Hudsjukdomar
Hudsjukdomar är sjukdomar som primärt påverkar huden och dess anhangseler, inklusive naglar, hår och slemhinnor i nära anslutning till huden. Dessa sjukdomar kan vara orsakade av olika faktorer som infektioner, autoimmuna störningar, genetiska faktorer, allergier eller miljöfaktorer. Hudsjukdomar kan variera från milda till livshotande och kan påverka individens utseende, funktion och kvalitet på livet. Exempel på hudsjukdomar inkluderar eksem, psoriasis, acne, svampinfektioner och hudcancer.
Hud
Kroppens yttersta hölje, och dess skyddsbarriär mot omgivningen. Huden består av dermis (läderhuden) och epidermis (överhuden).
Lumpy skin disease-virus
En art av Capripoxvirus som orsakar sjukdom hos nötkreatur i Afrika.
Psoriasis
"Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som karaktäriseras av överdriven celldelning och abnorm accelererad differentiering av keratinocyterna, vilket leder till skalformade plackar med tjock, röd, öm hud och silvervit fjällande skorpor."
Hudsjukdomar, vesikulobullösa
Sjukdomar i huden som kännetecknas av lokalt förekommande eller allmänt spridd blåsbildning. De klassificeras efter plats och utseende hos blåsorna. Utbrotten kan komma spontant eller föregås av infektion, vävnadsskada eller solljusexponering. Bakomliggande faktorer kan vara immunologiska eller genetiska.
Lumpy skin disease
Hudinflammation
Varje form av inflammation i huden.
Hudens åldrande
Hudinflammation, atopisk
Kronisk, inflammatorisk och genetiskt betingad hudsjukdom, kännetecknad av ökad produktion av reagin (IgE) och ökad benägenhet för allergisk snuva och astma. En ärftligt betingad tendens till att lättare drabbas av klåda föreligger också. Typiska tecken är lichenbildning (röda hudfläckar), fjällning och krustbildning, särskilt i armbågs- och knäveck. Syn. barneksem eller böjveckseksem.
Dermatologi
Yrkesdermatit
Yrkesdermatit definieras som en hudskada orsakad av återkommande exponering för ett irritativ eller allergiskt ämne i samband med arbetet. Det kan variera från mild, kronisk irriterad hud till akut klåda, rodnad och blåsor. Förebyggande åtgärder som användning av skyddshandskar och regelbunden skötsel av händer kan minska risken för yrkesdermatit.
Hudsjukdomar, genetiska
Hudfysiologi
Epidermis
Det yttre, kärlfria hudskiktet. Underifrån och uppåt består det av fem epitellager: 1) bottenlagret (stratum basale epidermidis); 2) taggcellslagret (stratum spinosum epidermidis); 3) korncellslagret (stratum granulosum epidermidis); 4) blankskiktet (stratum lucidum epidermidis) och 5) hornlagret (stratum corneum epidermidis). Sy. epiderm; epidermis.
Finnar
Kronisk inflammation av hudens talgkörtlar med förhöjd utsöndring av talg. Sjukdomens kännetecken är bl a porrmaskar. Orsaken till sjukdomen är inte känd, men ärftlighet och åldern kan vara bidragande faktorer.
Hudsjukdomar, infektiösa
Keratinocyter
Epidermceller som syntetiserar keratin och genomgår typiska förändringar när de vandrar uppåt från epidermis bottenskikt till hudens hornlager. Successiva steg i differentieringen av de epidermisbildande keratinocyterna sker via basalceller, stratum spinosum och granulärceller.
Prurigo
Prurigo är en hudsjukdom som kännetecknas av upprepade utslag av intensivt kliande papeler eller blåsor, ofta med krustor och skorpor. Dessa utslag kan vara små och enstaka eller flera och samlade, och de kan förekomma var som helst på kroppen. Prurigo kan orsakas av olika faktorer, inklusive allergiska reaktioner, irritanta substanser, infektioner, intern sjukdom eller i vissa fall vara idiopatisk, det vill säga utan en känd orsak. Den intensiva klådan kan leda till svårigheter med sömn och livskvalitet. Behandlingen av prurigo kan innefatta att undvika kända utlösande faktorer, använda topiska behandlingar för att lindra klådan och läka huden, samt systemiska behandlingar för allvarligare fall.
Pemfigus
Pemphigus är en grupp autoimmuna hudsjukdomar som karaktäriseras av blåsor och sår på huden och slemhinnor, orsakade av antikroppars attack mot desmoglein-proteiner som håller samman hudcellerna.
Hudtester
Eksem
Dermatit, seborroisk
En kronisk, inflammatorisk hudsjukdom med okänd etiologi. Den kännetecknas av måttlig rodnad, torr, fuktig eller fet fjällning, och gulaktiga krustor på olika områden, särskilt i hårbotten. I hårbotten börjar eksemet som små fläckar av fjäll, för att gradvis utvidga sig till att omfatta hela skalpen, med avlossning av stora mängder torra fjäll (mjäll).
Hudsår
Rosenfinnar
Svampsjukdomar i hud
Epidermolysis bullosa
En grupp genetiskt betingade sjukdomar som kännetecknas av blåsbildning i eller avflagning av hud och slemhinnor. Det finns fyra huvudtyper: aquisita, simplex, lethalis och dystrophica. Av de tre senare finns flera varianter.
Keratos
Alla typer av hornartad hudvävnad, som t ex vårtor eller valkar.
Dermatologiska medel
Läkemedel för behandling eller förebyggande av hudsjukdomar eller för normal hudvård. Syn. hudpreparat.
