Granulocyter
Leukocyter, vars cytoplasma innehåller rikligt med korn. Cellerna indelas i tre grupper utifrån kornens färgningsegenskaper: neutrofila, eosinofila och basofila. Mogna granulocyter utgör neutrofiler, eosinofiler och basofiler.
Granulocytkolonistimulerande faktor
Ett glykoprotein med molekylvikten 25 kDa innehållande inre disulfidbindningar. Det främjar överlevnad, tillväxt och differentiering av neutrofila granulocytprekursorceller och har till funktion att aktivera mogna blodneutrofiler. I familjen av kolonistimulerande faktorer är G-CSF den mest kraftfulla induceraren av slutlig differentiering av leukemiska myeloidcellinjer till granulocyter och makrofager.
Receptorer, granulocytkolonistimulerande faktor
Granulocyte Colony-Stimulating Factor (G-CSF) Receptors are cell surface proteins that bind to and are activated by the hormone G-CSF, which is involved in regulating the production and function of neutrophils, a type of white blood cell that plays a key role in the body's immune response to infection. These receptors are found on the membranes of bone marrow cells, including hematopoietic stem cells and mature neutrophils. Activation of G-CSF receptors stimulates a signaling cascade that promotes the proliferation, differentiation, and survival of neutrophil precursors, leading to an increase in the number of circulating neutrophils and a strengthened immune response. G-CSF and its receptor are also used clinically as a medication to stimulate the production of white blood cells in patients undergoing chemotherapy or with certain types of bone marrow failure.
Granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor
Ett surt glykoprotein på 23 kDa med inre disulfidbindningar. Protein produceras som svar på ett antal inflammatoriska signaler av mesenkymala celler i hemopoetisk miljö och på perifera inflammationsställen. GM-CSF kan stimulera till produktion av neutrofila granulocyter, makrofager och blandkolonier av granulocyter och makrofager från benmärgsceller, och sätta igång bildandet av eosinofilkolonier från fetala leverstamceller. GM-CSF stimulerar även till vissa funktionella processer i mogna granulocyter och makrofager.
Neutrofila leukocyter
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vit blodkropp (leukocyt) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största andelen av de cirkulerande vita blodkropparna och hjälper till att skydda kroppen mot infektioner genom att fagocytera, det vill säga svälja och förstöra främmande partiklar såsom bakterier och svampar. Neutrofilerna innehåller en speciell typ av proteiner, kallade neutrofila granuler, som kan släppas ut för att döda patogener. När ett infektionshot uppfattas av kroppen ökar produktionen och aktiveringen av neutrofiler, vilket kan leda till en ökning av deras antal i blodet, kallat neutrofili.
Vita blodkroppar
Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).
Blodstamceller
Ursprungscellerna för alla typer av blodceller.
Leukocytantal
Antalet vita blodceller per enhetsvolym i venblod. Med differentialräkning mäts det relativa antalet av olika typer av vita celler.
Kolonistimulerande faktorer
Glykoproteiner som finns i en subfraktion av normal däggdjursplasma och urin. De stimulerar tillväxt av benmärgsceller i agarodlingar och bildande av granulocyt- och/eller makrofagkolonier. Faktorerna omfattar interleukin-3 (IL-3), granulocytkolonistimulerande faktor (G-CSF), makrofagkolonistimulerande faktor (M-CSF) och granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor (GM-CSF).
Blodbildning
Utveckling och bildande av olika typer av blodceller. Blodbildningen (hematopoesen) kan ske i benmärgen (medullär) eller utanför benmärgen (extramedullär).
Agranulocytos
Benmärgsceller
Celler i benmärgen, inkluderande fettceller, stromaceller, megakaryocyter och prekursorceller till de flesta av blodcellerna.
Neutropeni
Neutropeni är ett tillstånd där individen har för få neutrofiler (en viss typ av vit blodkroppar) i cirkulationen, vanligtvis under ett tröskelvärde på 1500-2000 neutrofiler per mikroliter. Detta gör patienten mer känslig för infektioner eftersom neutrofilerna är en viktig del av immunförsvaret som hjälper till att skydda kroppen från skadliga bakterier och svampar. Neutropeni kan orsakas av olika faktorer, inklusive vissa sjukdomar (till exempel leukemi), kemoterapi och andra läkemedel, eller genetiska störningar.
Rekombinanta proteiner
Rekombinanta proteiner är proteiner som innehåller sekvenser från två eller flera olika källor, vanligtvis genom genetisk manipulation i laboratorium. Genom användning av rekombinant-DNA-teknik kan man kombinera gener från olika organismer för att skapa en ny gen som kodar för ett protein med önskade egenskaper. Detta är en viktig metod inom biomedicinsk forskning och används bland annat för produktion av läkemedel, diagnostiska verktyg och för studier av proteiner och deras funktioner.
