Utsöndring av histamin från mastcells- och basofilkorn genom exocytos. En rad faktorer kan sätta igång processen, som alltid innebär att IgE, korskopplat med antigen, binds till mastcellens eller den basofila cellens Fc-receptorer. Efter frisättning binder histaminet till en rad olika målcellsreceptorer och utövar ett stort antal olika effekter.

En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.

Medel som binder till, men inte aktiverar, histaminreceptorer och därmed blockerar verkan av histamin eller histaminstimulerare. Klassiska antihistaminer blockerare endast histamin H1-receptorer.

De basofila leukocyterna tillhör gruppen granulocyter och har fått sitt namn av att de endast färgas av basiska färgämnen. Kornen, granula, i cytoplasman färgas mörkare än cellkärnan. Basofiler reager ar på IgE-antikroppar och frisläpper vid aktivering histamin, cytokiner och aggressiva enzymer. De utgör mindre än en procent av blodkropparna.

En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. De flesta H1-receptorer verkar genom det sekundära inositolfosfat/diacylglycerol-budbärarsystemet. Bland de många reaktioner som förmedlas via dessa receptorer är sammandragningen av glatt muskulatur, ökad kärlgenomsläpplighet, hormonfrisättning och glykoneogenes (sockersyntes) i hjärnan.

En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. H2-receptorer verkar via G-proteiner för stimulering av adenylatcylas. Bland de många reaktioner som förmedlas av dessa receptorer är utsöndring av magsyra, avslappning av glatt muskulatur, inotropa och kronotropa effekter på hjärtmuskulatur och blockering av lymfocytfunktioner.

P-metoxi-N-metylfenylamin (PMP) är ett syntetiskt kemiskt ämne som tillhör klassen av fenyletylaminer. Det är en substans med potential till missbruk och är klassificerad som en amfetaminliknande stimulant. PMP har strukturellt sett likheter med psykoaktiva droger som MDMA (ecstasy) och MDA, men har inte samma effekter på centrala nervsystemet. Det används i vissa länder för forskningsändamål, men är inte godkänt för medicinskt bruk hos människor.

Cellyteproteiner som binder histamin och sätter igång intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. Histaminreceptorer har stor utbredning i det centrala nervsystemet och i perifera vävnader. Tre typer har kunnat påvisas och fått beteckningarna H1, H2 och H3. De skiljer sig åt i fråga om farmakologi, fördelning och verkningssätt.

Granulerade celler som återfinns i nästan alla vävnader, men rikligast i hud och mag-tarmkanalen. Liksom basofiler innehåller mastceller stora mängder histamin och heparin. Men till skillnad från basofiler stannar mastcellerna i vävnaderna och cirkulerar inte i blodet. Mastceller som härrör från stamceller i benmärgen regleras av stamcellsfaktorn.

Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.

Läkemedel som binder till och aktiverar histaminreceptorer. Trots att en rad kliniska tillämpningar föreslagits, har dessa agonister hittills använts i större utsträckning inom forskning än för behandling.

En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. H3-receptorerna blev först uppmärksammade som blockerande autoreceptorer på histaminbärande nervändar och har senare visat sig reglera frisättandet av flera olika signalsubstanser i det centrala såväl som det perifera nervsystemet.

Ett immunglobulin som är kopplat till mastceller.

Läkemedel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H2-receptorer, och därmed blockerar verkan av histamin. Deras viktigaste kliniska effekt är att de hämmar syrautsöndring vid behandling av magsår. De kan även påverka glatt muskulatur. Vissa av medlen i denna klass har kraftig effekt på det centrala nervsystemet, men dessa verkningsmekanismer är inte klarlagda.

En allergisk chock, även känd som anafylaxi, är en livshotande överreaktion av kroppens immunsystem på ett allergen, vilket kan orsaka svår andnöd, lågt blodtryck, svimning och i värsta fall dödsfall. Symptomen uppstår vanligen inom minuter till en timme efter exponeringen för allergivätskan.

Pyrilamine är ett antihistaminmedel som används för att behandla allergiska reaktioner och symtom som kikhosta, sömnsjuka, yrsel och illamående. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket reducerar allergi- och irritationssymptomen. Pyrilamine kan också ha en viss sedativ effekt och används ibland som sömnmedel.

Ett kromoglicinsyrasalt som verkar genom att hämma utsöndring av kemiska mediatorer (bl a histamin) från aktiverade mastceller. Medlet används för förebyggande behandling av såväl allergisk som ansträngningsutlöst astma, men har ingen effekt vid redan utlöst astmaanfall.