Pemfigoid, bullös
"Pemfigoid, bullös" är en autoimmun hudsjukdom som karaktäriseras av bildandet av blåsor (bullae) på huden och slemhinnor. Det orsakas av antikroppar som attackerar proteiner i basalmembranet, den tunna skikt som separerar epidermis från dermis. Detta leder till en separation mellan dessa lagret, vilket resulterar i blåsor och sår. Det finns två typer av bullös pemfigoid: den vanligaste formen är "vanlig bullös pemfigoid" som primärt drabbar äldre vuxna och främst påverkar huden, medan den andra formen, "paraneoplastiskt bullös pemfigoid", ofta förekommer hos cancerpatienter och kan påverka både hud och slemhinnor.
Lupus erythematosus, kutan
Dermatit, allergisk kontakt
Ultravioletterapi
Ultraviolett behandling (UV-behandling) är en form av ljusterapi där kroppen exponeras för ultraviolett ljus, oftast från en speciell typ av lampor eller en laser. Denna behandlingsform används inom medicinen för att behandla olika hudåkommor såsom akne, eksem och psoriasis, samt för att desinficera och förstöra bakterier på ytor. UV-behandling kan även användas för att behandla vissa typer av njursjukdomar och hudcancer. Vid användning av UV-behandling bör alltid skydd tas för att undvika onödiga skador på huden, ögonen och det immunförsvaret.
Capripoxvirus
Blåsa
Synlig ansamling av vätska i eller under epidermis.
Fotsvamp
Malassezia
Ett släkte mitosporsvampar som ger upphov till en rad olika hudåtkommor. Malassezia furfur (Pityrosporum orbiculare) orsakar tinea versicolor.
PUVA-terapi
PUVA-terapi är en behandlingsform inom dermatologi som används för att behandla olika hudåkommor, framför allt psoriasis och eksem. PUVA står för Psoralen + UVA, där psoralen är ett läkemedel som tas oralt eller tillämpas topisk (på huden) före exponeringen för ultraviolett A-strålning (UVA).
Skabb
"Skabb" är ett samlingsnamn för flera olika hudinfektioner orsakade av svampar, vanligen dermatofyter. Dessa infektioner kan ge upphov till röda, skalförändrade områden på huden, ofta med klåda och bildning av hudskor. De vanligaste typerna av skabb är *tinea pedis* (fotskabb), *tinea corporis* (kroppsskabb) och *tinea capitis* (hjässskabb). Skabb sprids främst genom direkt kontakt med en smittad individ eller via kontaminerade föremål som till exempel handdukar, kläder eller badmat.
Hudrodnad
Läkemedelstillförsel, lokal
Icke-fibrillära kollagener
Mycobacterium ulcerans
"Mycobacterium ulcerans" är en långsamväxande, miltsaprofisk mykobakterie som orsakar en infektion som kallas Burulisjukan. Denna infektion karaktäriseras vanligtvis av små, hårda knölar eller blåsor på huden som kan utvecklas till stora sår som slits upp djupt in i huden och underhuden. Mycobacterium ulcerans producerar en toxin som orsakar nekros (död) av vävnaden, vilket leder till de typiska sår som är kännetecknande för Burulisjukan. Infektionen sprids vanligtvis genom små skador på huden som kommer i kontakt med den infektiösa bakterien, ofta via kontakt med vatten eller mark som är kontaminerade av mykobakterierna. Burulisjukan förekommer främst i fattigare områden i tropiska och subtropiska lä
Lichen planus
En inflammatorisk, kliande sjukdom i hud och slemhinnor som kan uppträda lokalt eller utbrett. Tillståndet kännetecknas av distinkta, lilafärgade, flata blämmor på företrädesvis bål och böjytor. Utslagen kan vara isolerade eller flyta samman till plack. Histologiskt ses en sågtandsmönstrad epidermal hyperplasi och vakuolförändringar i epidermis basalskikt, tillsammans med ett kraftigt inflammatoriskt infiltrat av huvudsakligen T-celler i överhuden.
Vitiligo
Vitiligo är en hudsjukdom som karaktäriseras av vita, avsvultna fläckar på huden orsakade av avsaknaden av pigmentproducerande celler (melanocyter). Dessa fläckar kan vara små och spridda eller täcka stora områden av kroppen. Sjukdomen kan påverka personer av alla hudfärger, men den är särskilt uppenbar hos mörkhyade individer. Vitiligo kan vara lokaliserad till en del av kroppen eller vara systemisk och drabba flera områden. Den orsakas av ett autoimmunt förlopp där kroppens immunförsvar attackerar och förstör melanocyterna. Vitiligo är inte livshotande, men den kan ha en betydande psykosocial påverkan på drabbade individer på grund av dess synliga natur. Behandlingen av vitiligo kan variera från topiska behandlingar med kortikosteroider
Läderhud
Ett lager kärlrikt bindväv under epidermis. På ytan av läderhuden (dermis) finns känsliga papiller. I eller under dermis finns svettkörtlar, hårsäckar och talgkörtlar. Syn. dermis.
Sklerodermi, lokaliserad
Lokaliserad sklerodermi, även känd som morfea, är en sällsynt autoimmun hudsjukdom som karaktäriseras av förhårdnad och trötthet i huden, ofta kombinerat med pigmentförändringar. Sjukdomen berör vanligtvis endast huden och underliggande vävnader, till skillnad från systemisk sklerodermi som kan drabba flera olika organ i kroppen.
Processer inom hudfysiologi
Processer inom hudfysiologi, eller hudens fysiologiska processer, refererar till de biologiska aktiviteterna som sker dygnet runt i huden för att underhålla och bevara dess funktioner. Dessa processer inkluderar bland annat ämnesomsättning, näringsupptag, vattentransport, celldelning, immunförsvar, sårreparation, pigmentproduktion och känselkänslighet. Huden är det största organet i kroppen och dessa processer är avgörande för att hålla huden frisk, skyddad och funktionell.
