Sulfonylureaföreningar
Sulfonylureaföreningar är en grupp av orala antidiabetika som verkar genom att stimulera insulinsecretionen från betacellerna i Langerhans öarna i bukspottkörteln, vilket sänker blodsockernivåer hos personer med typ 2-diabetes.
Klorpropamid
Ett hypoglukemimedel av sulfonylureatyp för behandling av icke-insulinberoende diabetes mellitus, som inte svarar på dietändringar.
Typ 2-diabetes
Diabeteskost
Diet anpassad för att ingå i behandlingen av diabetes mellitus, med låga halter socker eller lättillgängliga kolhydrater.
Isoindoler
Isoindoler är ett organisk föreningsklasse där två bensenringar är kondensade genom en kolatom och en kväveatom, vilket bildar en isoindolstruktur. Detta är en subklass av indoler och förekommer naturligt i vissa alkaloider och läkemedel. Isoindoler har potentialen att vara bioaktiva och kan ha farmakologisk relevans, men det behövs mer forskning för att fastställa deras exakta effekter och möjliga användningsområden inom medicinen.
Metformin
Blodsocker
Hemoglobin A, glykosylerat
Underordnade hemoglobinkomponenter av humana röda blodkroppar, benämnda A1a, A1b och A1c. Hemoglobin A1c är viktigast, då dess sockerdel består av glukos med kovalent bindning till betakedjans yttersta aminosyra. Eftersom normala glykohemoglobinkoncentrationer är oberoende av iakttagna blodsockervariationer under en tre-fyraveckorsperiod, så är koncentrationen av glykosylerat hemoglobin en pålitligare indikator för den genomsnittliga blodsockerhalten över en längre period.
Glyburid
Fenformin
Ett hypoglycemimedel i biguanidgruppen med en verkningsmekanism liknande den hos metformin. Trots att preparatet är förknippat med en oacceptabelt hög incidens av laktacidos, ofta dödlig, finns det fortfarande på marknaden i vissa länder.
Dipeptidylpeptidas IV-hämmare
Insulin
Ett proteinhormon som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Insulin har en avgörande roll i regleringen av sockeromsättningen, där det främjar cellernas förbrukning av glukos. Det spelar även en viktig roll för omsättningen av proteiner och lipider. Insulin används som läkemedel för hålla insulinberoende diabetes mellitus under kontroll.
Hypoglykemi
Ett syndrom med onormalt låga blodsockerhalter. Klinisk hypoglykemi kan ha olika orsaker. Svår hypoglykemi leder så småningom till glukosbrist i det centrala nervsystemet, vilken slutar i hungerkänsla, svettning, parestesi, nedsatt mental funktion, krampanfall, koma, och t o m död.
Karbamater
Tolbutamid
Tolbutamid är ett oralsamt antidiabetikum som används för att behandla typ 2-diabetes. Det fungerar genom att stimulera insulinsecretion från betacellerna i bukspottkörteln, vilket hjälper till att kontrollera blodsockernivåer efter måltider. Tolbutamid är ett sulfonyleureadikum och bör ges under läkarövervakning på grund av potentialen för hypoglykemi (lågt blodsocker).
Tiazolidinedioner
Tiazolidinedioner är en klasse av orala antidiabetika som verkar genom att öka kroppens respons till insulin, främst genom att aktivera peroxisomproliferator-aktiverad receptor gamma (PPAR-gamma) i fetceller. Detta leder till en förbättrad glukosupptagning och reducerad glukosproduktion i levern, vilket hjälper till att kontrollera blodsockernivåerna hos personer med typ 2 diabetes. Exempel på läkemedel som tillhör denna klass inkluderar pioglitazon och rosiglitazon.
Diabeteskomplikationer
Sjukdomstillstånd och sjukdomsförlopp som tillstöter vid diabetes mellitus. Pga den bristande blodsockerregleringen hos diabetespatienter kan sjukliga processer uppstå i ett flertal vävnader och organ, inkl. ögon, njurar, blodkärl och nervvävnad.
Långtidsverkande insulin
Insulinpreparat som fördröjer upptaget av insulin.
C-peptid
En 31-aminosyrorspeptid som förbinder proinsulinets A- och B-kedjor. Peptidens sammansättning är artberoende. Proinsulin omvandlas enzymatiskt i betaceller till insulin med frigörande av C-peptiden. D et har utvecklats en immuntestmetod för mätande av pankreasbetacellers sekretoriska funktion hos diabetespatienter, hos vilka cirkulerande insulinantikroppar och exogent insulin har störande inverkan på insulinimmuntest.
Typ 1-diabetes
Diabetiska kärlsjukdomar
Kärlsjukdomar som har samband med diabetes mellitus.
Insulinresistens
Avtagande förmåga hos insulin att sänka blodsockerhalterna; behov av 200 enheter insulin per dag för att förhindra hyperglykemi eller ketos. Effektminskningen beror vanligtvis på antikroppsbindning av insulin (insulinantikroppar), men även avvikelser hos insulinreceptorer på cellytor kan föreligga. Tillståndet har samband med övervikt, ketoacidos, infektion och vissa sällsynta sjukdomar.
Retrospektiva studier
Läkemedelsterapi, kombinerad
Glukos
Behandlingsresultat
Kroppsmasseindex
Ett antropometriskt mått för kroppsvikt, benämnt BMI. Beräkningen görs genom att dela kroppsvikten med kvadraten på kroppslängden (kg/m2), vilket ger den högsta korrelationen med kroppsdensiteten. BMI är korrelerat med mängden kroppsfett, och varierar med ålder och kön. Vid BMI under 18.5 föreligger undervikt, vid 18.5-24.9 normalvikt, vid 25-29.9 övervikt, och vid 30 och däröver föreligger fetma.
Riskfaktorer
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Tvärsnittsstudier
Studier, i vilka förekomst eller frånvaro av sjukdom eller andra hälsorelaterade variabler fastställs för varje deltagare i studien eller för ett representativt urval vid en given tidpunkt, till skillnad från förhållandet vid longitudinella studier, där kontinuerliga iakttagelser görs under en längre tidsperiod.