Ett enzym som katalyserar överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin till histamin, varvid bildas N-metylhistamin, den viktigaste histaminmetaboliten hos människor. EC 2.1.1.8.

En histamin H2-receptoragonist som ofta används för att studera aktiviteten hos histamin och dess receptorer.

Histamin som i någon position ersatts med en eller fler metylgrupper. Många av dessa är agonister för H1, H2 eller båda histaminreceptorerna.

Preparat som används för behandling av allergiska reaktioner. De flesta verkar genom att hämma inflammatoriska mediatorer.

Ett enzym som katalyserar dekarboxylering av histidin till histamin och koldioxid. Det fordrar pyridoxalfosfat i djurvävnader, men inte i mikroorganismer. EC 4.1.1.22.

"Passiv kutan anafylaxi" är ett begrepp inom allergimedicin som refererar till en typ av överfört allergiskt svar som sker när en individ utsätts för IgE-antikroppar eller andra mediatorer från en annan persons aktiva anafylaktiska reaktion. Detta kan ske genom kontakt med plasmasårbar allergen, såsom via blodtransfusioner, modersmjölk eller under nära kroppskontakt, till exempel mellan en mor och hennes spädbarn.

En histamin H3-blockerare är ett läkemedel som blockerar histamin H3-receptorer, vilket resulterar i ökad release av neurotransmittorer som noradrenalin och serotonin i centrala nervsystemet, och används för behandling av till exempel allergiska reaktioner, sömnsörtsjukan och neurologiska störningar.

Den bukhinnehålan, även känd som peritonealhöjden, är den potentialfria utrymme som befinner sig mellan de laterala parietala peritonealmembranen och den viscerala peritonealmembranen som täcker de inre organen i bukhålan.

En histamin H1-antagonist, använd vid allergiska reaktioner, hösnuva, rinit, urtikaria (nässelfeber) och astma. Medlet har också haft veterinärt bruk. Det är ett av de mest använda av de klassiska antihistaminpreparaten och ger som regel mindre trötthet än prometazin.

Ett med histamin besläktat ämne, som fullständigt hämmar bindning av histamin till H2-receptorer. Cimetidin har en rad farmakologiska verkningar. Det hämmar utsöndring av magsaft, likaså frisättning a v pepsin och gastrin. Det blockerar även cytokrom P-450-aktivitet.

Ett jonoforiskt polyeterantibiotikum från Streptomyces chartreusensis. Jonoforen binder och transporterar katjoner genom membran och kopplar bort oxidativ fosforylering medan den hämmar ATPas i leverm itokondrier hos råtta. Substansen används mest som biologiskt verktyg för att studera divalenta katjoners roll i olika biologiska system.

Antikroppar som reagerar med enskilda determinanter (idiotoper) i den variabla regionen av andra antikroppar.

In vitro-analys för diagnos av allergier, inklusive överkänslighet för läkemedel. Allergen blandas med patientens vita blodkroppar, och det histamin som frigörs mäts.

Frigörande av cytoplasmakorn. Denna process förekommer i mastceller, basofila, neutrofila och eosinofila celler och blodplättar i samband med att granulerna (kornen) utsöndrar sina produkter.

Tartrazin är ett syntetiskt gulfärgat azofärgämne som används som livsmedelsfärgämne och har E-nummer E102. Det förekommer bland annat i godis, drycker, konserverade frukter och grönsaker samt läkemedel. Vissa studier har kopplat tartrazin till hyperaktivitet hos vissa barn, men det finns inte fullständiga vetenskapliga belägg för detta samband.

Läkemedel med verkan på histaminerga system. Hit hör medel som verkar mot histaminreceptorer, påverkar histaminets livscykel eller histaminerga cellers tillstånd.

Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.

Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.

En histamin H1-antagonist som används mot illamående, som hostdämpande medel, mot dermatoser och klåda, mot överkänslighetsreaktioner, som hypnotikum och mot parkinsons sjukdom. Medlet används även som ingrediens i förkylningspreparat. Det har vissa mindre önskvärda antimuskarin- och sedativa effekter.

Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.

I en enda mening kan SRS-A stå för "Slow Reacting Substance of Anaphylaxis", som är ett samlingsbegrepp för kemiska mediatorer, främst leukotriener och prostaglandiner, som spelar en viktig roll i den senare fasen av en anafylaktisk reaktion. Dessa substanser orsakar konstriktion (trångning) av luftvägarna och ökad slemproduktion, vilket kan leda till andningsbesvär och astma-liknande symtom.

