En kolinesterashämmare som snabbt tas upp genom membran. Den kan användas lokalt på bindhinnan.

Medel som hämmar kolinesteraser. Nervtransmittersubstansen acetylkolin hydrolyseras snabbt och inaktiveras av kolinesteraser. När kolinesteraser hämmas förstärks verkan av endogent acetylkolin vid kolinerga synapser. Kolinesterashämmare har omfattande klinisk användning för sin förmåga att öka den kolinerga effekten på mag-tarmkanalen, urinblåsan, ögat och skelettmusklerna; de används också för sin effekt på hjärtat och det centrala nervsystemet.

Tacrine är ett läkemedel som tidigare användes för behandling av Alzheimers sjukdom, men som numera är indraget från marknaden på grund av sina biverkningar och begränsade effekter. Tacrine fungerar som en inhibitor av acetylkolinesteras, ett enzym som bryter ner signalsubstanser i hjärnan, och på så sätt ökar koncentrationen av signalsubstanserna för att förbättra kognitiva funktioner.

Parasympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker den parasympatiska nervsystemets aktivitet, vilket leder till minskad hjärtrytm, ökat slamperi i bronkiolerna och ökat peristaltik i tarmarna. Dessa mediciner används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive glaukom, gastrointestinala störningar och kardiovaskulära tillstånd.

En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.

Neostigmin är ett läkemedel som används för att behandla neuromuskulär svaghet eller muskellöshet, ofta orsakad av sjukdomar som myasthenia gravis eller efter effekterna av vissa typer av muskelrelaxerande läkemedel som används under operationer. Neostigmin fungerar genom att hämma enzymet acetylkolinesteras, vilket förlänger verkan av signalsubstanserna i neuromuskulära junktioner och hjälper till att förbättra muskelstyrka och funktion.

Scopolamine hydrobromide är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symptomen vid motion sickness (rörelsekänslighet) och postoperativt illamående och kräkningar. Det fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorer i hjärnan, vilket reducerar känslan av illamående och kräkningar. Scopolamine hydrobromide kan ges som injektion, tabletter eller transdermalt patch (plåster som appliceras på huden).

Föreningar som innehåller en hexametylen-bis(trimetylammonium)katjon. Dessa har blodtryckssänkande verkan och verkar även som selektiva ganglieblockerare.

En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.

Gäspning är en reflexiv andningsrörelse som involverar en djup, plötslig och ofta ljudlig inandning av luft, följt av en kort paus och sedan en aktiv utandning. Detta fenomen uppstår till följd av att signalsubstanser i hjärnan stimulerar andningsmuskulaturen, ofta som ett svar på lågt syre- eller högt koldioxidhalt i blodet, men kan också utlösas av andra faktorer som trötthet, stress och vissa läkemedel.

Ett enzym som katalyserar omvandlingen av acetylkolin och vatten till kolin och acetat. Det förekommer i den grå nervvävnaden, i röda blodkroppar och i musklernas motoriska ändplattor. Reaktionen bryt er ned acetylkolin som frigjorts vid de neurohumorala kopplingarna och tillåter därmed att impulsöverföreingen återupprättas. EC 3.1.1.7.

Rastlöshet med känsla av darrningar och behov av ständig rörelse, orsakad av t ex bruk av neuroleptiska läkemedel, som påverkar hjärnans extrapyramidala område.

Läran om läkemedels ursprung, natur, egenskaper och verkningsmekanismer, samt deras effekter på levande organismer.

En parasympatikusblockerare är ett läkemedel som blockerar verkan hos den parasympatiska nervan, vilket leder till minskad aktivitet i det parasympatiska nervsystemet och ökat aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta orsakar effekter som t.ex. ökat hjärtrytm, ökat syrgasbehov, pupillvidgning och minskad salivproduktion. Användningsområden för parasympatikusblockerare innefattar behandling av bradykardi (långsam hjärtrytm), hypotension (lågt blodtryck) och tillförsel av läkemedel under operationer.

