Fosforsyror
Tandetsning med syror
Dental bonding
Tandben
Dentinbondingmedel
Tandemalj
Ett hårt, tunt och genomskinligt skikt av förkalkat material som omger och skyddar tandbenet och tandkronan. Det är det hårdaste ämnet i kroppen och består nästan uteslutande av kalksalter. I mikroskopet ser man att skiktet består av tunna stavar (emaljprismor), sammanfogade med ett cementerande ämne och omgivna av ett emaljhölje.
Hartscement
I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.
Metylmetakrylater
Materialprovning
Smear Layer
Tandetsning
Skjuvstyrka
"Fracture force displacement (skjuvstyrka) är den kraft som krävs för att skapa en skada eller förflytta fragmenten i ett ben eller led efter en fraktur."
Dentala cement
"Dental cement" är ett samlingsbegrepp för olika typer av material som används för att fästa, skapa eller reparera tänder och tandproteser inom stomatologin. Dessa cement kan vara av organiska eller anorganiska typ, och de kan vara permanenta eller temporära beroende på deras användningsområde. Exempel på dental cement är glasjonomer, zinkoxid-eugenol-cement och kompositcement.
Dental belastningsanalys
Kompositmaterial
Ytegenskaper
Svepelektronmikroskopi
Mikroskopi där preparatet undersöks genom att en elektronstråle läser av det punkt för punkt. Bilden skapas genom registrering av spridningen av bakåtstrålningen från preparatytan. Vid svepelektronmikroskopi spelar preparatets tjocklek ingen roll. Tekniken, och även instrumentet, förkortas ofta SEM.
Bisfenol A-glycidylmetakrylat
Borföreningar
Tandemaljlöslighet
Tandemaljlöslighet, eller dual-species biofilm formation, refererar till förmågan hos två olika orala mikroorganismer att kolonisera och bilda en sammanhängande biofilm på ett tandem-liknande sätt på ett surfaces. Denna process involverar komplexa interaktioner mellan de två arterna, inklusive kommunikation genom signalsubstanser och koordinerad reglering av genuttryck, vilket leder till en stabil struktur med fördelaktiga egenskaper jämfört med var sina enskilda biofilmer. Tandemaljlöslighet kan spela en viktig roll i patogenesprocesser relaterade till oral hälsa, såsom kariesutveckling och parodontit.
Ortodontiska bågfästen
Tandfyllningsmaterial
Adhesivitet
I medicinen refererar "adhesivitet" till den förmågan hos ett material, vanligtvis ett särskilt band eller lim, att hålla fast vid ett underlag och behålla sin integritet när det utsätts för mekanisk påfrestning. Det används ofta i kirurgiska procedurer för att fästa tygvävnader eller läkemedelsdoseringar på specifika platser i kroppen.
Tandblästring
En blästringsteknik baserad på användning av aluminiumoxid för avlägsnande av tandemalj, dentin och lagningsmaterial. Metoden kräver inte bedövning och minimerar risken för fragmentering och sprickbil dning.
Aluminiumsilikater
Tanddemineralisering
Tanddemineralisering refererar till nedbrytningen och förlusten av mineraler, såsom kalcium och fosfat, från tandemaljen. Detta kan leda till mjukare och mer porösa ytor på tänderna, vilket i sin tur gör dem mer sårbara för skador och karies. Tanddemineralisering kan orsakas av en rad faktorer, inklusive dålig oral hygien, ohälsosam diet, torr mun och vissa medicinska tillstånd eller behandlingar.
Mikroblästring av tandemalj
Mekaniskt avlägsnande av små mängder tandemalj (till ett djup av maximalt några tiondedels millimeter) för att ta bort ytlig missfärgning som inte försvinner genom blekning. Ett vanligt blästermedel är en blandning av pimpsten och saltsyra.
Dentinpermeabilitet
Light-Curing of Dental Adhesives
"Light-curing of dental adhesives" refers to the process of using a special type of light to harden and strengthen dental adhesive materials used in restorative dentistry. The light, typically a blue spectrum light, activates a chemical reaction in the adhesive that causes it to solidify and form a strong bond with the tooth structure. This process helps to ensure the durability and longevity of dental restorations such as fillings and crowns.