Desmoglein 1
Desmoglein 1 är ett protein som förekommer naturligt i kroppen och spelar en viktig roll inom cell-till-cell-kontakten i huden och slemhinnor, där det hjälper till att hålla samman epitelcellerna genom att bilda desmosomer. Desmosomer är strukturer som agerar som "lås" mellan cellerna och ger stabilitet och integritet åt de vävnader där de finns. Desmoglein 1 är specifikt associerat med den typ av desmosom som kallas för utbuktande desmosom, vilket främst förekommer i olika slags epitel, till exempel hudens yttersta lagret.
Konstgjord hud
Syntetiskt material som används för behandling av brännskador eller andra tillstånd med omfattande hudförluster. Det består ofta av ett yttre (epidermalt) silikonskikt och ett inre (dermalt) skikt av kollagen och kondroitin 6-sulfat. Det inre skiktet främjar vävnadstillväxt och kärlutbredning, och det yttre skiktet tas så småningom bort och ersätts med hudtransplantat.
Hudsjukdomar, eksematösa
Fiskfjällshud
Benämning på ett flertal generaliserade hudsjukdomar med torrhet, skrovlighet och fjällighet, beroende på hypertrofi i hudens hornlager. De flesta är genetiskt betingade, men några uppstår till följd av andra systemiska eller genetiska sjukdomar. Syn. iktyos.
Försvarshygien
"Försvarshygien" är ett samlingsbegrepp inom medicinen som handlar om att förebygga och kontrollera smittspridning inom försvarsmakten, genom att se till att miljö, utrustning och personalhandhavande är hygieniskt, så att soldaternas hälsa skyddas. Detta uppnås genom att implementera riktlinjer och procedurer som minskar risken för smitta, exempelvis genom vaccinationer, personlig hygien, renlighet och skötsel av utrustning samt övervakning och inspektion.
Kontaktdermatit
En typ av akut eller kronisk hudreaktion, vid vilken en överkänslighet visar sig genom reaktion mot material eller ämnen som kommer i kontakt med huden. Utlösande mekanismer kan vara av allergisk eller icke-allergisk art. Syn. kontaktallergi eller kontaktdermatit.
Keratoderma, palmoplantar
En grupp av mest ärftliga tillstånd, kännetecknade av förtjocknad hud i handflator och på fotsulor till följd av onormalt omfattande keratinbildning, vilken leder till hypertrofi i hudens hornlager (hyperkeratos).
Akantolys
Desmoglein 3
Desmoglein 3 är ett proteinfolyra som spelar en viktig roll i intercellulära kontakter, så kallade desmosomer, mellan hudens och slemhinnors epitelceller. Det är känt för att vara involverat i celladhesion och påverkas av autoimmuna reaktioner vid vissa typer av blåskador (pemphigus vulgaris), vilket leder till skalning och sårbildning.
Lapptester
Stafylokockhudinfektioner
Stafylokockhinfectoner är infektioner orsakade av stafylokocker, en typ av bakterier som främst lever på huden och slemhinnor hos människor. Infektionerna kan variera från milda, ytliga hudinfektioner som impetigo till allvarligare, systemiska infektioner som blodförgiftning (sepsis) eller lunginflammation (pneumonia), särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. De kan även orsaka abscesser, infektioner i sår och andra allvarliga komplikationer om de tränger djupare in i kroppen.
Läkemedelstillförsel genom huden
Sjukdomar bland lantbrukare
Erythema multiforme
Svettkörtelinflammation, varig
En kronisk, varig och ärrbildande sjukdom i de apokrina svettkörtlarna som hos kvinnor oftast uppträder i armhålorna och hos män i ljumsk- och analtrakten. Den kännetecknas av tilltäppta porer med sekundär bakterieinfektion, som utvecklas till varbildningar, vilka så småningom brister. När sjukdomen blivit kronisk uppstår sår, hålrum blir större, fistlar uppkommer, fibros och ärrbildningar blir påtagliga. Hormonella mekanismer tros vara den bakomliggande orsaken till sjukdomstillståndet.
Hårbottenssjukdomar
Hårbottenssjukdomar, även kända som analsjukdomar, är en grupp medicinska tillstånd som primärt påverkar området runt anus och rectum, inklusive hud, slemhinna och analt muskulatur.
Poxviridaeinfektioner
Poxviridae-infektioner är infektioner orsakade av virus som tillhör familjen Poxviridae, vilken inkluderar många djursjukdomar och de två endemiska mänskliga sjukdomarna, smittkoppor och kokongfeber. Dessa virus är storleksmässigt några av de största och genomgående komplexa i naturen, med en dubbelsträngad DNA-genom som kapslas in i ett lipoproteinmembran. De kan orsaka breda spridning av infektion i värden, ofta med klart definierade hudläsioner eller pockor, därav familjens namn. Många arter av Poxviridae är specialiserade till att infektera specifika djurarter, men några kan även smitta mellan olika värddjursgrupper.
Dermatit, icke-allergisk
En icke-allergisk kontaktdermatit orsakad av långvarig exponering för irriterande ämnen och som inte kan förklaras som en fördröjd överkänslighetsreaktion.
Pyoderma gangrenosum
Pyoderma gangrenosum är ett sällsynt, icke infektiöst, nekrotiserande hudsjukdom som kännetecknas av plötslig uppkomst av små vårtor eller blåsor som snabbt expanderar och bildar ulcerationer med svullna, blodfyllda kanter. Sårskikten innehåller ofta nekrotiskt vävnadsmaterial och är mycket smärtsamma. Pyoderma gangrenosum kan vara relaterat till underliggande sjukdomar som inflammatorisk tarmsjukdom, artrit, hematologiska sjukdomar eller cancer. Sjukdomen behandlas vanligen med immunosuppressiva läkemedel och kortikosteroider för att minska inflammationen och underlätta wound healing.
