En grupp ickemetalliska, oftast elektronegativa grundämnen som bildar grupp 17 i det periodiska systemet.
"Dentala härdlampor" refererar till permanenta strukturer i form av fyllningar eller kronor som placeras i tänder för att reparera skador orsakade av caries (tandkaries) eller trauma, och för att återställa deras funktionella och estetiska egenskaper.
En halogen med kemiskt tecken Br, atomnummer 36 och atomvikt 79,904. Det är en flyktig rödbrun vätska med kväljande dunster. Den är frätande för huden och kan orsaka svår gastroenterit vid förtäring.
Organiska föreningar av kol och väte, där en eller flera väteatomer ersatts med halogenatomer.
Halogenation är ett begrepp inom organisk chemistry och betecknar en kemisk reaktion där ett halogent atom, till exempel brom (Br), klor (Cl), fluor (F) eller jod (I), substitueras (ersätts) med ett kolatom i ett organisk molekyl. Detta sker ofta genom en elektrofil substitution där halogenet reagerar som elektrofil och ersätter en funktionell grupp i det organiska ämnet. Halogenationen är en vanlig metod inom syntes av oorganiska och organiska föreningar.
"Light-curing of dental adhesives" refers to the process of using a special type of light to harden and strengthen dental adhesive materials used in restorative dentistry. The light, typically a blue spectrum light, activates a chemical reaction in the adhesive that causes it to solidify and form a strong bond with the tooth structure. This process helps to ensure the durability and longevity of dental restorations such as fillings and crowns.
Den del av tandläkarmottagningens utrustning som inte är att betrakta som förbrukningsmaterial.
Syntetiska hartser (plaster), innehållande en inaktiv utfyllnadsmassa, med utbredd användning inom tandvården.
En gulgrön gas med Cl2-molekyler, tillhörande halogengruppen bland grundämnena. Kemiskt tecken är Cl, atomnummer 17 och atomvikt 70.906. Gasen består av isotoperna Cl-15 och Cl-17. Den är starkt irriterande och kan orsaka dödligt lungödem. Klor används industriellt, som reagens i syntetisk kemi, för vattenrening och för framställning av klorkalk, som används som textilblekmedel.
I en enkel mening kan 'Hartscement' definieras som ett medicinskt preparat som används för att stoppa blödningar och underlätta läkningen av sår eller sår i tarmen. Det består av en blandning av celulosa, kaolin och andra ingredienser som formar en geléartad massa när den kommer i kontakt med vätska. Denna massa hjälper till att stänga av blodflödet och skapa ett skyddande lager runt sårvävnaden.
Provning av material och hjälpmedel, särskilt sådana som används till proteser och implantat, suturer, adhesiva preparat osv, för deras hårdhet, styrka, hållfasthet, säkerhet, effektivitet och biokompatibilitet.
En Lewis-bas är en elektron donerande bas, vilket innebär att det är en molekyl eller jon som kan donera ett par elektroner till en akceptor (Lewis-syra) för att bilda en koordinerad kovalent bindning. Detta koncept introducerades av den amerikanske kemisten Gilbert N. Lewis år 1923.
Medel som får två ytor att fästa vid varandra. Hit hör lim, klister, gummi, harts och latex.
I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:
Ett släkte brunalger inom familjen Laminariaceae. Torkade, pennformade stycken kan föras in i livmoderhalsen och tjäna som osmotiska dilatorer, då de tar upp fukt och sväller.
'Ortodontiska bågfästen' är en typ av fast innesatt ortodontisk apparatur som används för att korrigera tandsättning och käkposition, bestående av en metallbåge fäst till tänderna med hjälp av små metallklamrar eller band.
"Dental technology" refers to the application of scientific principles and technological advances to prevent, diagnose, and treat dental diseases and conditions. It encompasses a wide range of tools, materials, techniques, and methods used in the field of dentistry to improve oral health and enhance patient care. This includes but is not limited to:
I en enkel medicinsk kontext kan polymerisation definieras som en process där små, likartade monomerer kemiskt binds tillsammans för att bilda en större polymermolekyl. Detta är en viktig reaktion inom områden som medicinsk teknik och läkemedelsutveckling, där polymerer exempelvis kan användas för att framställa biokompatibla material eller kontrollerade release-system för läkemedel.
