Vanligtvis inerta ämnen som sätts till ett preparat för att ge lämplig konsistens. Det kan vara fråga om bindemedel, matrix, bassubstans eller spädningsmedel i piller, krämer, salvor osv. Syn. konstituenter.
I medicinsk kontext, är en tablett en form av läkemedel som är formad till en compact, solid dosageform som kan sväljas hel. Tabletterna kan innehålla en aktiv ingrediens, som är den substans som verkar terapeutiskt, och olika hjälpmedel, även kallade bindemedel, som håller tabletten samman och kontrollerar dess release-egenskaper. Tabletter är vanliga eftersom de är lätta att tillverka, transportera och använda, och de kan vara formulerade på så sätt att de ger en förutsägbar och kontrollerad läkemedelsdos.
Gren av kemin för utformning och framställning av kemiska preparat för användning vid behandling av patienter eller för diagnostiska undersökningar.
Sammansättning, blandning och tillverkning av ett läkemedel.
Tillämpning av teknologisk kunskap i farmaci, farmakologi och i läkemedelsindustrin. Hit hör metoder, teknik och instrumentering för framställning, sammansättning, dispensering, paketering och lagring av läkemedel och andra preparat för diagnostiskt och analytiskt bruk, och för behandling av patienter.
I en enkel medicinsk definition kan 'puder' definieras som ett torrt, finmaskigt preparat av en substans som används för att behandla huden eller inre ytor i kroppen. Puder kan innehålla en aktiv substans med läkemedelsverkan eller användas som en barriär mot fukt, irriterande ämnen eller bakterier. Exempel på medicinska puder är those som innehåller kalciumkarbonat för att behandla hudirritationer eller zinkoxidpuder som används för att behandla och förebygga nystan i barn.
Kompletta preparatformer av läkemedel för föreskriven dosering. De är utformade för att motstå magsyra, för att inte framkalla illamående och kräkning, för att oönskad smak eller lukt skall vara minimerad, för att ge en hög läkemedelskoncentration på rätt plats, eller för att ge en fördröjd eller långtidsverkande effekt. Hit hör t ex kapslar, liniment, salvor, lösningar, puder och tabletter.
"Läkemedelshållbarhet" refererar till den tid under vilken ett läkemedel behåller sin kvalitet, effektivitet och säkerhet under lagring i lämpliga förhållanden, såsom rätt temperatur, fuktighet och ljusförhållanden, enligt tillverkarens rekommendationer.
En metod för vävnadspreparering, där vävnadsprovet fryses och därefter dehydreras vid låg temperatur i vakuum. Metoden används även för torkning av läkemedel och livsmedel.
"Vätningsförmåga" (oxidative capacity) är ett mått på kroppens förmåga att oxidera substrat, vilket innebär att bryta ned syre till vatten och koldioxid i en cellulär respirationsprocess. Detta är en central process för att generera energi i form av ATP (adenosintrifosfat) i mitokondrier, där elektrontransportkedjan och oxidasen spela nyckelroller. Vätningsförmåga kan variera beroende på individuella skillnader, träning och hälsostatus.
En medicinsk definition av ’Emulgerare’ är ämnen som hjälper till att blanda olösliga substanser, såsom fett och vatten, genom att skapa en stabil suspension av små droppar av den ena fasen inom den andra. Emulgeringsmedel fungerar genom att sänka gränsytans spänning mellan de två faserna, vilket gör det möjligt för dem att blandas och förbliva blanda över en längre tid. De används ofta i läkemedelsformuleringar för att förbättra produktens konsistens, stabilitet och hållbarhet.
"Farmaceutiska hjälpämnen är icke-terapeutiska substanser som tillsätts i läkemedel för att förbättra deras stabilitet, beredbarhet, tillförsel, säkerhet eller verkan, men som inte har någon självständig farmakologisk effekt vid användning i de rekommenderade terapeutiska doserna."
En polysackarid med glukosenheter, bundna som i cellobios. Den utgör huvudbeståndsdelen i växtfibrer; bomull är den renaste naturligt förekommande formen av cellulosa.
Läkemedelsberedningar som verkar under en längre tidsperiod genom att på ett kontrollerat sätt frisättas successivt.
Lecitin (eller lecithin) är ett naturligt förekommande lipid som innehåller en blandning av fosfolipider, triglycerider, fria fettsyror och kolhydrater. Det finns i höga koncentrationer i äggula och i mindre utsträckning i andra livsmedel som sojabönor. Lecitin är viktigt för cellmembranens struktur och funktion, samt hjälper till att transportera lipider i kroppen. Det används också kommersiellt som emulgeringsmedel och stabilisator i livsmedels- och kosmetikaindustrin.