Dermatit, exfoliativ
Omfattande, fjällande dermatit med hudrodnad som förekommer antingen som sekundärt förlopp till eller reaktion mot någon underliggande hudsjukdom (t ex atopisk dermatit, psoriasis osv), eller som primär eller idiopatisk sjukdom. Den är ofta förknippad med hår- och nagelavfall, hyperkeratos på handflator och fotsulor, samt klåda.
Burulisår
"Burulisår är en nekrotiserande sovranskada orsakad av infektion med Mycobacterium ulcerans, karakteriserad av svullnad, nekros och escharbildning." (Läkarbidrag)
Vårtor
Ultraviolett strålning
"Ultraviolett strålning (UV-strålning) är en form av elektromagnetisk strålning som har kortare våglängd än synligt ljus och längre våglängd än rent röntgenstrålning, vilket gör den osynlig för människan. UV-strålning delas in i tre typer: UVA, UVB och UVC, beroende på deras relativa våglängder och energier. Denna strålning produceras naturligt av solen, men kan också genereras syntetiskt genom artificiella källor. Överexponering av UV-strålning kan leda till skador på huden, ögonen och immunförsvaret, samt öka risken för hudcancer."
Keratolytiska medel
Medel som mjukar upp, separerar och avskiljer förhårdnat epitel eller hornlager i huden. De används för att påvisa infekterande svampmycel eller för behandling av liktornar, vårtor och vissa andra hudåkommer.
Keratin-14
Keratin-14 är ett proteinfibrilt som utgör en huvudkomponent i de intermediära filamenten hos de keratinocyter som finns i yttersta lagret av huden, naglarna och slemhinnorna. Det spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till dessa epitelvävnader.
Sklerodermi, diffus
Diffus sklerodermi är en autoimmun sjukdom som kännetecknas av progressiv hårdning och förtjockning av huden och bindväv över stora delar av kroppen. Den kan också påverka inre organ såsom lungor, hjärta, tarmar och blodkärl. Sklerodermi orsakas av en överaktiv immunförsvarsmekanism som leder till att kroppens egna vävnader angrips och skadas. Diffus sklerodermi är den allvarligare formen av sjukdomen jämfört med den lokaliserade formen, som främst berör huden på händer, armar och ansikte.
Nässelutslag
Dermatomyosit
En subakut eller kronisk muskel- och hudinflammation, kännetecknad av muskelsvaghet proximalt och typiska hudutslag. Sjukdomen förekommer ungefär lika ofta hos barn som hos vuxna. Hudåkomman har oftast formen av lilaaktiga utslag (eller mer sällan flagnande dermatit) på näsa, kinder, panna, överkropp och armar. Tillståndet är förknippat med komplementförmedlad, intramuskulär mikroangiopati, med förlust av kapillärer, muskelischemi, muskelfibernekros och perifascikulär atrofi. Hos barn har sjukdomen benägenhet att utvecklas till systemisk vaskulit (kärlväggsinflammation). Dermatomyosit kan uppträda tillsammans med maligna tumörer.
Basalcellskarcinom
En elakartad hudtumör som sällan bildar metastaser, men som kan vara invasiv och destruktiv. Kliniskt indelas den i typer: nodulär, ärrliknande, fläckig och erytematös (rodnande). Mer än 95 % av denna cancerform förekommer hos patienter över 40 år. Den uppträder på hårig hud och oftast på hud utsatt för solljus. Ungefär 85 % finns på huvud och hals, resterande 15 % på bål, armar och ben. Syn. basa liom; basalcellskarcinom.
Hornämnen
En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.
Langerhansceller
Langerhans celler är ett slags immunceller som förekommer i huden och slemhinnor och spelar en viktig roll i det tidiga försvaret mot infektioner. De är en typ av dendritiska celler och har kapacitet att presentera antigen till T-celler, en typ av vita blodkroppar som är involverade i immunförsvaret.
Alopecia areata
Neurodermatit
Neurodermatitis är ett hudtillstånd som kännetecknas av områden med tjock, torr, skör och irriterad hud, ofta orsakat av upprepad kscratching eller nagon form av irritation. Det kan vara förknippat med ecsem eller torra, juckande utslag på armar, ben, ansikte och baksidan av halsen. Neurodermatit är inte infektiös och kan behandlas med topiska läkemedel som kortikosteroider och immunmodulerande medel. I allvarliga fall kan systemiska mediciner vara nödvändiga.
Läkemedelsutslag
Hudsjukdomar, papuloskvamösa
Huduppmjukande medel
Oljeprodukter som används lokalt för att lena, mjuka upp eller skydda hud eller slemhinnor. De används även som bärare av andra hudmedel.
Celler, odlade
Desmogleiner
Autoimmuna sjukdomar
Fotdermatoser
Ospecificerade hudsjukdomar i fötterna.
Klådstillande medel
Preparat, oftast för lokalt bruk, som lindrar klåda.
CCL27-kemokin
CCL27-chemokinen, också känd som cutanell T-cells attraherande chemokin 3 (CTACK), är en liten proteinmolekyl involverad i immunresponsen och inflammationen. Den hör till CC-subfamiljen av chemokiner och är specifikt uttryckt i höga nivåer i huden, där den spelar en viktig roll i att attrahera och rekrytera T-celler till huden för att underhålla homeostas och koordinera immunresponsen mot patogener.