En cykloheptatiofenblockerare av histamin H1-receptorer och frisättande av inflammationsmediatorer. Medlet har föreslagits för behandling av astma, rinit, hudallergier och anafylaxi.

Specifika molekylplatser på ytan hos B- och T-lymfocyter som binder IgE. Det finns två underklasser: receptorer med låg affinitet (Fc epsilon RII) och receptorer med hög affinitet (Fc epsilon RI).

"Nässelutslag" är en hudreaktion som orsaks av kontakt med ormbunksväxter, såsom brännässlor, och kännetecknas av klåda, rodnad och svullnad i kontaktytan, ofta följt av små blåsor eller blåsbildningar.

Ortho-aminobenzoates are a group of chemical compounds that contain an ortho-substituted amino benzoate functional group, which consists of a benzene ring with a carboxylate group (–COO−) and an amino group (–NH2) attached to adjacent carbon atoms on the benzene ring. This group is often abbreviated as "o-ABA" or "OABA". These compounds have various applications, including use as pharmaceuticals, dyes, and plastic additives.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

Hypersensitivity, Immediate (Type I): Es ett överskyddat immunsvar som utlöses inom minuterna till få timmar efter exponering för ett antigen och orsakas av immunoglobulin E (IgE)-medierad degranulation av mastceller och basofiler. Kliniska manifestationer kan vara lokala, som i kontaktdermatiter, eller systemiska, som i anafylaxi.

Tryptase är ett enzym som frisätts från mastceller under olika fysiologiska och patologiska tillstånd, särskilt vid allergisk reaktion, och används som ett markör för mastcellaktivering.

En histamin H2-receptorantagonist som används mot magsår.

Ett släkte nematoder av den överordnade familjen Ascaridoidea, vars olika arter vanligen lever i tarmarna.

Förändrad känslighet för ett antigen, vilken kan medföra patologiska reaktioner vid senare exponering för antigenet i fråga.

Antigena ämnen som kan framkalla en omedelbar överkänslighetsreaktion.

Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.

Saltsyra i magsaften.

Oregelbundet formade argyrofila celler som producerar histamin, kromogranin A/pankreastatin, samt en än så länge icke identifierad peptidhormon. De utgör den talrikaste typen av enokrina celler i magsäckens syraproducerande slemhinna. Dessa celler reagerar på gastrin genom att frisläppa sina sekretoriska ämnen, och denna histaminkälla fungerar som den positiva parakrina stimulatorn för utsöndring av saltsyra från parietalcellen.

En intensivt kliande känsla som framkallar behov av att gnida eller riva huden för lindring.

Störningar i mag/tarmsystemet, eksem eller chock till följd av allergisk reaktion mot allergener i födan.

Terfenadin är ett antihistaminpreparat som används för att behandla symtom på säsongsbundet och icke-säsongsbundet allergisk rhinit, såsom snuva, brynkiga ögon och nästäppa. Det fungerar genom att blockera histaminreceptorer i kroppen, vilket hjälper att lindra allergiska reaktioner. Terfenadin saknar sedativ effekt jämfört med äldre antihistaminer och anses därför vara bättre tolererat av många användare.

Onormal förbindelse med magsäcken.

Immunsuppression med hjälp av gradvis utökade antigendoser. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men behandlingen leder till en höjning av serumnivåerna av allergenspecifikt IgG, undertryckande av specifikt IgE och en ökning av T-suppressorcellaktiviteten.

En säsongsbunden variant av allergisk rinit, med akut konjunktivit, tårbildning och klåda. Allergin utlöses av specifika allergen.

En grupp peptider, benämnda C3a, C4a, C5a och C5a des-arginin, som produceras i serum i samband med komplementaktivering. De framkallar muskelsammandragning, frigör histamin från mastcellerna, påverka r trombocytklumpning och förmedlar lokala inflammatoriska reaktioner.

Epikutan- eller intradermaltest för påvisande av fördröjd eller omedelbar överkänslighet. Testmetoderna används vid diagnosticering av överkänslighet eller bestämning av cellulär immunitet.

"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.

N-metyl-2-pyridinetanamin. En kärlvidgande fysiologisk histaminanalog som samtidigt verkar som en histamin H1-receptoragonist. Substansen används vid Menieres syndrom och vaskulär huvudverk, men kan f örvärra astma och magsår.

Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.

(+-)-N-(4-((aminoiminometyl)amino)-1-(((4-nitrofenyl)amino)karbonyl)butyl)bensamid. Ett kromogent (färgalstrande) substrat som medger direkt mätning av peptidhydrolasaktivitet, t ex papain och trypsin , genom kolorimetri. Substratet frigör p-nitroanilin som kromogen produkt.

Serös vätska som ansamlas i peritonealhålan (bukhinnehålan) vid ascites.

Oximorfon är ett starkt opioidanalgetikum som används för att lindra moderat till svår smärta och kan ge sedativ, euforisk eller dysforisk effekt. Det är ett semi-syntetiskt derivat av morfin och har en snabb påverkan med en typisk halveringstid på 2-3 timmar. Oximorfon verkar genom att binda till opioidreceptorerna i centrala nervösystemet, vilket kan leda till andningsdepression och risk för beroende vid långvarig användning.

Vita blodceller, omfattande både granulära leukocyter (basofiler, eosinofiler och neutrofiler) och icke-granulära leukocyter (lymfocyter och monocyter).

Någotdera organ av det organpar som finns i brösthålan och vars uppgift är att syresätta blodet.

En medicinsk definition av 'nysning' är en reflexaktion som orsakas av irritation eller främmande partiklar i näsan, vilket leder till att slemhinnan i näsan snabbt fuktas och nosvingarna rör sig för att avlägsna irriterande substance eller partiklar.

Teofyllin är ett bronkodilatatoriskt medel som används för att behandla och förebygga bronsasthmma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och andra luftvägsobstruktioner. Det verkar genom att relaxera musklerna i de små luftvägarna i lungorna, vilket ökar luftflödet och underlättar andningen. Teofyllin tillhandahålls vanligtvis som tablett, kapsel eller läkemedelslösning för intravenös användning.

I en enkel medicinsk definition kan 'antigener' definieras som substanser, vanligtvis proteiner eller kolhydrater, som är förenade med celler, virus eller bakterier och kan identifieras av vår immunförsvara som främmande. När vår kropp utsätts för ett antigen producerar vårt immunsystem specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa det. Dessa antikroppar binds till antigenet och hjälper till att eliminera det från kroppen. Antigener kan också användas i vaccinationer för att stimulera produktionen av immunitet mot specifika sjukdomar.

En kraftfull, andra generationens histamin H1-antagonist som är effektiv i behandlingen av allergisk rinit, kronisk urtikaria och pollenutlöst astma. Till skillnad från många traditionella antihistami npreparat orsakar det inte trötthet eller antikolinerga biverkningar.

"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.

Antibiotisk katjonjonofor från Streptomyces lasaliensis som, bl a, kopplar bort kalciumflödet i muskelfibrer. Den används mot coccidier i ffa fjäderfä.

Kemisk stimulering refererer til den proces, hvor en kemisk substans interagerer med et biologisk system, f.eks. en celle eller en gruppe celler, og øger aktiviteten eller responsen i systemet. Denne øgede aktivitet kan resultere i en række forskellige effekter, afhængigt af hvilket system der er under indflydelse.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.

"Växtantigener är proteiner eller koluterolerade strukturer hos växter som kan stimulera ett immunsvar hos djur, inklusive människor, när de exponeras för dem. Dessa antigener kan vara specifika för vissa växtarter och kan utlösa en hypersensitivitet eller allergisk reaktion hos vissa individer."

Prostaglandin D (PGD) är en typ av prostaglandiner, som är lipidmedierande molekyler som produceras i kroppen och har en rad olika funktioner, inklusive reglering av inflammation, smärta, feber och blodflöde. PGD är specifikt en prostaglandin D2-receptor agonist och verkar på sina receptorer för att utöva sin biologiska aktivitet. Det har visat sig ha potentialen som ett terapeutiskt mål i behandlingen av olika sjukdomar, till exempel ögonsjukdomar och astma.

'Akut basofil leukemi' är en aggressiv form av blodcancer som karaktäriseras av onormal proliferation och ansamling av immature basofila vita blodceller (basofiler) i benmärgen. Denna oönskade celldelning stör normal produktionen av andra normalt fungerande blodceller, vilket kan leda till allvarliga komplikationer och symtom som infektioner, anemi och blödningar. Behandlingen innefattar vanligen kombinationer av cellgiftsbehandling (kemoterapi), stamcellstransplantation och eventuellt målgerichtet terapi beroende på underliggande genetisk profil hos leukemin.