Benmärg
Den mjuka vävnaden i skelettbenens håligheter. Det finns två typer: gul och röd. Den gula finns i de stora benen och består huvudsakligen av fettceller och ett fåtal primitiva blodceller. Den röda är blodbildande vävnad som producerar erytrocyter och leukocyter. Benmärgen byggs upp av ett fackverk av bindeväv med förgrenade fibrer, där märgcellerna fyller facken.
Blodstamcellsmobilisering
Frisättning av stamceller från benmärgen till den perifera blodbanan för leukaferes, inför stamcellstransplantation. Ofta används hematopoetiska tillväxtfaktorer eller kemoterapeutiska preparat för att stimulera mobiliseringen.
Interleukin-3
En mångcellinje-tillväxtfaktor som utsöndras av lymfocyter, epitelceller och astrocyter, och som stimulerar till klonal tillväxt och differentiering av olika typer av blod- och vävnadsceller. Den kallas även multi-CSF och räknas som en hematopoetisk kolonistimulerande faktor.
Kolonibildande enheter, test
Fagocytos
Monocyter
Celldifferentiering
Celler, odlade
Leukemi, myeloid
Respiratory Burst
'Respiratory burst' är ett biologiskt fenomen som sker inne i vissa typer av vita blodceller, kända som fagocyterande celler (t.ex. neutrofila granulocyter och makrofager). Det innebär en kraftig acceleration av cellandningen, eller respirationen, under en mycket kort tidsperiod, vilket leder till en ökad produktion av reaktiva syrearter (ROS) som superoxidradikaler och väteperoxid. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper cellerna att bekämpa infektioner genom att eliminera inkräktare som bakterier och svampar. Även om respiratory burst är en naturlig och viktig del av vår immunitet, kan överdriven aktivering leda till skada på kroppens egna celler och är associerad med flera sjukdomstillstånd, inklusive autoimmuna sjukdomar och åldersrel
CD34-antigener
Glykoproteiner på omogna hematopoetiska celler och endotelceller. De utgör de hittills enda kända molekyler som kommer till uttryck i blodsystemet genom ett begränsat antal progenitorceller i benmärg en.
Leukocyttransfusion
En leukozyttransfusion är en medicinsk proceduren där en patient får en transfusion av vita blodkroppar (leukocyter) från en kompatibel donator. Detta görs vanligtvis för att öka den totala andelen leukocyter hos patienten, ofta för att hjälpa till att bekämpa infektioner eller stödja immunförsvaret efter en kraftig behandling som cancerbehandling. Det är viktigt att matcha donatorn och mottagaren så nära perfekt som möjligt för att undvika komplikationer som transfusionsrelaterade reaktioner eller immunologiska konflikter.
N-formylmetioninleucyl-fenylalanin
N-formylmetioninleucyl-fenylalanin (fMLF) är ett tripeptidmolekyll som består av tre aminosyror: formylmetionin, leucin och fenylalanin. Det är en kemisk signalmolekyl som utsöndras av bakterier och andra mikroorganismer, och som kan identifieras och bindas till receptorer på vissa vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter. När fMLF binder till sin respektive receptor aktiverar det en signaltransduktionsväg som leder till att neutrofilerna migrerar till inflammationsområdet och utövar sin mikrobicida funktion genom att producera syror, oxidativa ämnen och andra toxiska substanser.
Makrofager
Förhållandevis långlivade fagocytiska däggdjursceller som härrör från blodmonocyter. Huvudtyperna utgörs av peritoneala makrofager, alveolarmakrofager, histiocyter, leverns Kupfferceller och osteoklaster. Vid kroniska inflammatoriska förändringar kan de differentiera vidare till epitelioida celler eller smälta ihop till främmande jätteceller eller Langhans-jätteceller.
Eosinofila leukocyter
Kemotaxi, leukocytär
CD-antigener
Differentieringsantigener på humana leukocyter. CD är förkortning för "cluster of differentiation", vilket syftar på grupper av monoklonala antikroppar som reagerar på likartat sätt med vissa undergru pper av antigener. Undergrupperna av antigener har samma CD-beteckning.
Leukocytos
Leukocytosis är ett medicinskt tillstånd där individen har en ökad andel vita blodkroppar (leukocyter) i blodet, vanligtvis över 11 000 leukocyter per Mikroliter (µL) av blod. Normalvärdet för vuxna varierar mellan länder och laboratorier, men ofta anges gränsen för leukocytos på cirka 11 000-12 000 leukocyter/µL. Leukocytos kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom infektioner, inflammation, cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är viktigt att utreda orsaken till leukocytos för att ge adekvat behandling.
