En klass enzymer som katalyserar hydrolys av fosfoglycerider eller glycerofosfatidater. EC 3.1.-.
En grupp fosfatidacylhydrolaser som katalyserar hydrolys av en av acylgrupperna i fosfoglycerider eller glycerofosfatidater. Fosfolipas A1 hydrolyserar acylgruppen vid position 1 (EC 3.1.1.32), och fosfolipas A2 hydrolyserar acylgruppen kopplad till position 2 (EC 3.1.1.4). Syn. PLA.
Fosfolipase A2 (PLA2) är ett enzym som bryter ned fosfolipider, en typ av lipider som är en viktig komponent i celldelar och cellmembran. PLA2 specifikt klyver esterbindningen vid den snabbare fettsyrans (acylgruppens) område nära tvåa kolatom i glycerolbackbonet, vilket resulterar i att en fritt fettsyra och ett lysofosfolipid bildas. Den fritt satta fettsyran är ofta en polyinsättad fettsyra som kan vara inblandad i inflammatoriska processer. PLA2-enzym har också visat sig ha en viktig roll i celldelning, neurotransmission och andra cellulära processer.
Fosfolipase A1 är ett enzym som bryter ned specifika fettsyror från fosfolipider, en typ av lipidmolekyler som utgör en viktig del av celldelar och biologiska membraner. Fosfolipasen A1 katalyserar den hydrolytiska reaktionen där den första fettsyran (för detta fall den akroleysida fettsyran) från fosfatidylen klipps bort, vilket resulterar i formationen av lysofosfatidylkolin och en frigjord fettsyra. Detta enzym spelar en viktig roll inom fysiologiska processer såsom celldelning, signaltransduktion och inflammation.
Grupp II fosfolipas A2 (PLA2-II) är ett enzym som bryter ned specifika fosfolipider i celldelar och lipidvätskor, såsom lungrörflüssigheten. Det katalyserar hydrolysen av esterbindningarna vid snabbkedsan i glycerofosfatdelen av fosfolipider, vilket resulterar i frisättning av fettsyror och lysofosfolipider. PLA2-II är involverad i en rad fysiologiska processer, inklusive inflammation, immunförsvar och celldifferentiering.
Ett enzym som påträffats i alfatoxin från Clostridium welchii och andra klostridie- och bacillstammar. Det hydrolyserar glycerofosfatidater till 1,2-diacylglycerol och en fosforylerad kvävebas som kolin. EC 3.1.4.3.
"Group X Phospholipases A2" refers to a subclass of the enzyme family known as phospholipases A2, which are characterized by their ability to hydrolyze glycerophospholipids (a type of lipid) and release free fatty acids and lysophospholipids. Specifically, Group X Phospholipases A2 selectively act on the sn-2 position of glycerophospholipids, where they cleave the ester bond to release a fatty acid.
Phospholipase A2, secretory (sPLA2) er ein klasse enzyme som spesifikt degraderer fosfolipider, et type av lipider som forekommer i cellemembraner. SPLA2-enzymer katalyserer hydrolysen av esterbindinger i snuttenden av fosfolipidet, fremdeles kalt snutten, og frigir en fedtsyre og et lysofosfolipid som produkter.
"Grupp I fosfolipas A2 (PLA2 Group I) är ett enzym som bryter ned specifika fosfolipider i celldelar och lipoproteiner, vilket frigör fettsyror och lysofosfolipider. Detta enzym katalyserar hydrolysen av esterbindningarna vid snabbare kolatom i position 2 i glycerolfosfatbackbone, specifikt för arakidonisytester. Grupp I PLA2-er är kalciumberoende och innefattar flera isoformer som delas upp i undergrupper baserat på strukturella och funktionella likheter."
Ett enzym som katalyserar hydrolys av en enda fettsyraesterbindning i lysoglycerofosfatidater, varvid bildas glycerylfosfatidater och en fettsyra. EC 3.1.1.5.
Group V Phospholipases A2 (Group V PLA2s) are a subclass of the phospholipase A2 family, which are enzymes that hydrolyze the sn-2 ester bond of glycerophospholipids to release free fatty acids and lysophospholipids. Group V PLA2s are characterized by their calcium-independent activity and are further divided into three subgroups: Group VIA, Group VIB, and Group VIC. These enzymes play important roles in various biological processes, including inflammation, cell signaling, and lipid metabolism. They have been implicated in several diseases, such as atherosclerosis, cancer, and neurodegenerative disorders.
"Ormgifter" refererar till de giftiga substanser som vissa ormar producerar och använder för att fånga byten eller försvara sig mot fiender. Dessa gifter kan innehålla en varierad samling av bioaktiva ämnen, såsom proteiner, peptider och neurotoxiner, som påverkar olika funktioner i organismen, till exempel andnings- eller hjärtverksamheten. Ormgifter kan orsaka allvarliga skador och till och med död hos människor om de inte behandlas akut.
