Bakåtflöde av galla till framförallt den övre matsmältningskanalen, men även till bukspottskörteln.

Duodenogastrisk reflux (DGR) refererer til den tilbagevending af indhold fra duodenum (den øverste del af tarmsystemet) til mavesækken. Dette kan føre til en forstyrrelse i mavesækkens pH-balance, da duodenumindholdet normalt har et højere pH-værdi end magen indhold. Denne tilbagevending kan irritere mavesækken og forårsage symptomer som surt opstød, smerter i maven og opblæhhed.

Bakåtflöde av magsaft och/eller innehåll från tolvfingertarmen (gallsyror, pankreasvätska) upp i övre delen av matstrupen, oftast pga bristande funktion hos matstrupens nedre slutarmuskel. Sura uppstötningar blir det när magsaften kommer upp i svalget eller munnen.

En emulgerande substans som produceras i levern, ansamlas i gallblåsan och utsöndras i tolvfingertarmen. Vätskan innehåller gallsyror och -salter, kolesterol och elektrolyter, och underlättar spjälkni ngen av fett i tarmen.

Steroida syror och salter. Primära gallsyror fås från kolesterol i levern och sammankopplas med glycin eller taurin. Sekundära gallsyror modifieras av bakterier i tarmen. De spelar en viktig roll i sp jälkningen och absorptionen av fettämnen, och har även använts farmakologiskt för behandling av gallsten.

Postgastrektomisyndrom är ett samlingsbegrepp för en uppsättning symtom som kan uppstå efter en delvis eller total gastrectomi, det vill säga bortoperation av hela eller delar av magen. Det vanligaste symtomet är kräkningar eller illamående, ofta i samband med eller strax efter måltider. Andra symtom kan vara diarré, onormalt snabb matsmältning, ont i magen, vitaminbrist och ohälsa orsakad av brist på magsyra. Symtomen beror vanligtvis på att magsäcken har tagits bort och att maten därför inte längre kan lagras och bearbetas på samma sätt som före operationen. Postgastrektomisyndrom behandlas ofta med små, vanligen flytande, måltider och magstärkande läkemedel. I vissa fall kan kirurgisk återuppbyggnad av magsäcken vara aktuellt.

Inflammation i magslemhinnan, en skada som kan ses i samband med ett flertal olika sjukdomar.

Felbelägen magslemhinna i nedersta delen av matstrupen med ökad risk för utveckling av sår (Barrets ulkus), som leder till förträngning (Matstrupsförträngning).

Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.

Vesicoureteral reflux (VUR) är ett medicinskt tillstånd där urin från urinusblåsan stannar upp och flödar tillbaka upp i en eller båda uretren, de rörliga rörleder som förbinder urinusblåsan med njurarna. Denna återflöde kan orsaka skada på njurarna och öka risken för återkommande urinvägsinfektioner (UTI). VUR är vanligare hos barn än vuxna och kan vara associerat med andra anatomiska avvikelser eller genetiska faktorer. Behandlingen kan innebära observation, medicinsk behandling eller kirurgi beroende på allvarlighetsgraden och symtomen hos den enskilda individen.

Y-formad kirurgisk anastomos i någon del av matsmältningsapparaten, med dränering till tunntarmen.

Sjukdomar i någon del av gallvägssystemet, inklusive gallgångarna och gallblåsan.

En serie kanaler som börjar med ductus hepaticus och slutar med ductus choledochus, genom vilka galla förs från levern till tolvfingertarmen.

Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.

Den vätska som utsöndras av magslemhinnan och som består av saltsyra, pepsinogener, inre faktor, gastrin, slem och bikarbonatjoner.

Inflammation i matstrupen orsakad av uppstötning (reflux) av magsyra eller maginnehåll.

Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.

'Antrum pyloricum' är den nedre, utvidgade delen av magsäcken som mynnar ut i muskelvävnaden i magmunnen (pylorus), vilken kontrollerar flödet av delvis sönderdelad mat till tolvfingertarmen.

Ett tillstånd där en ursprungscelltyp ersätts av en annan, liknande celltyp.

Laryngopharyngeal reflux (LPR) är när magont tidigare i matspjälkningsprocessen når upp till struphuvudet och svalgnaden, vilket kan orsaka irritation och skada på de slemhinnor som finns där. Detta skiljer sig från det mer välkända symptomen på gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), där magont når upp till matstrupen. LPR kan orsaka symtom som heshet, halsont, raspig andning och hosta.

Matsmältningsstörningar.

En spiralformad bakterie som ger upphov till magsjukdom hos människor. Den är en gramnegativ, ureaspositiv, krökt och något spiralformad organism som först isolerades 1982 från patienter med magsår i västra Australien. Helicobacter pylori fördes ursprungligen till släktet Campylobacter, men RNA-sekvensanalyser, fettsyraprofiler, tillväxtmönster och andra taxonomiska särdrag har visat att mikroorganismen borde tillhöra släktet Helicobacter. Dit överfördes den officiellt 1989.

Ett rött färgämne i galla, bildat genom nedbrytning av hem från hemoglobin eller cytokromer.

Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Helicobacter, hos människor särskilt Helicobacter pyloris. De kliniska uttrycken är koncentrerade till magen, vanligtvis magslemhinnan, antrum och övre delen av tolvfingertarmen. Infektionen spelar stor roll för uppkomst av typ B-gastrit och magsår.

Esofageal pH-mätning är en medicinsk undersökningsmetod som mäter syrlighetsgraden (pH) i matstrupen (esofagus) under en period av 24 timmar, för att diagnosticera och bedöma svårighetsgraden av gastroesofageal refluxsjukdom (GERD). En sond placeras i matstrupen via munnen eller näsan, vilken är kopplad till en datalogger som registrerar hur ofta och hur länge patienten upplever symptom orsakade av syra som bakåtslickar från magsäcken.