Löslighet är ett mått på hur mycket av ett ämne som kan lösas i ett visst medium, ofta en vätska som vatten. Det specificerar den maximala mängden av ett ämne som kan fördelas i ett givet volym av medium under specifika betingelser, vanligtvis vid en given temperatur. Lösligheten uttrycks ofta kvantitativt som en koncentration, till exempel i enheter som gram per liter (g/L) eller mol per liter (M). Det är värt att notera att löslighet kan variera beroende på faktorer som temperaturen och påverkan från andra ämnen.
Metylester av cellulosa. Metylcellulosa används som emulgerings- och suspensionsmedel i kosmetika, läkemedel och i den kemiska industrin. Terapeutiskt används ämnet som laxeringsmedel.
"Partikelstorlek" refererar till den fysiska storleken på en partikel, ofta uttryckt i måttenhet av enheten för diameter, som nanometer (nm) eller micrometer (µm). Denna egenskap är viktig att känna till inom flera medicinska områden, såsom läkemedelsformuleringar och diagnostiska tester, där små partiklar kan ha unterschiedliga effekter och förmågor beroende på deras storlek.
Homogena, flytande preparat som innehåller ett eller flera kemiska ämnen i lösning, dvs molekylärt fördelade, i ett lämpligt lösningsmedel eller blandning av inbördes blandbara lösningar. Hit hör preparat som pga sitt innehåll, sin beredningsform eller användning inte kan hänföras till andra produkttyper.
"En konservationsmedel inom läkemedelsindustrin är ett ämne som tillsätts för att förhindra eller fördröja förruttnelse eller bakteriell tillväxt i ett läkemedel, utan att påverka dess terapeutiska verkan."
Termogravimetri (TGA) är en teknik inom termisk analys som mäter viktsförändringar hos ett prov som upphettas under kontrollerade förhållanden. Den används ofta för att studera termisk degradation, termokemiska reaktioner och vätskedestillation hos material. I en enda mening kan man säga att termogravimetri är en metod för att bestämma massförluster hos ett material som funktion av temperaturen under kontrollerad upphettning i en inert atmosfär eller i närvaro av reaktiva gaser.
Glycerol som förestrats med en enda acylkedja (av fettsyror).
Läkemedelsförvaring är den praktik och de metoder som används för att säkerställa att läkemedel lagras under appropriate, skyddade och kontrollerade förhållanden av temperatur, fuktighet och ljus, med syfte att bevara deras kvalitet, effektivitet och säkerhet från skada eller förändring, så att de är säkra och effektiva vid användning.
Läkemedel för humant eller veterinärt bruk, i sin bruksfärdiga form. Hit räknas också de ämnen som används i framställningen av den färdiga preparatformen.
Povidon, även känt som Povidone eller Polyvinylpyrrolidon (PVP), är ett syntetiskt polymer som används som ett bindemedel och viskositetsökande medel i läkemedelsformuleringar. Det har också antibakteriella egenskaper när det kombineras med jod, under varumärken som Betadine, och används som desinfektionsmedel för hud och slemhinnor.
Avfuktning eller torkning av någon substans (kemikalie, livsmedel, vävnad osv).
'Smörjmedel' är inom medicinen ett samlingsbegrepp för preparat som används för att minska friktion och skapa ett skyddande lager mellan två ytor, exempelvis vid sjukvårdsbehandlingar eller medicinska ingrepp. Smörjmedlen kan innehålla olika aktiva substanser som har avsedd verkan beroende på användningsområde, såsom smärtstillande, antiinflammatoriska eller antibakteriella egenskaper.
Syn. DSC (differential scanning calorimetry). Värmeskillnadsanalys, i vilken mätapparatens provhållare är en differentialkalorimeter som registrerar värmeskillnader oberoende av faktisk temperatur, vä rmeledningsförmåga eller andra variabler hos provet.
Ett växtsläkte (parasollsäv, omfattande t ex papyrus) tillhörande familjen Cyperaceae. Några arter innehåller seskviterpener.
Poloxamer är ett typ av blockkopolymer med en hydrofila poly(etoxi)propylen (PEO) del och två hydrofoba poly(propylen oxid) (PPO) delar. Poloxalen är ett specifikt poloxamer med en molekylär formel som kan skrivas som PEO-PPO-PEO, där den totala molmassan och förhållandet mellan PEO och PPO blocken varierar beroende på olika poloxamertypers specifika egenskaper. Poloxalen är vattenlöslig och används inom medicinen som ett surfaktant, uträdningsmedel och/eller penetrationsförbättrare i en mängd olika farmaceutiska formuleringar, inklusive tableter, kapslar, creams, geler och injicerbara lösningar.