Ett enzym som huvudsakligen finns i växtriket. Det hydrolyserar glycerofosfatidater, varvid bildas fosfatidsyra och en kvävebas, som t ex kolin. Enzymet katalyserar även transfosfatidyleringsreaktioner. EC 3.1.4.4. Syn. PLD.
Gifter från ormar av underfamiljen Crotalinae (familjen Viperidae), som huvudsakligen lever på den amerikanska kontinenten. De omfattar skallerormar, mockasiner, lansormar, buskmästare och amerikanska kopparhuvudormar. Deras gifter innehåller ogiftiga proteiner, hjärt-, blod-, cell- och nervgifter, samt många enzymer, särskilt av gruppen fosfolipas A. Många av toxinerna har bestämts.
Fosfolipase A2 (PLA2) receptorer är proteiner som binder till och aktiverar enzymer av typen PLA2, vilka spjälkar fosfolipider i celldelar och lipidmembraner. Dessa enzym är viktiga regulatörer av inflammation och immunrespons, men de kan också vara involverade i patologiska processer som neurodegenerativa sjukdomar och cancer. PLA2-receptorer delas in i olika klasser baserat på struktur och funktion, och deras specifika roller och mekanismer forskas fortfarande aktivt om.
"Group VI Phospholipases A2" refers to a subclass of the enzyme family known as phospholipases A2, which are characterized by their ability to hydrolyze the sn-2 ester bond of glycerophospholipids, releasing a free fatty acid and a lysophospholipid. Group VI Phospholipases A2 are specifically found in mammals and are further divided into subgroups based on their structure and function. They are known to play important roles in various physiological processes, including inflammation, host defense, and cell signaling, as well as in the development of several diseases such as atherosclerosis, arthritis, and neurodegenerative disorders.
Gift från ormar av släktet Naja (familjen Elapidae). Giftet innehåller många specifika proteiner med cytotoxiska, hemolytiska, neurotoxiska och andra egenskaper. Liksom andra elapidgifter är de rika p å enzymer. De omfattar kobraminer och kobralysiner.
Grupp IV fosfolipas A2 (i kort form PLA2-IV) är ett enzym som bryter ned specifika typer av lipider, nämligen fosfolipider, i cellmembranet. Det tillhör grupp IV inom den större enzymklassen fosfolipaser A2 och är specialiserat att attackera fosfolipider med arakidonsyra som en del av deras fettsyrakedjor. Arakidonsyra är en föregångare till eicosanoider, som är signalmolekyler involverade i inflammation och immunförsvar. PLA2-IV är därför viktigt för regleringen av dessa processer inom kroppen.
Viperidae är en familj av giftiga ormar, inklusive arter som huggormar och klappersnokar, kännetecknade av ett rörligt framtandsgiftgglesben som används för att injicera sitt offer med potentt gifte.
Ett släkte giftiga ormar av familjen Viperidae. Det finns ca 50 kända arter, som alla lever i de tropiska delarna av America och södra Sydamerika.
Reptilproteiner refererer til proteiner som findes hos krybdyr (Reptilia). Disse proteiner spiller en vigtig rolle i forskellige cellulære processer hos krybdyr, herunder strukturel støtte, katalsyse af biokemiske reaktioner, transport af molekyler og regulering af genudtryk. Reptilproteiner er evolutionært beslægtet med proteiner fra andre dyr, herunder pattedyr, fugle og padder, men de kan have specifikke variationer i deres sekvens og struktur for at tilpasse sig de unikke behov hos krybdyr.
Lipider med en eller flera fosfatgrupper, särskilt sådana som kommer av glycerol (glycerofosfolipider) eller sfingosin (sfingolipider). De är pollipider av stor betydelse för cellmembraners struktur och funktion och är de rikligast förekommande membranlipiderna, även om de inte finns lagrade i större mängd.
Gift från ormar av familjen Vipera (huggormar). Det är inte lika kraftigt som gift från Elapidae (kobror) eller Hydrophidae (havsormar) och verkar huvudsakligen på kärlsystemet, där det stör koagulation och kapillärmebranfunktioner. Det har även cytotoxisk verkan. Gifterna innehåller stora mängder enzymer och andra faktorer.
Ett komplex av giftiga proteiner i giftet från den sydamerikanska skallerormen Crotalus durissus terrificus. Det kan delas upp i ett fosfolipas A-fragment och ett krotapotinfragment. Det senare består av tre olika aminosyrakedjor, förstärker enzymet och är ett specifikt nervgift.
