En av vindlingarna (gördelvindlingen) på hjärnhalvans mediala yta. Den omger hjärnans rostrala del och hjärnbalken och utgör en del av det limbiska systemet.

Grå nervsubstans belägen ovanför hippocampusvindlingen (gyrus hippocampi). Den består av tre skikt. Molekylärlagret går i ett med hippocampus i hippocampusfåran. Det granulära (korniga) lagret utgörs av tätt packade, runda eller ovala nervceller, kallade kornceller, vars axoner passerar igenom det polymorfa skiktet som gränsar mot hippocampus pyramidcellsdendriter.

En vindling på insidan av tinningloben, mellan hippocampusfåran och kollateralfåran.

"Hjärnans kartläggning, eller cerebral kartografi, är en medicinsk term som refererar till processen att kartlägga och visualisera strukturer, funktioner och aktivitet i hjärnan med hjälp av olika tekniker som neurovetenskaplig bildbehandling och elektrofysiologiska metoder, för att förstå det mänskliga nervsystemet och diagnostisera eller behandla neurologiska sjukdomar."

En medicinsk definition av 'Tinninglob' (latin: Glandula timpanica) är en liten endokrin körtel, belägen nära mittöronet inuti skallen. Den producerar ett hormon som kallas kalcitonin, vilket hjälper till att reglera kroppens kalciumnivåer och hinnerns hälsa.

En förhöjd vindling av grå substans som sträcker sig längs hela bottnen av sidoventrikelns temporalhorn. Hippocampus, subiculum och gyrus dentatus (den tandade vindlingen) utgör hippocampusformationen. Ibland räknas även entorinalkortex hit.

Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.

I medicinen, refererar "perforant banan" till en specifik nervbana som spelar en viktig roll i minnesprocessen. Den perforanta banan är en del av hippocampusformationen, en region i hjärnan ansvarig för att koda och lagra minnen.

Datorteknik för hantering av tvådimensionella bilder för bildförbättring eller analys.

Den främre delen av hjärnhalvan.

Neurogenesis refers to the process of generating new neurons, or nerve cells, in the nervous system. It is a complex process that involves the proliferation, differentiation, migration, and integration of neural stem cells or progenitor cells into existing neural circuits. Neurogenesis occurs during development and continues in certain areas of the adult brain, such as the hippocampus, which plays a crucial role in learning and memory. Dysregulation of neurogenesis has been implicated in various neurological disorders, including Alzheimer's disease, depression, and schizophrenia.

Det tunna lager av grå substans på hjärnhalvornas yta som utvecklas från telencefalon och veckas i vindlingar. Barken har nått sin högsta nivå av utveckling hos människan och ansvarar för den intellek tuella prestationsförmågan och de högre mentala funktionerna.

"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."

Den övre, mittersta delen av hjärnhalvan.

Axoner till vissa celler i den tandade vindlingen (gyrus dentatus). De skjuter ut till vindlingens polymorfa skikt och till de närmaste dendriterna på hippocampus pyramidceller. Dessa mossfibrer får inte förväxlas med de mossfibrer som utgör afferenter i lillhjärnan.

"Ett nervnät är ett komplext system av nervceller och deras sammanlänkande nervfibrer, som kommunicerar med varandra och koordinerar kroppens funktioner genom att överföra och bearbeta signalsubstanser."

"Nervbanor" refererar till de speciella ledningssystemen i kroppen som överför nervimpulser och signaler mellan hjärnan, ryggmärgen och resten av kroppen. Dessa banor består av neuroner (nervceller) och deras utskott (axoner och dendriter), som är inblandade i kommunikationen och samarbete mellan olika delar av nervsystemet för att kontrollera kroppens funktioner, såsom rörelse, känsel, sinnesintryck, tankeprocesser och homeostasis.

Ett verbalt eller icke-verbalt kommunikationsmedel för utbyte av ideer eller känslor.

En hjärnhalvas funktionella dominans över den andra.

Reaktionstid (reaction time) är den tid det tar från att en stimulus uppfattas till att en muskelkontraktion eller ett annat svar initieras som följd av denna stimulus. Det mäts ofta i sekunder eller delar av sekunder och kan variera beroende på en rad faktorer, inklusive individuella skillnader, ålder, hälsostatus och typen av stimulus. En kort reaktionstid är vanligtvis associerad med bättre kognitiv förmåga och fysisk prestationsförmåga.

Den "CA3 regionen i hippocampus" är en del av hippocampus, ett komplex strukturellt och funktionellt hjärnområde involverat i minnes- och inlärningsprocesser. CA3 är en av tre huvudsakliga subregioner i denta gyrus, tillsammans med CA1 och CA2. Den består av ett nätverk av neuron som kallas mossy fibers, vilka skickar information till dendrittreet på dendriterna hos granulära celler i regionen CA3. Ändringar i CA3-regionen har visats vara involverade i olika neurologiska störningar som epilepsi och demens.

