Kopparsalt med formeln CuSO4.5H2O. Det är ett effektivt kräkmedel och används som motgift vid fosforförgiftning. Det har också användning som bekämpningsmedel mot alger och mossa. Syn. kopparvitriol.
Metalliskt grundämne, och tillika spårämne, med kemiskt tecken Cu, atomnummer 29 och atomvikt 63,55. Koppar ingår i hemocyanin, som är syrebärare hos de flesta leddjur.
Medel som orsakar kräkning. De kan ha direkt verkan på mag-tarmkanalen och utlösa uppkastning genom sina lokalt irriterande effekter, eller indirekt verkan genom sin effekt på kemoreceptoraktiveringsdelen av den förlängda märgens postremus (kräkcentrum). Syn. emetikum; vomitivum.
Palaemonidae är en familj av decapod crustaceer, även kända som småskaldpaddor eller grässalmar. De flesta arterna lever i saltvatten, men några förekommer även i sötvatten. Familjen innehåller över 700 beskrivna arter och är världsvid utbredd. Palaemonidae-medlemmar har ofta en karakteristisk form med långsträckt, komprimerad kropp och långa antenner. De tenderar att vara allätare och kan leva upp till två år.
Ett släkte grampositiva, rundade bakterier som huvudsakligen isoleras ur mjölk och mjölkprodukter. Bakterierna påträffas även i växter och osteriliserade, djupfrysta eller torkade livsmedel. De ansågs tidigare tillhöra släktet Streptococcus (grupp N), men har nu förts till ett separat släkte.
Störning orsakad av rörelse, som t ex sjösjuka, bilsjuka eller rymdsjuka. Den yttrar sig som illamående, kräkningar och yrsel.
Zeoliter är ett samlingsnamn för en grupp naturligt förekommande och syntetiskt framställda mineraler, som kännetecknas av en kristallin, porös struktur med regelbundna hålrum. Dessa hålrum kan innehålla katjoner, vattenmolekyler och andra små molekyler. Zeoliters unika egenskaper, som inkluderar stor yta, låg densitet, hög termisk stabilitet och förmåga att byta ut katjoner, gör dem användbara inom en rad olika industriella och medicinska applikationer. I medicinen har vissa typer av zeoliter studerats för sin potential att fungera som läkemedel och hälsoförmånsmedel, till exempel genom att fånga upp toxiska substanser i kroppen eller genom att påverka celldelning och cellcykeln.
Sulfamethazine är ett sulfonamidmedel som används som antibiotikum för behandling av olika bakterieinfektioner, till exempel urinvägsinfektioner och hudinfektioner. Det fungerar genom att störa bakteriens förmåga att producera en viktig näringsämne, vilket hämmar dess tillväxt och förökning.
Ett antibiotiskt ämne från Streptomyces aureofaciens, använt mot bakterier och protozoer.
I en enkel medicinsk definition är en sulfat ett salt eller estrar av svavelig syra (H2SO4). Sulfater innehåller ofta svavel i oxidationstillstånd +6 och kan ha diverse farmakologiska effekter beroende på vilket ämne de är bundna till. Exempel på läkemedel som innehåller sulfatgrupper är magnesiumsulfat och natriumsulacrylat.
En heteropolysackarid som till strukturen liknar heparin. Den ansamlas i individer med mukopolysackaridos.
Ett hydroxylerat derivat av aminosyran lysin som finns i vissa kollagener.
Zinkoxid är ett oorganiskt, vitt pulver som används som ett aktivt ingrediens inom vissa topiska läkemedel och kosmetiska produkter, såsom solskyddsmedel, hudkräm och tandkräm. Det fungerar som en bariär mot UV-strålning och har även antibakteriella egenskaper. Zinkoxid är också ett vanligt ingrediens i vissa typer av diaper rash salva på grund av dess förmåga att minska irriterad hud och förebygga bakterieväxt.
Alla typer av blodceller, särskilt hos ryggradslösa djur.
Ett oxidoreduktas-enzym som katalyserar reaktionen mellan L-tyrosin, L-dopa och syre till L-dopa, dopakinon och vatten. Det är ett kopparprotein som även verkar på katekoler och till dels katalyserar samma reaktioner som katekoloxidas. EC 1.14.18.1.
Protein-lysine 6-oxidas är ett enzym som katalyserar oxidationen av proteinbundna lysinresidyer vid position six, vilket resulterar i formationen av aldehyder och hydrogenperoxid. Detta enzym spelar en viktig roll i regleringen av cellcykeln, signaltransduktion och apoptos.
Utstötning av maginnehållet genom munnen.
"Avvänjning" är inom medicinen ett kontrollerat och systematiskt tillväntaningssätt för att reducera eller upphöra med en persons beroende av droger, alkohol eller tobak. Detta kan involvera användande av läkemedel, psykologisk stöd och beteendemönsterändringar.
"Djurfoder" är ett samlingsbegrepp för alla typer av föda som ges till djur, inklusive både vilda och domesticerade djur. Det kan vara allt från gräs och växter som betas av boskap på betesmark, till speciellt framställda pellets eller konserverade matprodukter för sällskapsdjur. Definitionen inkluderar också levande djur som används som föda, så kallat levandefoder, som exempelvis fiskmeal och insekter.
Ett naturligt förekommande glykosaminoglykan som huvudsakligen återfinns i hud och bindväv. Det skiljer sig från kondroitinsulfat A genom sitt innehåll av iduronsyra istället för glukuronsyra, dess epimer, vid den femte kolatomen.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
Allmänt förekommande makromolekyler, associerade med cellytan på och den extracellulära matrisen till en rad olika celltyper i vävnader hos såväl ryggradsdjur som ryggradslösa. Molekylerna är viktiga kofaktorer i vidhäftningsprocesser mellan cell och matris, i cell-cell-igenkänningssystem och i samverkan mellan receptorer och tillväxtfaktorer.
Slumpmässig fördelning, eller random distribution, är ett koncept inom statistik och forskning som innebär att varje individ, observation eller utfall har lika stor sannolikhet att tillhöra en viss kategori eller grupp i en studie.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Uppslagsböcker med informativa artiklar inom alla kunskapsfält (allmänna uppslagsverk), oftast med alfabetiskt ordnade uppslagsord eller ämnesord, eller uppslagsverk inom ett speciellt ämnesområde. Syn. uppslagsböcker; uppslagsverk.
Själva benämningen "svavelsyra" används sällan inom medicinen, men syftar vanligtvis på den kemiska föreningen H2SO4. Ibland kan termen användas i överförd bemärkelse för att beskriva en patofysiologisk process där svavelväte (H2S) är involverat, men detta är ovanligt. I denna kontext skulle "svavelsyra" inte vara en korrekt medicinsk term.
En mikroskopimetod där bilden alstras av ultraviolett strålning och lagras på fotografisk film.
I en enda mening kan 'Salter' definieras som en typ av benfrakturoperation, där ett speciellt kirurgiskt instrument (Salter-clamp eller Salter-skär) används för att korrigera en oregelbundenhet i ett barns växande skelett. Denna metod utformades av den amerikanske ortopedisten Dr. Robert B. Salter och är särskilt användbar när det gäller att rätta felställda ledbrosk (epifyser) hos barn och ungdomar, medan deras skelett fortfarande växer.