Myelopoies
Myelopoiesis är den process där stamceller i benmärgen differencieras och maturerar till olika typer av blodceller, inklusive granulocyter (neutrofiler, eosinofiler och basofiler), monocyter/makrofager, erthyrocyter (röda blodkroppar) och trombocyter (blodplättar). Det är en typ av blodbildning som sker kontinuerligt i vuxna individer för att underhålla ett normalt cellulärt jämvikt i cirkulationssystemet.
Blodceller
Röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar.
Möss, inavlade C57BL
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Peroxidas
Peroxidaser är ett enzym som katalyserar reaktioner där väteperoxid (H2O2) bryts ner, ofta genom överföringen av ett hydroxyl- (-OH) grupp till ett substrat. Denna reaktion producerar vatten och ett oxiderat substrat. Peroxidaser finns naturligt i många levande organismer och har en roll i celldefens, metabolism och signalkemi.
Stemcellsfaktor
En stamcellsfaktor, också känd som stammcellsförväxlingsfaktor eller hematopoetisk växtfaktor, är ett typ av proteiner som spelar en viktig roll i produktionen och differensieringen av blodceller inuti kroppen. Dessa faktorer hjälper till att reglera själva processen där stamceller (ospecialiserade celler) utvecklas till olika typer av blodceller, såsom röda och vita blodkroppar samt blodplättor. Stamcellsfaktorer kan även ha en funktion i andra biologiska processer, såsom celldelning, celldifferentiering och celleväxt.
Myeloida stamceller
Myeloid stem cells are primitive, immature cells found in the bone marrow that have the ability to self-renew and differentiate into mature blood cells of the myeloid lineage. These include red blood cells (erythrocytes), platelets (thrombocytes), and white blood cells such as granulocytes (neutrophils, eosinophils, basophils), monocytes, and mast cells. Myeloid stem cells are essential for the maintenance of normal hematopoiesis and play a crucial role in the body's immune response and oxygen transport.
Blodets bakteriedödande förmåga
Cytokiner
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Granulocytprekursorceller
De celler i granulocytserien som ger upphov till mogna granulocyter (neutrofiler, eosinofiler och basofiler). Prekursorcellerna omfattar myeloblaster, promyelocyter, myelocyter och metamyelocyter.
Lymfocyter
Vita blodkroppar som bildas i kroppens lymfvävnad. Cellkärnan är rund eller äggformad, med oregelbundet hopklumpat kromatin, medan cytoplasman är typiskt blekblå med azurofila (om befintliga) korn. De flesta lymfocyter kan klassificeras som T- eller B-celler (inklusive undergrupper). De som inte passar in någon av de två huvudgrupperna kallas nollceller.
Indium
Metalliskt grundämne med kemiskt tecken In. Atomnumret är 49, och atomvikten 114,82. Det har fått sitt namn för sin blå spektrumlinje. Naturligt förekommer två isotoper, 113 och 115. Indium är en viktig komponent i halvledare.
Leukopoes
Utveckling av vita blodceller (leukocyter) från pluripotenta hematopoetiska stamceller i benmärgen. Det finns två väsentliga vägar för utveckling av olika typer av leukocyter: myelopoes, då leukocyter i blodet kommer från myeloida stamceller, och lymfopoes, då leukocyter i lymfsystemet (lymfocyter) alstras ur lymfoida stamceller.
Receptorer, granulocyt-makrofagkolonistimulerande faktor
Granulocyte-macrophage colony-stimulating factor (GM-CSF) receptor is a cell surface receptor that plays a crucial role in the proliferation, differentiation, and activation of granulocytes and macrophages, which are important types of white blood cells involved in the immune response. The GM-CSF receptor is composed of two subunits: the alpha (GM-CSF Rα) and the beta (GM-CSF Rβ or CD131) chains. When GM-CSF binds to the alpha chain, it induces a conformational change that allows the beta chain to form a dimer with the alpha chain, leading to the activation of downstream signaling pathways, including JAK/STAT and MAPK pathways. This results in the proliferation and differentiation of hematopoietic stem cells into granulocytes and macrophages, as well as their activation and survival. Dysregulation of GM-CSF receptor signaling has been implicated in various diseases, such as autoimmune disorders and cancer.
Nitroblue tetrazolium
Nitroblue tetrazolium (NBT) är ett reagens som används inom histologi och molekylärbiologi för att detektera reduktas eller aktivt syre under elektrontransportkedjan i celler, särskilt i fosfolipidernas membran. NBT reduceras till en insolubil blå/svart förening som kan ses under mikroskopi, vilket ger information om cellens aktivitet och potentialella patologiska tillstånd.