Grupp III fosfolipas A2 (i en mening) är ett enzym som katalyserar hydrolysen av esterbindningarna i position 2 i glycerofosfolipider, vilket resulterar i frisättning av arakidonsyra, en föregångare till eikosanoider som är involverade i inflammation och immunrespons.
Gifter från ormar av familjen Elapidae (giftsnokar), i vilken ingår kobror, kraiter, mambor, korallormar, tigerormar och australiska ormar. Gifterna innehåller olika typer av toxiska polypeptider, cytolytiska, hemolytiska och nervgifter, men färre enzymer än gift från ormar av familjerna Viperidae och Crotalidae. Många av gifterna har definierats.
Derivat av fosfatidylsyror där fosforsyran har esterbindning till en kolindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och kolin, och 2 mol fettsyror.
En familj ytterst giftiga ormar (giftsnokar), bestående av korallormar, kobror, mambor, kraiter och havsormar. De har stor geografisk spridning och återfinns i södra USA, Sydamerika, Afrika, Sydasien, Australien och på Stillahavsöarna. Det finns tre underfamiljer: Elapinae, Hydrophiinae och Lauticaudinae. Liksom huggormarna har de gifttänder längst fram i överkäken. De afrikanska mamborna anses vara de allra farligaste ormarna, pga sin storlek, sin snabbhet och sitt mycket giftiga bett. Syn. giftsnokar.
En omättad, essentiell fettsyra. Den finns i animalt fett samt i lever, hjärna och körtelvävnad och är en beståndsdel av animala fosfatider. Den bildas från linolsyra i födan och är en prekursor i bio syntesen av prostaglandiner, tromboxaner och leukotriener.
Phospholipase A2, cytosolic (also known as Group IIA secreted phospholipase A2) is a type of enzyme that plays a role in lipid metabolism and inflammation. It is located in the cytosol (the fluid inside the cell) and is released from cells in response to various stimuli, such as hormones or immune signals. This enzyme works by cleaving the sn-2 ester bond of glycerophospholipids, releasing a free fatty acid and lysophospholipid. The free fatty acids produced by this enzyme can act as signaling molecules and contribute to the inflammatory response. It is also involved in various cellular processes such as cell growth, differentiation, and apoptosis. Dysregulation of its activity has been implicated in several diseases including atherosclerosis, arthritis, and neurodegenerative disorders.
Phospholipase A2 (PLA2) is a group of enzymes that hydrolyze the sn-2 ester bond of glycerophospholipids to release free fatty acids and lysophospholipids. Calcium-independent PLA2 (iPLA2) refers to a subclass of these enzymes that can catalyze this reaction in the absence of calcium ions. This is in contrast to the more well-known secreted PLA2s and cytosolic Ca^2+-dependent PLA2s, which require calcium for their activity. iPLA2s are widely expressed in various tissues and play important roles in cell signaling, membrane remodeling, and inflammation.
Spjälkning av ett kemiskt ämne genom tillägg av en vattenmolekyl.
Gifter producerade av bl a honungsbiet (Apis mellifera). De innehåller olika enzym, polypeptidtoxiner och andra ämnen som kan vara allergena eller immunogena.
"Grupp IA fosfolipas A2 (PLA2) är ett enzym som katalyserar hydrolys av esterbindningarna i den snabbväxlande fosfatidylkolinen (PC), en typ av fosfolipid, vid position 2 i glycerolresten och genererar arakidonsyra, en föregångare till eikosanoider som är involverade i inflammation och immunrespons."
Phospholipase A2 (PLA2) inhibitors are a class of medications that work by blocking the activity of the enzyme PLA2. This enzyme is responsible for breaking down certain types of fat molecules called phospholipids, which are found in cell membranes.
Derivat av fosfatidsyror där fosforsyran har esterbindning till hexahydroxialkoholen myoinositol. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och myoinositol, och 2 mol fettsyror.
Fosfatidylinositoldiacylglycerollysan (PIP2-lyas) är ett enzym som bryter ned fosfatidylinositoldiacylglycerol (PIP2) till diacylglycerol (DAG) och inositoltrifosfat (IP3). Denna reaktion är viktig för intracellulära signaltransduktionsvägar, särskilt vid cellsignalering relaterad till G-proteinkopplade receptorer och receptor tyrosinkinaser.
I medicinsk kontext, refererar "ormar" vanligtvis till ormar som kan vara giftiga och utgör ett hälsorisk för människor. Exempel på sådana ormar inkluderar kobror, huggtandssnokar och korallormar. Ormarnas gift kan orsaka en rad symtom, från lokal svullnad och smärta till allvarligare symptom som andningssvårigheter, muskellättnad och i värsta fall död.
Fettsyrederivat av glycerofosfater. De består av glycerol med esterbindning till 1 mol fosforsyra vid 3-hydroxyländen och till 2 mol fettsyror vid de två övriga hydroxylgrupperna.