"Pollen är en fine, pulverformig ämnesförening som produceras av växter och används för att befruкта andra växtindividers honorgan. Pollen består av mikroskopiska korn som innehåller spermieceller och är en viktig komponent i växternas reproduktionsprocess."

3-beta,14-dihydroxi-5-beta-kard-20(22)enolid. En kardenolid som är aglykonen av digitoxin. Syn. cerberigenin; echujetin; evonogenin; thevetigenin.

Substans P är ett neuropeptid som fungerar som en signalsubstans och neuropeptidhormon inom centrala nervsystemet (CNS) och det autonoma nervsystemet (ANS). Det utsöndras naturligt i kroppen och har en rad olika funktioner, främst involverad i smärta, inflammation och reglering av blodtrycket. Substans P är också associerat med emotionella reaktioner, minnesbildning och andra kognitiva processer. Det produceras huvudsakligen i cellkropparna hos nervceller (neuroner) och lagras i deras utskott (axoner), innan det frisätts i samband med olika signalsubstanser som påverkar andra neuron eller muskel- eller körtelceller.

Kemiska ämnen som ökar genomsläppligheten för specifika joner hos biologiska eller konstgjorda lipidmembran. De flesta jonoforer är förhållandevis små organiska molekyler som verkar som rörliga bärare inom membranen eller som sammansmälter till att bilda jonkanaler genom membranen. Många är antibiotika, och många verkar som frikopplande medel genom att kortsluta protongradienten över mitokondriemembran.

Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.

Pentagastrin är ett syntetiskt peptidhormon som används som diagnostiskt verktyg inom medicinen. Det stimulerar magsekretionen och frisätter gastrin, ett hormon som reglerar magsaftens sekretion. Pentagastrin används vid undersökningar av magsäckens funktion och för att diagnostisera tillstånd såsom gastrinom, en ovanlig sorts neuroendokrine tumör.

Kapillärkärls förmåga att tillåta ett selektivt utbyte av ämnen genom kärlväggen. Små, fettlösliga molekyler som koldioxid och syrgas vandrar fritt genom diffusion. Vatten och vattenlösliga molekyler kan inte passera endotelväggarna och är beroende av mikroporer, som kan hindra stora molekyler från att passera.

Tiourea, även känd som thiourea, är en organisk sulfurhaltig förening med formeln SC(NH2)2. Det är en isomer till cyanat och kan ses som en substituerad variant av urea där en syreatom har ersatts av en svavelatom. Tiourea används inom organisk syntes som en nukleofil reagens och förekommer naturligt i vissa proteiner.

Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.

N-formylmetioninleucyl-fenylalanin (fMLF) är ett tripeptidmolekyll som består av tre aminosyror: formylmetionin, leucin och fenylalanin. Det är en kemisk signalmolekyl som utsöndras av bakterier och andra mikroorganismer, och som kan identifieras och bindas till receptorer på vissa vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter. När fMLF binder till sin respektive receptor aktiverar det en signaltransduktionsväg som leder till att neutrofilerna migrerar till inflammationsområdet och utövar sin mikrobicida funktion genom att producera syror, oxidativa ämnen och andra toxiska substanser.

Krampaktig sammandragning av luftrörens glatta muskulatur.

Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggraden till resten av kroppen). Dessa signalsubstanser överför signaler genom att diffundera över synapsgapet, den lilla luftfyllda luckan mellan två nervceller, och binder till specifika receptorer på målcellens (eller postsinaptiska cellens) membran. Detta inducerar en biokemisk respons som orsakar en förändring i membranpotentialen och kan leda till excitering eller inhibition av målcellen. Exempel på neurotransmittersubstanser inkluderar dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat och acetylkolin.

Rodnader i huden till följd av kapillärstas. Orsakerna till detta tillstånd kan vara många.

En mycket kraftfull och specifik histamin H2-receptoragonist. Den har använts diagnostiskt som indikator för utsöndring i magen.

Ett mannos-/glukosbindande lektin från bönan Canavalia ensiformis. Det är ett kraftigt verkande mitogen som används för att stimulera celltillväxten i lymfocyt-, främst T-lymfocyt-, odlingar. Syn. con A.