Sjukdomsmodeller, djur
Dermcidiner
I en enda mening kan dermcidiner definieras som proteiner eller peptider som utsöndras från svettkörtlarna (ecrina glands) i huden, särskligen de ekkrina körtlar som öppnar direkt på ytan av huden (dermis). Dermcidiner har visat sig ha antibakteriella och immunmodulerande egenskaper, vilket bidrar till att hålla hudens naturliga barriärfunktion intakt och skydda mot infektioner.
Parapsoriasis
Parapsoriasis är ett samlingsbegrepp för två relativt sällsynta hudsjukdomar som kännetecknas av oregelbundet formade, röda, skalförändrade områden på huden. De två varianterna kallas guttata parapsoriasis och storfläckig parapsoriasis (också känd som Parapsoriasis en plaque). Guttata parapsoriasis visar sig som små, droppliknande fläckar medan storfläckig parapsoriasis visar sig som större, oregelbundet formade områden. Trots att de kan likna psoriasis, så är det inte samma sjukdom och behandlingen kan skilja sig åt. Parapsoriasis anses i allmänhet vara relativt ofarlig men i vissa fall kan den utvecklas till en mer allvarlig hudcancer.
Stenkolstjära
Iktyos, lamellär
Kronisk, medfödd iktyos med autosomalt recessiv nedärvning. Nyfödda är oftast inneslutna i ett lamellärt membran som fjällar av inom några få veckor. Fjällningen är fullt utbredd, med gråbruna, fyrsidiga fjäll som sitter fast i mitten, men har fria kanter. I vissa fall kan fjällen vara så tjocka att de liknar hornplattor.
Follikelinflammation
Oftast avses inflammation i hårsäckarna.
Metoxsalen
Talgkörtlar
Hundsjukdomar
Salvor
I medicinsk kontext, är en salvor (även känd som en topisk behandling) ett medel som appliceras på ytan av kroppen, ofta i form av en salva, kräm, gelé eller olja, för att lindra smärta, lindra irritation eller behandla olika hudtillstånd. Salvor kan innehålla en rad olika aktiva ingredienser, beroende på deras ändamål, och de kan användas för att behandla allt från torrhet och eksem till muskel- och ledsmärta.
Sårläkning
Sårläkning är ett komplext fysiologiskt process där skadad vävnad repareras och restaureras till sin normala funktion och struktur med hjälp av koordinerade mekanismer som inkluderar hemostas, inflammation, cellproliferation och remodellering.
Inflammation
Ett patologiskt förlopp kännetecknat av vävnadsskada eller vävnadsnedbrytning, orsakat av ett flertal cytologiska och kemiska reaktioner. Vanliga manifestationer är smärta, värmekänsla, rodnad, svullnad och funktionsstörningar.
Larva migrans
Infektioner orsakade av rundmasklarver som aldrig utvecklas till vuxenstadium och som förflyttar sig genom olika kroppsvävnader. De infekterar oftast hud, ögon och inälvor hos människa. Ancylostoma brasiliensis ger upphov till larva migrans i huden; Toxocara orsakar inälvsinfektion.
Möss, genetiskt förändrade
Retande ämnen
Medel som verkar lokalt på hud- eller slemhinnor och framkallar inflammation. De som orsakar hyperemi kallas rodnadsframkallande; andra är blåsbildande; och de som tränger in i talgkörtlar och orsakar varbölder är varbildande. Tårgas och senapsgas räknas också som retmedel.
Bindkroppar
Ett slags kopplingspunkter som binder en cell till en annan. Ett av ett flertal differentierade regioner som, t ex, återfinns där cytoplasmamembranen hos celler intill varandra har nära kontakt. Den består av ett cirkelrunt område på varje membran, tillsammans med intracellularä mikrotrådar och en substans mellan cellerna som kan innehålla mukopolysaccharider. Syn. desmosomer.
Stevens-Johnsons syndrom
Stevens-Johnson syndrome (SJS) is a severe cutaneous adverse reaction, often triggered by medication, characterized by extensive necrosis and sloughing of the epidermis and mucous membranes.
Hyperkeratos, epidermolytisk
Ivermektin
En blandning av huvudsakligen avermektin H2B1a och en del avermektin H2B1b, vilka är makrolider från Streptomyces avermitilis. Medlet binder glutamatstyrda kloridkanaler, vilket ger ökad permeabilitet och hyperpolarisering hos nerv- och muskelceller. Det samverkar också med andra kloridkanaler. Ivermektin är ett parasitmedel av bredspektrumtyp som är verksamt mot mikrofilarier till Onchocerca volvulus, men inte det vuxna stadiet.
Hudsjukdomar, vaskulära
Sjukdomstillstånd i huden som är knutna till hudens blodkärl och vanligtvis visar sig som inflammation, svullnad, rodnad eller nekros inom det drabbade området.
Lichen sclerosus et atrophicus
En kronisk, atrofisk hudsjukdom som kännetecknas av vita, kantiga, flata, väl avgränsade, hårdnade blåsor med rodnande halo och svarta hornproppar. Tillståndet är den vanligaste orsasken till lichen sclerosus i vulva hos kvinnor och balanitis xerotica obliterans hos män. Den kallas även vita pricksjukan och Csillags sjukdom.
Dermatitis herpetiformis
Sällsynt, kronisk, papulovesikulär sjukdom med intensivt kliande utslag av blåsor av olika former, ofta variga. Sjukdomen är starkt knuten till förekomst av HLA-B8- och HLA-DR3-antigener. Ett flertal olika autoantikroppar har påvisats i små mängder hos patienter med dermatitis herpetiformis.