Tillväxtsubstanser
Signalmolekyler som deltar i regleringen av celltillväxt och celldifferentiering.
Cellseparation
"Cell separation" refererar till metoder och processer som används för att skilja och isolera specifika celltyper eller populationer av levande celler från varandra eller från ett heterogent cellsamhälle, baserat på deras differensierade fysiska, kemiska eller genetiska egenskaper. Detta kan uppnås genom användning av olika tekniker som flöteskopseparation, magnetisk- och fluorescensbaserad cellsorting, centrifugation, filtrering och enzymatisk digestion. Cellseparation är en viktig procedur inom biomedicinsk forskning och kliniska tillämpningar som in vitro-forskning, diagnostik, regenerativ medicin och cellterapi.
Cyklofosfamid
En prekursor till ett alkylerande kvävesenapsbaserat antitumör- och immunsuppressivt medel som måste aktiveras i levern för att bilda den aktiva aldofosfamiden. Det används för behandling av lymfom, leukemier osv. Bieffekten, alopeci (håravfall), har man dragit nytta av för att avlägsna fårpäls. Cyklofosfamid kan dessutom orsaka sterilitet, fostermissbildningar, mutationer och cancer.
Neutrofilaktivering
Neutrofil aktivering refererar till den process där neutrofiler, ett slag av vitt blodceller, aktiveras för att bekämpa infektion eller skada i kroppen. När neutrofiler aktiveras, ändrar de form och börjar sekretiera inflammatoriska mediatorer och producera reaktiva syre species (ROS) som hjälper till att eliminera patogener. Denna process är en viktig del av kroppens immunförsvar, men kan också leda till skada på vävnader om den blir excesiv eller otillräckligt kontrollerad.
Tidsfaktorer
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
Leukopeni
Minskat antal vita blodkroppar.
Hematopoetiska tillväxtfaktorer
Dessa tillväxtfaktorer omfattar en grupp hematopoesreglersubstanser med specifika biologiska egenskaper som bestäms av deras förmåga att främja tillväxt och differentiering av blodceller av olika stammar. Erytropoetin och kolonistimulerande faktorer tillhör denna grupp. Vissa av dessa faktorer har använts för behandling av kemoterapiframkallad neutropeni, myelodysplasisyndrom och funktionsrubbningar i benmärgen.
Leukemia, myeloisk, akut
Zymosan
Zymosan är ett preparat gjort från cellytermembranen hos bakterien Saccharomyces cerevisiae, vanligt förekommande jäst. Det används som ett immunstimulerande medel i forskningssyfte, särskilt för att studera komplementaktivering och inflammation. Zymosan består huvudsakligen av kostbara polysackarider som karbohydratkedjor, såsom β-glukaner och mannaner, som kan binda till receptorer på immunceller och utlösa en immunrespons.
HL-60-celler
En promyelocytisk cellinje som kommer från en patient med akut promyelocytisk leukemi. HL-60-celler saknar specifika markörer för lymfoida celler, men uttrycker ytreceptorer för FC-fragment och komplement. De uppvisar även fagocytisk aktivitet och reagerar på kemotaktisk stimulans.
Blodstamcellstransplantation
Enligt den amerikanska nationella organisationen för hjärt- och lungtransplantation (ISHLT) definieras blodstamcellstransplantation som:
Cellinje
I medicine refererer "cellinje" til en gruppe af celler med ensartet funktion og opbygning, der samarbejder for at udføre en specifik biologisk proces eller opgave i et levende organisme. Celliner er ofte specialiserede i deres struktur og funktion for at udføre deres rolle effektivt, og de kan findes i alle levende organismer, fra encellet bakterie til komplekse flercellede dyr og planter.
Makrofagkolonistimulerande faktor
Monoklonala antikroppar
CXCL6-kemokin
CXCL6 är en kemokin som binder till receptorn CXCR1 och/eller CXCR2 och spelar en roll i inflammation och immunförsvar, särskilt inom neutrofiler recruitning till inflammerade områden.
Myeloidceller
Myeloid cells are a type of immune cell that originate from the myeloid lineage in the bone marrow. They include several different types of cells, such as monocytes, macrophages, granulocytes (including neutrophils, eosinophils, and basophils), and dendritic cells. These cells play important roles in the body's immune response, including defending against infection, modulating inflammation, and presenting antigens to other immune cells. Myeloid cells can also differentiate into other types of cells, such as osteoclasts, which are involved in bone remodeling.