Piperidiner är en klass av organiska föreningar som innehåller en sex-ledad kolring, kondensierad med en aminogrupp, vilket ger upphov till en cyklisk sekundär amin. Denna strukturella enhet förekommer ofta i biologiskt aktiva molekyler, inklusive läkemedel och naturliga produkter. Exempel på piperidinder är muskarin, som finns i flugsvamp, och diverse farmaceutiska substanser som loratadin (en antihistamin) och pimobendan (en kardiovaskulär terapi).

En familj neutrala serinproteaser med kymotrypsinliknande verkan. Kymaser finns främst i mastcellernas sekretoriska korn och frigörs under mastcellernas degranulering. EC 3.4.21.39.

En grupp peptidhormoner i mag-tarmsystemet som utlöser produktion av magsafter. De kan även förekomma i det centrala nervsystemet, där de antas fungera som signalöverföringssubstanser.

Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.

Tiamylal är ett intravenöst använt, snabbtverkande muskelrelaxerande medel som används under kirurgiska ingrepp för att inducerar och underhålla muskelrelaxation. Det är en typisk barbiturat och agerar genom att störa normal funktionen av GABA-A-receptorn i centrala nervsystemet, vilket leder till sedering, amnesi och muskelrelaxation.

Den femte komponenten i komplementreaktionsföljden, sannolikt i förening med C6 och C7. Den är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 10, serumkoncentration på 75 mikrogram/ml och molekylvikt 180 000. C5 aktiveras av C423 och frigör fragment med anafylatoxisk, kemotaktisk och histaminaktiverande verkan och påverkar glatt muskulatur.

En familj biologiskt aktiva föreningar som bildas av arakidonsyra genom oxidativ metabolism i 5-lipoxygenasprocessen. De medverkar i skyddsreaktioner och i fysiopatologiska tillstånd, så som akuta överkänslighetsreaktioner och inflammation. De har kraftfull verkan på många livsviktiga organ och system, inklusive hjärt-kärlsystemet, andningssystemet, det centrala nervsystemet, mag-tarmkanalen och immunsystemet..

Prostaglandin D2 (PGD2) är en prostaglandin, ett slags lipidmedierat signalsubstanser som produceras i kroppen och har en rad olika biologiska effekter. PGD2 är specifikt känt för sin roll inom immunsystemet och huden. Det produceras av en typ av celler kända som mastceller, och fungerar som en vasodilatator och ett immunmodulerande ämne. I huden har PGD2 visats påverka hårfollikelns tillväxt och differensiering, och det finns forskning som tyder på att ökade nivåer av PGD2 kan vara associerade med alopecia areata, en autoimmun hudsjukdom som orsakar håravfall.

"Sekretionshastighet" refererar till mängden sekret som produceras och utsöndras från en körtel per tidsenhet. Det kan appliceras på olika kroppsliga system, såsom speicheldrüsor (spottkörtlar), levern och lungorna. I en enkel mening: "Sekretionshastigheten är hastigheten på sekretering av ett specifikt sekret från en körtel."

Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.

De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).

Immunologiskt betingade biverkningsreaktioner på medicinska preparat, lagliga eller olagliga.

Fosfatidyl-N-metyletanolamin-N-metyltransferas (PEAMT) är ett enzym involverat i syntesen av fospholipider, en viktig komponent i celldelar och membraner. Specifikt katalyserar PEAMT överföringen av en metylgrupp från S-adenosylmetionin (SAM) till fosfatidylethanolamin (PE), vilket resulterar i bildandet av fosfatidylcholin (PC). PC är den dominerande fospholipiden hos eukaryota cellmembran och spelar en viktig roll i celldelning, signalering och lipidtransport. PEAMT finns främst i levern och regleras av flera faktorer, inklusive näringsstatus, hormoner och genetiska faktorer. Dysfunktion eller nedsatt aktivitet hos PEAMT har visats korrelera med olika sjukdomstillstånd, såsom lever- och neurodegenerativa sj

En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.

Det rör av brosk och hinnor som går nedåt från struphuvudet och förgrenar sig i det högra och det vänstra luftröret.

En nasal provokationstest är en medicinsk undersökningsmetod där patientens näsöppning exponeras för allt högre koncentrationer av ett specifikt ämne, vanligtvis en allergen, för att inducera och studera reaktiva svar i näshålan, vilket kan användas för att diagnostisera och hantera allergiska rhinit.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Ett växtsläkte (humle) i familjen Cannabaceae. Mest kända är knopparna av Humulus lupulus, som används vid ölbryggning.

