

Enzymer som reglerar DNA-topologin genom att bryta, relaxera, förbikoppla och återkoppla DNA-strängar i celler. Dessa enzymer har en viktig funktion i DNA-replikationssystemet. De klassificeras efter sin specificitet. Typ 1-DNA-topoisomeraser verkar på enkelsträngar av DNA, medan typ 2-DNA-topoisomeraser verkar på dubbelsträngar av DNA. EC 5.99.1.2.

Förmåga hos en organism att motstå verkan av cefalosporin.

Infektioner orsakade av bakterier av släktet Klebsiella.

En Salmonella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av gramnegativa bakterier av släktet Salmonella, som ofta leder till diarré, buksmärtor och feber. Sjukdomen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten och drabbar främst tarmsystemet, men kan i vissa fall leda till systemiska infektioner.

Rifampin, även känt som rifampicin, är ett antibiotikum som tillhör gruppen rifamyciner. Det används vanligen för att behandla olika typer av infektioner orsakade av bakterier, såsom tuberkulos och stafylokocker. Rifampin fungerar genom att stoppa bakteriens förmåga att producera ett protein som behövs för att överleva och multiplicera sig. Det bör dock inte användas ensamt utan kombineras ofta med andra antibiotika för att förhindra resistensutveckling hos bakterierna.

Lunginflammation orsakad av någon bakterieart. Bakteriell lunginflammation beror vanligen på spridning av infektion i luftrören genom inandning av mikroskopiska mängder sekret. De allra flesta fall av denna sjukdom är samhällsförvärvade lunginflammationer.

Ett släkte gramnegativa bakterier tillhörande familjen Neisseriaceae som förekommer i jord och vatten och med oklar patogenitet.

Närvaro av levande bakterier i blodet. Akuta tecken på bakteriell blodinfektion är feber, frossa, takykardi och takypne. De flesta fall förekommer hos sjukhuspatienter, som ofta har andra tillstånd el ler undergår behandling som gör deras blodcirkulationssystem mer mottagligt för infektion.

Ett medel mot trypanosomer och eventuellt virus med utbredd användning inom experimentell cellbiologi och biokemi. Etidium har ett flertal experimentellt användbara egenskaper, som t ex förmåga att binda till nukleinsyror, icke-kompetitiv blockering av nikotinacetylkolinreceptorer, och fluorescens. Det används vanligen i bromidform.

Streptogramin B refererar till en typ av antibiotika som är aktiv mot grampositiva bakterier, inklusive många som är resistenta mot andra antibiotika. Streptograminer är en kombination av två olika typer av molekyler, A och B, som tillsammans verkar synergistiskt för att störa bakteriens protein syntes. Streptogramin B är en cyklic polypeptid med ett macrocycliskt lacton ring. Det binder till 23S rRNA i bakteriens ribosom och stör dess förmåga att syntetisera proteiner, vilket leder till bakteriedödning. Streptogramin B används vanligtvis tillsammans med streptogramin A i behandlingen av allvarliga infektioner orsakade av multiresistenta stafylokocker och enterokocker.

Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan *Rauwolfia serpentina*. I medicinsk kontext är reserpin mest känt för sitt användande som läkemedel i behandlingen av högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom schizofreni. Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittorers lagring och frisättning i hjärnan, vilket kan leda till en sänkning av blodtrycket och en jämnare humör. Emellertid används reserpin mycket sällan idag på grund av dess biverkningsprofil och det förekomst av effektivare alternativ.

Tendinopati är en benämning på en grupp sjukdomar som alla kännetecknas av smärta, inflammation och degenerativa förändringar i senan (tendon) eller dess anslutning till benet eller muskeln. Tendinopatier kan drabba olika delar av kroppen, men de vanligaste formerna är achillessenapati (smärta bakom hälbenet), rotatorkuffsenapati (skuldersmärtor) och tennisarmbågs tendinopati (smärta i underarmen). Tendinopati orsakas oftast av överansträngning, felaktig belastning eller åldrande, men kan även uppstå till följd av trauma eller sjukdomar som leddebiter. Behandlingen av tendinopati består ofta av vila, smärtlindring, fysioterapi och progressivt styrketräning. I allvarliga fall kan operation behövas.

En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

En art gramnegativa, stavformade bakterier som isolerats från tarmkanalen hos svin, fjäderfä och människa. Den kan vara patogen.

Akillessena. Vadmuskelns sena till hälen.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande familjen Enterobacteriaceae.

Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.

