Förhållanden kännetecknade av avsevärd avvikelse mellan den antagna intellektuella förmågan hos en individ och dennes förmåga att tillägna sig nya språkkunskaper eller andra kognitiva färdigheter. Sådana störningar kan ha sin grund i organiska eller psykologiska tillstånd. Ganska vanliga arter av störning är dyslexi, dyskalkyli och dysgrafi.

Ortomolekylær terapi (OMT) er en type behandling som involverer bruken av høye doser av vitaminer, mineraler, aminosyrer og andre biologisk aktive forbindelser for å korrigere defisiter eller forstyrrelser i kroppens biokjemiske balanse. Terapien ble først beskrevet av Nobelpris-vinneren Linus Pauling i 1968 og handler om å gi pasienten rett mengde (ortho) av de nødvendige molekyler for å forebygge eller behandle sykdommer.

En kognitiv störning kännetecknad av nedsatt förmåga att förstå eller uppfatta skrivna eller tryckta ord eller fraser, trots full synförmåga. Handikappet kan bero på en utvecklingsstörning eller ha förvärvats. Utvecklingsdyskinesi utmärker sig genom en läsförmåga som är betydligt sämre än förväntad med hänsyn till individens ålder, intellekt och utbildning. Denna lässvårighet kan vara till stort hinder för högre utbildning och i den dagliga verksamhet som kräver läsförmåga. Syn. dyslexi; ordblindhet.

Ett psykologitest som går ut på att patienten ur minnet skall återge nio geometriska figurer på kort, som visas ett och ett.

Dyscalculia är ett neuroutvecklingsstörning som berör förmågan att förstå, behärska och använda matematik. Det kan vara svårt att lära sig grundläggande matematiska koncept som antal, räknesätt, decimaler och procent. Dyscalculia påverkar också förmågan att lösa matematiska problem och kan ha en negativ effekt på den drabbades vardagliga liv och akademiska prestationer. Det är viktigt att notera att dyscalculia inte beror på brist på intelligens eller motivation, utan snarare på olika hjärnrelaterade orsaker.

Psykomotoriska störningar är en grupp psykiatriska tillstånd som kännetecknas av påverkan på individens motorik, perception, affektivt tillstånd och kognition, vilket orsakas av underliggande neuropsykiatrisk patofysiologi.

En beteenderubbning som uppstår under barndomen och som karakteriseras av utvecklande av onormal ouppmärksamhet, impulsivitet och hyperaktivitet.

Förmågan att lära sig den rätta vägen genom en labyrint för att nå ett mål. Begreppet används för både människo- och djurpopulationer.

"Problem-based learning (PBL) är en pedagogisk metod där inlärningen styrs av att lösa autentiska problem, ofta presenterade som fallstudier, för att främja självständigt lärande, kritiskt tänkande och samarbete."

Svår, affektiv sjukdom med stora svängningar i sinnesstämningen mellan återkommande nedstämdhet eller upprymdhet och depressivitet.

Inlärning som är förankrad i förmågan att reagera olika på olika stimuli.

Reaktion på en signal som är avgörande för undvikande av en skadlig händelse.

"Verbal learning" är en form av inlärning som involverar att ta in, bearbeta och komma ihåg information genom att höra och upprepa talad eller skriftlig text, ofta med hjälp av metoder såsom lyssnande, upprepning, repetition och association.

Mentala sjukdomstillstånd, kännetecknade av brister i adaptionsprocessen som främst kommer till uttryck som avvikelser i tankar, känslor och beteende och leder till oro eller funktionsstörning.

"Reversible learning" in medical terms refers to the ability of the brain to temporarily store and retrieve new information or skills that can be forgotten or "reversed" if not reinforced or used over time.

Tillstånd där ångest utgör den dominerande störningsyttringen.

Tillstånd som har störningar av sinnesstämningen som dominerande drag.

'Series learning' in medical terms, also known as "spaced repetition," is a learning technique that involves reviewing information at increasing intervals to improve long-term retention and recall.

Komplex, mental funktion som utgörs av fyra distinkta faser: 1) memorering eller inlärning, 2) retention eller minnesbehållning, 3) återkallande och 4) igenkännande. Kliniskt brukar man dela in minnet i omedelbart minne, korttidsminne ("närminne") och långtidsminne ("fjärrminne").

Den Diagnostiska och statistiska manualen för psykiatriska störningar (DSM) är ett system för klinisk klassificering och diagnostisering av mentala störningar som utvecklats och publicerats av Amerikanska psykiatriska föreningen (APA). Den används globalt inom psykiatrin, andra medicinska specialiteter, forskning, hälso- och sjukvårdssystem, försäkringsbolag och lagstiftande organ för att diagnostisera och dokumentera typ och svårighetsgrad av olika mentala störningar. DSM innehåller en detaljerad beskrivning av symtom, kriterier för diagnos och relaterade funktionsnedsättningar för varje störning. Den senaste upplagan är DSM-5 som publicerades år 2013.