Icke-tvärstrimmiga muskler, som utgör den icke viljestyrda muskelvävnaden till de inre organen, blodkärlen, hårsäckarna osv. De sammandragbara elementen är avlånga, oftast spindelformade celler med central kärna. Glatta muskeltrådar hålls ihop i skikt eller buntar av nätbildande fibrer, och ofta är även elastiska nät rikligt förekommande.

En histamin H1-antagonist. Medlet används vid överkänslighetsreaktioner, rinit, klåda och i vissa förkylningspreparat.

Parietalceller, även kända somoxyntceller, är en typ av cell i magmucosan som sekreterar hydroklorsyra och intracellulärt koldioxid till den intragastriska magvätskan, vilket sänker dess pH till 1-2 och skapar en miljö som är optimal för peptidasasaktivitet och proteinabsorption.

1-((4-fluorofenyl)metyl)-N-(1-(2-(4-metoxyfenyl)etyl-4-piperidinyl)-1H-benzimidazol-2-amin. Ett långtidsverkande, icke-sedativt antihistaminpreparat för behandling av säsongsberoende allergisk rinit, astma, allergisk konjunktivit och kronisk idiopatisk urtikaria. Medlet tolereras väl och har inga antikolinerga biverkningar.

En histaminantagonist som tycks blockera såväl H2- som H3-histaminreceptorer. Den har använts för sårbehandling.

Papaverin är ett smärtelindrande och muskelavslappnande läkemedel som utvinns från opiumpoppyns (Papaver somniferum) saft. Det verkar genom att hämta en specifik typ av enzym, fosfodiasteras, vilket orsakar en ökning av cAMP-nivåer i cellen och leder till muskelavslappning och smärtlindring. Papaverin används vanligtvis för att behandla symptomen av gastrointestinala spasmer, galblåsspasmer och penil vasospasm (som kan orsaka impotens).

Tosylphenylalanyl Chloromethyl Ketone (TPCK) är ett kemiskt ämne som används som en inhibitor av proteaser, specifikt serinproteas. Det är en modifierad peptid med en tosylgrupp (p-toluen sulfon grupp), fenylalanin och en klorometylketongrupp. TPCK fungerar genom att reagera covalent med serinen i aktiva centrumet hos serinproteas, vilket blockerar dess proteolytiska aktivitet.

Tubocurarine är ett skelettmuskelrelaxerande läkemedel som blockerar nervimpulser vid neuromuskulär transmission, vilket leder till muskellösning. Det används ofta under kirurgiska ingrepp för att underlätta orörlighet och andningsassistans.

'Datura stramonium', vanligen känd som Jimsonväxt, är en giftig ört som tillhör potatisväxterna (Solanaceae). Den innehåller flera starkt hallucinogena alkaloider, däribland scopolamin, hyoscyamin och atropin. Dessa ämnen kan påverka centrala nervsystemet och orsaka förvirring, desorientering, hallucinationer, törst, feber, snabb hjärtslag och i värsta fall död vid överdos. Traditionellt har örten använts inom medicinen för sin smärtstillande, lugnande och andningsstimulerande verkan, men på grund av dess starka toxicitet och osäkra dosering är den numera sällan använd i den moderna medicinen.

Detta område gränsar medialt mot det mamillotalamiska stråket och den främre valvpelaren. Den mittre kanten av den inre kapseln och det subtalamiska området bildar dess sidoavgränsning. Det innehåller den laterala hypotalamuskärnan, den tuberomamillära kärnan, den laterala tuberkärnan, och trådar tillhörande mellersta framhjärnans bunt.

En mångcellinje-tillväxtfaktor som utsöndras av lymfocyter, epitelceller och astrocyter, och som stimulerar till klonal tillväxt och differentiering av olika typer av blod- och vävnadsceller. Den kallas även multi-CSF och räknas som en hematopoetisk kolonistimulerande faktor.

Konjugatet av leukotrien A4 och glutation. Det är den dominerande arakidonsyrametaboliten i såväl makrofager och mänskliga mastceller som antigenaktiverad lungvävnad. Det stimulerar slemutsöndring i lungorna och ger sammandragning av glatt muskelvävnad, även en del glatt kärlmuskulatur.

Bukhinns sjukdom, eller Buckley-Cohen syndrom, är en mycket sällsynt genetisk tillstånd som drabbar människors lungor och andningsvägar. Det orsakas av en mutation i geneen SFTPB, vilket leder till att ett protein som kallas surfactant proteín B inte produceras korrekt. Surfactant proteín B är viktigt för att underlätta andningen genom att sänka ytspänningen på de små luftsäckarna i lungorna (alveolerna) och förhindra deras sammanfogning.