Strukturellt likartade enzymer med samma katalytiska mekanism, men med olika kemiska, fysikaliska eller immunologiska egenskaper.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
En stavformad bakterie som är en vanligt förekommande saprofyt i jord. Dess sporer finns överallt, och den förekommer mestadels i grödor och livsmedel, vilket kan leda till matförgiftning.
Ett ormsläkte (skallerormar) of familjen Viperidae, med typiska gropar mellan ögon och nos. De lever uteslutande i Amerika, och flertalet av de 25 kända arterna återfinns i sydvästra USA och norra Mexiko. Några arter påträffas så långt norrut som Kanada, några öster om Mississippi. De har fått sitt namn efter den "skallra" de har längst ut på skjärtspetsen.
Derivat av fosfatidylsyror där fosforsyran har esterbindning till en etanolamindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och etanolamin, och 2 mol fettsyror.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Den bukspottkörteln är en exokrin oglandulär organ som producerar och sekreterar flera enzymer inklusive amylas, lipas och trypsin involverade i digestionen av kolhydrater, fett och protein i mag-tarmkanalen.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
Ett akridinderivat som förr i stor utsträckning användes som malariamedel, men som under senare år ersatts av klorokin. Det har även använts mot parasitmaskar och för behandling av giardiasis. Det används i experimentell cellbiologi som fosfolipas A2-hämmare.
Lipider, huvudsakligen fosfolipider, kolesterol och små mängder glykolipider som finns i membran, inkl. cellmembran och intracellulära membran. Lipiderna kan förekomma som dubbellager i membranen, med inneslutna proteiner mellan lagren och yttre proteiner på membranets utsida. Membranlipider är nödvändiga för aktiv transport, ett flertal enzymatiska aktiviteter och membranbildning.
Trimeresurus är ett släkte ormar inom familjen giftsnokar (Viperidae) som förekommer i Asien, främst i södra och sydöstra Asien. Dessa ormar kallas även för de asiatiska barksnokarna eller tempelormarna. Släktet omfattar cirka 40 arter, varav flera är mycket giftiga och kan utgöra en fara för människor. De flesta Trimeresurus-arterna lever i skogsbiotoper och har ett nattaktivt levnadsmönster.
En grupp omättade fettsyror omfattande arakidonsyra och hydroxieikosatetraenosyra.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Fosfoinositidfosfolipas C (PI-PLC) är ett enzym som bryter ned fosfoinositider, en viss typ av fosfolipider som finns i celldelar. PI-PLC klyver specifikt fosfoinositiden PIP2 (fosfatidylinositol 4,5-bisfosfat) till två produkter: diacylglycerol (DAG) och inositoltrifosfat (IP3). Båda dessa molekyler fungerar som signalsubstanser i cellen och är involverade i olika cellulära processer, såsom celldelning, signaltransduktion och metabolism. PI-PLC spelar därför en viktig roll i cellsignalering och reglering av cellfunktioner.
I den medicinska kontexten, är "pyro" ett prefix som betyder "relaterad till eld eller värmeförbränning". Men det finns inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos som heter "Pyroner". Om du avser att fråga om någon specifik medicinsk tillstånd eller symptom, kan du vänligen ge mer information.
Derivat av fosfatidylkoliner, erhållna genom partiell hydrolys som tar bort en fettsyradel.
Grupp IB fosfolipas A2 (PLA2-IB) är ett enzym som bryter ned specifika fosfolipider, en typ av lipider som utgör en viktig del av cellmembranen. PLA2-IB katalyserar hydrolysen av esterbindningen vid snabbare fettsyror i den 2:a positionen av fosfolipiden, vilket resulterar i att frisätta en fri fettsyra och lysofosfolipid. Detta enzym är involverat i en rad cellulära processer, inklusive inflammation, immunförsvar och celldöd. Abnorma nivåer eller funktion av PLA2-IB har visats vara relaterade till flera patologiska tillstånd, såsom neurodegenerativa sjukdomar, kardiovaskulära sjukdomar och cancer.
Omvandling av en inaktiv enzymform till en med metabolisk aktivitet, vilket inkluderar: 1) jonaktivering (aktivatorverkan); 2) kofaktor-/koenzymaktivering; 3) omvandling av enzymprekursor (proenzym eller zymogen) till aktivt enzym.
Fetter som bildas genom förestring av glycerin med två fettsyror.