Onchocerciasis
Onchocerciasis, även känt som flodblindhet, är en parasitär sjukdom orsakad av den filarial masken Onchocerca volvulus. Den sprids genom bett från svartaflugor (Simulium damnosum komplex) som lever i närheten av snabbt flytande vattendrag i tropiska och subtropiska regioner. Larverna från masken infekterar människan via flugbettet och migrerar till huden där de utvecklas till vuxna maskar som kan leva upp till 15 år. De vuxna maskarna lägger ägg som ger upphov till mikrofilarier, små larver som kan sprida sig i kroppen och orsaka olika symptom.
Prevalens
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
Hårsäck
En tubliknande inbuktning i epidermis, ur vilken hårskaftet/hårstrået utvecklas och i vilken talgkörtlar utmynnar. Hårsäcken har en inre och yttre cellulär rotskida av epidermalt ursprung och är inklädd i ett fibrigt, dermalt hölje. Hårsäckar till mycket långa hårstrån kan sträcka sig ned i underhudsvävnaden.
Svinkoppor
En vanlig, ytlig bakterieinfektion orsakad av Staphylococcus aureus eller beta-hemolytiska streptokocker grupp A. Typiska tecken är blåsor som brister och avger en tunnflytande, gulaktig vätska som torkar till en krusta. Blåsorna är vanligen lokaliserade till ansiktet, särskilt till området kring mun och näsa.
Injektioner, intradermala
Molluscum contagiosum
Bowens sjukdom
Ihållande, tilltagande och icke-upphöjd röd fjällighet eller skorpbildning orsakad av ett intradermalt karcinom, som kan vara ett malignt tillstånd. Atypiska skivepitelceller växer till genom hela epi dermis. Utslagen kan uppträda var som helst på hud eller slemhinnor. Den vanligaste orsaken är arsenik(III)-föreningar. Effektiva behandlingsmetoder kan vara frysning, bränning eller elektrokoagulerin g (diatermi).
Autoantigener
Fibroblaster
Erythrokeratodermia Variabilis
Erythrokeratodermia Variabilis är en sällsynt, genetisk hudsjukdom som kännetecknas av att huden periodvis blir röd (erytematös) och ökar i tjocklek (keratos). Förändringarna kan vara lokaliserade eller spridd över hela kroppen, ofta är de symmetriska och kan utlösas av värme, fysisk ansträngning, emotionella svängningar eller andra faktorer. Sjukdomen är vanligtvis närvarande från födseln eller uppstår under barndomen och förblir livet igenom. Erythrokeratodermia Variabilis orsakas av mutationer i genes som kodar för proteiner involverade i cellytans struktur och funktion. Det finns ingen specifik behandling för sjukdomen, men symtomen kan lindras med bland annat fuktighetskräm, emollienter och milda kortikosteroider.
Mycosis fungoides
Mycosis fungoides (MF) är den vanligaste typen av T-cells cutané lymfom, en sällsynt cancerform som drabbar hudens vita blodkroppar (T-celler). MF utvecklas ofta gradvis över en längre tidsperiod och kan vara asymptomatisk under de tidiga stadierna. De första tecken på sjukdomen innefattar vanligtvis röd, fläckig eller knölformad hudinflammation som kan vara pruritisk (kliande).
Epidermolysis bullosa lethalis
En form av epidermolysis bullosa som uppkommer redan vid födseln eller under neonatalperioden och som har en autosomal, recessiv ärftlighet. Typiskt är utbredd blåsbildning, omfattande denudation och spaltning mellan cellernas plasmamembran och basalmembranet.
Psoriasisartrit
Intermediära filamentproteiner
Cytokiner
Proteiner utan antikroppsfunktion som utsöndras av inflammatoriska leukocyter och vissa icke-leukocytiska celler och som verkar som intercellulära mediatorer. De skiljer sig från vanliga hormoner genom att de produceras av ett flertal vävnads- eller celltyper snarare än av specialiserade körtlar. Vanligtvis har de lokal parakrin eller autokrin funktion istället för endokrin.
Dermatologic Surgical Procedures
Dermatologic surgical procedures refer to a variety of minimally invasive or invasive surgical techniques performed by dermatologists to treat, repair, or improve the function and appearance of the skin and underlying tissues. These procedures may involve removing benign or cancerous growths, repairing damaged skin, reducing signs of aging, or improving the overall health and condition of the skin. Examples of dermatologic surgical procedures include:
T-lymfocyter
T-lymfocyter, eller T-celler, är en typ av vita blodkroppar som hör till det adaptiva immunsystemet och spelar en central roll i cellmedierad immunitet. De utvecklas från stamceller i benmärgen och migrerar sedan till thymus, där de mognar och differensieras till olika sorters T-celler med olika funktioner, såsom CD4+ helper T-celler och CD8+ cytotoxiska T-celler. Dessa celler kan aktiveras av antigenpresenterande celler (APC) och svara på infektioner genom att sekretera cytokiner eller direkt döda infekterade celler.
Epidermolysis bullosa simplex
En typ av epidermolysis bullosa med autosomalt dominant ärftlighet som kännetecknas av vätskande blåsor som läker utan ärrbildning.
T-cellslymfom, kutant
En grupp lymfom som uppvisar klonal spridning av elakartade T-lymfocyter, vilka avstannat i olika stadier av differentiering, och som orsakar en malign infiltration i huden. Mycosis fungoides och Sezarys syndrom är de fullständigast beskrivna av dessa sjukdomar.
Ljusöverkänslighet
Onormala reaktioner på solljus eller konstljus pga extrem reaktivitet hos ljusabsorberande molekyler i kroppsvävnaderna. Det är nästan uteslutande ljusöverkänslighet i huden som avses, inklusive solbränna, reaktioner till följd av upprepad exponering utan närvaro av fotosensibiliserande faktorer, och reaktioner som kräver fotosensibiliserande faktorer som ljussensibiliserande medel och vissa sjukdomar. Med begränsning till överkänslighet hos huden, omfattar begreppet inte ögats överkänslighet för ljus, som t ex fotofobi eller ljusframkallad epilepsi.