I medicinen refererar "hårdhet" ofta till ett høyt målverdi for en bestemt fysisk egenskap, som eksempelvis hårdheten av vår skelett eller huden. Men i denne enkelte sætingen vil jeg gi en definisjon av "hårdhet" specifikt relatert til knusknøttene:
"Dry powder inhalers (DPIs) are medical devices used to administer medication in the form of dry powder to the lungs of a patient, typically for the treatment of respiratory diseases such as asthma and COPD."
Graden av vatten(ånga) i en gas, t ex luft.
"Pulverdiffraction" är ett begrepp inom röntgenkristallografi, som refererar till en teknik där ett pulverisat (jämnt malet) kristallint material bestrålas med röntgenstrålning. När röntgenstrålningen träffar de små kristallbitarna i pulvret, sker diffraction (svårbunden brytning) av strålningen, vilket ger upphov till en diffractionmönstring som kan användas för att avgöra materialets kristallstruktur. Detta är en viktig teknik inom materialvetenskapen och läkemedelsforskningen för att bestämma kristallstrukturen hos okända ämnen eller kontrollera kvaliteten på kristaller i ett preparat.
Ett urindrivande medel och ett hjälpmedel för njurfunktionsdiagnos som är besläktat med sorbitol. Det har lågt energivärde, då det elimineras från kroppen innan det hunnit metaboliseras. Det kan användas för behandling av oliguri i samband med njursvikt eller andra fall av otillräcklig njurfunktion, och har använts för bestämning av glomerulär filtrationshastighet. Mannitol används även ofta som verktyg i cellbiologiska studier, för att reglera osmolaritet.
"Tanacetum parthenium", även känt som feverfew, är ett växtmedicinskt preparat gjort från blommande toppar och blad av släktet Tanacetum. Det används traditionellt för att behandla migrän och andra huvudvärkstypiska smärtor, men dess effektivitet och säkerhet har ifrågasatts i vissa studier.
Stärkelse är ett kosttillskott eller livsmedelsprodukt som består av nästan ren amylopektin eller amylose, två former av polysackarider (kolhydrater) som utvinns från stärkelserika vegetabiliska material, såsom majs, potatis eller korn. Stärkelse används ofta som tjockmjölkealternativ för att ge en geléartad konsistens till maträtter eller som stabilisator och texturförbättrare i industriellt framställda livsmedel.
Kolloider av två oblandbara vätskor, av vilka den ena är fettlösning och den andra vattenlösning. Fett-i-vattenemulsioner är oftast i vätskeform, som t ex mjölk, medan vatten-i-fettemulsioner brukar vara krämiga.
Stearinsyror är en typ av fettsyror som huvudsakligen förekommer naturligt i djur- och växtfett. Den har en kolkedja med 18 kolatomer och en karboxylgrupp, vilket gör den till en mättad fettsyra. Stearinsyra är vanligt förekommande i många livsmedel, såsom kött, mjölkprodukter och vegetabiliska oljor. Den har också användningsområden inom industrin, till exempel som härdare i smörjmedel och som råvara i tillverkningen av kosmetika och rengöringsmedel.
Preparatformer bestående av något transportmedium i förening med ett läkemedel för förbättrad distribution i kroppen och förstärkt effekt av läkemedlet. Läkemedelsbärare används för läkemedelsadministration i system för kontrollerad (fördröjd) frisättning, för att förlänga läkemedelsverkan och minska läkemedelsmetabolism och toxicitet. Bärare används också för att förstärka administrationseffekten i målområdena för den farmakologiska verkan. Liposomer, albuminmikrokulor, lösliga, syntetiska polymerer, DNA-komplex, protein-läkemedelskonjugat och bärarerytrocyter, bl a, har använts som nedbrytbara läkemedelsbärare.
System för distribution av läkemedel i kroppen till målområden för den farmakologiska verkan. Systemen baseras på teknik för läkemedelsberedning, administrationsvägar, val av målområden och hänsynstagande till metabolism och toxicitet.
Salter och estrar av den mättade, C12-monokarboxylsyra-laurinsyran.
"Hårdhetstester" är en icke-medicinsk term som ofta används för att beskriva olika former av känselprov som utförs med hjälp av tryck eller viktfördelning för att uppskatta muskelstyrka, benägenhet för smärta eller skada, och andra fysiologiska egenskaper i kroppen. Dessa tester är inte alltid standardiserade och kan variera beroende på kontexten och syftet med testerna.