I medicinsk kontext, refererar "tioler" till en grupp kemiska föreningar som innehåller en sulfongrupp (-SO2-) följt av en tiolgrupp (-SH). Tioler är en form av svavelhaltiga kolväten som är reaktiva och kan delta i olika biokemiska processer, till exempel som en del av en aktiveringssekvens för vissa enzymer. De kan även förekomma som slutprodukter vid nedbrytning av vissa ämnen i kroppen. Det är värt att notera att termen "tiol" ofta används synonymt med "merkaptogrupp", vilket betecknar en funktionell grupp med strukturen -SH.
En Russell huggorm, även känd som zmeja obiknovenaja i den vetenskapliga nomenklaturen, är en giftig ormart inom familjen giftsnokar (Viperidae) som förekommer i södra Europa och centrala Asien.
Den vätska (vattenlösning) som fyller ut utrymmet mellan organellerna och andra cellorgan i cytoplasman.
Derivat av fosfatidsyra, i vilka de hydrofoba områdena består av två fettsyror, och en polär alkohol är kopplad till C-3-positionen hos glycerol med en fosfodiesterbindning. De benämns utifrån sina polära grupper, som t ex fosfatidylkolin och fosfatidyletanolamin.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Isomerer och derivat av butanol (C4H9OH).
Partiklar bestående av molekylaggregat som hålls löst samman av sekundära bindningar. Ytan på miceller består vanligen av amfifatiska föreningar, så orienterade att de minimerar energiutbytet mellan micellen och dess omgivning. Vätskor som innehåller stora mängder suspenderade miceller kallas emulsioner.
Fosfolipase C beta (PLCbeta) är ett enzym som spjälkar fosfolipider, en typ av lipider som utgör en viktig komponent i celldelar och cellmembraner. När PLCbeta aktiveras katalyserar det en hydrolysreaktion där fosfatidylinositol 4,5-bisfosfat (PIP2) spjälkas till inositol 1,4,5-trisfosfat (IP3) och diacylglycerol (DAG). Både IP3 och DAG är signalsubstanser som har en viktig roll i cellsignalering, särskilt inom G-proteinkopplade receptorer.
Indolizidiner är en typ av organiska föreningar som tillhör alkaloidgruppen. De karakteriseras av ett heterocykliskt ringsystem bestående av fem kolatomer och två kväveatomer, arranged i en specifik struktur som liknar en pyrrolidinring fäst vid en indolring. Indolizidiner förekommer naturligt i vissa växter och djur, och kan ha farmakologisk betydelse då de har visats ha bioaktiva egenskaper, såsom hämning av glykosidaser, vilket kan ha potential inom behandlingar för sjukdomar som diabetes och cancer.
Derivat av fosfatidsyror som saknar en fettacylkedja till följd av hydrolys.
Den vanligaste orsaken till kallbrand. Många distinkta typer kan särskiljas utifrån distributionen av tolv olika toxiner.
Det fett- och proteinhaltiga, och selektivt genomsläppliga, membran som omger cytoplasman i prokaryota och eukaryota celler. Hos de flesta typer av mikrobiella celler gränsar den utåt till cellväggen.
En klass morfologiskt heterogena cytoplasmapartiklar i djur- och växtvävnader som kännetecknas av sitt innehåll av hydrolytiska enzym och dessas strukturbundna latens. Lysosomernas intracellulära funktioner beror på deras lytiska potential. Lysosomens enkla membran verkar som barriär mellan de inneslutna enzymen och substratet utanför. Lysosomenzymens verkan är begränsad eller ingen alls så länge blåsan de är inneslutna i inte brister.
Cykliska kolväten med flera ringar och en eller flera gemensamma atomer.
En klass oxygenerade, endogena, omättade fettsyror, vilka är derivat av arakidonsyra. Till dessa hör prostaglandiner, leukotriener, tromboxaner och föreningar med hydroxieikosatetraensyra (HETE). De är hormonliknande ämnen med verkan i anslutning till syntesprocesserna, utan att ha någon funktionsändrande effekt i kroppen.
Föreningar som innehåller kolväte- eller glykosylgrupper länkade till fosfatidylinositoler. De verkar som protein- eller polysackaridförankringar på cellmembran.
1-Butanol, även känt som butan-1-ol, är ett primärt alkohol som består av en enkel kolkedja med fyra kolatomer och en hydroxylgrupp (-OH) bundet till det första kolatomet. Det har en molekylformel av C4H9OH. 1-Butanol är en färglös, flytande substans som används som lösningsmedel och råvara inom kemiindustrin.
Av djur utsöndrade giftiga ämnen i form av vätskeblandningar, innehållande många olika enzymer, toxiner och andra kemiska ämnen. De produceras i speciella körtlar och utsöndras genom speciella utförsgångar (nässelkapslar, taggar, huggtänder osv) för att oskadliggöra byte eller anfallare.
En grupp kvävefria lipider som finns i animala och, särskilt, i växtvävnader, och som består av 1 mol glycerol och 1 eller 2 mol fosfatidylsyra. Gruppens olika föreningar skiljer sig åt genom att olika fettsyror frigörs vid hydrolys.
