En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.

Keratiner, typ II, är en sorts proteiner som förekommer naturligt i hår, naglar och hudens yttre lagert (epidermis). Dessa keratiner tillhör den grupp av proteiner som kallas "hårtoppsproteiner", på grund av deras förekomst i hår och deras speciella struktur. De är mycket motståndskraftiga mot mekanisk påfrestning, kemi och temperaturväxlingar, vilket gör att de spelar en viktig roll för att ge huden, håret och naglarna deras mekaniska styrka och flexibilitet.

'Keratin' refers to a type of protein that is found in the cells that make up the structure of our hair, along with nails, skin, and horns in animals. It provides strength, protection, and flexibility to these structures. In the case of hair, keratin is the primary component of the hair shaft, forming a hard, water-resistant protein layer that helps to maintain the hair's shape, texture, and overall health.

Keratin type I refers to a subtype of keratins, which are fibrous structural proteins that play a crucial role in providing strength and integrity to epithelial cells and tissues, including the skin, hair, and nails. Specifically, type I keratins are acidic keratins that form heterodimers with type II keratins to create intermediate filaments, which are important for maintaining the structural stability of cells and tissues. Type I keratins include keratin 9, keratin 10, keratin 12, keratin 13, keratin 14, keratin 15, keratin 16, keratin 17, keratin 19, and keratin 20. These keratins are expressed in various epithelial tissues and play important roles in cell differentiation, proliferation, and protection against mechanical stress and injury.

Keratin-8 är ett cytoplasmtiskt protein som uttrycks i epitelceller, särskilt i simplekubiska epitheliers och kolonens enterocyters cytoplasma. Det är en komponent av de intermediära filamenten i cytoskelettet och hjälper till att ge cellerna struktur och integritet. Keratin-8 kan också spela en roll i celldefens och skydda mot toxiska substanser genom att bilda aggregat med dem.

Cytoplasmatrådar som i diameterstorlek (ca 10 nm) befinner sig mellan mikrofilament och mikrotubuli. De kan vara sammansatta av en rad olika proteiner och bilda en ring kring cellkärnan.

Keratin-14 är ett proteinfibrilt som utgör en huvudkomponent i de intermediära filamenten hos de keratinocyter som finns i yttersta lagret av huden, naglarna och slemhinnorna. Det spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till dessa epitelvävnader.

Keratin-10 är ett proteinfibrilt som huvudsakligen förekommer i de olika lagren av huden, särskilt i det yttre lagret kallat stratum corneum. Det är en av de huvudsakliga komponenterna i de kornösa cellerna, även kallade korneocyter, som utgör barriären mot omgivningen och hjälper till att behålla hudens fukt. Keratin-10 hjälper också till att ge mekanisk styrka och integritet åt huden. Det är ett av de tidigast differentieringsmarkörerna i keratinocyterna under den epidermala differensieringen, vilket innebär att det börjar produceras när cellerna börjar differenciera sig till korneocyter.

En typ av epidermolysis bullosa med autosomalt dominant ärftlighet som kännetecknas av vätskande blåsor som läker utan ärrbildning.

En form av medfödd, autosomalt dominant iktyos som kännetecknas av erytrodermi och svår hyperkeratos. Den visar sig vid födseln som blåsor som följs av hornartade, vårtliknande fjäll över hela kroppen, mest framträdande i böjningsområden.

Keratin-1 är ett proteinfibrilt som huvudsakligen förekommer i hårfollikeln och yttre lagret av huden, så kallad cornified layer eller stratum corneum. Det är en typ av keratin som bidrar till hårets styvhet och hållfasthet samt skyddar ytan på vår hud genom att ge den mekanisk styrka och skapa ett vatten impermeabelt barriärskikt.

Keratin-5 är ett cytoskelettalt protein som utgör en del av de intermediära filamenten i epitelceller, särskilt i basala lagren av stratifierade epitel. Det bildar komplex tillsammans med keratin-14 och har en viktig roll i att ge cellerna mekanisk styrka och integritet. Mutationer i Keratin-5 kan leda till olika hud- och slemhinfläskrelaterade sjukdomar, såsom epidermolysis bullosa simplex.

Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.

Keratin-18 är ett typ II keratinprotein som uttrycks i epitelceller, särskilt i skivepitel och deltar i att ge struktur och integritet till cellmembranen. Det kan fungera som en markör för celldöd av apoptotiska celler och användas som ett diagnostiskt verktyg inom medicinen.

Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.

En trådliknande struktur, bestående av ett skaft som skjuter upp till hudens yta från en rot som är mjukare än skaftet och är belägen i en hårsäck. Hår finns på de flesta kroppsytor.

Keratin-16 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och primärt uttrycks i huden under stresstillstånd, såsom irritation, inflammation eller skada. Det är ett typ II keratin och bildar filament som ger mekanisk styrka och integritet åt de döda cellerna i yttre lagren av huden, hår och naglar. Keratin-16 fungerar ofta tillsammans med keratin-14 för att ge respons på skada och hjälpa till att regenerera huden.

Filament (trådar) med en diameter av 7-11 nm som finns i cytoplasman i alla celler. Många specifika proteiner tillhör denna grupp, t ex desmin, vimentin, prekeratin, dekamin, skeletin, neurofilin, nervfilamentprotein och surt, glialt fibrillärt protein.

En grupp av mest ärftliga tillstånd, kännetecknade av förtjocknad hud i handflator och på fotsulor till följd av onormalt omfattande keratinbildning, vilken leder till hypertrofi i hudens hornlager (hyperkeratos).

Keratin-17 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och uttrycks huvudsakligen i skivepitel, såsom hudens yttersta lagret (stratum corneum) och slemhinnor. Det spelar en viktig roll i celldifferentiering, cellytorintegritet och skydd mot mekanisk skada och infektion. Ökat uttryck av Keratin-17 har associerats med olika hudtillstånd, inklusive psoriasis och cancer.

Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).

Keratin-2 är ett typ II keratinprotein som uttrycks i särskilda epitelceller, framförallt i huden och slemhinnorna. Det spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till cellerna genom att bilda intermediatefilament i cytoskelettet. Keratin-2 är också associerat med vissa arvsrelateda hud- och nagelsjukdomar, såsom epidermolysis bullosa simplex och pachyonychia congenita.

Keratin-13 är ett protein som är en del av det intermediära filamentsystemet hos keratinocyter, de celler som utgör den yttre skiktet (epidermis) av huden och slemhinnor. Keratin-13 är specifikt associerat med de celler i det översta lagret av epidermis, stratum corneum, och hjälper till att ge styrka och integritet åt denna barriär. Det är ett av många keratiner som finns i kroppen och har en specifik funktion i att underlätta cellernas rörelser och förändringar under olika tillstånd, såsom värmeexponering eller skada.

Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.

En tubliknande inbuktning i epidermis, ur vilken hårskaftet/hårstrået utvecklas och i vilken talgkörtlar utmynnar. Hårsäcken har en inre och yttre cellulär rotskida av epidermalt ursprung och är inklädd i ett fibrigt, dermalt hölje. Hårsäckar till mycket långa hårstrån kan sträcka sig ned i underhudsvävnaden.

"Hand and foot syndrome, also known as 'hov och klö' in Swedish, is a rare complication characterized by the swelling of hands and feet due to the accumulation of fluid in the tissues, often occurring as a side effect of certain medications such as chemotherapeutic agents."

Keratin-15 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och uttrycks huvudsakligen i hudens stamceller, så kallade basalceller, samt i vissa typer av hårfollikelceller. Det spelar en roll i cellytanans integritet och kan vara involverat i cellcykeln och differentieringen av stamceller till andra celltyper. Keratin-15 har också visats öka i expressión under vissa patologiska tillstånd, såsom hudinflammation och cancer, och kan därför ha potential som markör för sjukdomsaktivitet eller prognos.

Sjukdomar som påverkar hårväxt och hårbestånd.