Preparat som binds till, men inte aktiverar, kolinerga muskarinreceptorer, och därmed blockerar verkan av endogent acetylkolin eller exogena stimulanter. Muskarinantagonister har utbredd verkan, bl a på iris och ögats ciliarmuskel, hjärta och blodkärl, andningsvägarnas sekretion, spottkörtlarna, mag-tarmsystemet, tarmrörligheten, urinblåsespänningen och det centrala nervsystemet. Antagonister med förmåga att särskilja mellan olika muskarinreceptortyper och tillåta bättre kontroll av perifera och centrala verkningar håller på att utvecklas.

Medel som antingen påverkar det autonoma nervsystemet eller efterliknar dess effekt på funktioner som andning, blodcirkulation, matsmältning, reglering av kroppstemperatur, produktion av vissa endokri na substanser osv.

Nalorfine är ett opiatantagonistmedel som primärt används för att blockera och reversa effekterna av opiater, inklusive smärtlindring, andningsdepression och eufori. Det agerar genom att konkurrera med opioidreceptorerna i hjärnan och kroppen, vilket förhindrar att opiatmedlen binder till dem och utövar sin verkan. Nalorfine har också en viss agonistverkan på kappa-opioidreceptorer, vilket kan orsaka dissociativa effekter som yttrar sig i form av förvirring, desorientering och hallucinationer. Det används ibland akut för att behandla opiatöverdos och är tillgängligt under varumärkesnamnet Nalone.

Ett butyrofenon med allmänna egenskaper liknande dem hos haloperidol. Det används tillsammans med smärtstillande opioider som t ex fentanyl för att hålla patienten i ett lugnt tillstånd av nervbedövning som avskärmar från omgivningen, men ändå gör samarbete med kirurgen möjligt. Preparatet används också för premedicinering, mot kräkningar, och för att bemästra agitation vid akuta psykoser.

Kvartära ammoniumderivat av skopolamin med antimuskarinverkan som används för att behandla kramper i matsmältningssystemet, livmodern, urin- och gallvägarna, och i samband med kontraströntgen vid mag- och tarmundersökning. Syn. buscopan.

Nervtrådar som efter impuls frigör acetylkolin vid synapsen.

Soman är ett organofosforbaserat nervgas, även känt som GD, som är extremaley giftigt och kan orsaka död genom andning eller hudkontakt.

Obidoximklorid är ett läkemedel som används som ett antidot mot förgiftning orsakad av nervgaser, såsom sarin och VX agenten. Det fungerar genom att neutralisera dessa toxiner genom en kemisk reaktion, vilket hjälper att skydda nervsystemet och förhindra ytterligare skada. Obidoximklorid ges vanligtvis som injektion i akuta fall av förgiftning.

En basisk beståndsdel av lecitin som förekommer i många växter och djurorgan. Det är viktigt som prekursor till acetylkolin, som metylgivare i olika metaboliska processer och i fettomsättningen.

EC 3.1.1.7 - 3.1.1.8.

Medel som motverkar eller neutraliserar gifter.

Pyridoxamine är ett derivat av vitamin B6 och används som en aktiv ingrediens inom vissa typer av intravenös näringsersättning. Det fungerar som en kofaktor i flera metaboliska processer, särskilt vid aminosyreomsättningen. Pyridoxamine hjälper till att bryta ned homocystein till cystationin, vilket kan hjälpa att minska nivåerna av homocystein i kroppen. Förhöjda nivåer av homocystein har visats korrelera med ökat risk för hjärt-kärlsjukdomar och neurodegenerativa sjukdomar.

Pempidin är ett lokalanestetiskt medel som används för att orsaka smärtstillande, uppdämpande och antiinflammatoriska effekter. Det är en kombination av två substanser, lidokain och diphenhydramin, som verkar synergistiskt för att reducera smärta och irritation. Pempidin används ofta i form av halsspray eller sårsalva för att lindra obehag i struphuvudet och sår i munhålan.

Ett parasympatolytiskt, antikolinergt medel som uteslutande används för att åstadkomma mydrias (pupillvidgning) eller cykloplegi (ciliarmuskelförlamning).