Utnyttjande av fluorescensspektrometri för erhållande av kvantitativa resultat vid tillämpning av immunfluorescensteknik. Metodens fördel framför andra (som t ex RIA) är den höga känsligheten, med en detektionsgräns på tiondels mikrogram per liter.
Neomycin är ett typ av aminoglycosidantibiotikum som används för att behandla olika typer av bakterieinfektioner, vanligtvis på ytor såsom huden och slemhinnor. Det fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier genom att påverka deras proteinsyntes. Neomycin kan orsaka skada på nerv- och hörselceller om det används systemiskt (som en injektion eller tablet) i högre doser eller under längre tider, men när det används topisk (på ytan av kroppen) är biverkningarna sällsynta och mildare.
En fosfodiesteras är ett enzym som bryter ned specifika fosfatesterbindningar, vanligtvis i molekyler såsom nucleotider och nukleotidföreningar, vilket resulterar i frisättning av fosfatgrupper.
En grupp dubbelringade, heterocykliska föreningar.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
En grupp glykolipider, hos vilka sockerdelen utgörs av galaktos. De skiljer sig från glykosfingolipider genom avsaknad av kväve. Galaktolipiderna utgör den största delen av växternas membranlipider.
Enzyminhibitorer är substanser som sänker eller helt stoppar en enzymes aktivitet genom att binda till enzymet. Detta resulterar i försening eller minskning av den kemiska reaktionen som enzymet annars skulle ha katalyserat. Enzymer är proteinmolekyler som accelererar biologiska reaktioner inom celler, och deras aktivitet kan regleras genom olika mekanismer, däribland användning av enzyminhibitorer.
Plasmalogener är en speciell typ av fosfolipider som innehåller en fettsyra och en alkylresorcinol-kolvätekedja i sin lipidhalva. De är en viktig del av cellmembranen, särskilt i hjärta, lungor och nervsystemet. Plasmalogener har antioxidativ verkan och kan skydda cellmembranen från oxidativ skada. De kan också spela en roll i cellytiska processer som signaltransduktion och celldelning.
Aminosyresekvenshomologi refererer til den grad af lighed i rækkefølgen af aminosyrerne, der udgør proteiner hos to eller flere organismer. Jo større antal identiske aminosyrer i samme position i de sammenlignede sekvenser, des højere er graden af homologi. Dette begreb anvendes ofte i molekylærbiologien for at fastslå evolutionæ forhold og funktionelle egenskaber hos proteiner.
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
En basisk beståndsdel av lecitin som förekommer i många växter och djurorgan. Det är viktigt som prekursor till acetylkolin, som metylgivare i olika metaboliska processer och i fettomsättningen.
Medel för kemisk rengöring, vanligtvis bestående av långkedjade alifatiska baser eller syror, vilka utövar sina rengörande (fettlösande) och antimikrobiella effekter genom ytverkan som hänger samman med medlens såväl hydrofila som hydrofoba egenskaper. Syn. detergentia.
Ett kelerande ämne som avskiljer en mängd olika flervärda katjoner. Det används vid läkemedelstillverkning och som livsmedelstillsats. Syn. etylendiamintetraättiksyra.
"Structure-activity relationship (SAR) refers to the correlation between the chemical structure of a drug or molecule and its biological activity, describing how changes in the molecular structure can affect its ability to interact with biological targets and produce a desired pharmacological response."
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Fysiologiska processer vid biosyntesen (anabolism) och nedbrytningen (katabolism) av fetter.
Acetofenon, även känt som fenylmethanone, är ett organisk fö compound som tillhör klassen ketoner. Det består av en benzenring som är substituerad med en metylgrupp och en ketongrupp. Acetofenon har formeln C8H8O. Det kan framställas genom oxidation av etylbensen eller genom kondensation av fenol och acetaldehyd under sura förhållanden. Acetofenon används kommersiellt som lösningsmedel, insektsbekämpningsmedel och i syntesen av andra kemikalier. Det har också en karaktäristisk söt doft och förekommer naturligt i vissa eteriska oljor.
Cellytereceptorer är proteiner på cellytan som binder specifika signalmolekyler, såsom hormoner och neurotransmittor, och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar som leder till en biologisk respons i cellen.
I medicinen, refererar "sekvensinpassning" till processen av matchning eller korrelerande en genetisk sekvens, vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens, med en specifik referenssekvens, för att fastställa dess position, orientering och eventuella variationer i förhållande till den referenssekvensen. Detta används ofta inom genetisk forskning och klinisk diagnostik för att identifiera gener, mutationer eller polymorfismer som kan vara associerade med sjukdomar eller andra hälsotillstånd.