En art av Haemophilus som fäster vid slemhinnorna hos människor och olika djurarter. Arten indelas vidare i biotyperna I till VIII.

'Shigella sonnei' är en bakteriestam som orsakar tarminfektion, även känd som dysenteri, som kännetecknas av mag- och tarmbesvär som kan inkludera diarré, krampartade smärtor, feber och mucus eller blod i avföringen. Den sprids främst via förorenad mat och vatten eller direkt kontakt med en smittad persons avföring.

Kronisk bronkit definieras som en långvarig inflammation i de sma luftvägarna (bronker) i lungorna, vilket orsakar en permanent slemproduktion och hosta.

Tetracyklin är ett broad-spectrum antibiotikum som verkar genom att hämja bakteriens protein syntes. Det används för behandling av en rad infektioner orsakade av både grampositiva och gramnegativa bakterier, såväl som vissa parasiter. Tetracyklin är också känt för att ha effekt mot akne. Som alla antibiotika bör tetracyklin användas med försiktighet och under läkares övervakning för att undvika potentiala biverkningar och för att reducera risken för resistensutveckling hos bakterier.

"Mycoplasma bovis" är en bacterie som orsakar respiratoriska och mastitproblem hos nötkreatur, och kan leda till minskad produktion av mjölk samt ökade dödlighets- och behandlingskostnader. Den saknar cellevägg, vilket gör den resistens mot många antibiotika och gör den svår att diagnostisera och behandla.

Ett antibiotikum som isolerades från Streptomyces venequelae i 1947, men som nu framställs syntetiskt. Det har förhållandevis enkel struktur och var det första bredspektrumpreparat som upptäcktes. Det har sin verkan genom att störa den bakteriella proteinsyntesen och är huvudsakligen bakteriostatiskt.

'Mycobacterium smegmatis' är en snabbväxande, icke-patogent mykobakterieart som saknar förmågan att orsaka sjukdom hos människor. Den förekommer naturligt i miljön och kan isoleras från exempelvis jord, vatten och däggdjursvävnader. Mycobacterium smegmatis används ofta som ett modellorganismer inom forskning på grund av sin snabba tillväxt och dess likheter med mer patogena mykobakterier, såsom Mycobacterium tuberculosis och Mycobacterium leprae.

"Stenotrophomonas maltophilia is a Gram-negative, opportunistic bacterium that can cause healthcare-associated infections, particularly in immunocompromised patients. It is commonly found in moist environments and is resistant to many antibiotics, making treatment challenging."

Salmonella är en typ av bakterie som kan orsaka matförgiftning och andra infektionssjukdomar hos människor och djur. Den tillhör släktet Salmonella och familjen Enterobacteriaceae. Det finns över 2500 serovarier (serotyper) av Salmonella, men de två vanligaste orsakarna av sjukdom hos människor är S. Typhi och S. Enteritidis. Salmonella sprids främst genom föda och vatten som kontaminerats med avföring från djur eller människor som bär på bakterien. Typiska symptom på en salmonellainfektion innefattar diarré, magkramper, feber och illamående. I allvarliga fall kan infektionen leda till septikemi och död.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

(2R-(2R*,3S*,4R*,5R*,8R*,10R*,11R*,12S*,13S*,14R*))-13-((2,6-dideoxi-3-C-metyl-3-O-metyl-alfa-L-ribo-hexopyranosyl)oxi)-2-etyl-3,4,10-trihydroxi-3,5,6,8,10,12,14-heptametyl-11-((3,4,6-trideoxi-3-(dime tylamino)-beta-D-xylo-hexopyranosyl)oxi)-1-oxa-6-azacyklopentadekan-15-on. Ett halvsyntetiskt makrolidantibiotikum, strukturellt besläktat med erytromycin, som använts vid Mycobacterium avium intracel lulareinfektioner, toxoplasmos och kryptosporidios.

Okänslighet hos bakterier för verkan av meticillin, ett halvsyntetiskt penicillinderivat.

En plasmid är en liten, cirkulär dubbelsträngad DNA-molekyl som kan replikera självständigt och förekommer hos bakterier och andra encelliga organismer. Plasmider kan överföras mellan celler och innehåller ofta gener som ger resistens mot antibiotika eller kodar för toxiner. De används också i molekylärbiologi som vektorer för kloning av gener.

En art gramnegativa, fakultativt anaeroba stavbakterier som finns i vatten, avlopp, jord, kött, sjukhusmiljöer, och som kommensaler i hudens och tarmarnas mikroflora hos människor och djur.