Terminalia är ett släkte med träd inom familjen combretaceae, som består av ungefär 100 arter. Dessa träd förekommer naturligt i tropiska och subtropiska regioner över hela världen, inklusive Asien, Afrika, Amerika och Australien. Släktet är känt för sina medicinska egenskaper och har använts i den traditionella medicinen för att behandla en rad olika sjukdomar och hälsa tillstånd. Extrakt från barken eller bladen kan ha antiinflammatoriska, antibakteriella, antivirala och immunmodulerande effekter. Det är viktigt att notera att användning av Terminalia-produkter bör övervakas av en kvalificerad medicinsk professionell för att minimera risken för biverkningar eller interaktioner med andra läkemedel.
Hårda eller mjuka, lösliga behållare för medicindoser, vanligen avsedda att sväljas.
Kemiska ämnen som tillsätts livsmedel eller mediciner för att förbättra smaken.
Carboxymethylcellulose natrium (CMC-Na) är ett artificiellt, vattenlösligt och icke-joniserat polymer som används som en thickener, stabilisator och binder i olika medicinska formuleringar. Det är en derivat av cellulosa där carboxymethylgruppen (-CH2-COOH) är kemiskt fogad till hydroxylgrupperna (-OH) på cellulosamolekylen med hjälp av natriumionsväteutbytning. CMC-Na har goda vattenskapsförmågor, pseudoplastisk viskositet och förmår att hålla sin konsistens över ett brett temperaturintervall. Det är vanligtvis tillgängligt som ett vitt till gulaktigt pulver eller en vätska med låg viskositet och används ofta i läkemedel för att förbättra deras doseringsform, palatabilitet och stabilitet.
Deacetylerat kitin, en linjär polysackarid av deacetylerat beta-1,4-D-glukosamin. Det används i hydrogel och för sårbehandling.
Polysorbater, också känd som Tweens, är en typ av nonioniska emulgeringsmedel som används inom farmaceutisk industri och livsmedelsindustrin. Det är en kolhydratbaserad surfaktant som framställs syntetiskt genom att kombinera sorbitol med etylenoxid under höga temperaturer och tryck. Polysorbater har förmågan att blandas väl med både vatten och oljor, vilket gör dem användbara som emulgeringsmedel för att blanda två oförenliga vätskor tillsammans, eller som dispersionsmedel för att hålla fasta partiklar i suspension. De används också som penetrationsförbättrare för att underlätta upptaget av andra ämnen genom huden eller slemhinnor. I medicinsk kontext kan polysorbater ingå i formuleringar av läkemedel för att underlätta deras tillverkning, lagring och använd
I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.
Tabletter med överdrag av något ämne som fördröjer frisättandet av läkemedlet tills de lämnat magsäcken.
Ett klorerat kolväte som använts för inhalationsnarkos och som har narkotisk verkan vid höga koncentrationer. Det använts främst som lösningsmedel i tillverkningsindustri och livsmedelsteknologi.
Short-acting insulin är ett typ av insulintyp 2-diabetesläkemedel eller för insulinkvävcellsbehandling hos patienter med typ 1-diabetes. Det bör ges strax före eller efter en måltid för att kontrollera glukosnivåerna under och ett par timmar efter måltiden. Exempel på kortverkande insulin inkluderar Humulin R, Novolin R och Iletin II.
Polyethylene glycols (PEG) are a group of synthetic, water-soluble polymers with a wide range of molecular weights and applications. They are commonly used as excipients in pharmaceutical, cosmetic, and food industries due to their ability to improve the solubility, bioavailability, and stability of drugs, as well as to reduce irritation and immune response. In medicine, PEGs are also used in bowel cleansing preparations, as a component of laxatives, and as a vehicle for drug delivery, such as in PEGylated proteins and nanoparticles.
Den maximala dragkraften ett material tål att utsättas för innan det brister.
Propylenglykol är ett syntetiskt, färglöst och luktfri vätska som ofta används som lösningsmedel och konserveringsmedel inom medicinsk sammanhang. Det är bland annat en viktig komponent i vissa läkemedelslösningar, inhalationsmedel och hudpreparat, då det underlättar att aktiva substanser fördelas jämnt i lösningen och kan hjälpa till att förhindra bakterie- och svampinfektioner. Propylenglykol anses vara säker i de flesta medicinska tillämpningar, men i mycket höga koncentrationer eller vid långvarig exponering kan det orsaka irriterande effekter på hud och slemhinnor.
