"Benförtjockning, eller subakut intestinal obstruktion, är en delvis mekanisk tillstånd där tarmsammalet (lumen) förträngs orsakad av abnormalt tjockt och trögt tarminnehåll, vanligtvis som ett resultat av långvarig kronisk obstipation eller ineffektivt sammandragande av tarmsmuskulaturen."
En sjukdom hos äldre män, kännetecknad av osteofyter (benutskott) mellan ryggkotorna och förbening av ledband och senfästen.
Syndrom bestående av ledhinneinflammation, akne, små varfyllda blåsor på handflator och fotsulor, benförtjockning och beninflammation. Oftast är sjukdomen lokaliserad till övre främre bröstvägg.
Benförtjockning på insidan av pannbenet. Tillståndet kan vara förknippat med hypertrikos och fetma, och ses oftast hos kvinnor efter menopausen.
Ett sällsynt och godartat reumatologiskt tillstånd som kännetecknas av benförtjockning och förbening av mjukvävnader mellan nyckelbenen och de övre, främre revbenen. Till sjukdomsbilden hör ofta blåsbildning på handflator och fotsulor (palmoplantar pustulos), i synnerhet i Japan. Omsorgsfull diagnos krävs för att skilja sjukdomen från psoriatrisk artrit, osteitis deformans och andra sjukdomar. Spondylit efter palmoplantar pustulos är en möjlig orsak, en annan är benvävnadsinfektion. Skelettskintigrafi kan vara särskilt värdefull för diagnosen. Sjukdom beskrevs av Sonozaki i 1974.
Godartad hypertrofi i benvävnad, bestående av utväxter på benytan, ofta innehållande brosk.
En form av osteoskleros eller hyperostos som sträcker sig i rak linje genom något av de långa skelettbenen i en extremitet och består av nybildad, elfenbensliknande benvävnad.
Orörlighet eller stelhet i en led.
Paleopatologi är ett multidisciplinärt forskningsfält som undersöker sjukdomar och skador hos människor i förflutna kulturer och populationer, vanligtvis genom att studera fysiska rester såsom skelett, mumifierade kroppar och mumifierad vävnad. Paleopatologin använder metoder inom bland annat antropologi, arkeologi, medicin, biologi och kemi för att tolka tecken på sjukdomar, trauma och genetiska avvikelser hos forntida individer. Denna disciplin ger viktig information om människans evolutionära historia, levnadsvillkor, hälsoproblem och socio-kulturella aspekter under historiens gång.
"Papilloma, inverted" refers to a type of abnormal growth that occurs in the tissue lining of organs, most commonly the cervix or other areas such as the skin or respiratory tract. An "inverted papilloma" is a wart-like lesion where the growth pattern is inward rather than outward. This means that the surface layer of the affected tissue grows into the underlying tissue, forming a finger-like projection. Inverted papillomas can have the potential to become cancerous, especially in the case of cervical inverted papillomas, and therefore require medical evaluation and monitoring.
"Beninflammation" är ett samlingsbegrepp för en långvarig, kronisk inflammation som sker på grund av en störd homeostas i kroppen och som inte orsakats av någon infektion eller skada. Denna typ av inflammation kan vara ett resultat av en onormal immunrespons och är ofta förknippad med sjukdomar såsom reumatoid artrit, diabetes och åldrande. Beninflammation kan leda till cellskador, fibros och funktionsnedsättningar i kroppen.
Ett sjukdomstillstånd hos småbarn som kännetecknas av svullna mjukdelsvävnader ovanför den berörda benvävnaden, feber och irritabilitet, samt perioder av tillbakagång och återfall.
Spinal osteophytes, also known as bone spurs, are bony projections that develop on the vertebrae in the spine due to wear and tear or degenerative changes in the joints between the vertebrae. These growths can cause stiffness, pain, and limited mobility, especially when they compress nerves or surrounding tissues. Osteophytes are a common finding in older adults and may be asymptomatic, but in some cases, they may require medical treatment or surgery to alleviate symptoms.
I medicinsk terminologi refererer "bihålor" til to små kirtler, der ligger ved øjets yderkant, hvor øjenlåg og kinden mødes. De producerer en væske, der hjælper med at holde øjet fugtigt og beskyttet. Bihålernes medicinske navn er lacrimalkirtlerne.
I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.
Syn. cervikalkotor; C1-C7.
En förhållandevis vanlig tumörform i det centrala nervsystemet som uppstår i spindelvävsceller. De allra flesta är väldifferentierade, vaskulära tumörer som växer långsamt och har dålig invasiv förmåga, men elakartade typer förekommer. Meningiom uppkommer företrädesvis i det parasagittala området, hjärnans konvexitet, sfenoidalkammen, luktfåran och ryggradskanalen.
Developmental skeletal disorders are a group of medical conditions that affect the development and growth of the bones and joints, often manifesting during childhood or adolescence. These disorders can result from genetic mutations, environmental factors, or a combination of both, leading to abnormalities in bone structure, strength, and function. Examples of developmental skeletal disorders include:
Det smalaste av de två benpiporna i underbenet, beläget bredvid skenbenet (tibia). Det är, i förhållande till sin längd, det slankaste av kroppens långa skelettben. Syn. fibula.
"Ryggradssjukdomar" refererar till en grupp med medicinska tillstånd som drabbar ryggraden och den kringliggande muskulaturen, nervsystemet och lederna. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara relaterade till strukturella, degenerativa, inflammatoriska, infektionsrelaterade eller cancerartade orsaker. Exempel på ryggradssjukdomar inkluderar skleros, diskbråck, rytmisk celiakis, osteoporos, reumatoid artrit och cancer i ryggraden.
Bihåletumörer är abnorma vävnadsformationer som utvecklas i eller nära körtlarna runt munnen och näsan, och kan vara both benigne (godartad) eller maligna (ontartad) såsom papiller, adenom, karzinom, med flera.
"Ett bröstben, även känt som sternum, är ett platt, långt ben i mitten av fronter delar av det humanas skelett, som ger struktur och stöd till thorax (bröstkorgen) och skyddar de vitala organen i thorax, inklusive hjärtat och lungorna."
Två långa, fibrösa band som sträcker sig längs hela ryggkotpelaren. Det främre ledbandet (ligamentum longitudinale anterius; lacertus medius) förbinder kotornas främre ytor. Det bakre ledbandet (ligamentum longitudinale posterius) binder samman de bakre ytorna. Det vanligaste kliniska problemet är benbildning i det bakre ledbandet.
Godartade eller elakartade tumörer som uppkommer i eller sprider sig till hjärnans och ryggmärgens skyddshinnor.
Skallbastumörer är ovanliga, benigna tumörer som utvecklas i tinningbenet (temporalbenet) och består av benvävnad och bindväv.
Nästumörer, eller "recurrent tumors," är cancer som återvänder efter att ha behandlats och initialt togs bort genom kirurgi. De kan uppträda i samma plats som den ursprungliga cancern eller i en annan del av kroppen som spridits via metastaser.
'Ben och benvävnad' refererar till den strukturella och funktionella enheten hos ryggradsdjur, inklusive människor, som består av benmärg, benvävnad (som omfattar kompakt ben, spongiosa ben och brosk), ledbrosk, ledkapsel, ligament och senor, vilka alla tillsammans ger form, stöd och rörelseförmåga till kroppen.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.