"Immunologiska metoder är analytiska tekniker som utnyttjar det immunologiska systemets förmåga att känna igen och svara på specifika antigener, ofta med hjälp av antikroppar eller T-celler, för att detektera, kvantifiera eller identifiera biomolekyler eller celler av intresse inom forskning, klinisk diagnostik och medicinsk vetenskap."

En teknik som bygger på diffusion av antigen eller antikroppar genom ett halvfast medium, vanligen agar eller agarosgel, med en precipitinreaktion som resultat.

Serum som innehåller antikroppar. Det erhålls från djur som immuniserats genom injektion av antigen eller genom infektion med mikroorganismer, bärande på antigenet.

Serologiska reaktioner som inträffar när ett antiserum mot ett antigen reagerar med ett annat, närbesläktat antigen.

En teknik som kombinerar proteinelektrofores och dubbel immundiffusion. Under processen separeras först proteiner med gelelektrofores (vanligtvis agaros), för att därefter synliggöras genom immundiffusion av specifika antikroppar. En distinkt, elliptisk precipitinbåge framträder för varje protein som påvisas med antisera.

Immunkemiskt test eller påvisande av ett ämne med serologiska eller immunologiska metoder. Vanligtvis tjänar det undersökta ämnet som antigen både för antikroppsproduktion och för antikroppsmätning.

Analysmetod för vävnadsantigener, antingen direkt, genom konjugering av antikroppar med fluorescensfärg, eller indirekt, genom framställning av antigen-antikroppskomplex, som sedan märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar. Provet undersöks därpå i fluorescensmikroskop.

I en enkel medicinsk definition kan 'antigener' definieras som substanser, vanligtvis proteiner eller kolhydrater, som är förenade med celler, virus eller bakterier och kan identifieras av vår immunförsvara som främmande. När vår kropp utsätts för ett antigen producerar vårt immunsystem specifika proteiner, kallade antikroppar, för att bekämpa det. Dessa antikroppar binds till antigenet och hjälper till att eliminera det från kroppen. Antigener kan också användas i vaccinationer för att stimulera produktionen av immunitet mot specifika sjukdomar.

Områden på ett antigen som reagerar med specifika antikroppar.

En typ av elektrofores där polyakrylamidgel används som diffusionsmedium.

Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.

Summan av atomvikterna för de atomer som ingår i en molekyl. En modernare benämning är relativ molekylmassa.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

Manipulering av en individs immunsystem i syfte att behandla sjukdom. Hit hör såväl aktiv som passiv immunisering och immundämpande behandling för att förhindra avstötning av transplantat.

Immunsuppression med hjälp av gradvis utökade antigendoser. Verkningsmekanismen är inte helt klarlagd, men behandlingen leder till en höjning av serumnivåerna av allergenspecifikt IgG, undertryckande av specifikt IgE och en ökning av T-suppressorcellaktiviteten.

"Pollen är en fine, pulverformig ämnesförening som produceras av växter och används för att befruкта andra växtindividers honorgan. Pollen består av mikroskopiska korn som innehåller spermieceller och är en viktig komponent i växternas reproduktionsprocess."

Aktiv immunisering med vaccin i terapeutiskt eller förebyggande syfte. Vaccinet kan bestå av immunförstärkande medel, som t ex BCG-vaccin och Corynebacterium parvum, eller biologiska reglerämnen som interferoner, interleukiner och kolonistimulerande faktorer, vilka ges för att direkt stimulera immunsystemet.

NLMs (National Library of Medicine, USA) utvidgade informationstjänst för medicnska yrkesutövare och allmänheten. Tjänsten, som är webbaserad, har en omfattande länkning till informationskällor för sjukdomstillstånd och hälsofrågor.

En form av adoptiv överföring där celler med antitumöreffekt överförs till den cancerdrabbade individen för att mediera tillbakagång av tumören. De lymfceller som oftast används är lymfokinaktiverade mördarceller och tumörinfiltrerande lymfocyter. Denna behandlingsform räknas vanligtvis som passiv immunterapi.

Tuberkulose (TB) är en infektionssjukdom som orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Den vanligaste formen av sjukdomen drabbar lungorna, men den kan även spridas till andra delar av kroppen. Symptomen på TB inkluderar hosta som varar länge, feber, viktminskning och trötthet. Sjukdomen överförs vanligtvis via luften när en smittad person nyser eller hostar ut bakterierna. Behandlingen för TB består av en kombination av antibiotika som vanligtvis varar i sex till nio månader.

Tuberkulos i lungorna.

'Mycobacterium tuberculosis' är en speciell sorts bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande infektion som främst angriper lungorna, men kan även spridas till andra delar av kroppen. Bakterien har en speciell cellvägg som gör den resistent mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör sjukdomen svår att behandla ifall den inte upptäcks och behandlas i tid.

"Läkemedelsresistent tuberkulos definieras som en form av tuberkulossjukdom orsakad av mycobacterium tuberculosis-bakterier som är resistenta mot ett eller flera vanligt använda tuberkulosläkemedel, vilket gör sjukdomen svårare och i värsta fall omöjlig att behandla."

En individ med olika alleler (genvarianter) på en eller flera platser i homologa kromosomsegment.

Latent tuberkulos (TB) är ett tillstånd där individen har infektion med Mycobacterium tuberculosis, men saknar aktiva symtom och inte är smittsam för andra. Den infekterade personen har utvecklat immunitet som håller tuberkulosbakterierna i schack, men fortfarande kan ha latenta bakterier i kroppen som kan bli aktiva under vissa omständigheter, till exempel vid nedsatt immunförsvar.

"Tuberkulinprov" är ett diagnostiskt test som används för att undersöka om en person har utvecklat immunitet mot tuberkulos orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Detta görs genom att placera en liten mängd tuberkulin, ett proteinextrakt från denna bakterie, under huden och observera om det uppstår en reaktion i form av rodnad eller svelling inom 2-3 dagar. Testets resultat kan användas för att bedöma om en person behöver ytterligare undersökningar eller behandling för tuberkulos.