"Grön kemi," eller "grönhet" inom kemin, refererar till principer och praktiker som syftar till att minska den negativa miljöpåverkan som orsakas av kemiska processer och produkter. Detta kan uppnås genom att designa produkter och processer som är säkrare, mer energieffektiva, hållbara och mindre skadliga för människor och miljön under hela livscykeln. Exempel på aspekter inom grön kemi kan vara att använda miljövänliga lösningsmedel, minimera avfall, öka resurseffektiviteten och minska energianvändningen. Sammanfattningsvis kan "grön kemi" definieras som en hållbar och ansvarsfull metod för att skapa, tillverka och använda kemiska produkter och processer.

Planerat utnyttjande av och hushållande med energitillgångarna.

"Miljöförorening kan definieras som negativ påverkan på miljön, inklusive luft, vatten och jord, genom förorenande ämnen eller processer som orsakar skada eller hälsorisker för människor, djur och ekosystem."

Organiska kemikalier definieras vanligtvis som kolbaserade föreningar, det vill säga kemiska substance som innehåller kolatomer (C) i sin molekylär struktur. Dessa kemikalier kan också innehålla väte (H), syre (O), kväve (N), svavel (S), fosfor (P) och halogener (F, Cl, Br, I) som ofta förekommer i levande organismer. Många organiska kemikalier har en speciell bindning mellan kolatomer, känd som en kovalent bindning, vilket gör att de kan bilda komplexa strukturer och funktioner.