Histamin: En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.Histamin H1-receptorer: En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. De flesta H1-receptorer verkar genom det sekundära inositolfosfat/diacylglycerol-budbärarsystemet. Bland de många reaktioner som förmedlas via dessa receptorer är sammandragningen av glatt muskulatur, ökad kärlgenomsläpplighet, hormonfrisättning och glykoneogenes (sockersyntes) i hjärnan.Histaminfrisättning: Utsöndring av histamin från mastcells- och basofilkorn genom exocytos. En rad faktorer kan sätta igång processen, som alltid innebär att IgE, korskopplat med antigen, binds till mastcellens eller den basofila cellens Fc-receptorer. Efter frisättning binder histaminet till en rad olika målcellsreceptorer och utövar ett stort antal olika effekter.Histamin H2-receptorer: En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. H2-receptorer verkar via G-proteiner för stimulering av adenylatcylas. Bland de många reaktioner som förmedlas av dessa receptorer är utsöndring av magsyra, avslappning av glatt muskulatur, inotropa och kronotropa effekter på hjärtmuskulatur och blockering av lymfocytfunktioner.Histaminreceptorer: Cellyteproteiner som binder histamin och sätter igång intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. Histaminreceptorer har stor utbredning i det centrala nervsystemet och i perifera vävnader. Tre typer har kunnat påvisas och fått beteckningarna H1, H2 och H3. De skiljer sig åt i fråga om farmakologi, fördelning och verkningssätt.Histaminblockerare: Medel som binder till, men inte aktiverar, histaminreceptorer och därmed blockerar verkan av histamin eller histaminstimulerare. Klassiska antihistaminer blockerare endast histamin H1-receptorer.Histaminstimulerare: Läkemedel som binder till och aktiverar histaminreceptorer. Trots att en rad kliniska tillämpningar föreslagits, har dessa agonister hittills använts i större utsträckning inom forskning än för behandling.Histamin H1-blockerare: Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.Histamin H3-receptorer: En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. H3-receptorerna blev först uppmärksammade som blockerande autoreceptorer på histaminbärande nervändar och har senare visat sig reglera frisättandet av flera olika signalsubstanser i det centrala såväl som det perifera nervsystemet.Histamin H2-blockerare: Läkemedel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H2-receptorer, och därmed blockerar verkan av histamin. Deras viktigaste kliniska effekt är att de hämmar syrautsöndring vid behandling av magsår. De kan även påverka glatt muskulatur. Vissa av medlen i denna klass har kraftig effekt på det centrala nervsystemet, men dessa verkningsmekanismer är inte klarlagda.Histamin-N-metyltransferas: Ett enzym som katalyserar överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin till histamin, varvid bildas N-metylhistamin, den viktigaste histaminmetaboliten hos människor. EC 2.1.1.8.PyrilaminMetylhistaminer: Histamin som i någon position ersatts med en eller fler metylgrupper. Många av dessa är agonister för H1, H2 eller båda histaminreceptorerna.Histidindekarboxylas: Ett enzym som katalyserar dekarboxylering av histidin till histamin och koldioxid. Det fordrar pyridoxalfosfat i djurvävnader, men inte i mikroorganismer. EC 4.1.1.22.Dimaprit: En histamin H2-receptoragonist som ofta används för att studera aktiviteten hos histamin och dess receptorer.Histamin H3-blockerareHistaminmedel: Läkemedel med verkan på histaminerga system. Hit hör medel som verkar mot histaminreceptorer, påverkar histaminets livscykel eller histaminerga cellers tillstånd.Cimetidin: Ett med histamin besläktat ämne, som fullständigt hämmar bindning av histamin till H2-receptorer. Cimetidin har en rad farmakologiska verkningar. Det hämmar utsöndring av magsaft, likaså frisättning a v pepsin och gastrin. Det blockerar även cytokrom P-450-aktivitet.Klorfeniramin: En histamin H1-antagonist, använd vid allergiska reaktioner, hösnuva, rinit, urtikaria (nässelfeber) och astma. Medlet har också haft veterinärt bruk. Det är ett av de mest använda av de klassiska antihistaminpreparaten och ger som regel mindre trötthet än prometazin.Metiamid: En histamin H2-receptorantagonist som