"Tandblekning, även kallat tandvittring, är en kosmetisk behandling som avsåger att förbättra utseendet på tänder genom att avlägsna eller reducera yttre färgstoff och fläckar, vilket resulterar i ljusare och vitare tänder."
Förhållandevis starkt ljus, som känns obehagligt eller stör den optimala synförmågan.
Negativa joner eller salter av bromsyra, HBrO3.
Oorganiska derivat av fosforsyra (H3PO4). De oorganiska salterna kallas fosfater, och de organiska estrarna utgörs av fosforsyraestrar.
Metoder för att lösgöra limmade tandregleringar, lagningar eller fasta proteser från tänderna.
Tandnedslitning, eller gingivit, är en inflammation av tandköttet som orsakas av plack och bakterier som ansamlas vid tänderna och under tandköttets kant.
Utnyttjande av lampor eller andra ljuskällor i syfte att erhålla så god synbarhet som möjligt i omgivningen.
Polyurethane (PUR eller PU) är ett klassterm för en grupp polymerer som innehåller uretan-bindningar i deras repetitiva enheter. De kan variera mycket i fysikaliska och kemiska egenskaper, beroende på deras sammansättning, struktur och framställningsprocess. Polyuretaner används i en mängd olika tillämpningar, inklusive skummaterial, lacker och färger, lim, gummivarianter och medicinska produkter.
Teknik för ljuspolymerisering av härdande tandlagningsmaterial. Termen används ofta även för själva det ljushärdande limmet.
Används t ex som bindemedel i lacker.
Material vars elektriska ledningsförmåga ligger mellan ledares och isolatorers. (Nationalencyklopedin)
Reaktionsprodukt av bisfenol A och glycidylmetakrylat som polymeriseras under ultraviolett ljus eller genom tillsats av en katalysator. Det används som implantatbindemedel eller som komponent i t ex t andlagningsmaterial.
Salter av bromvätesyra, HBr, av vilka vissa använts som lugnande medel.
Oorganiska föreningar vars molekyler har kalium som fast beståndsdel.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Ett icke-metalliskt grundämne i halogengruppen med kemiskt tecken I, atomnummer 53 och atomvikt 126,90. Det är ett essentiellt ämne i näringsomsättningen, särskilt viktigt för syntes av sköldkörtelhormon. I lösning har det infektionshämmande egenskaper och används topiskt.
Ett icke-metalliskt, gasformigt grundämne i halogengruppen, tvåatomigt vid normal temperatur. Gasen är giftig och starkt reaktiv. Kemiskt tecken är F, atomnumret är 9, och den stabila isotopen har atommassa 19. Fluor används i fluoridform inom odontologin för att förebygga tandkaries.
Oorganiska salter av fluorvätesyra, HF, där fluoratomen har oxidationstillståndet -1. Salterna av natrium och tenn är vanliga i tandkrämer o d.
Ett radioaktivt grundämne tillhörande halogenerna. Kemiskt tecken är At, atomnummer 85 och atomvikt 210, med isotopvariationer mellan 200 och 219. Isotoperna har extremt kort halveringstid och uppträd er naturligt i ytterst små mängder. Astat kan ha användning för behandling av hypertyreos.
En skabbkvalster (Sarcoptes scabiei) är ett mikroskopiskt smådjur som orsakar hudsjukdomen skabb, karaktäriserad av intensivt pruritus (kittlas) och papulösa utslag, ofta lokaliserade till hudveck. Kvalstren gräver tunnlar i hornlagret och livnär sig på hudceller och kroppsvätskor, vilket orsakar en stark allergisk reaktion som yttrar sig genom klåda och utslag. Skabb är en smittsam sjukdom som sprids via direktkontakt med en smittad individ eller indirekt via kontaminerade föremål.
"Skabb" är ett samlingsnamn för flera olika hudinfektioner orsakade av svampar, vanligen dermatofyter. Dessa infektioner kan ge upphov till röda, skalförändrade områden på huden, ofta med klåda och bildning av hudskor. De vanligaste typerna av skabb är *tinea pedis* (fotskabb), *tinea corporis* (kroppsskabb) och *tinea capitis* (hjässskabb). Skabb sprids främst genom direkt kontakt med en smittad individ eller via kontaminerade föremål som till exempel handdukar, kläder eller badmat.