Blodkomponenteliminering
RNA, budbärar
Laktoferrin
Granulomatös sjukdom, kronisk
Möss, inavlade BALB C
Benmärgstransplantation
En benmärgstransplantation är en medicinsk procedure där patienten får en ny benmärg, ofta från en donator, för att ersätta den skadade eller funktionshindrade benmärgen. Detta processen hjälper till att återställa normalt blodcellsfunktion och stärka immunförsvaret.
Hemoglobinuri, paroxysmal
Makrofag-1-antigen
Kombinationsterapi med cellgifter
Kemotaxifaktorer
Kemiska ämnen som attraherar eller stöter bort celler eller organismer. Begreppet avser särskilt de faktorer som, sedan de frigjorts till följd av vävnadsskada, invasion eller immunologisk aktivitet, drar leukocyter, makrofager eller andra celler till infektions- eller skadestället.
Anemi, aplastisk
Superoxider
Superoxid är en reaktiv syreradikal med formeln O2•–, som bildas när ett extra elektron tillfälligt adderas till syre (O2). Detta kan ske naturligt under celldygnets gång eller som en följd av externt oxidativ stress. Superoxider är involverade i flera cellulära processer, inklusive signaltransduktion och immunförsvar, men de kan också vara skadliga då de reagerar med andra molekyler och bildar mer reaktiva syrearter som kallas för reaktiva syrearter (ROS). Överproduktion av ROS kan leda till celldamage och är associerat med flera patologiska tillstånd, såsom åldrande, cancer och neurodegenerativa sjukdomar.
CD15-antigener
Kolhydratantigen som ansamlas i olika tumörvävnader och släpps ut i blodet. Kolhydratdelen kan vara modifierad med fukos (6-deoxygalaktos) eller sialinsyra. Monoklonala antikroppar har framställts, so m kan särskilja undergrupperna av detta antigen i sera från cancerpatienter. I synnerhet sialyl-SSEA-1-antigen förekommer i höga halter i serum vid ett flertal tumörsjukdomar.
Interleukin-6
En faktor som stimulerar tillväxt och differentiering av mänskliga B-celler och som även verkar som tillväxtfaktor för hybridom och plasmacytom. Interleukin-6 produceras av många olika celler, som t ex T-celler, monocyter och fibroblaster.
Blodcancer
En fortskridande, elakartad sjukdom i de blodbildande organen, med onormal tillväxt och utveckling av leukocyter och deras prekursorceller i blod och benmärg. Sjukdomen klassificeras utifrån celldifferentieringsgrad som akut eller kronisk, och beroende på dominerande celltyp som myelogen eller lymfocytisk.
Dos-responskurva, läkemedel
Cellhärkomst
Granulocyt-makrofag stamceller
Granulocyte-macrophage stem cells (GMSCs) are a type of multipotent hematopoietic stem cell found in the bone marrow. They have the ability to differentiate into various blood cell types, including granulocytes (neutrophils, eosinophils, and basophils) and monocytes/macrophages, which are important components of the immune system. GMSCs play a crucial role in the development, maintenance, and regeneration of the hematopoietic system throughout an individual's life. They are also being studied for their potential therapeutic use in various medical conditions due to their immunomodulatory and regenerative properties.
Leukotrien B4
Trombocytantal
"Trombocytantal" är ett medicinskt begrepp som refererar till antalet trombocyter (blodplättar) i blodet. Trombocyterna är viktiga för blodets koaguleringsprocess och hjälper till att stoppa blödningar när ett kärl skadas. Ett normalt trombocytantal ligger vanligtvis mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per mikroliter blod. Trombocytantalet kan variera beroende på olika faktorer, såsom ålder, kön och hälsotillstånd. Lägre än normalt trombocytantal kallas trombocytopeni och högre än normalt trombocytose. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller störningar i kroppen.
Tetradekanoylforbolacetat
Tetradekanoylforbolacetat, även känt som TPA eller PMA (Phorbol 12-myristat 13-acetat), är ett kemiskt ämne som tillhör esterklassen och är derivat av forbol, en diterpenoid som utvinns från crotonolja. Det används främst inom forskning för att aktivera proteinkinas C (PKC) enzymkomplexet, vilket i sin tur leder till signaltransduktion och cellrespons.
Cytaferes
Aferesmetod för separation av celler från helblod och återföring av resterande blodkomponenter till patienten eller givaren. Detta åstadkoms genom centrifugeringsseparation av cellerna i olika skikt, beroende på celldensitet, eller genom elektrisk separering (elutriation). Metoden används för separering av NK-celler, lymfocyter och monocyter.