"Viskositet är ett mått på en fluids inre friktion eller motstånd mot deformation, som uttrycks i poise (P) eller siemens (S). Ju högre viskositet, desto tjockare och långsammare flyter vätskan."
I en medicinsk kontext kan 'vatten' referera till vattendricket i kroppen, även kallat kroppsvatten. Detta är allt det vätska som finns inuti och utanpå celler i kroppen. Kroppsvatten består av två huvudsakliga kompartment: intracellulärt vatten, som befinner sig inne i cellerna, och extracellulärt vatten, som befinner sig utanför cellerna. Extracellulärt vatten kan delas upp i vätska i blodkärlen (plasma) och interstitialvätska, som är vätskan mellan celler.
Fasomvändning, eller apoptos, är en kontrollerad cellulär process som leder till självdestruktion av en cell, vilket skiljer sig från nekros, där cellen dör oväntat och ofta orsakar inflammation.
Pseudoefedrin är ett denervatoriskt medel, som används som symtomatiskt behandlingsmedel vid förkylning, allergier och andra tillstånd som orsakas av ökat slemproduktion och obstruktion i näsan. Det fungerar genom att kontrahera blodkärlen i näsa och hals, vilket hjälper till att minska svullnaden och underlätta andningen. Pseudoefedrin är en syntetisk förening som är relaterad till efedrin, men har starkare decongestiva egenskaper. Det bör användas under vårdprovinnans övervakning på grund av möjliga kardiovaskulära och neurologiska biverkningar.
En disackarid av glukos och galaktos i mjölk från människor och kor.
Polyglactin 910 är ett biolösligt syntetiskt absorbabelt suturmaterial, som används inom kirurgi. Det består av två polymerer, glykolsyra och laktid, som bildar en kopolymer med en andel av 90% laktid. När polyglactin 910 sutures absorberas i kroppen genom hydrolys, vilket innebär att den splittras upp i mindre molekyler, som sedan metaboliseras och elimineras naturligt från kroppen. Denna process tar vanligtvis mellan 56 till 70 dagar. Polyglactin 910 används ofta efter operationer där det behövs en stark sutur, som exempelvis vid bukhåleoperationer och hudreparationer.
Brännbara, amorfa växtutsöndringar som ofta avsätts i speciella håligheter i växterna. De är vanligtvis olösliga i vatten, men lösliga i alkohol, koltetraklorid, eter eller flyktiga oljor. De är smältbara och har mussligt brott. Hartser är oxidations- eller polymeriseringsprodukter av terpener, och de består av blandningar av aromatiska syror och estrar. De flesta är mjuka och kletiga, men stelnar i kyla.
I en enkel medicinsk definition, refererer 'porositet' til den relative mængde af små huller (porer) i et væv eller et materiale, der tillader passage af væske, gas eller andre substance. Denne egenskab er særligt relevant for forståelse af funktionen og effektiviteten af diverse biologiske barrierede, herunder bl.a. kapillærvævet i lunger, nyrene og huden, samt membraner i forbindelse med dialyse og andre behandlingsformer. Porositeten kan have indvirkning på absorption, diffusion, filtration og andre proceser, der involverer udveksling af stoffer gennem cellevæggene eller mellem forskellige vævsdele.
Ett samlingsnamn på en rad olika föreningar som innehåller kisel, syre och mangesium och som även kan innehålla väte. Hit hör naturliga mineral som talk och olika asbestformer.
Omfattningen av den biologiska effekten av den verksamma andelen av en substans, t ex läkemedel, vid avsedd plats eller i ett biologiskt medium som motsvarar det avsedda verkningsstället. Syn. biotill gänglighet.
En färglös vätska med brännande smak och svag lukt. Den används för lokalbedövning, för framställning av andra bensylföreningar, som konserveringsmedel, i parfymtillverkning m m.
En läkemedelsförorening definieras som påträffande av ett eller flera läkemedel eller deras metaboliter i miljö, livsmedel eller kroppsvätskor vid koncentrationer som kan vara skadliga för människor, djur eller ekosystem.
Tillförsel av dos i löslig form mellan kinden och tandköttet, också direkt på buckalslemhinnan genom pensling eller med spray.
In organic chemistry, a 'phenomenon' could refer to an observable event or trend related to the behavior or properties of organic compounds. This could include, for example, patterns in reactivity, structural relationships, or physical properties that are characteristic of certain classes of organic molecules. These phenomena can often be explained by underlying principles and theories in organic chemistry, such as electron distribution, molecular orbitals, and reaction mechanisms. Understanding these phenomena is crucial for predicting the behavior of organic compounds and designing new synthetic methods.