En grupp föreningar som reducerar utsöndringen av H+-joner från de proximala njurkanalerna genom att blockera karbanhydras. Syn. karbanhydrashämmare.

En kolsyreanhydrashämmare som ibland är verksam mot epileptisk absens. Den är ibland även användbar vid behandling av tonisk-kloniska, myokloniska och atoniska anfall, isynnerhet hos kvinnor vars anfa ll inträffar eller förvärras vid specifika tidpunkter under menstruationscykeln. Verkan är dock ofta övergående, pga snabb toleransutveckling. Den antiepileptiska effekten kan bero på dess hämmande ef fekt på kolsyreanhydras i hjärnan, vilket leder till ökad transneuronal kloridgradient, ökad kloridström och ökad hämning.

Ett zinkhaltigt erytrocytenzym med molekylvikten 30 kD. Det hör till de mest aktiva av alla kända enzymer och katalyserar den reversibla hydreringen av koldioxid, vilket är av betydelse för transporten av CO2 från kroppsvävnaderna till lungorna. Enzymet blockeras av acetazolamid. EC 4.2.1.1.

En kolsyreanhydrashämmare som används som urindrivande medel och för behandling av glaukom (grön starr).

En kolanhydrashämmare som används för behandling av glaukom. Syn. diklorfenamid; diklorofenamid.

En hämmare av kolsyreanhydras som används som urindrivande medel och vid glaukom.

5-bensensulfonamid-1,3,4-tiadiazol-2-sulfonamid. Selektiv hämmare av karbanhydras i njurarna. Används också i vissa fall av respirationssvikt.

Ett cytosoliskt karbanhydrasisoenzym med stor utbredning i celler av nästan all kroppsvävnader. Brist på kolsyreanhydras II ger ett syndrom som kännetecknas av osteopetros (marmorbensjuka), njurkanalacidos och förkalkning i hjärnan. EC 4.2.1.-.

Oorganiska salter som innehåller -HCO3-radikalen. De är av betydelse för bestämmande av blodets pH. Halten av bikarbonatjoner regleras av njurarna, och nivåerna i blodet utgör en indikator på alkalire serven och buffringskapaciteten.

"Tiofener" är en organisk kemisk förening som består av en bensenring (en cyklisk kolväte med sex kolatomer) där tre av kolatomerna har blivit ersatta med svavelatomer. Detta ger upphov till en sulfongrupp (-SO2H) och två svavel-svavel dubbelbindningar i molekylen. Tiofen är en aromatisk förening, vilket innebär att den har speciella elektroniska egenskaper som ger upphov till en stabil ringstruktur. Tiofener och deriverade föreningar används inom organisk syntes och i läkemedelsindustrin.

Sulfonamider är en grupp av syntetiska antibiotika som är verksamma mot olika bakterier, inklusive stafylokocker och E. coli. De fungerar genom att hämma enzymet dihydropteroatsyntas, vilket behövs för bakteriens tillväxt och reproducering. Sulfonamider används vanligen för behandling av olika infektioner, såsom urinvägsinfektioner, hudinfektioner och öroninfektioner.

Tiadiazoler är en grupp av heterocykliska organiska föreningar som innehåller en fem-ledd ring med två kväveatomer och två svavelatomer. De används främst inom medicinen som antiinflammatoriska, immunsupressiva och diuretiska läkemedel. Exempel på tiadiazoler är föreningar som glukokortikoiden budesonid och diuretika som hydroklorotiazid.

Ett cytosoliskt karbanhydrasisoenzym som främst kommer till uttryck i skelettmuskelvävnad. EC 4.2.1.-.

En färglös, luktfri gas som bildas av kroppen och som är nödvändig för andningscykeln hos djur och växter.

Ett cytosoliskt karbanhydrasisoenzym som främst uttrycks i erytrocyter, kärlendotelceller och mag-tarmslemhinnan. EC 4.2.1.-.

Ett membranbundet karbanhydras som förekommer i lungkapillärer och njure. EC. 4.2.1.1.

En reversibel kemisk reaktion mellan ett fast ämne, ofta ett jonbytesharts, och en vätska, varvid joner kan förflyttas från ett ämne till ett annat. Tekniken tillämpas för vattenrening, inom forskning och industri.

Intraocular pressure (IOP) refererar till den tryck som utövas mot ögats näthinna, det transparenta skiktet längst bak i ögat där optiska nerver och synskörden finns. IOP mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och är en viktig indikator på ögonhälsa. En normal IOP ligger vanligen mellan 10-21 mmHg, men värden kan variera mellan olika individer. Ökat IOP är ett huvudsakligt tecken på glaukom, en grupp av ögonsjukdomar som kan leda till synförlust om de inte behandlas.

Den klara vätska som fyller ögonhålan. Dess brytningsindex är lägre än linsens, som den omger, och den ingår i hornhinnans och linsens metabolism.

Timolol är ett beta-blockerande läkemedel, som används för att behandla glaukom och högt blodtryck. Det fungerar genom att minska den produktion av vätska i ögat och därmed minskar ögats tryck. Timolol ges vanligtvis som ögondroppar, men kan också ges som tablett.

Oorganiska föreningar härrörande från saltsyra och innehållande en Cl-jon.

Ett mått på en lösnings surhetsgrad.

En ögonsjukdom som uppträder i många former, och vars huvudsakliga kännetecken är instabilt eller ökat intraokulärt tryck, som ögat inte motstår utan skador eller funktionsstörning. Följderna av övertrycket kan visa sig i en rad olika symtom, beroende på typ och svårighetsgrad, som t ex urholkning av synnervspapillen, spänd ögonglob, hornhinnedomning, försämrad synskärpa, färghaloer runt ljuskällor, störningar i mörkerseendet, synfältsdefekter och huvudvärk.

Medel som påskyndar utsöndringen av urin genom sin verkan på njurfunktionerna. Syn. diuretika.

'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.

Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.

Förflyttning av ämnen, inkl. biokemiska substanser och läkemedel, genom cellmembran och epitellager, vanligen med passiv diffusion.

Ett karbanhydrasisoenzym i mitokondrierna som levererar bikarbonatjoner till ureacykeln och till glukoneogenes. EC 4.2.1.1.