Opsoninproteiner
Opsoninproteiner är proteiner som hjälper till att markera främmande partiklar, såsom bakterier och virus, för fagocytos (cellatfångande och nedbrytning) av immunförsvarets vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och makrofager. När opsoninproteiner binder till ytan på en främmande partikel bildar de ett "märke" eller ett "handtag" som underlättar för fagocytcellerna att känna igen och binda till partikeln, vilket i sin tur underlättar dess bortförsel och nedbrytning. Exempel på opsoninproteiner inkluderar IgG-antikroppar och komplementproteinet C3b.
Mätning av luminiscens
Receptorer, kolonistimulerande faktor
Colonization-stimulating factor (CSF) refers to a substance or factor that promotes the growth and establishment of beneficial microorganisms, typically in the gastrointestinal tract. CSFs can be used as a medical intervention to restore healthy gut flora, particularly in cases where the natural balance of bacteria has been disrupted due to illness, antibiotic use, or other factors.
Läkemedelssamverkan
Läkemedelsamverkan, eller drug-drug interaction (DDI), är den förändring i farmakologisk respons som uppstår när två eller fler läkemedel tas samtidigt och påverkar varandra negativt eller positivt. Detta kan resultera i ökat eller minskat terapeutiskt effekt, eller ökad biverkan av ett eller flera av läkemedlen.
Tumörnekrosfaktor-alfa
Tumor necrosis factor-alpha (TNF-α) är ett cytokin som produceras främst av aktiverade macrofager och spelar en central roll i inflammatoriska processer, immunförsvar och regulering av celltillväxt och apoptos.
Inflammation
T-lymfocyter
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
Autotransplantation
Autotransplantation är en medicinsk proceduren där man flyttar celler, vävnader eller organ från en del av kroppen till en annan del hos samma individ. Detta görs ofta för att ersätta skadad eller sjuk vävnad med frisk vävnad från den egna kroppen. Exempel på autotransplantation inkluderar transplantation av benmärg, hud, tänder och njurar.
Leukemoid reaktion
Komplement 5a
Myelodysplastiska syndrom
Myelodysplastiska syndrom (MDS) är en grupp av blodbristsjukdomar orsakade av felaktig celltillväxt och differentiering i benmärgen, vilket leder till onormal produktion av röda och vita blodkroppar och blodplättar.
Interleukin-8
Ett cytokin som aktiverar neutrofiler och attraherar neutrofiler och T-lymfocyter. Det frisätts av flera olika celltyper, bl a monocyter, makrofager, T-lymfocyter, fibroblaster, endotelceller, samt keratinocyter genom inflammatorisk stimulering. IL-8 är en medlem av superfamiljen beta-tromboglobuliner och strukturellt besläktad med trombocytfaktor 4.
Pankreatisk elastas
"Pancreatic elastase" refers to an enzyme that is produced and released by the pancreas, one of several digestive enzymes that help break down food in the small intestine. Specifically, pancreatic elastase helps digest proteins by breaking down the elastic fibers that are found in connective tissue. It is often measured in stool samples as a way to assess exocrine pancreatic function, since low levels of pancreatic elastase in the stool can indicate impaired digestion and possible pancreatic disease.
Molekylsekvensdata
Plasmaferes
Plasmaferese, även kallat plasmapåverkan eller plasmautbyte, är ett medicinskt ingrepp där en del av patientens blodplasma ersätts med en annan vätska, vanligtvis en kolloidlösning eller albumin. Detta görs genom en process där blodet tas ut från patienten, passerar genom ett centrifugationssystem som separerar plasma från celler, och sedan blandas plasma med den ersättande vätskan innan det returneras till patienten. Plasmaferesen används för att behandla olika sjukdomstillstånd, till exempel autoimmuna sjukdomar, där onormala antikroppar eller andra substanser i blodplasman orsakar skada på kroppen. Genom plasmaferesen kan man reducera mängden av dessa skadliga substanser och förbättra patientens tillstånd.
Leukemi, promyeloisk, akut
Acute promyelocytic leukemia (APL) is a subtype of acute myeloid leukemia (AML), which is a type of cancer that affects the blood and bone marrow. In APL, immature white blood cells called promyelocytes accumulate in the bone marrow and interfere with the production of normal blood cells. This leads to symptoms such as anemia, fatigue, increased risk of infection, and bleeding. APL is often characterized by a specific genetic alteration that involves the fusion of the retinoic acid receptor alpha (RARA) gene on chromosome 17 with the promyelocytic leukemia (PML) gene on chromosome 15, which disrupts the normal differentiation and maturation of promyelocytes. APL is typically treated with a combination of chemotherapy and retinoic acid therapy, which can help to promote the differentiation and death of the abnormal promyelocytes.