Debonding
Organophosphates
Organofosfater (organofosfater) är en grupp kemiska föreningar som innehåller en kovalent bundet fosforatom med organiska substituenter. De är välkända för sin användning som insecticider, herbicider och nervgaser. Organofosfater fungerar genom att störa signalsubstanser i nervsystemet hos skadedjur eller människor, vilket kan leda till muskelkramper, andningsproblem och i värsta fall död. Det är viktigt att hantera och använda organofosfater med försiktighet på grund av deras toxicitet och potentiala hälsoeffekter.
Tandprofylax
Behandling på tandvårdsklinik för förebyggande av parodontala sjukdomar eller andra tandsjukdomar genom rensning och putsning av tänderna. Behandlingen omfattar borttagning av plack och tandsten, behandling med kariesförebyggande medel, kontroll av lagningar och proteser, korrigering av konturer på lagningar och kontroll för förekomst av inklämda matrester.
Lim
Medel som får två ytor att fästa vid varandra. Hit hör lim, klister, gummi, harts och latex.
Citronsyra
En väsentlig intermediär i ämnesomsättningen. Den är en sur förening i citrusfrukter. Salter av citronsyra (citrater) kan användas som antikoagulanter, tack vare sina kalciumkelerande (jonbindande) eg enskaper.
YAG-laser
YAG-laser är en typ av laser, eller ljusamplificerad emissionsgivare, som använder sig av ett yttre, kristallino material känt som yttrium aluminium garnet (YAG), för att producera coherenta och intensiva ljusstrålar. Denna typ av laser används vanligtvis inom oftalmologi, där den kan användas för att behandla ögoninfektioner eller för att utföra operationer såsom kapsulotomi efter katarraktoperationer. YAG-laserns våglängd är normalt inställd på 1064 nanometer, vilket gör den penetrerande för ögats optiska medium och därmed användbar inom oftalmologi.
Rostfritt stål
Dental Restoration Repair
Dental restoration repair refers to the process of fixing or reinforcing a previously placed dental restoration, such as a filling, crown, or bridge, that has become damaged or worn over time. This may involve removing the damaged portion and replacing it with new restorative material, or adding additional material to reinforce the existing restoration. The goal of dental restoration repair is to restore the function, integrity, and appearance of the damaged restoration and prevent further deterioration.
Misslyckad tandlagning
Palmer
Dental Marginal Adaptation
"Dental marginal adaptation" refererar till den grad av passform och anpassning som finns mellan en tandfyllning eller krona och det omgivande tandköttet (gingivan) och tanden. Den perfekta marginala anpassningen skapas när restaureringen är välformad, smidig och utan luckor eller öppna konturer, vilket förhindrar att bakterier penetrerar under restaurationen och orsakar karies eller inflammation i tandköttet. Dessutom skapas en tätt sittande marginaladaption genom att avlägsna alla överflödiga materialrester och polera ytan för att uppnå en glatt, jämn yta som underlättar plackreduktion och minskar risken för komplikationer.
Dentalt mikroläckage
Artificiell saliv
Artificiell saliv är en syntetisk substans som designedes för att imiteras människors naturliga saliva. Den används vanligtvis för att lindra torrhetskänslor i munhålan och halsen, ofta som ett komplement till behandling av munsjukdomar eller biverkningar från vissa mediciner. Artificiell saliv kan innehålla olika ingredienser såsom vatten, gelatin, glycerin, sorbitol och smakämnen, men den saknar de enzymer och proteiner som finns i naturlig saliva.
Fluorvätesyra
Mjölktand
Högtrycksvätskekromatografi
Tandlegeringar
Tätningsmedel, dentala
'Tätningsmedel, dentala' refererar till material som används inom tandvården för att fylla ut och skapa en tät lämplig förslutning av hålrum (kaviteter) i tänder som orsakats av karies eller trauma. Dessa material kan vara av olika slag, till exempel amalgam, kompositresin, glasjonomer och keramerer, och väljs beroende på faktori som storlek och läge på hålrummet, estetiska krav och patientens vanor och preferenser.
Silaner
I medicinsk kontext, används termen "silaner" sällan. Men i allmän kemi, är en silan en organisk förening som innehåller en kol-silicium-bindning. Den enklaste silanen är dimetylsilan, med formeln (CH3)2SiH2. Silaner kan användas i vissa tillämpningar inom tandmedicin och materialvetenskap, men det finns inga specifika medicinska definitioner av "silaner".
Cellulosa
En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.
