Kolecystokinin B-receptor
Kolecystokininreceptorer
Cellyteproteiner som binder kolecystokinin (CCK) med hög affinitet och utlöser intracellulära processer som påverkar cellers beteende. Kolecystokininreceptorer aktiveras av gastrin samt CCK-4, CCK-8 och CCK-33. Aktiveringen framkallar utsöndring av amylas från acinära bukspottkörtelceller, syra och pepsin från magslemhinnans celler och sammandragning av pylorus (nedre magmunnen) och gallblåsan. Vilken roll den stora mängden CCK-receptorer har i det centrala nervsystemet är inte klarlagd.
Kolecystokinin
En peptid av 33 aminosyror som utsöndras från slemhinnan i den övre delen av tarmen, och som också återfinns i det centrala nervsystemet. Den orsakar sammandragning av gallblåsan, frigörande av exokrina bukspottskörtelenzymer och påverkar andra funktioner i mag-tarmkanalen. Kolecystokinin kan vara mättnadsförmedlare.
Gastriner
Kolecystokinin A-receptor
Sinkalid
I en enskild mening kan 'Symkalid' definieras som ett läkemedel eller en substans som används för att orsaka kontraktioner (sammanförande av muskelvävnad) i gallgångarna, vilket hjälper till att frisätta och transportera gallfettsyra från levern till tarmen. Detta kan vara användbart för att behandla vissa gallvägsrelaterade sjukdomar som exempelvis gallsten eller funktionella gallgångskramper (biliar spasm).
Devazepid
Ett derivat av bensodiazepin som påverkar kolecystokinin A (CCKA)-receptorn till att antagonisera de fysiologiska effekterna och beteendeeffekterna av CCK-8 (sincalid), som t ex bukspottkörtelstimulering och äthämning.
Proglumid
Proglumid är ett äldre läkemedel som tillhör gruppen muskelavslappnande medel, också kända som perifera muskelrelaxantia. Det verkar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i musklernas neuromuskulära junktion, vilket leder till en minskad muskelaktivitet och avslappning. Proglumid användes tidigare vid behandling av spasticitet orsakad av neurologiska sjukdomar som multipel skleros eller cerebral pares, men idag är det inte längre en vanligt använd muskelrelaxant på grund av sina biverkningar och risker jämfört med modernare alternativ.
Bensodiazepinoner
Bensodiazepiner är en grupp av läkemedel som används för att behandla ångest, sömnsnår, muskelspasmer och epilepsi. De fungerar genom att påverka ett specifikt ämne i hjärnan, GABA (gamma-aminobutyriska syra), som har en lugnande och muskelavslappnande effekt. Exempel på bensodiazepiner inkluderar diazepam, alprazolam och lorazepam. Långvarig användning av bensodiazepiner kan leda till beroende och abstinensbesvär vid avslutad behandling.
Tetragastrin
Tetragastrin är ett syntetiskt peptidhormon som består av fyra aminosyror och är analogt med det naturligt förekommande gastrin-4, ett hormon som produceras i magsäcken. Tetragastrin används vanligtvis i forsknings- och diagnostiska sammanhang för att stimulera magsekretion och gallans utsöndring.
Bukspottkörtel
Gallblåsa
Gallblåsetömning
Amylaser
Prolaktin
Prolaktin är ett hormon som produceras och secreteras av främre delen av hypofysen, en liten körtel som ligger i hjärnan. Det primary funktionen är att stimulera produktionen av bröstmjölk under amningsperioden hos kvinnor. Men prolaktinet har också andra funktioner i både kvinnors och mäns kroppar, såsom påverkan på immunsystemet, benstoffskiftet och beteende.
Encyklopedier, principer
Prolaktinreceptorer
Prolactin receptors are cell surface proteins that bind to the hormone prolactin and trigger a range of physiological responses within the cell, primarily in tissues such as the mammary glands, pituitary gland, and the uterus. They play crucial roles in lactation, reproductive processes, and parental behaviors.
Tillväxthormon
En polypeptid som utsöndras av adenohypofysen (främre hypofysloben). Tillväxthormon, eller somatotropin, stimulerar till mitos, celldifferentiering och celltillväxt. Artspecifika tillväxthormoner har framställts på syntetisk väg.
MedlinePlus
Hypofys
Mjölkbildning
Utsöndring av mjölk från moderns mjölkkörtlar efter en förlossning. Tillväxten av mjölkkörtelvävnad, mjölkbildning och mjölkutsöndring regleras genom samverkan mellan ett flertal hormoner, så som östradiol, progesteron, prolaktin och oxytocin.