används mot magsår.Difenhydramin: En histamin H1-antagonist som används mot illamående, som hostdämpande medel, mot dermatoser och klåda, mot överkänslighetsreaktioner, som hypnotikum och mot parkinsons sjukdom. Medlet används även som ingrediens i förkylningspreparat. Det har vissa mindre önskvärda antimuskarin- och sedativa effekter.Mastceller: Granulerade celler som återfinns i nästan alla vävnader, men rikligast i hud och mag-tarmkanalen. Liksom basofiler innehåller mastceller stora mängder histamin och heparin. Men till skillnad från basofiler stannar mastcellerna i vävnaderna och cirkulerar inte i blodet. Mastceller som härrör från stamceller i benmärgen regleras av stamcellsfaktorn.p-metoxi-N-metylfenylaminBasofiler: De basofila leukocyterna tillhör gruppen granulocyter och har fått sitt namn av att de endast färgas av basiska färgämnen. Kornen, granula, i cytoplasman färgas mörkare än cellkärnan. Basofiler reager ar på IgE-antikroppar och frisläpper vid aktivering histamin, cytokiner och aggressiva enzymer. De utgör mindre än en procent av blodkropparna.Impromidin: En mycket kraftfull och specifik histamin H2-receptoragonist. Den har använts diagnostiskt som indikator för utsöndring i magen.TioureaMarsvin: Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.Allergisk chockBurimamid: En histaminantagonist som tycks blockera såväl H2- som H3-histaminreceptorer. Den har använts för sårbehandling.Histamin H1-blockerare, icke-sederande: En klass av icke-sederande läkemedel som binder till, men inte aktiverar histaminreceptorer, varvid verkan av histamin eller histaminstimulerare blockeras. Dessa antihistaminer utgör en heterogen grupp av föreningar med varierande kemiska strukturer, biverkningar, fördelning i kroppen och metabolism. Jämfört med första generationens antihistaminer har dessa icke-sederande större receptorspecificitet, lägre förmåga till penetration av blod-hjärnbarriären, och ger mindre risk för trötthet och nedsatt psykomotorisk aktivitet.Bronkiella provokationstester: Tester som innebär inandning av allergen (i form av dimma eller damm), farmakologiskt aktiva lösningar i sprejform (t ex histamin eller metakolin) eller kontrollpreparat, och därpå följande lungfunkti onsanalys. Sådana tester används för diagnos av astma.RanitidinTriprolidinImmunglobulin E: Ett immunglobulin som är kopplat till mastceller. Natriumkromoglikat: Ett kromoglicinsyrasalt som verkar genom att hämma utsöndring av kemiska mediatorer (bl a histamin) från aktiverade mastceller. Medlet används för förebyggande behandling av såväl allergisk som ansträngningsutlöst astma, men har ingen effekt vid redan utlöst astmaanfall.Klåda: En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.TerfenadinDos-responskurva, läkemedel: Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.Famotidin: En kompetitiv histamin H2-receptorantagonist. Dess huvudsakliga farmakodynamiska effekt är hämning av magsaftutsöndring.Aminoxidas, kopparhaltigt: En grupp enzym, omfattande dem som oxiderar primära monoaminer, diaminer och histamin. De är kopparproteiner vars verkan är beroende av en karbonylgrupp och kan hämmas av semikarbazid. EC 1.4.3.6.Magsaft: Den vätska som utsöndras av magslemhinnan och som består av saltsyra, pepsinogener, inre faktor, gastrin, slem och bikarbonatjoner.Magslemhinna: Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.SRS-AMagsyra: Saltsyra i magsaften.Cetirizin: En kraftfull, andra generationens histamin H1-antagonist som är effektiv i behandlingen av allergisk rinit, kronisk urtikaria och pollenutlöst astma. Till skillnad från många traditionella antihistami npreparat orsakar det inte trötthet eller antikolinerga biverkningar.Metakolinföreningar: En grupp föreningar som är derivat av beta-metylacetylkolin (metakolin).PentagastrinKetotifen: En cykloheptatiofenblockerare av histamin H1-receptorer och frisättande av inflammationsmediatorer. Medlet har föreslagits för behandling av astma, rinit, hudallergier och anafylaxi.TripelennaminLuftrör: De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).Antiallergiska medel: Preparat som används för behandling av allergiska reaktioner. De flesta verkar genom att hämma inflammatoriska mediatorer.Glatt muskulatur: Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.Luftvägsmotstånd: Motståndet mot luftflöde i luftstrupen och lungorna.Bronksammandragning: Minskning av luftrörens diameter på fysiologisk väg eller genom farmakologisk verkan.Luftstrupe: Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.Enterokromaffinliknande celler: Oregelbundet formade argyrofila celler som producerar histamin, kromogranin A/pankreastatin, samt en än så länge icke identifierad peptidhormon. De utgör den talrikaste typen av enokrina celler i magsäckens syraproducerande slemhinna. Dessa celler reagerar på gastrin genom att frisläppa sina sekretoriska ämnen, och denna histaminkälla fungerar som den positiva parakrina stimulatorn för utsöndring av saltsyra från parietalcellen.Metylhistidiner: Histidin som i någon position ersatts med en eller fler metylgrupper.Passiv kutan anafylaxiGastriner: En grupp peptidhormoner i mag-tarmsystemet som utlöser produktion av magsafter. De kan även förekomma i det centrala nervsystemet, där de antas fungera som signalöverföringssubstanser.SerotoninPiperidinerMucunaMagsäck: Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.Muskelsammandragning: Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.Nasala provokationstesterKapillärgenomtränglighet: Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.Bronkialspasm: Krampaktig sammandragning av luftrörens glatta muskulatur.Bradykinin: En nonapeptidsignalsubstans som genom enzymverkan bildas från kallidin i blodet, där den verkar utvidgande på kapillärkärl och ökar deras genomtränglighet, med blodtrycksfall som följd. Bradykinin fri släpps också från mastceller vid astmaanfall, från tarmväggarna, som smärtsignal från skadad vävnad, och den kan vara en neurotransmittor.Imidazoler: Föreningar som innehåller 1,3-diazol, en femhörnig aromatisk ring med två kväveatomer med en mellanliggande kolatom. Kemiskt reducerade varianter omfattar imidazoliner och imidazolidiner.Kemisk stimuleringAstma: Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.Hypersensitivity: Förändrad känslighet för ett antigen, vilken kan medföra patologiska reaktioner vid senare exponering för antigenet i fråga.Magfistel: Onormal förbindelse med magsäcken.Parietalceller, gastriskaHypersensitivity, ImmediateKlemastin: Histamin H1-antagonist, som används i form av vätefumarat vid hösnuva, rinit, allergiska hudreaktioner och klåda. Medlet orsakar dåsighet.Enterokromaffinceller: En grupp basala granularceller i tarmarna, vars korn lätt färgas med silver- eller kromsalter. Cellerna utsöndrar serotonin, substans P och enkefaliner. Det finns tre typer: de i magslemhinnan, i tolvfingertarmen och i tarmarna.Atropin: En giftig alkaloid, ursprungligen isolerad från Atropa belladonna, men också påträffad i andra växter, huvudsakligen av Solanaceae.NässelutslagCeller, odlade: Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.Astemizol: 1-((4-fluorofenyl)metyl)-N-(1-(2-(4-metoxyfenyl)etyl-4-piperidinyl)-1H-benzimidazol-2-amin. Ett långtidsverkande, icke-sedativt antihistaminpreparat för behandling av säsongsberoende allergisk rinit, astma, allergisk konjunktivit och kronisk idiopatisk urtikaria. Medlet tolereras väl och har inga antikolinerga biverkningar.Injektioner, intradermala: Injicering av flytande läkemedel, näringslösning eller annan vätska i huden via ihålig nål.Guanidiner: En familj iminoureaderivat. Modersubstansen har isolerats från svamp, majsgroddar, risskal, musslor, daggmaskar och saft från rovor. Derivaten kan ha antiviral effekt och verkan mot svamp.Cykliskt AMP: Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.Ileum: Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.Betahistin: N-metyl-2-pyridinetanamin. En kärlvidgande fysiologisk histaminanalog som samtidigt verkar som en histamin H1-receptoragonist. Substansen används vid Menieres syndrom och vaskulär huvudverk, men kan f örvärra astma och magsår.Karbakol: En kolinerg agonist som hydrolyseras långsamt och som har verkan vid både muskarin- och nikotinreceptorer. Medlet används för att sänka det intraokulära trycket.Lunga: Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.Cyproheptadin: En serotoninantagonist och histamin H1-hämmare, som används mot klåda, mot allergi, för att öka aptiten, och vid postgastrektomisyndromet.Nysning