I en enkel medicinsk definition, kan en nacklob (latin: nuchae ligamentum) beskrivas som ett band av starkt, icke-elastiskt bindväv som fäster sig vid ryggraden (kolonnen) och sträcker sig över nackens övre del. Denna anatomiska struktur hjälper till att stödja huvudet och underlättar rörelser i nacken.

Komplex, mental funktion som utgörs av fyra distinkta faser: 1) memorering eller inlärning, 2) retention eller minnesbehållning, 3) återkallande och 4) igenkännande. Kliniskt brukar man dela in minnet i omedelbart minne, korttidsminne ("närminne") och långtidsminne ("fjärrminne").

En lokalt bunden (fokal) form av epilepsi, kännetecknad av återkommande anfall som utgår från punkter i tinningsloben, huvudsakligen från den mesiala (proximala) delen. Ett brett spektrum av psykiska fenomen kan uppträda, som t ex illusioner, hallucinationer, kognitiva störningar och känsloupplevelser. De flesta komplexa, partiella anfall utgår från tinningsloberna. Dessa epilepsier kan klassificeras utifrån etiologi som kryptogena, ärftliga eller symtomatiska (dvs att de är förknippade med någon befintlig sjukdom eller skada). Syn. tinningslobepilepsi.

"Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, perception, and executive functions, with the aim to evaluate brain-behavior relationships, identify cognitive strengths and weaknesses, and assist in diagnosing and monitoring neurological or psychiatric conditions."

Fotostimulering är ett medicinskt begrepp som refererar till användning av ljus för att stimulera specifika svar i levande vävnader eller organismen. Detta kan uppnås genom att exponera celler eller vävnader för ljuskällor med specifik intensitet, frekvens och våglängd. Ett exempel på fotostimulering är användning av ljusbehandling, även känt som fototerapi, för att behandla säsongsbunden depression eller sömnstörningar genom att exporsera individen för en speciell typ av ljus.

Ett område i tinningsloben, knutet till hörselfunktionerna.

Pilokarpin är ett parasympatomimetiskt läkemedel, det vill säga ett ämne som efterliknar eller stimulerar effekterna av den parasympatiska nervan. Pilokarpin verkar genom att aktivera muskarinreceptorer typ 3 (M3), vilket orsakar kontraktion av glatt muskulatur och ökat sekretion i exkrina glanduler, såsom slemhinnor. Det används för behandling av glaukom, torr mun orsakad av Sjögrens syndrom och vissa typer av tarmblockad.

En nukleosid som ersätter tymidin i DNA och därmed verkar som antimetabolit. Den orsakar kromosombrott och har föreslagits som medel mot virus och tumörer.

"Läsning, inom medicinsk kontext, avser vanligen tolkningen och utvärderingen av diagnostiska tester eller undersökningsresultat, såsom laboratorievärden, röntgenbilder eller andra bildstudier, för att ställa en medicinsk diagnos eller övervaka en behandlingsrespons."

"Akustisk stimulering refererer til den proces where sinnene stimuleres med lyd eller lyde, som kan forstås eller tolkes av det menneskelige øre og hjernen. Dette inkluderer tale, musik, lyde fra miljøet eller andre kilder, og er ofte anvendt i terapeutiske sammenhænge for at forbedre sensorisk behandling, opmærksomhed, hukommelse og andre kognitive funktioner."

I medicinsk kontext, refererer semantik til studiet af betydning og interpretation av medisinsk terminologi, begreber og information, for at sikre klarhed og præcision i kommunikationen mellem sundhedspersonale, patienter og it-systemer.

Neuronal plasticity, also known as neuroplasticity, refers to the brain's ability to change and adapt as a result of experience by reorganizing its structure, functions, or connections between neurons. This process involves the formation of new neural connections, strengthening or weakening of existing ones, and even the creation of new neurons in certain parts of the brain. Neuronal plasticity plays a crucial role in learning, memory, cognition, and recovery from brain injuries.

En cellstrukturellt väldefinierad flerskiktsdel av hjärnbarken i höjd med mittre gyrus parahippocampalis, omedelbart bakom luktcentrum vid uncus. Entorinala kortex är ursprunget för det stora nervtrådssystem som leder till hippocampus, den så kallade perforantbanan.

The prefrontal cortex is the anterior portion of the frontal lobe, involved in higher order cognitive functions such as planning complex cognitive behavior, personality expression, decision making, and moderating social behavior. It also plays a significant role in working memory and executive functions.

En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.

Framsidan av huvudet, med panna, ögon, näsa, mun, kinder och käke.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.