Keratin-6 är ett typ II keratinprotein som uttrycks i vissa epitelceller, särskilt under cellulära stressreaktioner och vävnadsreparation. Det finns i flera isoformer (A, B, C) som kan ha olika funktioner i olika typer av epitel, till exempel hud, slemhinnor och naglar.

Ett slags kopplingspunkter som binder en cell till en annan. Ett av ett flertal differentierade regioner som, t ex, återfinns där cytoplasmamembranen hos celler intill varandra har nära kontakt. Den består av ett cirkelrunt område på varje membran, tillsammans med intracellularä mikrotrådar och en substans mellan cellerna som kan innehålla mukopolysaccharider. Syn. desmosomer.

En speciell form av hudbildning som endast finns hos fåglar.

"Vimentin är ett typiskt intermediärt filamentprotein som uttrycks i mesenchymala celler, inklusive fibroblaster, endotelceller och glatta muskelceller. Det spelar en viktig roll i att ge struktur och integritet till cellens cytoskelett."

Pachyonychia congenita (PC) är en sällsynt genetisk hud- och nagelsjukdom, som kännetecknas av tjocka, överväxande och deformerade naglar samt hornartade hudförändringar på handflatorna, plantarna, knäna och/eller armbågen. Sjukdomen orsakas av mutationer i generna för keratinproteiner som är viktiga för hudens och naglarnas struktur och funktion. PC kan också vara associerad med smärta, sveda och svullnad i de berörda områdena, samt med andra symtom som problem med tänder, hörsel och andning. Det finns två huvudtyper av PC (PC-1 och PC-2), beroende på vilken gen som är muterad. Sjukdomen kan variera i allvarlighetsgrad mellan olika individer även inom samma familj.

Keratin-12 är ett specifikt typs av keratinprotein som primärt uttrycks i skivepitelceller i ögats hornhinna (kornea). Det spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till hornhinnan, såväl som hjälpa till att reglera dess transparens. Keratin-12 är ett av de huvudsakliga proteiner som utgör corneaspecifika keratiner (CK) och är vanligen inte närvarande i andra typer av epitelceller i kroppen.

Kängeruråtta. Ett släkte inom Heteromyidae (pungråttor) med 22 arter. De är anpassade till ett liv i torra eller ökenliknande områden och behöver sällan dricka vatten. De förflyttar sig genom att hoppa på bakbenen.

Keratin-9 är ett proteinfibrilt som förekommer i sköldkörteln och huden, specifikt i hårfolliklarna och naglar. Det är en av de typer av keratiner som hör till de så kallade "hårda" keratinerna, vilka har en högre mekanisk styrka än de "mjuka" keratinerna som finns i till exempel huden och slemhinnor. Keratin-9 bildar komplexa fiberstrukturer tillsammans med andra keratiner och proteiner, vilket ger hårfolliklarna och naglarna deras mekaniska styrka och hållfasthet. Keratin-9 har också visat sig spela en viktig roll i cellernas förmåga att klara av stressfaktorer som till exempel oxidativ stress, vilket kan ha betydelse för sjukdomar som psoriasis och cancer.

Det nätverk av trådar, kanaler och bryggor som ger cytoplasman form, stadga och organisation.

Desmoplakin är ett protein som spelar en viktig roll i hållfastheten hos celler i olika typer av vävnader, framför allt i huden och hjärtat. Proteinet är en central komponent i de strukturer som kallas desmosomer, som bildas mellan två intilliggande celler och fungerar som "klebefläcker" som håller cellerna samman. Desmoplakin bidrar till att fästa dessa desmosomer vid cellens cytoskelett, vilket är ett nätverk av proteiner som ger cellen form och integritet. Mutationer i gener för desmoplakin kan orsaka olika arvsmassaburna sjukdomar, till exempel diverse former av epidermolys os och kardiomyopatier.