Injektioner, subkutana
Fagocyter
Helkroppsbestrålning
Fagocytens bakteriedödande dysfunktion
Fagocytens bakteriedödande dysfunktion är ett tillstånd där fagocyter, en typ av vita blodcellar som normalt kan fagocytera (förtär) och döda batterier, inte kan utföra sin bakteriedödande funktion korrekt, vilket leder till en ökad susceptibilitet för infektioner.
Interleukin-3-receptorer
Fosfotyrosinbärande proteiner med molekylvikten 140 kD. De bildar stabila komplex med interleukin-3, med vikten 170 kD. De finns på en rad olika celler och aktiverar interleukin-3.
Immunfenotypbestämning
Klassificering av immunsystemets celler utifrån strukturella och funktionella skillnader. Denna bestämning används allmänt för analys och sortering av olika underklasser av T-lymfocyter, baserad på CD-antigen och med hjälp av flödescytometri.
Möss, knockout
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Lipopolysackarider
Fettbärande polysackarider som är endotoxiner och viktiga gruppspecifika antigen. De kommer ofta från cellväggen på gramnegativa bakterier och framkallar utsöndring av immunglobuliner. Lipopolysackaridmolekylen består av tre delar: lipid A, kärnpolysackarid och O-specifika kedjor (O-antigen). Lipopolysackarider från Escherichia coli används ofta som polyklonala B-cedllsmitogen i laboratorieimmunologi.
Reglering av genuttryck
Komplement 5
Den femte komponenten i komplementreaktionsföljden, sannolikt i förening med C6 och C7. Den är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 10, serumkoncentration på 75 mikrogram/ml och molekylvikt 180 000. C5 aktiveras av C423 och frigör fragment med anafylatoxisk, kemotaktisk och histaminaktiverande verkan och påverkar glatt muskulatur.
Myeloproliferativa sjukdomar
Myeloproliferativa sjukdomar (MPD) är en grupp av sällsyna blodsjukdomar som karaktäriseras av överdriven produktion och nedsatt differentiering av stamceller i benmärgen, vilket leder till ökad mängd vita blodkroppar, röda blodkroppar och/eller blodplättar i kroppen. Dessa sjukdomar innefattar bland annat polycytemia vera, essentiell trombocytemia och myelofibros, och kan potentiellt leda till komplikationer som blåsbetennar, blödningar, infektioner och blodproppar. Behandlingen kan omfatta observation, farmakologisk behandling, kemoterapi eller benmärgstransplantation beroende på sjukdomens typ och svårighetsgrad.
Blodtransfusion
En blodtransfusion är en medicinsk procedure där blod eller blodprodukter transfunderas från en donator till en mottagare via en injektion i en ven. Detta görs vanligtvis för att ersätta förlorat blod under operationer, trauma eller vid sjukdomar som påverkar blodet, såsom anemi. Transfusionen måste matchas vad gäller blodtyp mellan donator och mottagare för att undvika allvarliga komplikationer.
Tumörceller, odlade
'Tumörceller, också kända som cancerceller, är celler som odlas oupphörligt och inte svarar på de regleringssignaler som normalt styr celldelning och tillväxt, vilket leder till en abnorm tumörformation.'
Differentieringsantigener
IgG-receptorer
Specifika molekylplatser på ytan hos olika celler, även B-lymfocyter och makrofager, som binder immunglobulin G. Det finns tre underklasser: Fc gamma RI (CD64-antigenet, en receptor med låg affinitet), Fc gamma RII (CD32-antigenet, en receptor med med hög affinitet), och Fc gamma RIII (CD16-antigenet, en receptor med låg affinitet).
Etoposid
Ett halvsyntetiskt derivat av podofyllotoxin med antitumörverkan. Det hämmar DNA-syntes genom att bilda komplex med topoisomeras II och DNA. Komplexet utlöser brott på dubbelsträngat DNA och hindrar reparation genom topoisomeras II-bindning. Upprepade DNA-brott hindrar övergång till celldelningens mitosfas och leder till celldöd. Etoposid är verksam främst i cellcykelns G2- och S-faser.
Cellöverlevnad
Dimetylsulfoxid
En starkt polär organisk vätska med utbredd användning som lösningsmedel. Tack vare sin förmåga att tränga igenom biologiska membran används den som transportör för lokal tillförsel av läkemedel. Den används även som vävnadsskyddsmedel vid fryskonservering. Dimetylsulfoxid har en rad farmakologiska verkningar, bl a mot smärta och inflammation.
Bassekvens
Interleukin-1
En löslig faktor som produceras av monocyter, makrofager och andra celler, och som aktiverar T-lymfocyter och förstärker deras svar på mitogener eller antigener. IL-1 består av två distinkta former, IL-1 alfa och IL-1 beta, som har samma funktioner, men utgör distinkta proteiner. De biologiska effekterna av IL-1 omfattar förmågan att ersätta makrofagbehovet för aktivering av T-celler. Faktorn skiljer sig från interleukin-2.