Möss, inavlade C57BL
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
Sklerodermi, systemisk
Systemisk sklerodermi (SSc) är en autoimmun sjukdom som kännetecknas byggnadsminnesvärd hårdhet och förtjockning av huden, vanligtvis i händer, armar, ansikte och andra delar av kroppen. Detta tillstånd kallas även scleroderma, men systemisk sklerodermi innebär också att det finns involvering av inre organ såsom lungor, hjärta, njurar och mag-tarmkanalen.
Skin Cream
En medicinsk definition av 'skin cream' (hudkräm) är ett topiskt preparat som appliceras på huden för att behandla, lindra eller förebygga olika hudtillstånd såsom torrhet, iritation, eksem, akne eller åldersfläckar. Skin cream kan innehålla en mängd olika aktiva ingredienser som verkar genom att hydrera, läka, avslacka, avfetta eller dämpa inflammation i huden. Exempel på sådana ingredienser är ceramider, humektanter, emollienter, retinoider, kortikosteroider och salicylsyra.
Fenotyp
Krotonolja
Seg olja som erhålls från buskväxten Croton tiglium, tillhörande familjen Euphorbiaceae (törelväxter), och som framkallar illamående. Den är blåsbildande och hudirriterande och används som farmakologisk standard för hudinflammationer och allergi, och den kan orsaka hudcancer. Oljan användes förr som kräk- och laxérmedel, med betydande dödlighet.
Mice, Inbred HRS
Inbred HRS mice, also known as HRS/J strain, are a specific type of laboratory mice that are genetically identical to each other due to repeated brother-sister matings for many generations. The HRS strain was developed at the Jackson Laboratory and is named after the initials of its developers, Haldan Keffer Hartline, Ralph Lyman Rounds, and Hugo Snell. These mice are often used in biomedical research because their genetic uniformity reduces variability in experimental results, making it easier to detect subtle differences between control and experimental groups. Additionally, the complete genome sequence of the HRS strain has been determined, providing a valuable resource for researchers studying gene function and regulation.
Antiallergiska medel
Interleukin-17
Ett proinflammatoriskt cytokin som främst produceras av T-lymfocyter eller deras förelöpare. IL-17 är homologt med en öppen läsram (ORF) hos Herpesvirus saimiri.
Skabbkvalster
En skabbkvalster (Sarcoptes scabiei) är ett mikroskopiskt smådjur som orsakar hudsjukdomen skabb, karaktäriserad av intensivt pruritus (kittlas) och papulösa utslag, ofta lokaliserade till hudveck. Kvalstren gräver tunnlar i hornlagret och livnär sig på hudceller och kroppsvätskor, vilket orsakar en stark allergisk reaktion som yttrar sig genom klåda och utslag. Skabb är en smittsam sjukdom som sprids via direktkontakt med en smittad individ eller indirekt via kontaminerade föremål.
Fiskfjällssjuka
RNA, budbärar
Dinitrofluorbensen
Histamin H1-blockerare
Medel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H1-receptorer, varvid verkan av endogent histamin blockeras. Till dessa medel räknas de klassiska antihistaminpreparaten som motverkar eller förhindrar histaminaktivitet vid omedelbar överkänslighet. De verkar i luftrören, kapillärerna och annan glatt muskulatur och används för att förebygga åksjuka, säsongssnuva och allergisk dermatit, samt som sömnmedel. Effekterna av blockering av H1-receptorer i det centrala nervsystemet är inte lika klarlagda.
Kollagen typ VII
Histamin H1-blockerare, icke-sederande
En klass av icke-sederande läkemedel som binder till, men inte aktiverar histaminreceptorer, varvid verkan av histamin eller histaminstimulerare blockeras. Dessa antihistaminer utgör en heterogen grupp av föreningar med varierande kemiska strukturer, biverkningar, fördelning i kroppen och metabolism. Jämfört med första generationens antihistaminer har dessa icke-sederande större receptorspecificitet, lägre förmåga till penetration av blod-hjärnbarriären, och ger mindre risk för trötthet och nedsatt psykomotorisk aktivitet.
Telepatologi
Telepathology is the practice of pathology at a distance using telecommunication technology to transmit images, data, and other information between medical professionals or between patients and healthcare providers. It allows for the remote diagnosis and consultation of pathological specimens, such as tissue samples or bodily fluids, by pathologists who are not physically present in the same location as the patient or the sample. This can improve access to specialized expertise, increase efficiency, and enhance patient care in various settings, including hospitals, clinics, and research institutions.
Folkmedicin
Dariers sjukdom
Molekylsekvensdata
Epidermolysis bullosa dystrophica
En typ av epidermolysis bullosa som uppvisar atrofiering av hudområden med blåsor, svår ärrbildning och förändring hos naglarna. Den uppträder oftast redan vid födseln eller i tidig barndom och finns i både autosomalt dominant och recessiv form.
Katelicidiner
I medicinsk kontext, refererar "katelicidiner" till en grupp enzymer som spjälkar och inaktiverar specifika signalsubstanser i kroppen, kända som kataboliska neurotransmittorer eller neuropeptider. Dessa signalsubstanser är involverade i smärta, inflammation och andra fysiologiska processer. Katelicidinerna hjälper till att reglera deras aktivitet genom att bryta ned peptidbindningarna i dessa molekyler. Ett exempel på ett katelicidin-enzym är neutrofil elastas, som hittas i vissa vita blodkroppar och har visat sig ha en roll i att bryta ned beta-amyloid-peptider, som är associerade med Alzheimers sjukdom.
