Stabila kaliumatomer med samma atomnummer som grundämnet kalium, men med annan atomvikt. K-41 är en stabil kaliumisotop.

Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.

Atomer med samma atomnummer, men med skillnader i atommassa.

Metoder för märkning av ett ämne med en stabil eller radioaktiv isotop. Termen skall inte användas för artiklar om märkta ämnen om inte själva märkningsmetoderna omhandlas ingående. De spårsubstanser som kan vara föremål för märkning kan bestå av kemiska ämnen, celler eller mikroorganismer.

Cellyteglykoproteiner som uppvisar selektiv genomsläpplighet för kaliumjoner. Det finns åtminstone åtta större grupper av K-kanaler, med dussintals olika underenheter.

Stabila kväveatomer med samma atomnummer som grundämnet kväve, men annan atomvikt. N-15 är en stabil kväveisotop.

Syrgasisotoper refererar till de stabila isotoperna av syre och väte som finns i molekylen för atmosfärisk syre (O2) och vatten (H2O), vilka kan användas som markörer inom medicinsk forskning. De vanligaste isotoperna är 16O, 18O, 2H (deuterium) och 3H (tritium).

Stabila kolatomer med samma atomnummer som grundämnet kol, men med annan atomvikt. C-13 är en stabil kolisotop.

En grupp läkemedel som verkar genom att hämma kaliumflödet genom cellmembraner. Kaliumkanalblockad förlänger verkningspotentialtiden. Kaliumkanalblockerare används som antiarytmimedel och kärlvidgande medel.

Inwardly rectifying potassium channels (Kir) är en typ av jonkanaler som primärt transporterar potassiumjoner (K+) över cellytan och hjälper till att reglera cellens excitabilitet och resting membranpotential. Namnet "inwardly rectifying" refererar till deras asymmetriska jontransportegenskaper, där de tenderar att låta fler potassiumjoner inträda i cellen än att lämna den vid normala membranpotentialer. Detta bidrar till en effektiv inåtgående ström av K+ vid hyperpolariserade potentialer och en begränsad utgående ström vid depolariserade potentialer, vilket gör kanalerna viktiga för att stabilisera cellmembranet. Kir-kanaler spelar också roller i insulinsekretion, celldelning och andra fysiologiska processer.

Kosttillsatser av kalium eller kaliumföreningar.

Ett tillstånd som uppkommer till följd av minskat intag av kalium med födan, t ex vid svält, vid för liten intravenös tillförsel, pga diarré, missbruk av laxermedel, kräkningar, sugning av maginnehållet, eller avledning av tarmarna. Svår kaliumbrist kan ge muskelsvaghet, förlamning och andningssvikt. Muskelsvikt kan leda till hypoventilering, ileumparalys, blodtrycksfall, muskelryckningar, stelkramp och rabdomyolys. Njursvikt till följd av kaliumbrist försämrar koncentrationsmekanismen, vilket framkallar polyuri och minskad maximal urinkoncentration, med sekundär polydipsi (ökad törst).

Kaliumkanaler, spänningskänsliga, är en typ av jonkanaler som reagerar på förändringar i membranpotentialen och reglerar flödet av kaliumjoner (K+) över cellmembranet, vilket är viktigt för att justera membranstyrka, excitabilitet och homeostas av intracellulärt potassium.

Oorganiska föreningar vars molekyler har kalium som fast beståndsdel.

Zinkisotope är varianter eller former av grundämnet zink, som har olika antal neutroner i kärnan, vilket resulterar i olika atommassor. De flesta zinkisotoperna är instabila och sönderfaller naturligt till andra ämnen, medan en handfull är stabila och förekommer naturligt på jorden.

Svavelisotoper är varianter av grundämnet svavel, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika atommassor. Svavels atomnummer är 16, vilket betyder att alla svavelisotoper har 16 protoner i kärnan. De flesta naturligt förekommande svavelatomer har 18 neutroner, vilket ger upphov till den vanligaste svavelisotopen med en atommassa på 32 (S-32). Andra svavelisotoper som förekommer naturligt är S-33, S-34 och S-36, men de är betydligt mindre vanliga. Det finns också ett stort antal instabila, syntetiska svavelisotoper som saknar naturlig förekomst.

Deuterium är en stabil väteisotop med kemiskt tecken 2H eller D. Atomen har en proton och en neutron i kärnan och är sålunda ungefär två gånger så tung som väteatomen.

Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.

Stabila järnatomer med samma atomnummer som grundämnet järn (Fe), men med avvikande atomvikter. Fe-54, 57 och 58 är stabila järnisotoper.

Spänningsstyrda kaliumkanaler, vars viktigaste underenheter innehåller sex transmembransegment och utgörs av tetramerer som bildar en spänningskänslig por. De är besläktade med sin grundmedlem, Drosophila shaker-protein.

Instabila isotoper av kalium som sönderfaller och avger strålning. K-atomer med atomvikterna 37-38, 40, 42-45 är radioaktiva kaliumisotoper.

En långsamt verkande undertyp av shaker-kaliumkanaler som utgör den allra vanligaste spänningskänsliga kaliumkanalen hos T-lymfocyter.

En oorganisk förening som används som jodkälla i samband med tyreotoxisk kris och för förberedande behandling av tyreotoxikospatienter inför tyreoidektomi.

'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.

Strontiumisotoper refererar till olika varianter av grundämnet strontium (atomnummer 38 på periodiska systemet), som har samma antal protoner (38 protoner) i sin kärna, men skiljer sig åt när det gäller antalet neutroner. Dessa isotoper kan vara både naturligt förekommande och konstgjorda. Exempel på strontiumisotoper inkluderar strontium-84, strontium-86, strontium-87, strontium-88, strontium-89 och strontium-90.

Spänningsskillnaderna över ett membran. För cellmembran beräknas de genom att spänningen uppmätt på utsidan membranet subtraheras från den spänning som uppmätts innanför membranet. Potentialskillnaderna beror på olikheter i koncentrationen av kalium, natrium, klorid och andra joner utanför och innanför membranen hos celler eller organeller. För retningsbara celler varierar membranens vilopotential mellan -30 och -100 mV. Fysikaliska, kemiska eller elektriska stimuli kan bidra till att öka den negativa potentialen (hyperpolarisering) eller minska den (depolarisering).

En långsamt verkande undertyp av shaker-kaliumkanaler som blockeras selektivt av en rad olika skorpiongifter.

Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.

En ädelgas med kemiskt tecken Ar, atomnummer 18 och atomvikt 39,948. Den används bl a i lysrör, som skyddsgas vid bågsvetsning och i andra sammanhang där icke-oxiderande atmosfär eftersträvas, men kvä ve inte kan användas.

De ämnen som utgör basen för all materia. Varje grundämne består av atomer med samma antal elektroner och protoner och kärnladdning, men som kan variera i masstal eller i antal neutroner.

I medicinsk kontext, är neutroner en form av subatomar partikel som främst är relevant inom strålbehandling och strålsäkerhet. Neutronstrålning kan användas i behandlingen av vissa typer av cancer, då neutronerna orsakar skada på cellkärnan hos cancerceller när de absorberas. Men definitionen av neutroner per sé är en grundläggande fysikalisk term och kan definieras som en sorts subatomär partikel utan elektrisk laddning, med ungefär samma massa som en proton.

Den tid det tar för ett ämne (läkemedel, radioisotop eller annat) att förlora hälften av sin farmakologiska, fysiologiska eller radioaktiva verkan.