En art grampositiva, stavformade bakterier med stor utbredning i naturen. Bakterierna har påträffats i avloppsystem, jord, ensilage och faeces hos friska människor och djur. Infektion med denna bakterie leder till hjärninflammation, hjärnhinneinflammation, endokardit och aborter.
Nedbrytningen av röda blodkroppar genom verkan av olika ämnen, som t ex antikroppar, bakterier, kemikalier, temperaturförändringar och ändringar i tonicitet (tryckförhållanden).
"Nervgift" (neurotoxin) är en beteckning på en substans som kan skada, förlamar eller döda nervceller och stör deras funktion. Detta kan leda till neurologiska symtom såsom sängklimpning, muskelsvaghet, kramper, talfel, minnesförlust och i värsta fall död. Exempel på nervgifter är botulinumtoxin (BTX), tetrodotoxin (TTX) och heavy metaller som bly och kvicksilver.
I en enkel medicinsk kontext kan 'naftalener' referera till en grupp organiska föreningar som innehåller naftalen, ett polycykliskt aromatiskt kolväte (PAH) bestående av två benzening rings som är kondenserade med varandra. Naftalener har historiskt använts inom medicinen, men deras användning är numera begränsad på grund av toxicitet och cancerrisk. I vissa fall kan naftalener fortfarande användas externt i dermatologiska preparat, men interna användningsområden är idag mycket sällsynta.
Organiska syror (alifatiska karboxylsyror), med grundformeln CH3(CH2)nCOOH, vilka fås genom oxidation av en metylgrupp till en alkohol, aldehyd och därefter syra. Det finns mättade, enkelomättade (med en dubbelbindning) och fleromättade (med mer än en dubbelbindning) fettsyror.
Ett jonoforiskt polyeterantibiotikum från Streptomyces chartreusensis. Jonoforen binder och transporterar katjoner genom membran och kopplar bort oxidativ fosforylering medan den hämmar ATPas i leverm itokondrier hos råtta. Substansen används mest som biologiskt verktyg för att studera divalenta katjoners roll i olika biologiska system.
1-Alkyl-2-acetylglycerophosphocholinesterase is an enzyme that catalyzes the hydrolysis of 1-alkyl-2-acetyl-sn-glycero-3-phosphocholine, also known as platelet-activating factor (PAF), into 1-alkyl-2-lyso-sn-glycero-3-phosphocholine and acetate. This enzyme is involved in the regulation of PAF-mediated inflammatory responses and allergic reactions.
Tillförsel av molekyler av rekombinant DNA från prokaryota eller eukaryota källor till replikationsvektorer, så som plasmider eller virus, och införande av de härvid erhållna hybridmolekylerna i mottagarceller, utan att livsdugligheten hos dessa celler ändras.
'Sjukdomsalstrande förmåga' refererar till en individuals predisposition att utveckla en viss sjukdom, orsakad av en kombination av genetiska, epigenetiska och miljömässiga faktorer, som ökar risken jämfört med den genomsnittliga populationen.
De reaktiva områden på en makromolekyl som är direkt envolverade i dess specifika sammankoppling med en annan molekyl.
Kromatografi på tunna lager av adsorbenter i stället för i kolonn. Det adsorberande medlet kan vara aluminiumoxid, kiselgel, silikater, träkol eller cellulosa.
"Artsspecificitet" refererer til de unikke aspekter, karakteristika og kontekster, der er forbundet med kunstformer som teater, musik, maleri, litteratur osv. Det understreger, at hver kunstform har sine egne regler, historie, teoretiske perspektiver, teknikker og udtryksformer, som bør respekteres og forstås for at opnå en dybere forståelse af det pågældende værk eller frembringelse.
Tamboskap som vanligtvis hålls på någon form av lantgård för produktion av kött eller mjölkprodukter eller som arbetsdjur.
Kromatografimetod på icke-joniska geler utan hänsyn till det sätt på vilket preparatet urskiljs.
Fosforsyraestrar av inositol. De omfattar både mono- och polyfosforsyraestrar, med undantag av inositolhexafosfat, som är av fytinsyra.
Reglerproteiner som verkar som molekylära omkopplare. De reglerar ett stort antal biologiska processer, inklusive receptorsignallering, intracellulära signalöverföringsvägar och proteinsyntes. Deras verkan kontrolleras av faktorer som styr deras förmåga att binda till och hydrolysera GTP till GDP.
Mikroblåsor som bildas av det endoplasmatiska nätverket när celler brister. De kan isoleras genom differentialcentrifugering och utgörs av tre strukturtyper: ojämna vesiklar, släta vesiklar och ribosomer. Ett flertal enzymatiska processer är förknippade med mikrosomfraktioneringen.