"Keratoderma, palmoplantar, epidermolytic" refers to a rare hereditary skin disorder that affects the palms and soles of the feet. It is characterized by thickening and hardening (keratoderma) of the skin in these areas due to abnormal keratin production and accumulation. The term "epidermolytic" indicates that there are epidermal cleavage planes or blisters, which occur as a result of mutations in genes encoding for structural proteins in the epidermis. This condition can cause pain, disability, and significant psychological impact, and often requires multidisciplinary management involving dermatologists, geneticists, and other healthcare professionals.

Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.

Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.

Nagelsjukdomar är tillstånd som drabbar naglarna och kan orsakas av olika faktorer, inklusive infektioner, systemiska sjukdomar, trauma och genetiska störningar. Symptomen kan variera beroende på diagnos, men kan innefatta förändringar i naglarnas form, färg, tjocklek eller struktur. Exempel på nagelsjukdomar är till exempel sklerodermi, lichen planus, psoriasis och onychomykos (svampinfektion).

Keratin-19 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och uttrycks huvudsakligen i epitelceller, särskilt i den basala skiktet av stratifierade epitel. Det spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet åt cellmembranen. Keratin-19 har också visat sig vara ett markörprotein för epitelceller som undergår en onkogen transformation, vilket gör det användbart inom patologi vid diagnostisering av vissa typer av cancer.

'Mallory bodies' are eosinophilic, intracytoplasmic inclusions found in hepatocytes, typically observed in the setting of alcoholic liver disease and other forms of liver injury, such as nonalcoholic steatohepatitis (NASH). These irregularly-shaped, hyaline structures are thought to result from accumulation of misfolded proteins and oxidative stress.

Fortskridande begränsning av utvecklingsförmågan och tilltagande specialisering av funktioner som sker under embryots utveckling och som leder till bildandet av specialiserade celler, vävnader och org an.

'Naglar, missbildade' refererar till en abnormalitet eller avvikelse i form, storlek, struktur eller funktion hos naglarna, vilket kan vara present från födseln eller uppstå under livet som ett resultat av intern eller extern orsak, inklusive genetiska faktorer, sjukdomar, skador eller exponering för toxiner.

Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.

Purin- och pyrimidinföljden i nukleinsyror och polynukleotider. Kallas även nukleotid- eller nukleosidsekvens.

En autosomalt dominant form av ärftlig hornhinnedystrofi som beror på en defekt i bildandet av hornhinnespecifikt keratin. Mutationer i generna som kodar för keratin-3 och keratin-12 sätts i samband med denna sjukdom.

Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.

I en enkel medicinsk definition, är ett papillom (singular) eller papillomer (plural) abnorma vävnadsformationer som ofta ser ut som små, köttiga polypper eller utväxter. De uppstår när det cellska växten i en viss area av kroppen ökar och bildar en exogenu (yttre) eller endogen (inre) tumör. Papillomer kan vara godartade (icke-cancerösa) eller maligna (cancerösa), beroende på vilken typ av celler de utvecklas ifrån och hur snabbt de växer.

Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.

I en enkel medicinsk definition är Betakeratiner ett slags protein som förekommer naturligt i huden och särskilt koncentrerade i hårfästet, ögonbrynen och yttre öronen. De utgör en viktig komponent i den yttre skalen av huden, känd som stratum corneum, och hjälper till att behålla hudens integritet och fuktbalans. Betakeratiner kan vara påverkade i olika hudtillstånd, såsom torr hud, eksem och psoriasis.

I en enskild medicinsk betydelse kan "ull" referera till ett lokaliserat område av ödem (svullnad) och rodnad på huden, ofta orsakad av inflammation eller irritation. Det kan exempelvis vara ett tecken på en infektion eller allergisk reaktion.

Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess anhangseler, inklusive naglar, hår och slemhinnor i nära anslutning till huden. Dessa sjukdomar kan vara orsakade av olika faktorer som infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, allergier eller miljöfaktorer. Hudsjukdomar kan variera från milda till livshotande och kan påverka individens utseende, funktion och kvalitet på livet. Exempel på hudsjukdomar inkluderar eksem, psoriasis, acne, svampinfektioner och hudcancer.

Ett antibiotikum mot svamp. Griseofulvin kan ges per os för behandling av tineainfektioner.

Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.