Enzymer som katalyserar klyvningen av kol-svavelbindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.4.
Enzymer som katalyserar föreningen av två molekyler genom bildande av en kol-svavelbindning. EC 6.2.
En klass av enzymer som katalyserar klyningen av C-C, C-O och C-N, och andra bindningen på andra sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.
Enzymer som katalyserar elimineringen av delta-4,5-D-glukuronatrester från polysackarider innehållande 1,4-beta-hexosaminyl- och 1,3-beta-D-glukuronosyl- eller 1,3-alfa-L-iduronosyllänkar och som därmed åstadkommer en polymerisering. EC 4.2.2.4 verkar på kondroitinsulfat A och C, dermatansulfat och långsamt på hyaluronat. EC 4.2.2.5 verkar på kondroitinsulfat A och C.
En art gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som ger upphov till vissnande hos ett stort antal olika växtarter.
Enzymer som katalyserar elimineringen av glukuronatrester från kondroitin A, B och C, eller som katalyserar hydrolys av sulfatgrupperna i 2-acetamido-2-deoxi-D-galaktos-6-sulfatenheterna i kondroitinsulfat. EC 4.2.2.-.
Pektiner är en typ av komplexa kolhydrater, mer specifikt polysackarider, som förekommer naturligt i växter och frukt. De fungerar som strukturmaterial i cellväggar och hjälper till att ge växterna styrka och form. Pektiner är också viktiga för att hålla celler samman inom växten. I människokroppen kan pektiner fungera som dietär fiber och erbjuda en rad potentiala hälsobefordrande effekter, såsom att underlätta tarminnehållens gång genom kroppen och hjälpa till att reglera blodsockernivåer.
Fykobiliproteiner är ett typ av protein som innehåller kromoforer och förekommer hos cyanobakterier och rödalger. De är viktiga för fotosyntesen, eftersom de absorberar ljus i olika delar av det visibla spektret och överför den energin till fotosystemet. Fykobiliproteiner delas in i två grupper: fykocyaniner (blå) och fykoerytriner (röda).
Perenn växt (Cichorium intybus) av familjen Asteraceae med kraftig rot och ljusblå blommor. De unga bladen används som salladsblad, och den torkade, rostade och malda roten används som kaffesubstitut.
Enzymer som katalyserar klyvning av kol-kolbindningen i molekyler med en hydroxyl- och en karbonylgrupp för att bilda två små molekyler, som var och en är en aldehyd eller en keton. Enzymerna kallas o ckså aldolaser. EC 4.1.2.
Enzymer som katalyserar klyvningen av kol-syrebindningar på annat sätt än genom hydrolys eller oxidation. EC 4.2.
Ett släkte gramnegativa, fakultativt anaeroba, stavformade bakterier, som är växtpatogener, saprofyter eller beståndsdelar av växternas epifytiska flora.
Ett enzym i isomerasklassen som katalyserar den avskiljande klyvningen av polysackarider, innehållande 1,4-kopplat D-glukuronat eller L-iduronatrester och 1,4-alfakopplade 2-sulfoamin-2-deoxi-6-sulfo-D-glukosrester, till oligosackarider med 4-deoxi-alfa-D-gluk-4-enuronosylgrupper på de icke-reducerande ytterändarna. EC 4.2.2.7.
En oxo-syra-lyas är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av en oxosyra till en karboxylsyra och en aldehyd genom decarboxylering. Exempel på reaktioner som kan katalyseras inkluderar dekarboxyleringen av pyruvat till acetaldehyd och kolmonoxid, samt dekarboxyleringen av oxaloacetat till malat.
Polygalakturonase är ett enzym som bryter ned polymerer av galakturonsyra, som förekommer i pektin, en typ av komplex kolhydrat som finns i cellväggar hos växter.
Salter av algsyra, en hydrofil kolhydratkolloid som utvinns ur kelp (framförallt brunalger). Kalcium-, natrium- och ammoniumalginater har använts i absorberande omslag. Alginater i gelform används som avtrycksmassa för tandavtryck.
Benämning på tetrahydroxialdehydsyror som erhålls genom oxidation av hexossockerarter, som t ex glukuronsyra, galakturonsyra osv. Termen hexuronsyra användes ursprungligen för askorbinsyra.
Ett avgörande enzym i glyoxylatcykeln. Det katalyserar omvandlingen av isocitrat till succinat och glyoxylat. EC 4.1.3.1.
Rhodophyta, också kända som rödalger, är en division av marine och sötvattenslevande alger. Dessa organismers celler innehåller fyloplaster istället för de mer vanliga chloroplasterna hos andra algdivisioner. Rhodophyta-celler har också unika kolesteroler och karotenoidpigment som ger dem deras röda färg, även om vissa arter kan vara gröna, bruna eller rosa.
Substratspecificitet beteferrer sig inom farmakologi och enzymologi till den egenskap hos ett enzym eller en receptor där det endast binder till och katalyserar (eller påverkar) vissa specifika substanser, molekyler eller läkemedel, känt som substrat. Det innebär att en given enzymtyp endast är aktivt mot en begränsad grupp av kemiska föreningar som har en viss strukturell och kemisk likhet. Substratspecificiteten bestäms av enzymernas tredimensionella struktur och den del av substratmolekylen som interagerar med aktiva sitet på enzymet.
Fykobiliner är vattenlösliga pigment som förekommer hos cyanobakterier och rödalger, där de är bundna till proteiner och bildar komplexa strukturer kända som fykobilisomer. Fykobilinerna absorberar ljus i olika våglängder och överför energin till fotosyntesen, vilket gör att dessa organismer kan utnyttja solljus av lägre intensitet eller med annorlunda spektral sammansättning än gröna växter.
Ett enzym som katalyserar den eliminerande nedbrytningen av polysackarider som innehåller 1,4-beta-D-hexosaminyl- och 1,3-beta-D-glukuronosyl- eller 1,3-alfa-L-iduronosyllänkar till disackarider med 4-deoxi-beta-D-gluk-4-enuronosylgrupper. EC 4.2.2.4.
"Sphingomonas" är ett släkte av gramnegativa, aeroba bakterier som saknar yttre cellvägg och tillhör proteobacteria. De är kända för sin förmåga att metabolisera ovanliga kolväten, inklusive aromatiska kolväten, och har identifierats som en komponent i mikrobiomen på ett antal olika miljöer, inklusive vatten, jord och luft. Några arter av Sphingomonas kan orsaka infektion hos människor, särskilt hos immunförsvagna individer.
Beskrivningar av specifika sekvenser av aminosyror, kolhydrater eller nukleotider som publicerats och/eller deponerats och hålls tillgängliga i databaser som t ex Genbank, EMBL, NBRF eller andra sekvensdataarkiv.
Aminosyrors ordningsföljd i en polypeptidkedja. Den utgör proteiners primärstruktur och är av avgörande betydelses för proteinkonfigurationen.
Ett membranbundet mitokondrieprotein av c-typ, med molekylvikt 30 kD, som fungerar som elektrongivare till cytokrom c i andningskedjan i mitokondrier och bakterier.