Sfingomyelinfosfodiesteras är ett enzym som bryter ned sfingomyelin till ceramid och kolesterol i cellmembranet.
Sfingomyeliner är en typ av lipider, mer specifikt fosfolipider, som förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer, inklusive människor. De består av en sfingosinbas och två fettsyror som är esterifierade till varandra via en fosfatgrupp. Sfingomyeliner har viktiga funktioner i cellmembranen, bland annat som stödjer cellytan och reglerar cellytans fluiditet. De är också en viktig komponent i myelinhinnorna som omger nervcellernas axoner och underlättar nervimpulsers transmission.
De processer genom vilka cellkärnors, cytoplasmatiska eller intercellulära faktorer inverkar på differentieringsstyrningen av genaktiviteten i samband med enzymsyntes.
Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.
Prostaglandin D2 (PGD2) är en prostaglandin, ett slags lipidmedierat signalsubstanser som produceras i kroppen och har en rad olika biologiska effekter. PGD2 är specifikt känt för sin roll inom immunsystemet och huden. Det produceras av en typ av celler kända som mastceller, och fungerar som en vasodilatator och ett immunmodulerande ämne. I huden har PGD2 visats påverka hårfollikelns tillväxt och differensiering, och det finns forskning som tyder på att ökade nivåer av PGD2 kan vara associerade med alopecia areata, en autoimmun hudsjukdom som orsakar håravfall.
Ett rike av eukaryota, heterotrofa organismer som lever som saprofyter eller parasiter, omfattande svampar, jästarter, mögel osv. De kan fortplanta sig sexuellt eller asexuellt och ha mer eller mindre komplexa livscykler. Trådsvampar bildar flercelliga kolonier.
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
Enzymer i transferasklassen som katalyserar överföringen av en acylgrupp från en kemisk förening (givare) till en annan (acceptor). EC 2.3.
Octoxynol är ett syntetiskt surfaktant och spermiedödande medel som används i vissa former av preventivmedel, såsom spermicid geler och skum. Det fungerar genom att förstöra spermiers membran och på så sätt förhindrar fertilisationen. Octoxynol är också känt för sin förmåga att neutralisera vissa virus, inklusive HIV, men det används inte som ett preventivmedel mot sexuellt överförbara infektioner (STI:er) på grund av sina potentiala toxicologiska effekter.
Föreningar som innehåller en eller fler monosackaridrester bundna med glykosidbindning till en hydrofob molekyldel, som t ex acylglycerol, en sfingoid, en ceramid eller ett prenylfosfat.
Experimentella eller teoretiska modeller för undersökning av molekylers form, elektroniska egenskaper eller interaktioner. Hit hör även analoga molekyler, datorframställd grafik och mekaniska strukturer.
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Ett enzym i hydrolasklassen som katalyserar reaktionen mellan triacylglycerol och vatten till diacylglycerol och en fettsyraanjon. Det produceras av körtlar i tungan och av bukspottkörteln och inleder nedbrytningen av fetter i födan. EC 3.1.1.3.
Infogande av en syraradikal i molekylen till en kemisk förening.
Det vanligaste och biologiskt mest aktiva prostaglandinet hos däggdjur. Det uppvisar de flesta av prostaglandinernas typiska, biologiska verkningsmekanismer och har använts i stor omfattning som oxytociskt medel.
Prostaglandin Endoperoxide Synthase (PTGS), also known as Cyclooxygenase (COX), is an enzyme involved in the conversion of arachidonic acid to prostaglandin H2, an important precursor for the synthesis of various prostanoids such as prostaglandins, thromboxanes, and prostacyclins. This enzyme exists in two main isoforms: COX-1 and COX-2, which differ in their expression patterns and regulation. COX-1 is constitutively expressed in most tissues and involved in maintaining homeostatic functions, while COX-2 is usually induced under pathological conditions and contributes to inflammation, pain, and fever. Inhibition of PTGS/COX enzymes is the primary mechanism of action for nonsteroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs), which are widely used in clinical practice for their analgesic, antipyretic, and anti-inflammatory effects.
Derivat av fosfatidsyror där fosforsyran har esterbindning till en serindel. Fullständig hydrolys ger 1 mol glycerol, fosforsyra och serin, och 2 mol fettsyror.
Subcellular fractions refer to the distinct components or particles that are isolated from a cell by various fractionation techniques, each containing different types of cellular structures and molecules. These fractions can include organelles such as the nucleus, mitochondria, endoplasmic reticulum, Golgi apparatus, lysosomes, peroxisomes, and plasma membrane, as well as cytoskeletal elements, ribosomes, and soluble proteins. The isolation of these subcellular fractions allows for the independent study of their unique functions, compositions, and interactions in cellular processes and diseases.