Ett växtsläkte inom ordningen Ephedrales och divisionen Gnetophyta. Arten E. sinica (E. sinensis) innehåller den enkla alkaloiden efedrin.

"Chemical suppressing" refers to the use of medication to reduce or inhibit the activity of a particular biological process or symptom in the body. This term is often used in the context of medical treatment where drugs are used to decrease the production or effect of certain chemicals or hormones that contribute to a disease state. An example of this is the use of chemotherapy to suppress the growth and multiplication of cancer cells by targeting their unique chemical processes and inhibiting their ability to divide and proliferate.

Ett glykolipidiskt, icke artspecifikt antigen, som utlöser produktion av fårantihemolysin. Det förekommer på vävnadsceller hos många arter, men saknas hos människor. Antigenet påträffas i många infektionsframkallande organismer.

En opioid för smärtstillande bruk som erhålls från morfin. Den har kortare verkningstid än morfin.

Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.

En isopropylanalog av epinefrin som utgör ett beta-sympatomimetiskt medel som har verkan på hjärta, luftrör, skelettmuskulatur, matsmältningsapparaten osv. Preparatet används främst som luftrörsvidgande och hjärtstimulerande medel.

Det specifika immunsvar som utlöses av en specifik dos av ett immunologiskt aktivt ämne eller immunologiskt aktiv cell hos en organism, vävnad eller cell.

O-ftalaldehyd (OPA) är ett fluorescerande reagens som används för att kvalitativt och kvantitativt bestämma primära aminer, såsom aminosyror och polyamider. När OPA reagerar med en primär amin bildas en fluorescerande produkt, vilket gör det möjligt att detektera små mängder av aminer med hjälp av tekniker som exempelvis fluorimetri. Denna metod används ofta inom biokemi och molekylärbiologi för att bestämma koncentrationen av aminosyror eller peptider i en prov.

Adenosin-5´-(tetravätetrifosfat). En adeninnukleotid innehållande tre fosfatgrupper som förestrats till en sockerdel. Adenosintrifosfat har en betydande roll i ämnesomsättningen och som neurotransmitt or.

Tosyllysine Chloromethyl Ketone (TLCK) är ett kemiskt ämne som används som en irreversibel inhibitor av serinproteas, särskilt trypsin och plasmin. Det gör det genom att reagera covalent med serinresten i aktiva centrumet hos dessa enzymer, vilket förhindrar deras förmåga att katalysera proteolytiska reaktioner.

En klass av icke-sederande läkemedel som binder till, men inte aktiverar histaminreceptorer, varvid verkan av histamin eller histaminstimulerare blockeras. Dessa antihistaminer utgör en heterogen grupp av föreningar med varierande kemiska strukturer, biverkningar, fördelning i kroppen och metabolism. Jämfört med första generationens antihistaminer har dessa icke-sederande större receptorspecificitet, lägre förmåga till penetration av blod-hjärnbarriären, och ger mindre risk för trötthet och nedsatt psykomotorisk aktivitet.

Polyethylenimine (PEI) är ett syntetiskt polymer med en repetitiv struktur av etylendiamin och karbonater, vanligtvis som en lineär eller kvasilinear kedja. PEI är känt för sin förmåga att bilda komplex med DNA genom elektrostatiska interaktioner, vilket gör det användbart som ett transfektionsmedel inom gentekniken för att leverera DNA till celler. PEI-komplexen kan sedan tas upp av cellmembranet och frigöra DNA:t inuti cellen, där det kan integreras i genomet eller översättas till protein. PEI finns också i olika molekylvikter och ärier, vilket påverkar dess transfektionseffektivitet och cytotoxicitet.

Syntetiska, organiska kväveföreningar med två kvävegrupper kopplade till en fenol. De används som bekämpningsmedel och träskyddsmedel och kan ge allvarliga förgiftningar.

En grupp glukospolymerer som produceras av vissa bakterier. Dextraner har terapeutisk användning som plasmavolymutökare och som antikoagulanter. De har även utbredd användning i biologiska studier och industriellt.

Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.

Ansamlingar av cellsubstanser som kan vara membranförsedda.

Sjukdom som orsakas av hinder i luftrören med attackvis uppkommande andnöd. Sammandragning av luftrören försvårar framför allt utandningen och orsakar pipande biljud.