'Gikt' är ett äldre, numera föråldrat medicinskt begrepp som syftar på höga nivåer av kolesterol och andra blodfetter i blodet, vilket kan leda till atherosklerotiska hjärt-kärlsjukdomar. I modern medicinsk terminologi används istället termer som "dyslipidemi" eller "hyperlipidemi".
Medel som ökar utsöndringen av urinsyra från njurarna, minskar urinsyraproduktionen (antihyperurikemimedel), eller lindrar smärtan och inflammationen vid akuta giktattacker.
Ett aptitnedsättande medel som anses ge mindre CNS-påverkan än de flesta andra preparat för sådan behandling. Det betraktas också som ett av de säkraste för patienter med högt blodtryck.
Preparat som används för att minska matlusten.
Ett centralstimulerande och sympatomimetiskt medel med verkan och användningsområden som dextroamfetamin. Det har mest använts för behandling av fetma.
Medel med central verkan som både blockerar serotoninupptag och framkallar transportförmedlat frisättande av serotonin.
S-isomeren av fenfluramin. Den är en serotoninagonist som används som bantningspreparat (aptitnedsättande). Till skillnad från fenfluramin har det ingen katekolaminagonistverkan.
Preparat som dämpar hostreflexen. De verkar centralt på det medullära hostcentret. Slemlösande medel, som också används vid hosta, verkar lokalt.
"Syrabindande medel" är en benämnning inom medicinen för substanser som minskar mängden syra i mag-tarmkanalen genom att neutralisera eller hämma sekretion av saltsyra från magcellerna. Exempel på sådana medel är H2-receptorantagonister och protonpumpshämmare, som används för behandling av tillstånd som magreflux, ångest, magsår och gastroesofageal refluxsjukdom (GERD).
Ett hostdrivande medel som även har viss muskelavslappnande verkan. Det använd i många hostmediciner.
Medel som ökar utsöndringen från slemhinnor. Hit räknas även mukolytiska medel, dvs preparat som är slemförtunnande. Syn. expektorantia.
Läkemedel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H2-receptorer, och därmed blockerar verkan av histamin. Deras viktigaste kliniska effekt är att de hämmar syrautsöndring vid behandling av magsår. De kan även påverka glatt muskulatur. Vissa av medlen i denna klass har kraftig effekt på det centrala nervsystemet, men dessa verkningsmekanismer är inte klarlagda.
En vårdyrkesstuderande är en individ som studerar för att bli en professionell vårdgivare, till exempel en sjuksköterska, barnmorska eller fysioterapeut, med fokus på att erbjuda vård och stöd åt individer, familjer och gemenskaper för att främja hälsa, förebygga sjukdomar och underlätta återhämtning.
Självmedicinering kan definieras som användandet av självvalda läkemedel eller terapi utan rekommendation eller övervakning av en auktoriserad hälso- och sjukvårdsperson. Detta innebär att en person tar initiativet att behandla sig själv för en real- eller imagined sjukdom, skada eller obehag med hjälp av läkemedel som de har tillgång till, ofta utan att konsultera en läkare. Detta kan innebära överdosering, missbruk och biverkningar som kan vara farliga för ens hälsa.
Protonpumpsh inhibitors (PPIs) are a class of medications that reduce gastric acid production by blocking the H+/K+ ATPase proton pump in gastric parietal cells, providing effective therapy for gastric acid-related conditions such as gastroesophageal reflux disease (GERD), peptic ulcers, and dyspepsia.
Inlammation, särskilt i stortån, till följd av gikt. Akut giktartrit föregås ofta av skada, infektion, eller t ex operativt ingrepp. De första attackerna är oftast begränsade till en led, men senare a ttacker kan omfatta flera leder.
En xantinoxidashämmare som minskar produktionen av urinsyra.
Utsöndring av urinsyra, medel för, kan definieras som den normala fysiologiska processen där urinsyra, ett slutprodukt vid nedbrytningen av puriner, elimineras från kroppen via njurarna och utsöndras i urinen.
Uratoxidase är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av urat till allantoin, en mer vattenlöslig substans som kan enklare utschelas via njurarna. Detta enzym används ibland terapeutiskt för att behandla hyperurikemi och akut gikt hos individer med så kallad svår eller refrakterande gikt, det vill säga när andra behandlingsmetoder har visat sig vara otillräckliga. Uratoxidas förekommer naturligt i vissa djurspecies, till exempel krokodiler och fåglar, men är inte vanligt förekommande hos människor.