CD11b-antigener
CD11b, också känd som integrin alpha M, är en typ av proteiner som förekommer på ytan av vissa vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter och monocyter. Det är en del av ett komplex kallat Mac-1 eller complement receptor 3 (CR3), som består av två subenheter: CD11b och CD18.
Benmärgssjukdomar
Benmärgssjukdomar är en övergripande beteckning på sjukdomar som direkt eller indirekt beror på skada eller avvikelse i benmärgen, vilket är det vävnadslager i ben och bäcken där blodbildningen sker. Benmärgssjukdomar kan påverka produktionen och funktionen hos de olika celltyperna i blodet, såsom röda och vita blodkroppar samt blodplättar, vilket kan leda till symtom som anemi, infektioner och blödning. Exempel på benmärgssjukdomar är leukemi, lymfom, multipel myelom och aplastisk anemi.
Skin Window Technique
'Skin Window Technique' är inte en etablerad medicinsk term som har en allmänt accepterad definition inom medicinen. Det kan dock vara en lokal terminologi eller ett specifikt laboratorie- eller forskningsförfarande, men eftersom det saknas kontext och klarare information om källan till begreppet är det svårt att ge en korrekt medicinsk definition.
Klonceller
Komplementreceptorer
Molekyler som finns på ytan hos en del B-lymfocyter och makrofager och som känner igen och binder till komplementkomponenterna C3b, C3d, C1q och C4b.
N-formylmetionin
N-formylmetionin (fMet) är den initiala aminosyran som nästan alla prokaryota organismers proteinsyntes börjar med. Det är en speciell form av metionin där en formylgrupp är adderad till dess amino-grupp. fMet spelar en viktig roll i den initiala etappen av proteintranslering, där det kopplas till ribosomen och sedan tappas när translationen fortskrider.
Behandlingsresultat
Dendritiska celler
Immunkompetenta celler i lymfsystemet och det blodbildande (hemopoietiska) systemet och i huden. De kallas även interdigiterande, retikulära eller beslöjade. Deras morfologiska och fenotypiska funktion består i att bearbeta antigen eller presentera dem för T-celler, och därmed stimulera den cellulära immuniteten.
Celladhesionsmolekyler
Läkemedelstillförselschema
Tropolon
I en enkel medicinsk definition, är en tropolon en organisk förening som innehåller en cyklisk konjugerad system med tre dubbelbindningar och en enkel bindning, bildande en hexatrienstruktur. Detta strukturella element förekommer i vissa läkemedel och naturliga produkter, och är av intresse inom farmakologi och biokemi på grund av dess potentiala reaktivitet och möjliga biologiska aktivitet.
Kemotaxi
Erytropoietin
Blodgivare
Personer som lämnar blod till blodtransfusion.
Blodproteiner
Megakaryocyter
Mycket stora benmärgsceller som frisätter mogna blodplättar.
Basofiler
De basofila leukocyterna tillhör gruppen granulocyter och har fått sitt namn av att de endast färgas av basiska färgämnen. Kornen, granula, i cytoplasman färgas mörkare än cellkärnan. Basofiler reager ar på IgE-antikroppar och frisläpper vid aktivering histamin, cytokiner och aggressiva enzymer. De utgör mindre än en procent av blodkropparna.
Ytantigener
Polycytemia vera
Polycythemia vera (PV) är en sällsynt, kronisk blodsjukdom som orsakas av en genetisk mutation i en stamcell i benmärgen. Denna mutation leder till överproduktion av alla typer av blodceller, framförallt röda blodkroppar (erytrocyter), men även vita blodkroppar (leukocyter) och blodplättar (trombocyter).
Apoptos
En av de två formerna av celldöd. Till skillnad från den patologiska processen nekros är apoptos en biologiskt programmerad process, ansvarig för en fysiologisk likvidering av celler. Denna typ av cel ldöd tjänar som en motvikt mot mitos och utgör ett led i regleringen av vävnaders tillväxt och storlek.
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.
Tretinoin
Tretinoin är ett retinoidpreparat som används i behandlingen av akne och för att mjukna och förmjuka grova hudöverfläter, såsom solskador och åldersfläckar. Preparatet fungerar genom att öka celldelningen och cellnedbrytningen i översta hudlagret, vilket underlättar för avsöndringen av död hud och hjälper till att klara bort akneliknande utslag och fläckar. Tretinoin kan också hjälpa till att stimulera kollagenproduktionen, vilket kan förbättra hudens struktur och elasticitet.