Strophanthin är ett starkt giftigt digitalisliknande glykosid som utvinns från växten Strophanthus gratus och traditionellt har använts inom medicinen som hjärtmedicin på grund av dess positiv inotropiska effekt, det vill säga förmågan att öka hjärtmuskulaturens kontraktilitet. På grund av sin toxicitet och tillgängligheten av modernare och säkrare alternativ används strophanthin inte i klinisk praxis inom den moderna västerländska medicinen.

Tremor kan definieras som en rytmisk, oscillatorisk muskelrörelse orsakad av kontraktioner av antagonistiska muskelgrupper. Det är en av de vanligaste rörelserubbningarna och kan vara värre under vila eller aktivitet beroende på typen av tremor. Tremor kan vara fysiologisk, som den som uppstår vid känslomässig spänning eller efter motion, eller patologisk, vilket innebär att det är ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada. De vanligaste orsakerna till tremor är neurologiska sjukdomar som Parkinson's sjukdom och multiple skleros. Andra orsaker kan vara läkemedel, alkoholrelaterade tillstånd, trauma och vissa systemiska sjukdomar.

Det parasympatiska nervsystemet är ett delsystem av autonoma nervsystemet som kontrollerar och reglerar kroppens homeostatiska funktioner under vila, såsom hjärtslagfrekvens, andning, matsmältning och avskeljning, genom att använda sig av signalsubstanser som acetylkolin för att kommunicera med effektorceller.

Alla läkemedel avsedda att verka på kolinerga system. Hit räknas agonister och antagonister, medel som påverkar acetylkolincykeln och medel som har verkan på de kolinerga nervcellernas överlevnad. Termen kolinerga medel används fortfarande i den mer inskränkta betydelsen muskarinagonister, även om de flesta moderna textböcker avråder från detta bruk.

Pyridostigminbromid är ett reversibelt acetylkolinesterashämmare, som används för behandling av muskelrelaterade symptom orsakade av neuromuskulär blockad, såsom efter anestesi eller av neuroMuskulära sjukdomar som myasthenia gravis. Det fungerar genom att hindra nedbrytningen av acetylkolin i synapsen mellan nerv och muskel, vilket förlänger dess verkan och underlättar muskelkontraktion.

Preparat som används bl a som adrenerga blockerare.

Ett medel med kortvarig, central, andningsstimulerande verkan.

Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan *Rauwolfia serpentina*. I medicinsk kontext är reserpin mest känt för sitt användande som läkemedel i behandlingen av högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom schizofreni. Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittorers lagring och frisättning i hjärnan, vilket kan leda till en sänkning av blodtrycket och en jämnare humör. Emellertid används reserpin mycket sällan idag på grund av dess biverkningsprofil och det förekomst av effektivare alternativ.

Medel som binder till, men inte aktiverar kolinerga receptorer, och som därmed blockerar verkan av acetylkolin eller kolinerga agonister. Syn. kolinerga antagonister.

Ett blodtryckssänkande medel som verkar genom att selektivt blockera överföring i adrenerga postganglionnerver. Dess huvudsakliga verkan antas bestå i att det hindrar att norepinefrin frigörs vid nervändarna och att det ger underskott av norepinefrin såväl i perifera, sympatiska nervslut som i vävnader.

En form av kolinesteras (EC 3.1.1.8).

En muskarinantagonist med verkan på både det centrala och det perifera nervsystemet. Medlet har använts för behandling av aterosklerotisk, idiopatisk och postencefalitisk parkinsonism. Det har också a nvänts för att lindra extrapyramidala symtom efter fentiazinderivat och reserpin.

En grupp föreningar som är derivat av beta-metylacetylkolin (metakolin).

Oxotremorine hydrochloride är ett läkemedel som verkar som en agonist på muscarinacetylkolinreceptorerna, specifikt M1, M2 och M3-receptorerna. Det används i forskning för att studera kolesterolmetabolismen och muskarinreceptornas funktion. Oxotremorine kan orsaka ökad slemproduktion, ökat salivflöde, pupillkonstriktion och potential till ökad hjärtfrekvens. Det bör hanteras med omsorg på grund av dess potential att orsaka obehagliga biverkningar och ska endast användas under övervakning av en kvalificerad forskare.