Polymetakrylsyror
Polymetakrylsyror är syntetiska polymerer som består av metakrylatmonomerenheter. De används vanligtvis inom medicinsk kontext som hud- och slemhinneskydd, där de bildar en transparent, vattenavvisande film som skyddar mot fukt, smuts och mekanisk skada. Polymetakrylsyror är också vanliga i kontaktlinser, där de bidrar till att hålla linserna fuktiga och komfortabla att bära.
Natriumhypoklorit
Natriumhypoklorit är ett blekmedel och desinfektionsmedel som innehåller natrium (salt) och hypoklorit-joner, vilka frigörs som klor när lösningen kommer i kontakt med vatten. Det används vanligtvis som en 5-15% starkt koncentrerad lösning, även känd som blekmedel eller "blond"-lösning. Natriumhypoklorit är effektivt mot bakterier, virus och svampar, men kan vara skadligt för människor och djur vid höga koncentrationer eller inandning av ångor.
Tandporslin
En typ av porslin som används till tandlagning, antingen för jacketkronor eller inlägg, konstgjorda tänder eller metallokeramiska kronor. Råvaran för porslinet utgörs av fältspat och kvarts, och porslinet tillverkas genom att det keramiska pulvret (även innehållande kaolin, färgämnen, grumlingsmedel, flussmedel och andra ämnen) blandas med destillerat vatten.
Syror
Receptorer, lysofosfatidsyra
Lysofosfatidylsklorid (LPS) receptorer, också kända som G2A-receptorer, är en typ av membranreceptorer som aktiveras av lipidmolekylen lysofosfatidylsklorid och spelar en viktig roll i inflammation och immunresponser. De är expressade på olika celltyper, inklusive immunceller och endotelceller, och aktivering av LPS-receptorer kan leda till celldifferentiering, proliferation och cytokinuttryck.
Variansanalys
Stereoisomerism
Stereoisomerism är en form av isomeri, där två eller fler molekyler har samma kemiska formel och struktur, men differar i rumslig orientering av deras atomgrupper. Detta innebär att de har samma typ och antal atomer, men skiljer sig åt genom att vara speglar av varandra, liknande vänster- och högerhanden, vilket kallas att vara en form av "enantiomerer". Stereoisomeri är viktigt inom farmakologi eftersom olika stereoismoriska former av samma molekyl kan ha olika biologiska aktivitet och effekter på levande organismer.
Klorhexidin
Chromatography, Reverse-Phase
Reverse phase chromatography är en typ av adsorptionskromatografi som använder sig av ett reversfaset kolonnmaterial, vanligen bestående av små, hydrofoba kolsyrekedjor bundna till en stödstruktur. Denna metod är mycket användbar för separation och analys av icke-polära molekyler, såsom lipider och opolära läkemedel. Under ett vanligt reversfaskromatografi-förlopp binds de icke-polära analylerna starkare till kolonnmaterialet än polära analyer, vilket möjliggör en effektiv separation baserad på skillnader i hydrofoba interaktioner.
Mekanisk påfrestning
Vatten
I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.
EDTA
Organofosforföreningar
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Ultraviolettspektrofotometri
Ultraviolettspektrofotometri (UV-spektrofotometri) är en laboratorieteknik som används för att bestämma koncentrationen av ett ämne i en lösning genom att mäta absorptionen av ultraviolett ljus. Detta görs genom att lysa upp lösningen med UV-ljus och mäta den absorbierade strålningen vid specifika våglängder. Resultaten presenteras i form av ett spektrum, som visar absorptionen som en funktion av våglängden. Metoden är vanlig inom områden som kemi, biokemi och miljöanalys för att bestämma koncentrationer av olika organiska och oorganiska ämnen, till exempel aminosyror, vitaminer, pigment och vissa typer av föroreningar.
Indikatorer och reagenser
Inom medicinen, är indikatorer mätvärden eller symtom som används för att bedöma ett patients hälsotillstånd och behandlingsbehov, medan reagens är substanser som används i laboratorietester för att upptäcka eller mäta specifika molekyler eller ämnen i kroppen, som kan vara ett tecken på en viss sjukdom eller tillstånd.
Nötkreatur
Temperatur
I en enkel mening kan temperatur inom medicinen definieras som den grad av värmevariation eller termisk energi som mäts i kroppen hos levande organismer, vanligtvis i enheten Celsius (°C) eller Fahrenheit (°F). Den normala kroppstemperaturen för en vuxen människa varierar vanligtvis mellan 36,5 och 37,5 °C (97,7 till 99,5 °F), även om det kan variera något beroende på individuella skillnader, tid på dygnet och metoden för temperaturmätning.