Immunhämmande medel
Preparat som genom en av flera olika verkningsmekanismer undertrycker immunsystemets funktioner. Klassiska cellgifter verkar genom att hämma DNA-syntes. Andra medel kan ha sin verkan genom att aktivera suppressor-T-cellspopulationer eller genom att blockera aktivering av hjälparceller. Immunsuppression utvecklades först och främst för att förhindra avstötning av transplanterade organ, men har även kommit att tillämpas för t ex mediering av verkan av interleukiner och andra cytokiner.
Antimikrobiella katjoniska peptider
Små, katjoniska peptider som hos de flesta arter utgör en viktig del av det tidiga, medfödda och framkallade försvaret mot angripande mikroorganismer. Hos djur finns de på slemhinnor, i fagocytkorn oc h på kroppsytorna. Också insekter och växter har dessa peptider. Gruppen omfattar bl a defensiner, protegriner, takyplesiner och tioniner.
Otitis Externa
'Otitis externa' är en medicinsk term som refererar till inflammation eller infektion i yttre hörselgången, det rymliga delar av örat som ligger utanför trumhinnan. Detta tillstånd kan orsakas av bakterier, svampar eller irritanter och kan leda till symptom som smärta, rodnad, svullnad, ödem, värk eller sår i örat. Otitis externa är också känd som simmarsöron eftersom det kan uppstå som en komplikation av att ha vatten i örat efter simning.
Växtextrakt
Yrkesmässig exponering
Kronisk sjukdom
Sjukdomsgradsmått
En sjukdomsgradsmätning är ett kliniskt instrument eller skala som används för att kvantifiera allvarlighetsgraden eller svårighetsgraden hos en viss sjukdom eller medicinsk tillstånd, genom att mäta olika aspekter av symptom, funktionsnedsättning, komplikationer eller livskvalitet, vilket kan användas för att guida behandling, övervaka behandlingsrespons och prognos.
Kattsjukdomar
Onchocerca volvulus
Onchocerca volvulus är ett rundmasksförstad som orsakar sjukdomen onchocerciasis, även känd som flodblindhet. Larver av parasiten sprids genom bett från blackflugor och infekterar människan. Larverna migrerar till huden och subkutana vävnader där de utvecklas till vuxna maskar, som kan producera tusentals små larver (mikrofilarier) per dag. Mikrofilarierna sprids i kroppen och kan orsaka hudskador, svullnader och ögonbesvär, inklusive blindhet om de når ögat. Onchocerca volvulus är en av de ledande orsakerna till preventiv blygdighet i världen.
Möss, knockout
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Melanocyter
Däggdjursceller som producerar melaniner, färgämnen som finns huvudsakligen i överhuden, men även i ögon och hår. Fenomenet kallas melanogenes. Färgen kan ändras, beroende på antalet melanocyter eller mängden färgämne som produceras och lagras i de organeller som kallas melanosomer. Stora icke-däggdjursceller med innehåll av melanin kallas melanoforer.
Ljusterapi
Proteinase Inhibitory Proteins, Secretory
Proteinase Inhibitory Proteins, Secretory (PIPS) are a group of proteins that play a crucial role in regulating the activity of proteinases, which are enzymes that break down other proteins. PIPS are produced by various cells and secreted into extracellular spaces, where they inhibit proteinases to prevent excessive protein degradation and maintain tissue homeostasis.
Celldifferentiering
Möss, inavlade BALB C
Mycobacterium Infections, Nontuberculous
Nontuberculous mycobacterial (NTM) infections refer to illnesses caused by the infection of various species of mycobacteria that are not tuberculosis (TB) or leprosy. These bacteria are commonly found in water, soil, and other environmental sources. NTM infections can affect different organs, but they most commonly involve the lungs, causing a chronic cough, fatigue, weight loss, and other respiratory symptoms. Other manifestations of NTM infections include skin and soft tissue infections, lymphadenitis, and disseminated disease. The diagnosis of NTM infections requires microbiological isolation and identification of the causative organism, as well as clinical correlation and assessment of host factors. Treatment typically involves a combination of antibiotics for several months to years, depending on the severity and location of the infection.
Hydroxiklorokin
Reglering av genuttryck
Psoralener
Psoralener är en grupp fytokemikalier som förekommer naturligt i vissa växter, såsom berce, figen och kantarios. De har förmågan att öka känsligheten för solljus i huden och används därför inom medicinen vid behandling av olika hudsjukdomar, till exempel psoriasis och vitiligo. Genom att exponera huden för ultraviolett ljus efter att ha applicerat psoralener kan man få en kraftigare effekt av ljuset, vilket kan hjälpa till att minska symptomen på dessa hudsjukdomar. Det är dock viktigt att notera att användning av psoralener med ultraviolett ljusstimulans kan också öka risken för hudcancer, varför detta behandlingsalternativ bör endast användas under kontrollerade former och under läkarövervakning.
Papillom
I en enkel medicinsk definition, är ett papillom (singular) eller papillomer (plural) abnorma vävnadsformationer som ofta ser ut som små, köttiga polypper eller utväxter. De uppstår när det cellska växten i en viss area av kroppen ökar och bildar en exogenu (yttre) eller endogen (inre) tumör. Papillomer kan vara godartade (icke-cancerösa) eller maligna (cancerösa), beroende på vilken typ av celler de utvecklas ifrån och hur snabbt de växer.
Signalomvandling
I en enkel mening kan 'signalomvandling' inom medicin definieras som processen där celler konverterar inkommande signaler, ofta i form av hormoner, neurotransmittorer eller tillväxtfaktorer, till intracellulära svar genom en kaskad av biokemiska händelser. Detta kan leda till aktivering eller inhibitering av vissa cellulära funktioner och är en central mekanism i cellkommunikationen och regleringen av cellulär homeostas.